Hej Stockholm!
Nu ska jag snart åka bil, långt och länge. Se Sverige svischa förbi genom ett fönster. Vackert land.
Dricka fulkaffe från termos. Stanna på den sedvanliga rastplatsen och titta på en sjö och tallar. Bråka med en och annan and.
Bilmusik och en bok som tidsfördriv. Den sortens bok jag låtsas att jag inte tycker om att läsa. Men det gör jag visst det då och då, trots att språket är fattigt och sidorna är slut efter några timmar. Tidsfördriv värt en resa.
Ny musik för veckan är The Twilight Sad. Skotsk brytning gillar jag.
So long suckers
/ En som fortfarande har snett hår.
Hur man inte får bukt med nästäppa
Ibland älskar jag att klaga. Just nu över min onda fot som vägrar bli god (misstänker att jag kommer använda det onda som en förevändning att inte träna, lääänge) och över min hemska förkylning som inte vill ge med sig ett dugg.
Idag hälsade jag på hos min bästa tjej Linnéa, och hon hade en sån där nässköljspryl. Hon tyckte att jag skulle prova den, äkta hardcore mot nästäppan tyckte vi. Nu skulle den väl ändå ge med sig?
Så jag sköljde, ja vad jag sköljde! Lutandes över vasken rann saltlösningen genom min täppta snok.
Resultatlöst.
Där hade jag alltså stått och tryckt upp en lergök i näsan och fick inget för det.
Det är då man kan säga att det inte riktigt var värt det.
Då drack vi vin istället och Linnéa målade sina tår och tånaglar mörklila.
Att det ska vara så svååårt!
Jag kan inte längre föra mig i en småstad, jag har blivit storstadsskadad (kan jag få någon form av ersättning för det?). Varför då?
Jo, jag var i Lund denna glädjens torsdag. Mötte upp kära Johannes, tillbringade några fina timmar med denna fina man som jag delvis håller ansvarig för att ha nästlat in mig i kaffebranschen en gång i tiden.
Därefter skulle jag hem till en av mina äldsta vänner Malin, och det var här jag tappade det. Johannes följde mig till bussen jag fått instruktioner att ta. Kom ombord, och glömde i samma ögonblick vart jag skulle, varpå jag började mumla osammanhängande meningar om någon stadion som lade i närheten dit jag skulle. Fick till slut en biljett för en spottstyver, och gick längst bak i bussen (vilket för övrigt går emot mina principer. Jag vill sitta längst fram med ett säkert tag om mina ägodelar) för att undgå allas blickfång. Skulle stoppa ner växeln jag oväntat fick tillbaka (efter att ha blivit tillbakaropad av chauffören. "hallå, din femma!") när jag inte hittade min plånbok. Blev totalt skräckslagen och började vända upp och ner på allt jag hade utan att finna den. Till slut förbarmade sig en man över mig när han såg min panik, lämnade sin plats, böjde sig ner till golvet och plockade upp min plånbok som jag tappat bredvid mig utan att märka det.
Min replik? "Tack så mycket, jag är inte van att vara i Lund." Vilken idiot va?
Sen missade jag min busshållsplats och fick gå aplångt för att komma hem till Malin.
Men det var värt det.
Jag fick reda på att jag aldrig vill gifta mig i en sakrikista. Eller vad hette det nu?
Ikväll
Shit vilken vacker kväll det blev ändå. Det är ljust ute och bländande inne i mig, trots att jag precis ikväll känner en hög med saknad i mitt bröst, saknad och lite längtan. Konstigt och ändå inte.
Jag har börjat cykla förresten. Med baristaalvedoncykel från Sveavägen till Bysistorget.
Och så lyssnar jag på musik i vanlig ordning. Just nu: Moto Boy – Young Love
Alla vill ha hela världen. Jag också.
I fredags var jag och Louise på en fantastisk spelning signerad Jonathan Johansson. Det var verkligen trevligt. Höjdpunkterna var som följer:
- Promenaden dit från Mariatorget. Så mkt sommardofter i den svala vinden.
- Att jag fick toknäsblod precis innan spelningen började, med resultatet att jag stod längst fram och såg ut som en snigel med en stor papperstuss i näsan. Charmigt, om jag får säga.
- När Jonathan innan han spelade "Aldrig ensam" vänligt informerade: "Glöm inte att Jesus snart kommer tillbaka". Jag kunde inte låta bli att utropa ett litet Halleluja, Louise höll med mig och småtjejerna bakom oss proklamerade att de minsann snart var kristna de också.
- Att jag pratade lite med Jonathan efteråt, och att han hälsade till mina fantastiska föräldrar.
- Låten "Alla vill ha hela världen". Sjukt bra.
Idag var jag i Hagaparken i trevligt sällskap av ett barn och en halvvuxen. Det var fint och det var sommar. Solen gjorde nästan ont på mina svarta strumpbyxor och jag lärde mig att morbror, mormor och morot kan vara samma ord om man bara är 1,5 år.
Sen koppade jag årets Geisha från Esmeralda i Panama med duktiga Haugaard och några fler, vilket kaffe! Jordgubbar, svarta vinbär och grape. Till och med jag, the smakafatiker, kände!
Och så kan jag inte bestämma mig för vad jag tycker om Anna Odells slutproduktion, eller i alla fall inte på det sätt den skapades. Tror inte jag någonsin kommer bestämma mig.
Hur man vaknar till ett nytt hem
Igår kväll hade jag besök av två av mina allra bästa tjejer, Jill och Diana. De är verkligen fina, och har mer fantasi och hittepåighet än jag någonsin kunnat tro.
En av dessa underbara töser ville verkligen se Melodifestivalen, och vi andra unnade henne det. Jag tog mig igenom spektaklet ganska bra, men var fantastiskt trött och slocknade totalt någon gång under omröstningen. Kl 3 på natten vaknade jag med ett ryck, fortfarande i soffan. Det konstiga var att jag hade otroligt svårt att orientera mig i rummet, till följd av att mina goda vänner hade möblerat om mitt hem och spikat upp godisbitar på väggarna för att sen lämna mig i min djupa sömn med en lapp till avsked.
Då är man riktigt trött va? Om man inte märker att någon möblerar om?
Risig i kistan - eller...
Igår hade vi storfrämmande på Mellqvist. En timme innan stängning låste en karl i 35-årsåldern in sig på toaletten i beckmörker. Efter en halvtimme började vi (och många gäster) tycka att det hela var lite konstigt och ganska obehagligt. När min kollega frågade om det var någon där inne fick hon svaret "ja, jag är snart klar". Det sa han i en kvart ungefär.
När jag började banka på dörren fick jag svaret "jag är ju precis klar, är skitdålig i magen".
När det blev dags att stänga tog jag till hot och sa att jag snart var tvungen att ringa på hjälp. Inte heller det tog skruv, varför jag ringde en av mina chefer som ville ringa polisen.
Men vad händer? En av våra gäster, en söt liten liten liten asiat-tjej kavlade upp ärmarna och ställde sig och slog på dörren, skrek att om han nu var så dålig i magen fick han minsann gå hem och bajsa. En minut senare kom han ut, sur och vinglig. Sweet.
Idag blir det lite kurs på Johan&Nyström, därefter konstfack med Louise. Och imorgon, håll i hatten, ska jag och denna min Louise se Jonathan Johansson på Strand!!! Han går för övrigt, tillsammans med bla Johnossi och Bon Iver, varm på Mellis om dagarna.
Idag, den första lediga dagen på en evighet, lyssnar vi på: John Mayer – In Your Atmosphere - Live at the Nokia Theatre
Kär igen
Det är väldigt mycket musik i mitt huvud nu för tiden, och det är bra. Tänk, att jag i musiken kan uppleva mer kär-känslor än jag kan i verkligheten. Kanhända är det lite konstigt men det gör inget.
En musiker som gör mig lite kär är Morrissey. Han har så härligt ironisk inställning till livet. I en intervju en gång fick han frågan hur han helst av allt skulle vilja dö. Han svarade att han inte skulle vilja dö, men om han var tvungen så skulle han vilja dö av att få en kokosnöt i huvudet. Galet va.
Annars finns det ett band som just nu gör mig alldeles svag i knäna, på riktigt. Igår kväll lade jag i en säng på södermalm, alldeles uppfylld av känslor framkallade av ett band som kallar sig Two Gallants.
Här, lyssna (om ni har Spotify): Two Gallants – Steady Rollin'
Kanske blir ni också kära.
Vättar och troll, mitt på en onsdag
Fick ett sms av en fantastisk vän i Falun idag. Till vardags jobbar hon lite på ett antikvariat.
"Det är en farbror här som sitter och pratar med min ena chef... "För 4-5, ja det var nog 4 liv sen. Då lekte jag med nån aborigingrabb. Jag bodde i Australien då."
Och nu pratar de om vättar, andar och skyddsänglar. Vilken himla blandning!
Kan man be bort honom tror du? Kanske dunka en bibel i huvudet på han.
Fy, jag har obehagskänslor...
Men han pratar som Thunder i alla fall. Alltid något."
Världen är visst full av knäppskallar. Men bara de pratar som Thunder så är det, som sagt, alltid något...
Mega Master Fighting!!!
Men hur? Bara HUR?
Så gick valborg, en angenäm afton i kärlekens tecken.
Och så kom fredagen, jobbdagen, och allt oväntat som inte hör en vanlig dag till inträffade. Maskinen på jobbet brakade ihop, likaså diskmaskinen. Och mitt i röran blev det en himla uppståndelse av annat slag:
En man på uteserveringen uppmärksammades. I skuggan, denna solens dag, satt han och gottade sig med en kaffe framför sin laptop. En syn värd uppmärksamhet? Knappast!
Att hans två barn, på uppskattningsvis 3-4 år, satt glömda i en vagn en bit från serveringen iklädda overall i solens hetta och skrek av frustration och värmeslag är däremot något att tala om. Det blev ett rackarns pådrag! Lattemorsor tog till slut saken i egna händer, skällde ut mannen som fick panik över sitt disträ agerande och rusade (ja, faktiskt - rusade!) från stället med barnen skrikandes i vagnen. Dessutom ringde morsorna polisen som skickade tre man (varav en kvinna) till platsen för att hålla förhör med morsor och personal. "Vem är mannen, som så missköter sitt faderskap", tisslades och tasslades det.
Man kan säga att det blev en snackis.
På söndagen kom hustrun i bilden in och pratade med mig. Hon undrade om jag hade koll på ungefär hur länge hennes stackars barn suttit i stekhettan. Och så funderade hon på om hennes man var sinnessjuk.
Jag gissar att hon vart lite chockad när polisen kom och knackade på dörren.
Och helt plötsligt var trasiga maskiner inte sån big deal längre...
De senaste dagarna har jag knarkat en låt - There is a light that never goes out, med The Smiths. Vilket band va?!
Ut i rymden bara
Sitter och lyssnar på "Fuglesang", med Existensminimum, och kommer osökt att tänka på en kompis jag hade på låg- och mellanstadiet. Han heter Per. Per var kär i mig när vi gick på lågstadiet, och jag minns med obehaglig tydlighet hur svettiga hans händer var varje gång vi tvingades att dansa styrdans i ett av de tre klassrum som utgjorde min lågstadieskola tidigt nittiotal.
Hur som haver, så var Pers högsta dröm att bli astronaut. Han ville flyga ut i rymden, till alla stjärnor och månar. Men redan på mellanstadiet fick han inse att det aldrig skulle bli av för att han var för lång. Bistert.
Större tur hade Fuglesang - även om det tog sin lilla tid. Men han gav inte upp sin dröm
Det var bara det. Nu är det valborg i Fredhäll med kaffegänget. Peace
Oenigheter i kristider - vad ska bebisen heta?
Läser om den där epidemin som är på väg. "En kvinna i Finland ligger isolerad med misstänkta viruset."
Det är verkligen obehagligt. På ett påtagligt vis påminner det oss människor om vår egen dödlighet. Vi gillar inte det där, att veta att vi faktiskt kan dö när som helst.
Jag gillar det verkligen inte. Ser framför min scener ur 28 dagar senare, och blir närmast mörkrädd.
I såna situationer ska man skoja bort det jobbiga, jag har hört att det är så vi hanterar saker. Tar ner det på jorden, så att säga.
I så fall måste jag kommentera hela debatten runt vad den ska kallas, den där flunsan. I Israel är biträdande hälsominister arg som ett bi, inte ska de väl behöva ta ordet "svin" i sin mun. Svin är ju inte koscher! Mexicoinfluensan är förslaget. Eller Nordamerikainfluensan.
Eh, vad tror vi? Tappat fokus lite? Sidospår?
Vilket namn det än beslutas för blir väl någon förolämpad.
Vi kanske ska gå till internationellt folkval? Göra hela världen till en vacker demokrati så här i kristider? Ena oss liksom. Förklara oss independent.
Det är vi mot viruset!
En midsommarnatts(mar)dröm
Inte är det konstig att jag trivs med Jill och Diana inte. De var lika vilda som jag när de var små.
I dagarna berättade Jill om en midsommarafton för länge sen.
Två små damer på 12 år njöt inte fullt så mycket av kvällen som de vuxna. För dem innehöll inte receptet på en lyckad dag alkohol, Eller???
Jill och Diana kom på den smartaste idén... På gården fanns en liten gris. Alla vet vi att uttrycket "äta som en gris" inte finns för intet, varpå mina vänner började mata den stackars lilla grisen full med inte bara en hel jordbubbstårta, utan även med en hink med bål.
Och resultatet? En full gris kräkandes rosa gegga.
Och så uppstod även uttrycket "att spy som en gris"
Stambyte - ett privilegium?
Alltå, jag vet att jag borde vara tacksam för stambytet i köket. Jag vet verkligen det! Men det finns ju ändå vissa nackdelar med hantverkare i det egna hemmet, om man säger...
- De envisas med att öppna fönstret jämt = en massa sot och svart skit från Sveavägen in hos mig!
- De borrar, hamrar och lever om. Och sen när jag i slutet av dagen kikar in i köket ser det inte ut som att det hänt ett skit!
- De fäller inte ner toasitsen. Karlslokar.
- När jag kom hem för några dagar sen var min tandborste blöt. Det är INTE okej. Den är numer slängd. Polygamitandborstar ger jag inte mycket för.
- De är inte hälften så läckra som man skulle önska.
- Jag går upp i ottan för att välkomna dom. Kokar kaffe på spisen (som jag faktiskt kan använda) och bullar upp med nybakt bröd. Så sitter jag där i flera timmar och väntar, och när de äntligen kommer har jag för längesen slängt kaffet och ätit upp brödet.
Det där sista var nästan helt på ljug.
Värt att vänta på?
Jag tror att Diana kan ha en av de bästa pojkvännerna ever. Sebbe är grym.
Hör på denna bara: När han fick reda på att vi inte kom iväg till Edinburg började han gråta av medlidande!
Och en gång när DIana skulle klippa honom (jag kan höra henne: "Jag är jättebra på att klippa, på riktigt!") slutade det med att han fick pottfrilla. Tänk svamp. Diana tyckte det var hemskt, och det tyckte Sebbe också, men han sa inget, utan led i tystnad. Kan se det framför mig, när de sitter där hemmavid. Diana med en pojkvän som plötsligt inte ser ut som den hon blev kär i. Och där sitter Sebbe själv, pinas åt sin nya look, men säger inget för att skona Dianas ego.
DET är kärlek!
Och när Sebbe är bakfull vill han att Diana ska lägga äppelskivor på hans ögon, och självklart lägger han äpple på Dianas när hon är bakis (observera! att lägga äpple på är inte synonymt med att lägga rabarber på något) också.
Jag och Jillen, de ratade honorna, är måttligt avundsjuka. Men Diana förtjänar det, hon är ju fantastisk! Och Jill och jag råkar veta att vi är värda att älskas. Och att en dag dyker det upp någon som vi får klippa fula frisyrer på och som vill lägga äpplen (och rabarber för den delen) på oss. De andra är inte värda att ens försöka frisera!
Denna morgon är vi lite känsliga, så vi lyssnar på Ray Lamontagne.
Iakttagelser i tunnelbanan
Det kan bara ha varit den första kärleken
jag har aldrig sett så många kyssar mellan slussen och hötorget förr
så unga och skonade från cynismen som följer av all kärlekens besvikelser
men så klev han ju av
och så stod hon där
själv och nykysst
och hon slickade sig om läpparna
som om smakandes honom
i efterhand
jag undrar vad hon tänkte
om hon kände sig ensam
Som på räls
Kom bara på en rolig sak på tal om misslyckade resor, typ såna som inte blir av (och inte får man några pengar tillbaka) eller såna resor då man blir av med bagaget.
Min ömma moder berättade om en söt liten historia hon läst i tidningen för några månader sen. En inte alltför berest gammal dam visste inte riktigt hur hon skulle bete sig när hon skulle hämta ut sitt bagage efter resan. Så vad gör hon, när hon får syn på bagagebandet? Hon gör det enda logiska (???): Lägger sig på bandet!
Det kanske är en idé? Snacka om personlig service.
"Här. Lägg er på bandet. I luckan där borta får du peka ut ditt bagage. och sen är det klart. Hoppas ni haft en trivsam resa."
Att använda rätt ord vid rätt tidpunkt.
Jaha, så det blev ingen resa till Skottland. Olyckor på E4an satte stopp för våra planer att njuta Edinburghs regn. Istället blev det en helg i den egna staden. En bra helg!
Den avslutades idag med ännu en pinsamhet signerad fröken Thurfjell.
På promenad mellan St Eriksplan och Odenplan kom jag på att jag glömt min ipod hemma. Och jag som skulle bege mig till Hornsgatan för en kaffe och är alltför van vid att alltid ha musik tillgängligt!
När jag kom på att jag glömt den hemma utbrast jag:
"Jag känner mig så himla lemlästad utan min ipod!!!"
Inga konstigheter, tänker ni.
Men om jag tillägger att jag mötte en tjej med bara en arm precis när jag sa det?
Det är faktiskt inte okej. Jag skäms.
Att göra en SkallePer med negativ utgång
Ibland vill man bara ha lite kul med en god vän. Jag och Hanna skulle bege oss från ett kaffehak till ett annat i förrgår då det föll en faslig munterhet över oss, bara sådär. En sån munterhet vill man ju gärna uttrycka med hela kroppen, varpå vi började göra SkallePer-hopp på SkallePer-Hopp.
Om det varit en tävling om vem som gjorde flest snygga hopp hade jag vunnit om det inte varit för att det plötsligt ljöd oroväckande om mig.
Hade det varit en fis hade jag definitivt vunnit, det vet alla Astrid-fans där ute. Men eftersom det var min kjol som sprack tror jag inte att jag fick ett enda poäng.
Inte ens till tröst.
Om det varit en tävling om vem som gjorde flest snygga hopp hade jag vunnit om det inte varit för att det plötsligt ljöd oroväckande om mig.
Hade det varit en fis hade jag definitivt vunnit, det vet alla Astrid-fans där ute. Men eftersom det var min kjol som sprack tror jag inte att jag fick ett enda poäng.
Inte ens till tröst.
Det där med drömmar
Ibland stör jag mig på att jag är så obstinat. Tar motgångar som motgångar och vägrar försöka se att det kommer något gott ur det mesta, eller i alla fall att man kan lära sig något av sina motgångar.
Men så sitter man där med en tung klump över bröstet, och när man äntligen vågar böja ner huvudet och titta på den så ser man något, och då börjar tårarna rinna och klumpen sakta lösas upp. Bara lite, men tillräckligt för att man ska se vad som finns under.
Jag såg mina drömmar. Drömmar jag haft sen jag var ett barn. De som jag gav upp, för sånt som inte var drömmar.
Igår träffade jag en människa som lever sin dröm, som tagit sig dit. Det var andra gången vi sågs men nu tror jag att jag fick se lite av det som varit hans klump. I vanliga fall bor han långt upp i Sverige, i en håla som skulle driva mig till vansinne.
Och det kanske är det som är skillnaden mellan oss, att han tycker att det är värt det, och att jag spelat safe hela livet.
Kanske kommer jag aldrig leva mina drömmar fullt ut. Men nu lever jag någonstans mitt emellan. Och nästa gång det är dags att ansöka om förlängt studieuppehåll ska jag slänga pappren.
Men så sitter man där med en tung klump över bröstet, och när man äntligen vågar böja ner huvudet och titta på den så ser man något, och då börjar tårarna rinna och klumpen sakta lösas upp. Bara lite, men tillräckligt för att man ska se vad som finns under.
Jag såg mina drömmar. Drömmar jag haft sen jag var ett barn. De som jag gav upp, för sånt som inte var drömmar.
Igår träffade jag en människa som lever sin dröm, som tagit sig dit. Det var andra gången vi sågs men nu tror jag att jag fick se lite av det som varit hans klump. I vanliga fall bor han långt upp i Sverige, i en håla som skulle driva mig till vansinne.
Och det kanske är det som är skillnaden mellan oss, att han tycker att det är värt det, och att jag spelat safe hela livet.
Kanske kommer jag aldrig leva mina drömmar fullt ut. Men nu lever jag någonstans mitt emellan. Och nästa gång det är dags att ansöka om förlängt studieuppehåll ska jag slänga pappren.
Gör det igen
Jag slutar aldrig att förvåna mig själv. Jag gjorde det igen - pinsammade mig så jag nästan önskade mig döden. Eller i alla fall en sprucken blindtarm som tagit mig därifrån på studs.
Det kom in en tjej på jobbet just efter en riktigt intensiv timme då jag knappt hunnit titta ut. Av hennes hår att döma, plus att jag äntligen tittade ut genom fönstret och såg en himmel som var allt annat än blå, konstaterade jag att det absolut regnade. Självklart kläcker jag ur mig the line:
"Regnar det ute?"
"Nej"
"Nähä, det såg ut så på ditt hår" (Här hörde jag vad jag faktiskt sa och ville bara dööööööööö)
"Haha, nej det är bara fett"
Och så börjar nötet Rebecka tipsa henne om en torrdeodorant från Lush som passar skiiitbra som torrschampo.
Pucko. Pucko. Pucko. Idiot.
Nu har jag kommit över det och vill inte längre dö.
Men jag vill att ni ska lyssna på en låt. "Chin up, cheer up" med Ryan Adams.
Det kom in en tjej på jobbet just efter en riktigt intensiv timme då jag knappt hunnit titta ut. Av hennes hår att döma, plus att jag äntligen tittade ut genom fönstret och såg en himmel som var allt annat än blå, konstaterade jag att det absolut regnade. Självklart kläcker jag ur mig the line:
"Regnar det ute?"
"Nej"
"Nähä, det såg ut så på ditt hår" (Här hörde jag vad jag faktiskt sa och ville bara dööööööööö)
"Haha, nej det är bara fett"
Och så börjar nötet Rebecka tipsa henne om en torrdeodorant från Lush som passar skiiitbra som torrschampo.
Pucko. Pucko. Pucko. Idiot.
Nu har jag kommit över det och vill inte längre dö.
Men jag vill att ni ska lyssna på en låt. "Chin up, cheer up" med Ryan Adams.
Jag skiter i det!
Hur tänkte jag nu? Vaddå inte se Southpark bara för att jag råkat se några avsnitt på sistone? Fem eller tio försök innan jag hittar ett osett ett - spelar roll! Finns det avsnitt jag inte sett så ska de ju ses! Och sen är det bara att se om de igen. Ja fy tusan.
Jag var ute på årets första springrunda ikväll. Jag har fortfarande det i mig, tempot och flåset. Fantastiskt. I Jutas gränd spelades det jazz, där i ett stort fönster satt ett gäng svarta män och jammade loss. I Engelbrektskyrkan sjöng en kör, det lät som på film. Och på Wallingatan sprang jag förbi en man som luktade som pappa gjorde när vi var små.
Sen kom jag hem och lyssnade oförskämt högt på Ryan Adams. Han som kan sin skit.
Jag var ute på årets första springrunda ikväll. Jag har fortfarande det i mig, tempot och flåset. Fantastiskt. I Jutas gränd spelades det jazz, där i ett stort fönster satt ett gäng svarta män och jammade loss. I Engelbrektskyrkan sjöng en kör, det lät som på film. Och på Wallingatan sprang jag förbi en man som luktade som pappa gjorde när vi var små.
Sen kom jag hem och lyssnade oförskämt högt på Ryan Adams. Han som kan sin skit.
Time Out
Skulle se Southpark igår, från internet. Valde, i vanlig ordning, att låta datorn välja ett slumpmässigt avsnitt. Fick göra om samma procedur fem gånger för att hitta ett avsnitt jag inte sett. Det är inte okej. Jag har sett för mycket Southpark. Det är dags att göra slut med gänget, eller i alla fall ta ett uppehåll, som det så ofint heter. Avvänjning liksom.
Time out då. Var rädd om er ungar. Och ta hand om Kenny, tror han har ett fåtal liv kvar.
Och Butters - Stå på dig!
Time out då. Var rädd om er ungar. Och ta hand om Kenny, tror han har ett fåtal liv kvar.
Och Butters - Stå på dig!
Tvärvetenskap
Ser reklamen på min blogg. Självklart har den ofta något med kaffe att göra, men idag blev jag förvånad:
"Kaffe Jeans
"Kaffe Jeans
Stort urval av hippa jeans. Vi har 14 dagars full returrätt"
Kaffejeans (skippar avstavningen här, vill ju inte bli uppfattad som en dum bom)? Vad är det? Och vad är det som gör de så "hippa"? Och existerar det ordet fortfarande?
Så följer jag länken och får reda på att jeansmärket heter "Kaffe". Blir lite besviken. Var det inte mer spännande än så? Inte mer hippt liksom?
Idag lyssnar vi på Depeche Mode, ja det gör vi.
Kaffejeans (skippar avstavningen här, vill ju inte bli uppfattad som en dum bom)? Vad är det? Och vad är det som gör de så "hippa"? Och existerar det ordet fortfarande?
Så följer jag länken och får reda på att jeansmärket heter "Kaffe". Blir lite besviken. Var det inte mer spännande än så? Inte mer hippt liksom?
Idag lyssnar vi på Depeche Mode, ja det gör vi.
Frälsis nästa
Det har kommenterats endel på profilbild på Facebook på sistone. Såhär ser den ut.
Jag vill inte säga att det har varit idel klagomål, men folk verkar fundera och vissa röster har varit högre än andra.
Men jag identifierar mig ganska mycket med bilden, så enkelt är det! En tant galen i musik, som sitter långt fram i bussen med väskan i knät för att det känns tryggt. Ett av hennes intressen är att lösa korsord och klippa ut recept ur veckotidningar, ett annat är att ingående läsa kontaktannonserna i DN för att hitta de roligaste/bästa och kanske klippa ut dem också (helst vill hon tejpa upp dom på Joels kylskåp tillsammans med de andra annonserna).
På sistone har hon blivit ganska duktig på att använda sina glasögon, hör och häpna, och när hon inte känner att hon vill ha dem på sig i fem minuter tar hon inte av sig dem - utan sätter dem på huvudet. Som ett par solglasögon!!!
Sen får vi inte glömma hennes akuta duvfobi och hennes ständiga jakt på ett par heltäckande strumpbyxor som det inte går hål på direkt.
En sån här vill hon ha när stödstrumporna har gjort sitt och de ergonimiska skorna inte längre fyller sin funktion. Då ska hon minsann susa förbi er på Sveavägen på sin väg till hötorget för att köpa broccoli och snittblommor.
Shut up I am dreaming
Nu ska de byta stammar i mitt kök, känns inte okej och alldeles okej, allt på samma gång. Vet ju hur det kommer bli med hantverkarna. Det är något med vår kompatibilitet, mig och hantverkarsläktet, vi hittar ingen bra tajming liksom. Alltför många gånger har jag öppnat dörren 7 på morgonen iförd för lite kläder och med gårdagens smink utsmetat på kinderna. En gång när jag var student i Muppsala klev det till och med in en karl i mitt rum när jag låg och sov. Att vi sen blev polare och att han alltid hjälpte mig på studs med saker som behövde fixas var ju iofs något riktigt gott som kom ur den chockartade händelsen.
I helgen har jag klivit upp ohyggligt tidigt, speciellt idag. 04.20 ringde alarmet, jobb jobb. Igår gick jag i den arla morgonen till jobbet, men idag unnade jag mig en busstur över Västerbron och ack! så vackert det var att se sköna Stockholm i en soluppgång med spotify:track:4dHEQ1W1jRmNjjB0S7vB8V i lurarna.
Imorgon tror jag klockan står på 7.00 eller tidigare, allt för att överlista hantverksnissarna! Cooocovaja!
Livet förresten - Livet!
I helgen har jag klivit upp ohyggligt tidigt, speciellt idag. 04.20 ringde alarmet, jobb jobb. Igår gick jag i den arla morgonen till jobbet, men idag unnade jag mig en busstur över Västerbron och ack! så vackert det var att se sköna Stockholm i en soluppgång med spotify:track:4dHEQ1W1jRmNjjB0S7vB8V i lurarna.
Imorgon tror jag klockan står på 7.00 eller tidigare, allt för att överlista hantverksnissarna! Cooocovaja!
Livet förresten - Livet!
En del av mig. Till dig.
Bara för att jag råkar ha en av världens bästa musiksmaker så är det dags att jag delar med mig lite av det jag lyssnar på och njuter av nu för tiden:
Beirut - något av det mest fantastiska jag hört. Får reaktioner varje gång jag slår på det på jobbet. Tänk galen cirkus och ryska män i fåniga hattar. Och Mästaren och Margarita, av Bulgakov.
Detektivbyrån - vemodigt men på samma gång muntert. Lite elektroniskt, lite karusell, mycket sockervadd.
The Detroit Cobras - tjejer som spelar punk. Fantastiskt. Inte så mycket arg tjej-rock, bättre än så.
Bon Iver - melodisk musik gjord med sån enkelhet att bara enastående musiker kan göra något så fantastiskt av det. Får mig att vilja ligga på golvet ett halvt liv (på ett bra sätt).
Det var bara några. Håll till godo då, så!
Förresten tycker jag att någon kan följa med mig till årets i särklass mest lockande musikhändelse - Way Out West. Och fixa gratis boende också va?
Beirut - något av det mest fantastiska jag hört. Får reaktioner varje gång jag slår på det på jobbet. Tänk galen cirkus och ryska män i fåniga hattar. Och Mästaren och Margarita, av Bulgakov.
Detektivbyrån - vemodigt men på samma gång muntert. Lite elektroniskt, lite karusell, mycket sockervadd.
The Detroit Cobras - tjejer som spelar punk. Fantastiskt. Inte så mycket arg tjej-rock, bättre än så.
Bon Iver - melodisk musik gjord med sån enkelhet att bara enastående musiker kan göra något så fantastiskt av det. Får mig att vilja ligga på golvet ett halvt liv (på ett bra sätt).
Det var bara några. Håll till godo då, så!
Förresten tycker jag att någon kan följa med mig till årets i särklass mest lockande musikhändelse - Way Out West. Och fixa gratis boende också va?
Practical april joke
Under påskhelgen jobbade jag med en tjej som vanligtvis inte jobbar hos oss på Hornsgatan. En klipsk och väldigt ung tjej är det vi pratar om. Och hon är dessutom inte så liiite snygg, gorgeous är rätt ord!
Hon berättade om en (på tal om min anekdot nedan om att göra bort sig, och hur man sedan hanterar det) grej hon var med om under den första dagen i april månad på sitt vanliga jobb.
Till saken hör att denna unga dam har väldigt små behag (på svenska: bröst) och därför oftast inte använder någon bh. Väldigt praktiskt och bra, tycker jag, om man kan hantera det vill säga...
Den aktuella dagen stod hon och skulle servera en kaffe, när hon i ett ögonblick av tillfällig hjärndöd lutade sig framåt - aaalldeles för mycket. Man skulle kunna säga att hon flashade ganska rejält. Och man skulle kunna säga att killen som stod framför henne var hemma.
Hans replik: "Niiiice"
Hennes motreplik (och det enda hon kunde komma på): "April april"
Så kvick önskar jag att jag var oftare än jag är.
Hon berättade om en (på tal om min anekdot nedan om att göra bort sig, och hur man sedan hanterar det) grej hon var med om under den första dagen i april månad på sitt vanliga jobb.
Till saken hör att denna unga dam har väldigt små behag (på svenska: bröst) och därför oftast inte använder någon bh. Väldigt praktiskt och bra, tycker jag, om man kan hantera det vill säga...
Den aktuella dagen stod hon och skulle servera en kaffe, när hon i ett ögonblick av tillfällig hjärndöd lutade sig framåt - aaalldeles för mycket. Man skulle kunna säga att hon flashade ganska rejält. Och man skulle kunna säga att killen som stod framför henne var hemma.
Hans replik: "Niiiice"
Hennes motreplik (och det enda hon kunde komma på): "April april"
Så kvick önskar jag att jag var oftare än jag är.
Att verkligen, verkligen, känna sig dum.
Ibland funderar jag verkligen över det där med att vara vid sinnenas fulla bruk. Och om jag kan räknas dit.
Det kom in en kvinna på jobbet idag. Med sig hade hon en lapp, där hon hade skrivit vad hon ville ha.
Aha! Döv och stum, tänkte jag direkt.
Sen fortsatte hon skriva på lappen. "Jag har stämbandsinflammation. Hur mycket blir det?"
Vad gör jag då? Jo, hör på denna: Jag tar pennan och SKRIVER TILL EN KVINNA MED FULLT FUNGERANDE HÖRSEL - "75 kronor", varpå jag mimar detsamma! Jag gjorde det på fullt allvar alltså!
Och när jag kommer på mitt misstag ungefär två sekunder senare skrattar jag inte åt det och säger något käckt för att släta över det utan säger istället med hög och tydlig röst "75 kronor alltså", samtidigt som jag med stirriga ögon ser mig runt omkring i den fullsatta lokalen för att förvissa mig om att inte hela söder såg mig göra något av det dummaste jag någonsin gjort.
Gud hjälpe mig och mitt sinne. Att jag sedan avslutade årets mest korkade session med att servera hennes latte med orden "en latte till kvinnan med stämbandsinflammation i fönstret" var som att för evigt förklara mig själv socialt handikappad.
Och så lyssnar vi på Foo Fighters och Fleetwood Mac (för vi har ju fungerande hörsel).
Det kom in en kvinna på jobbet idag. Med sig hade hon en lapp, där hon hade skrivit vad hon ville ha.
Aha! Döv och stum, tänkte jag direkt.
Sen fortsatte hon skriva på lappen. "Jag har stämbandsinflammation. Hur mycket blir det?"
Vad gör jag då? Jo, hör på denna: Jag tar pennan och SKRIVER TILL EN KVINNA MED FULLT FUNGERANDE HÖRSEL - "75 kronor", varpå jag mimar detsamma! Jag gjorde det på fullt allvar alltså!
Och när jag kommer på mitt misstag ungefär två sekunder senare skrattar jag inte åt det och säger något käckt för att släta över det utan säger istället med hög och tydlig röst "75 kronor alltså", samtidigt som jag med stirriga ögon ser mig runt omkring i den fullsatta lokalen för att förvissa mig om att inte hela söder såg mig göra något av det dummaste jag någonsin gjort.
Gud hjälpe mig och mitt sinne. Att jag sedan avslutade årets mest korkade session med att servera hennes latte med orden "en latte till kvinnan med stämbandsinflammation i fönstret" var som att för evigt förklara mig själv socialt handikappad.
Och så lyssnar vi på Foo Fighters och Fleetwood Mac (för vi har ju fungerande hörsel).
Rullatorer med lite bittermandel i
På tal om sjömannen med fjäder i örat (sjömansindian?) så kom han in på en sedvanlig cappu idag, denna solens dag. I tankarna hade han uppenbarligen kaffe, men även funderingar runt andra läckerheter (och då menar jag inte ena chefens dotter han slukade med blicken). Efter att ha berättat en föga spännande anekdot involverades en rullator och dennes enligt honom bittra ägare frågade han vad det var för skillnad på marsipan och mandelmassa.
Inte vet jag!!! Googla det, tyckte jag.
Så. Det gjorde jag:
Marsipan är sötad och ofta färgad och anses finare än mandelmassa. Skillnaden är att marsipan innehåller mer socker, men även ibland lite bittermandel. Marsipan används i finare bakverk, tex i prinsesstårta. Svensk marsipan består ofta av 75% socker och 25% mandel.
Mandelmassa består av 50% socker och 50& mandel.
Får se om jag kan imponera på allas vår Sippan nästa gång han slinker in på en gokaffe.
Inte vet jag!!! Googla det, tyckte jag.
Så. Det gjorde jag:
Marsipan är sötad och ofta färgad och anses finare än mandelmassa. Skillnaden är att marsipan innehåller mer socker, men även ibland lite bittermandel. Marsipan används i finare bakverk, tex i prinsesstårta. Svensk marsipan består ofta av 75% socker och 25% mandel.
Mandelmassa består av 50% socker och 50& mandel.
Får se om jag kan imponera på allas vår Sippan nästa gång han slinker in på en gokaffe.
Skärtorsdagen innanför boxen
Mitt första minne av katolska kyrkan utspelar sig under en resa till Irland för en herrans massa år sedan. Familjen Thurfjell valde att gå utanför sin protestantiska låda och besöka en katolsk mässa.
Det bestående intrycket efter denna mässa kan sammanfattas i "katolsk gympa". Aldrig förut hade familjen Thurfjell upplevt ett gudstjänstfirande vara så präglat av knäna böj ena stunden och stå upp den andra.
Det minnet sitter kvar men nu ser min bild av katolska kyrkan lite annorlunda ut. Mindre gympa och mer allvar.
Skärtorsdagsmässan firades i katolska domkyrkan ikväll tillsammans med Al Capone, Don Corleone och resten av gänget.
Mitt gäng. Allvar - som sagt.
Det bestående intrycket efter denna mässa kan sammanfattas i "katolsk gympa". Aldrig förut hade familjen Thurfjell upplevt ett gudstjänstfirande vara så präglat av knäna böj ena stunden och stå upp den andra.
Det minnet sitter kvar men nu ser min bild av katolska kyrkan lite annorlunda ut. Mindre gympa och mer allvar.
Skärtorsdagsmässan firades i katolska domkyrkan ikväll tillsammans med Al Capone, Don Corleone och resten av gänget.
Mitt gäng. Allvar - som sagt.
En plats i den svenska solen ska vara billig.
Vi är så roliga, vi svenskar (läs människor???). Så fort solen visar sig blir vi som gamar över ett kadaver. Helt plötsligt ska alla ha en plats i solen, och de med vassast armbågar är givetvis de som får platsen först, och de som sist lämnar den.
Köttet ska brännas, glöm rubrikerna i tidningarna om det ständigt uttunnande ozonlagret (de faror vi förnekar finns inte). Kaffet ska räcka länge, och det ska vara billigt! I Sverige ska inte solen kosta något (men utanför Sveriges gränser är vi visst beredda att betala, och vi är nog så uppmärksamma på att de räknar med riklig dricks där också).
"Fröken, FRÖKEN! Två enkla macchiato tack!!!" Ställer man sig inte i ledet som en "vanlig" svensk har man rätt att skrika och få service fort. "Vi har inte fått hjälp här borta, hallå! Vi här i hörnet!!!" Och den stackars baristan hjälper till. Det är ju guuud så pinsamt att ha någon stå skrikandes eller hur? Käfta emot går icke. Det är inte svenskt och klassas definitivt inte som serviceinriktat.
Men jag är inte bitter. Tvärtom. Svensk sommar slår ju alla utlandssemestrar. Eller hur?!?!
Och så kommer herr Siepen. Iklädd sin senaste sjömansmundering, med en råtta (läs liten hund?) under armen och ett nytt fjäderörhänge i örat spatserar han in med spetsigare skor än lagom och ska ha sin cappucino, han ska ha den nu! Och han är lika trevlig som vanligt. Inte.
Jag gör min sämsta cappu någonsin. Ler brett. Så är den svenska sommaren räddad.
Köttet ska brännas, glöm rubrikerna i tidningarna om det ständigt uttunnande ozonlagret (de faror vi förnekar finns inte). Kaffet ska räcka länge, och det ska vara billigt! I Sverige ska inte solen kosta något (men utanför Sveriges gränser är vi visst beredda att betala, och vi är nog så uppmärksamma på att de räknar med riklig dricks där också).
"Fröken, FRÖKEN! Två enkla macchiato tack!!!" Ställer man sig inte i ledet som en "vanlig" svensk har man rätt att skrika och få service fort. "Vi har inte fått hjälp här borta, hallå! Vi här i hörnet!!!" Och den stackars baristan hjälper till. Det är ju guuud så pinsamt att ha någon stå skrikandes eller hur? Käfta emot går icke. Det är inte svenskt och klassas definitivt inte som serviceinriktat.
Men jag är inte bitter. Tvärtom. Svensk sommar slår ju alla utlandssemestrar. Eller hur?!?!
Och så kommer herr Siepen. Iklädd sin senaste sjömansmundering, med en råtta (läs liten hund?) under armen och ett nytt fjäderörhänge i örat spatserar han in med spetsigare skor än lagom och ska ha sin cappucino, han ska ha den nu! Och han är lika trevlig som vanligt. Inte.
Jag gör min sämsta cappu någonsin. Ler brett. Så är den svenska sommaren räddad.
Bara vanligt vatten
Jo jag kom att tänka på det där med tortyr (sjukt, jag vet). Jag har ställt mig något tveksam till det där med vatten som effektiv tortyrmetod. Alltså där man under lång tid låter det droppa vatten på exakt samma punkt i pannan på en stackars själ som till slut får hjärnskakning eller än värre, dör, av smärtan.
En liten vattendroppe va? Hur kan det göra så ont, tänker man. Men för ett par dagar sen försvann mina tvivel.
Till saken hör att jag har en kran i köket som oupphörligen droppar (vilket bara det kan driva en normal människa till galenskap) till följd av ett stort behov av det stambyte som kommer att utföras efter påsk.
Så - undertacknad valde att efter ett glas vin inte diska glaset, utan istället lägga det i vasken för diskning dagen därpå.
Men ickom! Jag slapp diska! Smart som jag är hade jag lagt glaset rakt under den droppande kranen.
Och resultatet? Dagen efter fanns det inte mycket kvar värt att diska, bara ett gäng (en sisådär miljon) glasskärvor som inte dög till mer än att skrotas.
Så vaknade jag ur min förnekelse - underskatta aldrig effektiviteten av vatten som tortyrmetod! Och prova aldrig hemma!
En liten vattendroppe va? Hur kan det göra så ont, tänker man. Men för ett par dagar sen försvann mina tvivel.
Till saken hör att jag har en kran i köket som oupphörligen droppar (vilket bara det kan driva en normal människa till galenskap) till följd av ett stort behov av det stambyte som kommer att utföras efter påsk.
Så - undertacknad valde att efter ett glas vin inte diska glaset, utan istället lägga det i vasken för diskning dagen därpå.
Men ickom! Jag slapp diska! Smart som jag är hade jag lagt glaset rakt under den droppande kranen.
Och resultatet? Dagen efter fanns det inte mycket kvar värt att diska, bara ett gäng (en sisådär miljon) glasskärvor som inte dög till mer än att skrotas.
Så vaknade jag ur min förnekelse - underskatta aldrig effektiviteten av vatten som tortyrmetod! Och prova aldrig hemma!
Bra och anus i Rom
Då har man varit i Rom då.
Vanligt i Rom:
- Espressomaskiner (överallt nästan. Flest Brasilia och Faema)
- Smartbilar (och i Rom är de onekligen smarta, men inte mindre fula för det)
- Robusta, av den överextraherade typen
Anus i Rom:
- Trafiken
- Att bli av med bagaget någonstans på vägen hem
- Mycket bajskaffe
- Snikna italienare som vill lura dumma turister på pengar
Bra i Rom:
- Arkitekturen. Känns som att kliva in i en historiebok.
- Gångavsståndet överallt
- När man på en liten minipiazza hittar kaffe som är värt att dricka, lycka!
- Att stöta på Vin Diesel!!!
- Att få tillbaka sitt bagage en dag efter hemkomst
På tal om arkitekturen så fick jag sms av en som varit i Rom. Han var förundrad över att vi små muppar sprang runt i skinnkalsonger och jagade älg när Pantheon, Colosseum och annat byggdes. Indeed.
Ett extra plus måste ges till nuck-potentialet i denna undersköna stad. Jag känner att jag är på väg tillbaka redan. När jag är mogen för att föklara mig hopplös nucka flyttar jag. Pasta!
Vanligt i Rom:
- Espressomaskiner (överallt nästan. Flest Brasilia och Faema)
- Smartbilar (och i Rom är de onekligen smarta, men inte mindre fula för det)
- Robusta, av den överextraherade typen
Anus i Rom:
- Trafiken
- Att bli av med bagaget någonstans på vägen hem
- Mycket bajskaffe
- Snikna italienare som vill lura dumma turister på pengar
Bra i Rom:
- Arkitekturen. Känns som att kliva in i en historiebok.
- Gångavsståndet överallt
- När man på en liten minipiazza hittar kaffe som är värt att dricka, lycka!
- Att stöta på Vin Diesel!!!
- Att få tillbaka sitt bagage en dag efter hemkomst
På tal om arkitekturen så fick jag sms av en som varit i Rom. Han var förundrad över att vi små muppar sprang runt i skinnkalsonger och jagade älg när Pantheon, Colosseum och annat byggdes. Indeed.
Ett extra plus måste ges till nuck-potentialet i denna undersköna stad. Jag känner att jag är på väg tillbaka redan. När jag är mogen för att föklara mig hopplös nucka flyttar jag. Pasta!
Mot Rom, mot robusta, mot Il papa
Nu åker jag snart till Rom, jag åker snart!!!
Resan kommer främst att koncentreras kring att hitta nya härliga robustablandningar (gärna 50-50-blandningar eller ännu mer kärvhet) att ta hem till Sverige som inspiration och som exempel på hur "riktigt" kaffe ska smaka.
Vi baristor älskar ju att få kommentaren "det smakar nästan som i Italien", eller ännu bättre "det smakar nästan lika bra som i Italien". Då vet man att man lyckats liksom. Jag har dessutom hört att de är riktigt duktiga på att lagra kaffe i Italien, gärna lika länge som man lagrar ett bättre vin.
När jag inte letar finkaffe kommer jag att leta lägenhet, cigarettförlängare, kinesisk sidenmorgonrock, tio katter (eller fler), en stooor sminklåda med mycket färger i, trevliga viner och högt i tak. Allt för att underlätta och förbereda så mycket som möjligt inför mitt stundande liv som nucka i Italien.
Sen tar jag väl en sväng till vatikanen också. Bara för att.
Resan kommer främst att koncentreras kring att hitta nya härliga robustablandningar (gärna 50-50-blandningar eller ännu mer kärvhet) att ta hem till Sverige som inspiration och som exempel på hur "riktigt" kaffe ska smaka.
Vi baristor älskar ju att få kommentaren "det smakar nästan som i Italien", eller ännu bättre "det smakar nästan lika bra som i Italien". Då vet man att man lyckats liksom. Jag har dessutom hört att de är riktigt duktiga på att lagra kaffe i Italien, gärna lika länge som man lagrar ett bättre vin.
När jag inte letar finkaffe kommer jag att leta lägenhet, cigarettförlängare, kinesisk sidenmorgonrock, tio katter (eller fler), en stooor sminklåda med mycket färger i, trevliga viner och högt i tak. Allt för att underlätta och förbereda så mycket som möjligt inför mitt stundande liv som nucka i Italien.
Sen tar jag väl en sväng till vatikanen också. Bara för att.
Att få stryk av en gammal en
Måste till att börja med bara tipsa om MGMT - hejdundrande glad musik som lockar till och med den torraste landkrabba (läs undertecknad) att svänga om tills svetten rinner.
Annars blev jag för ett par dagar sedan bryskt påmind om att den äldre generationen människor inte nödvändigtvis är den som äger mest folkvett.
Jag stod och väntade på bussen på väg ut till Forum Nacka för att beskåda semifinalen av Barista Cup. En dag med vår i luften, min kära ipod spelade Foo Fighters för mig, ganska högt. Döm om min förvåning när jag plötsligt fick ett litet slag i ryggen. När jag vände mig om stog där en tant med rullator och en bister liten gubbe med käppen som tillhygge. Jag stod tydligen precis på den del av trottoaren de ville gå på och hade inte hört deras maningar till förflyttning pga ovannämnda rock i öronen.
Så då har man blivit uppklådd av en gubbe också. Mycket ska man visst vara med om.
Sen for jag och såg på kaffe, lätt chockad.
Annars blev jag för ett par dagar sedan bryskt påmind om att den äldre generationen människor inte nödvändigtvis är den som äger mest folkvett.
Jag stod och väntade på bussen på väg ut till Forum Nacka för att beskåda semifinalen av Barista Cup. En dag med vår i luften, min kära ipod spelade Foo Fighters för mig, ganska högt. Döm om min förvåning när jag plötsligt fick ett litet slag i ryggen. När jag vände mig om stog där en tant med rullator och en bister liten gubbe med käppen som tillhygge. Jag stod tydligen precis på den del av trottoaren de ville gå på och hade inte hört deras maningar till förflyttning pga ovannämnda rock i öronen.
Så då har man blivit uppklådd av en gubbe också. Mycket ska man visst vara med om.
Sen for jag och såg på kaffe, lätt chockad.
En stammis och en barista
På mitt jobb brukar det ibland komma in en speciell gäst. En gäst som jag respekterar och beundrar, trots att jag aldrig egentligen talat med människan. Det är något med hela hans utstrålning och hållning som utöver hans poesi/musik gör mina knän lite svagare.
Först blir man hissad till himlen
sedan nersläppt på en kinakrog
och aldrig älskad så villkorslöst
som när man ligger tyst i vigd jord
Så kommer han in där genom dörren. Så stiligt klädd, så genomtänkt (så fåfäng) och lugn. Beställer sin dubbla macchiato med extra mjölk. Inte ens när han förorenar kaffet med två matskedar socker slutar jag beundra honom.
Jag hoppas nästan att vi aldrig lär känna varandra.
Först blir man hissad till himlen
sedan nersläppt på en kinakrog
och aldrig älskad så villkorslöst
som när man ligger tyst i vigd jord
Så kommer han in där genom dörren. Så stiligt klädd, så genomtänkt (så fåfäng) och lugn. Beställer sin dubbla macchiato med extra mjölk. Inte ens när han förorenar kaffet med två matskedar socker slutar jag beundra honom.
Jag hoppas nästan att vi aldrig lär känna varandra.
Total transparens
Vilket skämt det är, det där med hundtricket. Såg att den filmen går på svt ikväll och drog mig till minnes att jag tyckte mig totalt genomskåda det där tricket för några veckor sen. Inte för att jag blev utsatt för det - men för att jag på sistone sett många unga män med små hundar.
Vilken ung kvinna som ser en man med hund tror på allvar att han är tillgänglig?
Man med hund (i synnerhet små hundar) vittnar snarare om att det rör sig om en emotionellt bunden man som går ut med parets hund.
Jag känner mig smart - så smart.
Vilken ung kvinna som ser en man med hund tror på allvar att han är tillgänglig?
Man med hund (i synnerhet små hundar) vittnar snarare om att det rör sig om en emotionellt bunden man som går ut med parets hund.
Jag känner mig smart - så smart.
Det bästa
Ett av det vackraste som finns är när man i en tung liten period i livet, då hjärtat svider och tröttheten förföljer en som ett plåster, inser vilken fantastisk gåva livet är och hur otroligt lyckligt lottad man är.
Mitt liv är fantastiskt och trots motgångar är jag en människa värd all kärlek i världen!
Idag är det vackert - trots att mitt hår luktar grillad macka och varm mjölk och mina fötter osar odörer vi inte ens ska tala om.
Idag vill jag ha hela världen!
Leve livet - leve det liv som hugger mig i ryggen och leve samma liv som strösslar glädje i mina öppna händer!
Idag lyssnar jag visst på en tjej som heter Sia.
Platta? "Some people have REAL problems"
Låt? "Little black sandals"
Mitt liv är fantastiskt och trots motgångar är jag en människa värd all kärlek i världen!
Idag är det vackert - trots att mitt hår luktar grillad macka och varm mjölk och mina fötter osar odörer vi inte ens ska tala om.
Idag vill jag ha hela världen!
Leve livet - leve det liv som hugger mig i ryggen och leve samma liv som strösslar glädje i mina öppna händer!
Idag lyssnar jag visst på en tjej som heter Sia.
Platta? "Some people have REAL problems"
Låt? "Little black sandals"
3 miljoner - nej meeer!
Alltså. Det sitter en nisse i mina köksskåp och smygröker. Varje gång jag öppnar skåpen fylls köket av den mest skumma doft - en doft som inte passar i ett kök och som knappast är värd att kallas doft. Vi kallar den stank!
Jag tappade inget mer än en cappu-kopp i golvet på jobbet idag, framsteg!
Och så glömde jag förresten berätta att vi sålde för över tre miljoner på Mellqvist i förrgår, och det har absolut inget att göra med att jag klantigt nog drog ut en kassarapport som var helt åt väders fel.
Angus & Julia Stone - lyssna lyssna!
Jag tappade inget mer än en cappu-kopp i golvet på jobbet idag, framsteg!
Och så glömde jag förresten berätta att vi sålde för över tre miljoner på Mellqvist i förrgår, och det har absolut inget att göra med att jag klantigt nog drog ut en kassarapport som var helt åt väders fel.
Angus & Julia Stone - lyssna lyssna!
Spilla, spall, spullit?
Första tiden på ett nytt jobb är alltid lika spännande och oförutsägbar. Att undertecknad är ganska disträ och klantig är nog ingen nyhet för de som känner mig, men visst får det vara någon måtta ibland?
Dagen började med att jag spillde apelsinjuice över hela mig framför en fullsatt kaffebar. Bra där!
Inte så farligt, tyckte jag, och skrattade gott ikapp med en gäst som sa att "nu kan dagen i alla fall bara bli bättre"! "Absolut", sa jag och fortsatte jobba på.
En halvtimme senare tappade jag en hel back med nydiskade glas i golvet.
Inget kalas utan kras tror jag någon sa en gång. Man tackar.
Sen kom goa vännen Caroline och ville hjälpa mig att skura golvet efter stängning och spall ut diskvattnet över hela golvet.
Så - nu kan det bara bli bättre. Och jag har minsann ett bra jobb där det händer saker hela tiden.
I övrigt sover jag inte ensam. Johnny P kryper ner vid min sida om nätterna och håller hårt om mig med iskalla händer. Tänk att han är så bra på att spåra mig, vart jag än beger mig. Till och med när jag bor på en adress jag inte är skriven på.
Skills I say.
Dagen började med att jag spillde apelsinjuice över hela mig framför en fullsatt kaffebar. Bra där!
Inte så farligt, tyckte jag, och skrattade gott ikapp med en gäst som sa att "nu kan dagen i alla fall bara bli bättre"! "Absolut", sa jag och fortsatte jobba på.
En halvtimme senare tappade jag en hel back med nydiskade glas i golvet.
Inget kalas utan kras tror jag någon sa en gång. Man tackar.
Sen kom goa vännen Caroline och ville hjälpa mig att skura golvet efter stängning och spall ut diskvattnet över hela golvet.
Så - nu kan det bara bli bättre. Och jag har minsann ett bra jobb där det händer saker hela tiden.
I övrigt sover jag inte ensam. Johnny P kryper ner vid min sida om nätterna och håller hårt om mig med iskalla händer. Tänk att han är så bra på att spåra mig, vart jag än beger mig. Till och med när jag bor på en adress jag inte är skriven på.
Skills I say.
En hand i himlen
När man mår som ett kånkelbär funderar jag ofta över vilken inverkan all min musik har på mig. Att man sammankopplar musik med minnen är oundvikligt, och till en viss nivå tror jag att att nöta viss musik är konstruktivt, man måste tillåta sig att bada i självömkan. Men man måste också veta vart gränsen går och veta att sätta stopp.
Just nu skiter jag i vilket, vart min gräns går.
Från erfarenhet vet jag att jag alltid läker, jag är bra på det. Jag klarar mig alltid.
Jag är bara så tacksam att jag äger förmågan att känna saker igen, även om det inte inkluderar fjärilar och andra fjäderfän.
Länge leve livet och kärleken! Jag har ju i alla fall en hand i himlen!
Tills jag är hel igen kan jag dricka kaffe, drömma färgglada drömmar om Italien och se på när vinter blir till vår.
Chaionara folks.
Just nu skiter jag i vilket, vart min gräns går.
Från erfarenhet vet jag att jag alltid läker, jag är bra på det. Jag klarar mig alltid.
Jag är bara så tacksam att jag äger förmågan att känna saker igen, även om det inte inkluderar fjärilar och andra fjäderfän.
Länge leve livet och kärleken! Jag har ju i alla fall en hand i himlen!
Tills jag är hel igen kan jag dricka kaffe, drömma färgglada drömmar om Italien och se på när vinter blir till vår.
Chaionara folks.
Att mötas av en panda i dörren
Så ligger man där i stilla ro i sin säng på morgon. Man vet att hantverkaren inte ska komma förrän efter 11, för det sa vi ju igår när han väckte mig tidigt och jag öppnade yrvaken iklädd endast typ för lite kläder.
Sminket kvar från kvällen innan, trött som tusan, mild smak av vin i munnen.
Då knackar det på dörren. Vänligen observera - klockan är HALV TIO! Nej, inte okej.
Då måste man kliva upp och öppna ändå, för annars klivs det in med viktig nyckel som hantverkare får lov att ha. Man öppnar, iklädd endast typ för lite kläder och nu dessutom alldeles för mycket smink under ögonen (smått panda-lik) och möts av repliken: "Oj, nu väckte jag dig visst igen."
Jo man tackar, det var dagens sanning.
Och nu sitter man i soffan framför datorn. Väntar. De skulle komma igen efter 20 minuter. Tjejen måste ju få en ärlig chans att fräscha upp sig lite innan det ska börja fixas i hennes badrum.
Det har gått över en och en halv timme nu. Inga hantverkare.
Jag är verkligen i sååå stort behov av att kissa. Men jag vågar inte. Tänk om de kliver in med sin viktiga nyckel när jag sitter där.
Misär.
Sminket kvar från kvällen innan, trött som tusan, mild smak av vin i munnen.
Då knackar det på dörren. Vänligen observera - klockan är HALV TIO! Nej, inte okej.
Då måste man kliva upp och öppna ändå, för annars klivs det in med viktig nyckel som hantverkare får lov att ha. Man öppnar, iklädd endast typ för lite kläder och nu dessutom alldeles för mycket smink under ögonen (smått panda-lik) och möts av repliken: "Oj, nu väckte jag dig visst igen."
Jo man tackar, det var dagens sanning.
Och nu sitter man i soffan framför datorn. Väntar. De skulle komma igen efter 20 minuter. Tjejen måste ju få en ärlig chans att fräscha upp sig lite innan det ska börja fixas i hennes badrum.
Det har gått över en och en halv timme nu. Inga hantverkare.
Jag är verkligen i sååå stort behov av att kissa. Men jag vågar inte. Tänk om de kliver in med sin viktiga nyckel när jag sitter där.
Misär.
Linger
Hej. Det snöar igen. Jag ska byta jobb. Cranberries spelar och sjunger ikväll. Jag tror jag slog upp ett drygt årsgammalt ärr igår/inatt, men Johnny P håller sig på avstånd (och skickade någon han kallade "Paranoia" istället. Galen kille). Stockholm är aldrig så vackert och jag önskar att det fanns ett passande soundtrack (nej Orup - du får inte uppdraget) att beskriva känslan i mig. Känslan som ser ut som den vårdag jag längtar efter; ljus, glad och fylld med doften av fuktig jord och blyga blommor i pastellfärger.
Frank Sinatra iakttar mig från väggen mitt emot, jag tror han skrattar lite. Det kan han få göra då.
Jag tror jag längtar lite också. Det känns fint, konstigt och farligt, allt på samma gång.
Och dark was the night.
Frank Sinatra iakttar mig från väggen mitt emot, jag tror han skrattar lite. Det kan han få göra då.
Jag tror jag längtar lite också. Det känns fint, konstigt och farligt, allt på samma gång.
Och dark was the night.
Att ta sin tid
Det kan ta alldeles jättelångt tid för mig att skala en apelsin. Allt det där vita måste ju bara bort.
Och ibland har man inte så mycket att säga. Som jag nu för tiden. Det finns liksom inget i mig som måste ut.
Men jag är ganska nöjd, om än näsblodstrött.
Nästa torsdag, över dagen, kanske Göteborg hägrar. Det hade varit gott.
Och nu börjar filmen om Sylvia Plath på svt. Den är till mig. Hejdå.
Och ibland har man inte så mycket att säga. Som jag nu för tiden. Det finns liksom inget i mig som måste ut.
Men jag är ganska nöjd, om än näsblodstrött.
Nästa torsdag, över dagen, kanske Göteborg hägrar. Det hade varit gott.
Och nu börjar filmen om Sylvia Plath på svt. Den är till mig. Hejdå.
...och allt måste börja här
för nu är året nytt. Det är nytt. Hur jag inte älskar år som börjar med uppbrott! Det förra blev så bra. Så bra trots allt.
Och jag börjar det nya året med uppbrott och med att stifta bekantskap med Johnny Panic igen, han som var min valspartner under sommaren och som ger mig kli som gör mig tokig, som tär på mig och tvingar sina sjuka idéer på mig. Allt tills jag sätter ner foten. Sätter ner foten på Sveavägen och bestämmer mig.
Så är det ju - jag bestämmer över mig själv och mitt liv, är min egen dräng. Som alltid. Som alltid! För livet handlar mycket om att fatta beslut man sedan utmanas att hålla sig till. Och jag älskar att hålla löften jag gett mig själv!
Verbal inkontinens och raka puckar. Detta året är mitt, det också.
Så! Då bryter vi upp, bildligt och fysiskt!
Och som förra året börjar också detta med min allierade, Sylvia Plath:
"Out of the ash I rise with my red hair, and I eat men like air."
Och jag börjar det nya året med uppbrott och med att stifta bekantskap med Johnny Panic igen, han som var min valspartner under sommaren och som ger mig kli som gör mig tokig, som tär på mig och tvingar sina sjuka idéer på mig. Allt tills jag sätter ner foten. Sätter ner foten på Sveavägen och bestämmer mig.
Så är det ju - jag bestämmer över mig själv och mitt liv, är min egen dräng. Som alltid. Som alltid! För livet handlar mycket om att fatta beslut man sedan utmanas att hålla sig till. Och jag älskar att hålla löften jag gett mig själv!
Verbal inkontinens och raka puckar. Detta året är mitt, det också.
Så! Då bryter vi upp, bildligt och fysiskt!
Och som förra året börjar också detta med min allierade, Sylvia Plath:
"Out of the ash I rise with my red hair, and I eat men like air."
Att återvända
Det närmar sig nu. Ett år senare. Det värsta som jag varit med om. Och jag lever. Igen. Fortfarande.
I år ska jag fira nyår med min familj. Kompensera dem för de dygn jag inte fanns. Ta igen alltså.
Ida sade till mig att 2008 minsann skulle bli mitt år. Och det har som stämt på många vis. Jag har lärt mig mycket. Jag är fortfarande samma Rebecka men samtidigt en helt annan.
Aldrig igen kommer jag låta mig luras. 2008 har kanske gjort mig cynisk. Jag har stött människor ifrån mig, slagit på självbefarelsedriften när jag märkt att jag blivit för fäst vid personer. Jag kommer stöta fler människor ifrån mig, med all säkerhet. Men det får vara värt det. För jag är snart hel igen - hel om än ärrad.
De som verkligen känner mig vet att jag inte är en hård människa. Men nu säger jag praktiskt taget alltid vad jag tänker och tycker - även om det ibland blir fel.
Jag kände mig lite bitter till sinnes när jag for hem från Uppsala idag, alla miljöer påminde mig om allt som varit där i stan, allt som gjorde mig naiv, dum och medberoende. Sen lättades allt upp på pressbyrån mellan tåget och tbanan till Råcksta när en tjej fällde dagens replik:
"Jag smyger in här bakom dig du. Eller Guuud! Det lät fel! Helt fel! Jag menade inte så. Men nu hör jag hur det lät! Haha!"
I år ska jag fira nyår med min familj. Kompensera dem för de dygn jag inte fanns. Ta igen alltså.
Ida sade till mig att 2008 minsann skulle bli mitt år. Och det har som stämt på många vis. Jag har lärt mig mycket. Jag är fortfarande samma Rebecka men samtidigt en helt annan.
Aldrig igen kommer jag låta mig luras. 2008 har kanske gjort mig cynisk. Jag har stött människor ifrån mig, slagit på självbefarelsedriften när jag märkt att jag blivit för fäst vid personer. Jag kommer stöta fler människor ifrån mig, med all säkerhet. Men det får vara värt det. För jag är snart hel igen - hel om än ärrad.
De som verkligen känner mig vet att jag inte är en hård människa. Men nu säger jag praktiskt taget alltid vad jag tänker och tycker - även om det ibland blir fel.
Jag kände mig lite bitter till sinnes när jag for hem från Uppsala idag, alla miljöer påminde mig om allt som varit där i stan, allt som gjorde mig naiv, dum och medberoende. Sen lättades allt upp på pressbyrån mellan tåget och tbanan till Råcksta när en tjej fällde dagens replik:
"Jag smyger in här bakom dig du. Eller Guuud! Det lät fel! Helt fel! Jag menade inte så. Men nu hör jag hur det lät! Haha!"
Hur man tar livet av en julstjärna
Visste ni att man kan ta livet av någon med kärlek?
Jag försökte verkligen. Jag gav min röda blomma all den kärlek jag trodde att den ville ha men det slutade med att jag tog livet av den. En dag såg bladen så ledsna ut, så torra. Så jag vattnade, oj vad jag vattnade. Och dödade blomman med min kärlek, med mitt dåliga samvete.
Jag lärde mig att man inte ska vattna en julstjärna alls särskilt mycket egentligen. Och så tänkte jag lite mer på det och insåg att det också var som en bra liknelse över livet.
Jag försökte verkligen. Jag gav min röda blomma all den kärlek jag trodde att den ville ha men det slutade med att jag tog livet av den. En dag såg bladen så ledsna ut, så torra. Så jag vattnade, oj vad jag vattnade. Och dödade blomman med min kärlek, med mitt dåliga samvete.
Jag lärde mig att man inte ska vattna en julstjärna alls särskilt mycket egentligen. Och så tänkte jag lite mer på det och insåg att det också var som en bra liknelse över livet.
Sturepassagen har blivit med blogg!
sturepassagen.blogspot.com - Titta in en sväng och se lite hur vi har det! Om ni inte hälsar på i fysisk person vill säga...
Att googla "kräk"
Nej fy, det kan aldrig vara ok att bli jagad och fångad av han den elaka kräksjukan! Speciellt inte när man har varit en ynka dag på sitt nya jobb, fy bubblan!
Det fanns en tid då tanken på att ligga hemma och vara sjuk var en god dröm: Mamma som tar ledigt pga vård av sjukt barn, köper senaste numret av Kalle och en påse godis. De dagarna var det tillåtet att se hur mkt tv och film man ville. Idag är sjukdagar inte en god dröm längre. Jag dööör av tristess!
Plus och minus med att vara kräksjuk:
Plus:
Man får tid att vila
Man kan typ äta en macka om dagen, vilket betyder billig levnadskostnad och att man blir smal (men det räknas inte för det går man upp sen igen)
Man kan gå igenom hela Pelles (som jag bor i andrahand hos) filmregister och somna till varenda en av filmerna.
Man får en massa gulliga sms av folk som tycker synd om en.
Minus:
Vilan ger inget resultat, man är fortfarande lika utmattad efter att ha sovit en hel dag och sover hela natten också.
Man är inte sugen på mat - och jag som älskar mat...
Så himla kul är det inte att se tusen filmer
Jag tycker inte om när folk tycker synd om mig.
Jag kan inte jobba!!! Och google säger att jag måste vara hemma minst 48 timmar efter att jag känner mig frisk, my ass!
Jaja, anyways. Tack till mina hjältar: Christoffer Levak, Eskil Ingvarsson och underbara Annika Wikberg för att ni fixar och täcker för mig!
Nu ska jag döda tid i sängen framför "Sexo en Nueva York" (Pelle tror att han är en liten spanjor).
Det fanns en tid då tanken på att ligga hemma och vara sjuk var en god dröm: Mamma som tar ledigt pga vård av sjukt barn, köper senaste numret av Kalle och en påse godis. De dagarna var det tillåtet att se hur mkt tv och film man ville. Idag är sjukdagar inte en god dröm längre. Jag dööör av tristess!
Plus och minus med att vara kräksjuk:
Plus:
Man får tid att vila
Man kan typ äta en macka om dagen, vilket betyder billig levnadskostnad och att man blir smal (men det räknas inte för det går man upp sen igen)
Man kan gå igenom hela Pelles (som jag bor i andrahand hos) filmregister och somna till varenda en av filmerna.
Man får en massa gulliga sms av folk som tycker synd om en.
Minus:
Vilan ger inget resultat, man är fortfarande lika utmattad efter att ha sovit en hel dag och sover hela natten också.
Man är inte sugen på mat - och jag som älskar mat...
Så himla kul är det inte att se tusen filmer
Jag tycker inte om när folk tycker synd om mig.
Jag kan inte jobba!!! Och google säger att jag måste vara hemma minst 48 timmar efter att jag känner mig frisk, my ass!
Jaja, anyways. Tack till mina hjältar: Christoffer Levak, Eskil Ingvarsson och underbara Annika Wikberg för att ni fixar och täcker för mig!
Nu ska jag döda tid i sängen framför "Sexo en Nueva York" (Pelle tror att han är en liten spanjor).
Att öppna en espressobar
Imorgon, imorgon! Om allt går vägen (och nu förtjänar vi lite flyt) så öppnar vi den lille kaffebaren imorgon fredag! Och hjälp vad vi jobbar, jobbar jobbar. Är inne på elfte timmen nu...
Välkommen till Sturepassagen imorgon fredag. Då gör vi han finkaffet från Da Matteo.
Papa Nya Guinea och Indonesien är gott i munnen.
Hej hej, kaffetjej.
Välkommen till Sturepassagen imorgon fredag. Då gör vi han finkaffet från Da Matteo.
Papa Nya Guinea och Indonesien är gott i munnen.
Hej hej, kaffetjej.
Att närma sig det okända
Jag har köpt en blomma i färg. En röd. En sån där julstjärna, som det ju så fint heter.
Den står där som en främling på mitt köksbord och brer ut sina blad ganska så malligt om in frågar mig.
Vi vet inte riktigt hur vi ska närma oss varandra, jag och min blomma i färg. Det ligger en konstig stämning i luften. Ungefär samma stämning som ibland kan uppstå första gången man ska umgås med en ny kompis alldeles själv, utan andra gemensamma vänner som förkläden. Man undrar om det egentligen var en så bra idé det här, att spendera tid alldeles själva bara vi två. Och så säger man saker som låter jättebra innan man uttalar dem men så fort de lämnar munnen så låter de bara fåniga, och den andra undrar i sitt huvud hur sjutton jag gick med på att träffa denna galningen.
Men så kommer man plötsligt på att man inte bara har gemensamma vänner utan även gemensamma intressen och då är det som när man hörde en bra låt med Ryan Adams första gången - man kan inte sluta le och det känns som att man aldrig varit främlingar, någonsin.
Nu ska jag närma mig en röd blomma.
Den står där som en främling på mitt köksbord och brer ut sina blad ganska så malligt om in frågar mig.
Vi vet inte riktigt hur vi ska närma oss varandra, jag och min blomma i färg. Det ligger en konstig stämning i luften. Ungefär samma stämning som ibland kan uppstå första gången man ska umgås med en ny kompis alldeles själv, utan andra gemensamma vänner som förkläden. Man undrar om det egentligen var en så bra idé det här, att spendera tid alldeles själva bara vi två. Och så säger man saker som låter jättebra innan man uttalar dem men så fort de lämnar munnen så låter de bara fåniga, och den andra undrar i sitt huvud hur sjutton jag gick med på att träffa denna galningen.
Men så kommer man plötsligt på att man inte bara har gemensamma vänner utan även gemensamma intressen och då är det som när man hörde en bra låt med Ryan Adams första gången - man kan inte sluta le och det känns som att man aldrig varit främlingar, någonsin.
Nu ska jag närma mig en röd blomma.
Att förälska sig igen - bara sådär
Jag får inte nog, får inte nog, inte nog! Jag vet att det är fel, man ska inte bli såhär smått besatt. Sitta i sin ensamhet och klappa den kära som om det var vi mot världen, det är Gollum-varning på den.
Men jag kan inte hjälpa mig själv. Jag är kär igen.
Kings of Leon - det finns inte mycket som toppar.
Nu ska jag fortsätta sittandet i min soffa denna sjuka dag och njuta av den musik som klappar mig tillbaka. Mjukt och lätt - som om vore det vi mot världen.
Men jag kan inte hjälpa mig själv. Jag är kär igen.
Kings of Leon - det finns inte mycket som toppar.
Nu ska jag fortsätta sittandet i min soffa denna sjuka dag och njuta av den musik som klappar mig tillbaka. Mjukt och lätt - som om vore det vi mot världen.
Att göra ett gammalt uttryck nytt
Jag är nästan övertygad om att alla känner till uttrycket "en bulle i ugnen". Men har någon hört uttrycket "en bulle i kvarnen"? Nej - jag trodde inte det heller!
Men faktum är, gott folk, att detta uttryck från och med igår existerar - i alla fall i praktiken.
Jag jobbade på det eminenta Mellqvist kaffebar på Hornsgatan igår (fantaaastiskt ställe med Sveriges bästa kaffe, för intresserade) och skulle mala bönor för att kunna bygga nytt till alla de törstiga på bryggkaffe.
Mitt i malningen såg jag något i bönbehållaren som fick mig att skratta så jag nästan fick hicka. När jag uppmärksammade min kollega på detta (inte snygg-Micke, men en annan karl - denna med skägg) skrek han till och utropade: "Det ser ju ut som ett finger!".
Nej, inget finger, men en bit bulle! Hur sjutton lyckades jag få ner en bit bysis-bulle i kvarnen? Att vi en liten tid innan torkat bullbitar i ugnen för att göra skorpor är ingen legitimerad ursäkt. En bulle i kvarnen är aldrig okej.
Nästa torsdag börjar jag mitt nya jobb då en ny kaffebar öppnas på Sturecompagniet. Bullfria kvarnar garanteras. Likaså gott kaffe från Da Matteo i Mazzer-kvarnen och - tro det eller ej - Löfbergs Lila i Malykke-kvarnen för de som föredrar kaffe på presskanna.
Men faktum är, gott folk, att detta uttryck från och med igår existerar - i alla fall i praktiken.
Jag jobbade på det eminenta Mellqvist kaffebar på Hornsgatan igår (fantaaastiskt ställe med Sveriges bästa kaffe, för intresserade) och skulle mala bönor för att kunna bygga nytt till alla de törstiga på bryggkaffe.
Mitt i malningen såg jag något i bönbehållaren som fick mig att skratta så jag nästan fick hicka. När jag uppmärksammade min kollega på detta (inte snygg-Micke, men en annan karl - denna med skägg) skrek han till och utropade: "Det ser ju ut som ett finger!".
Nej, inget finger, men en bit bulle! Hur sjutton lyckades jag få ner en bit bysis-bulle i kvarnen? Att vi en liten tid innan torkat bullbitar i ugnen för att göra skorpor är ingen legitimerad ursäkt. En bulle i kvarnen är aldrig okej.
Nästa torsdag börjar jag mitt nya jobb då en ny kaffebar öppnas på Sturecompagniet. Bullfria kvarnar garanteras. Likaså gott kaffe från Da Matteo i Mazzer-kvarnen och - tro det eller ej - Löfbergs Lila i Malykke-kvarnen för de som föredrar kaffe på presskanna.
Stureplan-cynism
Hjälp! Jag tror jag börjar bli cynisk och bitter! Som en sån där tant som levt som singel ett helt liv, troligtvis indirekt självvalt till följd av en från början naiv tro på att den sanna kärleken finns där ute men att den kommer i form av ett åskväder varför man har tid och råd att vara tarvligt kräsen. Så står hon där vid livets slutstation, med inte mer än ett torrt hjärta och tio katter att bjuda på - för att hon var för kräsen och för att hon trodde att kärlek inte krävde något arbete.
Hur som haver. Tror cynismen har att göra med mitt jobb på Sturegallerian. Det är faktiskt kul, och en av anledningarna till att jag blev erbjuden jobb där är för att jag skiljer mig så mycket från andan som råder.
Men den speciella atmosfären kräver sitt. Då måste jag få ur mig lite skit när det ibland kommer in såna töntar som jag och handlar kaffe. Som när det kom in ett par bondpågar från skåne för några dagar sen. En av dem kunde inte sluta flick-fnittra när jag med min David Batra-röst förklarade för honom att fika hos mig var så dyrt för att han befann sig på Stureplan och "här kostar det att vara förstår du. Ja - det KOSTAR att titta på kändisar! Och här gäller det minsann att uppföra sig!"
Och sen kom det in ett gäng pensionärer som bara ville titta. Jag hörde hur de diskuterade med varandra:
"Ja, det är här eliten håller till alltså. Ojoj, ja... Gräddan. Ja, de har råd de." Som om en liten sightseeing-buss rullat in från kungsgatan, bara för att få se vart pälsjackorna och de äkta pärlorna håller hus.
Men ibland vill jag faktiskt få ur mig skit, bokstavligt talat, på folk! Och det är DÅ jag börjar oroa mig för min bittra framtid. Folk som tror att de ska bli särbehandlade bara för att de råkade bli uppmärksammade en gång. Som en känd modebloggare och hennes kompis som satt med sina små laptops och snodde el från mina uttag så säkringarna rök inne i baren. När jag berättade för den ena tjejen att hennes hund tyvärr inte fick vara inne på caféet (men gärna inne i Sturecompagniet) var reaktionen:
"VAAAAAA???!!! Seriöst?! Men jag har alltid min hund här. Har haft den här i treeeeeee år!"
Nej. Hon flyttade inte på den. Och sen hörde jag hur hon sa till sin kompis:
"Men andra kanske inte får ha sina hundar här. Bara jag, hahahahaha!"
Orka. Och sen satt de och tisslade och tasslade och pratade inte mer med mig, den elaka anti-hundtjejen. Knapprade på sina datorer, drack cola light, soja latte och fotade fnissande varandra med sina mobilkameror för att kunna lägga ut "dagens outfit" på sina värdelösa bloggar.
Sa jag att jag börjar bli cynisk?
Hur som haver. Tror cynismen har att göra med mitt jobb på Sturegallerian. Det är faktiskt kul, och en av anledningarna till att jag blev erbjuden jobb där är för att jag skiljer mig så mycket från andan som råder.
Men den speciella atmosfären kräver sitt. Då måste jag få ur mig lite skit när det ibland kommer in såna töntar som jag och handlar kaffe. Som när det kom in ett par bondpågar från skåne för några dagar sen. En av dem kunde inte sluta flick-fnittra när jag med min David Batra-röst förklarade för honom att fika hos mig var så dyrt för att han befann sig på Stureplan och "här kostar det att vara förstår du. Ja - det KOSTAR att titta på kändisar! Och här gäller det minsann att uppföra sig!"
Och sen kom det in ett gäng pensionärer som bara ville titta. Jag hörde hur de diskuterade med varandra:
"Ja, det är här eliten håller till alltså. Ojoj, ja... Gräddan. Ja, de har råd de." Som om en liten sightseeing-buss rullat in från kungsgatan, bara för att få se vart pälsjackorna och de äkta pärlorna håller hus.
Men ibland vill jag faktiskt få ur mig skit, bokstavligt talat, på folk! Och det är DÅ jag börjar oroa mig för min bittra framtid. Folk som tror att de ska bli särbehandlade bara för att de råkade bli uppmärksammade en gång. Som en känd modebloggare och hennes kompis som satt med sina små laptops och snodde el från mina uttag så säkringarna rök inne i baren. När jag berättade för den ena tjejen att hennes hund tyvärr inte fick vara inne på caféet (men gärna inne i Sturecompagniet) var reaktionen:
"VAAAAAA???!!! Seriöst?! Men jag har alltid min hund här. Har haft den här i treeeeeee år!"
Nej. Hon flyttade inte på den. Och sen hörde jag hur hon sa till sin kompis:
"Men andra kanske inte får ha sina hundar här. Bara jag, hahahahaha!"
Orka. Och sen satt de och tisslade och tasslade och pratade inte mer med mig, den elaka anti-hundtjejen. Knapprade på sina datorer, drack cola light, soja latte och fotade fnissande varandra med sina mobilkameror för att kunna lägga ut "dagens outfit" på sina värdelösa bloggar.
Sa jag att jag börjar bli cynisk?
Att anta en utmaning (men typ)
FIck en utmaning via en annan liten blogg igår. Mattias är utmanaren - en fin karl jag egentligen inte känner särskilt väl, men ibland känner man en sån oväntad samhörighet med människor, bara sådär.
Jag ska berätta sju saker om mig själv, och vilken mening är det att anta en sådan utmaning om sakerna man berättar inte är udda eller i alla fall lite intressanta?
1. Jag vill en dag lära mig spela munspel. Kan se mig själv jamma loss totalt med ackompanjemang av Joels gitarr, gärna till en fin sång av Ryan Adams (för övrigt min hemliga kärlek).
2. Jag utger mig för att vara en jag-klarar-mig-själv-människa. En av sakerna jag avskyr mest är när folk tycker synd om mig. I själva verket vill jag nog våga vara beroende av andra, men jag är för feg.
3. Jag är en sucker för poesi och drömmer då och då om att bli en melodramatisk Sylvia Plath (minus självmordsdelen) och skriva dikter om livets våndor och glädjeämnen.
4. Ganska ofta när jag är ledig ställer jag klockan toktidigt bara för att få njuta av känslan att somna om.
5. Jag har vissa ambitioner att bli en av de bästa på kaffe (detta trots att jag en gång sa att jag aaaldrig skulle börja dricka kaffe) och sen vill jag bli konstvetare.
6. Jag samlar mod att slänga bort tryggheten i form av en yrkesutbildning och därmed helt avbryta mina studier i juridik.
7. Jag älskar kiss- och bajshumor och kommer aldrig att växa ifrån det.
Jag kommer bara på två människor jag vill utmana och skiter faktiskt i de övriga fem jag för att ha fullgjort uppdraget skulle länka till. HA!
Lisa
&
Ida
Nu är det er tur!
Jag ska berätta sju saker om mig själv, och vilken mening är det att anta en sådan utmaning om sakerna man berättar inte är udda eller i alla fall lite intressanta?
1. Jag vill en dag lära mig spela munspel. Kan se mig själv jamma loss totalt med ackompanjemang av Joels gitarr, gärna till en fin sång av Ryan Adams (för övrigt min hemliga kärlek).
2. Jag utger mig för att vara en jag-klarar-mig-själv-människa. En av sakerna jag avskyr mest är när folk tycker synd om mig. I själva verket vill jag nog våga vara beroende av andra, men jag är för feg.
3. Jag är en sucker för poesi och drömmer då och då om att bli en melodramatisk Sylvia Plath (minus självmordsdelen) och skriva dikter om livets våndor och glädjeämnen.
4. Ganska ofta när jag är ledig ställer jag klockan toktidigt bara för att få njuta av känslan att somna om.
5. Jag har vissa ambitioner att bli en av de bästa på kaffe (detta trots att jag en gång sa att jag aaaldrig skulle börja dricka kaffe) och sen vill jag bli konstvetare.
6. Jag samlar mod att slänga bort tryggheten i form av en yrkesutbildning och därmed helt avbryta mina studier i juridik.
7. Jag älskar kiss- och bajshumor och kommer aldrig att växa ifrån det.
Jag kommer bara på två människor jag vill utmana och skiter faktiskt i de övriga fem jag för att ha fullgjort uppdraget skulle länka till. HA!
Lisa
&
Ida
Nu är det er tur!
Två gubbar i rad
Nu såhär några veckor efter senaste inlägget kom jag att tänka på en sak:
Hur tänkte de när de bestämde hur stort mellanrummet mellan sätena på tunnelbanan ska vara? Gick de efter någon slags medellängd på benen eller satt sig bara två gubbar på prov mitt emot varandra och sen körde man på det mellanrummet?
Hur som helst så följer jag inte måttet what so ever. Jag sitter typ på den som sätter sig mitt emot. Eller så viker jag ihop benen eller sätter mig på snedden.
Att sätta sig som en dam med det ena benet över det andra är inte att tänka på.
Tänk vad besvärligt det ska vara då.
Och för er som undrar - Snygg-Micke ÄR snygg-Micke. Vilken man...
Hur tänkte de när de bestämde hur stort mellanrummet mellan sätena på tunnelbanan ska vara? Gick de efter någon slags medellängd på benen eller satt sig bara två gubbar på prov mitt emot varandra och sen körde man på det mellanrummet?
Hur som helst så följer jag inte måttet what so ever. Jag sitter typ på den som sätter sig mitt emot. Eller så viker jag ihop benen eller sätter mig på snedden.
Att sätta sig som en dam med det ena benet över det andra är inte att tänka på.
Tänk vad besvärligt det ska vara då.
Och för er som undrar - Snygg-Micke ÄR snygg-Micke. Vilken man...
Skäggfix
Snygg-Micke är skägglös.
Skägg som är det snyggaste som finns om man överdriver lite.
Nu är jag alltså begrundad och därmed inte lika göra-bort-mig-orolig längre.
På lördag ska jag jobba med en kille som heter Micke. Hoppas han är snäll.
Skägg som är det snyggaste som finns om man överdriver lite.
Nu är jag alltså begrundad och därmed inte lika göra-bort-mig-orolig längre.
På lördag ska jag jobba med en kille som heter Micke. Hoppas han är snäll.
Att föregås av sitt rykte
Jag ska jobba med snygg-Micke. Jag har aldrig träffat denna uppenbarelse men av hans rykte att döma ska jag vara enormt glad och tacksam över att en dag få tillbringa tid bakom samma bar som denna man. För en man - det är tydligen precis vad han är. Runt 35, lång, mörk och med lite gråsprängt hår.
Jag blir nervös bara jag tänker på det. Säkert kommer jag göra bort mig totalt, och han kommer för evigt minnas mig inte som snygg-Rebecka men som tönt-nervösprat-Rebecka som spillde mjölk över honom och tappade ut Haugaards dyra kaffebönor över hela golvet på Mellqvist.
Säkert kommer jag det första jag gör råka kalla honom för just snygg-Micke istället för bara Micke. Hur skulle det se ut liksom?
"Hej hej. Så det är du som är snygg-Micke? Dig har jag minsann hört talas om..."
Nej. Inte ok. Rackarns himla rykten, vad de kan strössla oro på nerverna. Jag får begrunda detta ett tag.
Jag blir nervös bara jag tänker på det. Säkert kommer jag göra bort mig totalt, och han kommer för evigt minnas mig inte som snygg-Rebecka men som tönt-nervösprat-Rebecka som spillde mjölk över honom och tappade ut Haugaards dyra kaffebönor över hela golvet på Mellqvist.
Säkert kommer jag det första jag gör råka kalla honom för just snygg-Micke istället för bara Micke. Hur skulle det se ut liksom?
"Hej hej. Så det är du som är snygg-Micke? Dig har jag minsann hört talas om..."
Nej. Inte ok. Rackarns himla rykten, vad de kan strössla oro på nerverna. Jag får begrunda detta ett tag.
Så står man där med ögonfransarna i handen
Mitt senast skickade sms fick Joel: "Det blir bra att lasta idag och köra sen, sjukt bra faktiskt. Men middag blir knivigt, vi ska fira Mattias idag. Förresten så har jag ryckt bort typ 15 ögonfransar idag. P&K"
Det har faktiskt hänt mig ett par gånger, att jag ryckt bort mina fransar så där. Man står där på morgonen. Har hur mycket tid som helst på sig framför spegeln, men ändå kryper stressen fram i fingrarna. Mascaran måste på - nu! Besvärligt det där med ögonfransböjning, men viktigt för slutresultatet. Om jag ändå haft en nyare böjare, som inhandlats i alla fall under detta årtiondet.
Och så klämmer man till av all kraft man kan frambära med sina långa fingrar, för att böjaren som är ungefär lika gammal som jag ska göra mina ögon vackra.
Slutresultatet blir då icke det man räknat med (dvs långa, kolsvarta, vippande, förförande fransar). Istället hamnar ett gäng fransar på böjaren och mitt öga ser ut som en flintis.
Finns regain för ögonen? Eller fungerar någon form av comb-over eller motsvarande månntro?
Det har faktiskt hänt mig ett par gånger, att jag ryckt bort mina fransar så där. Man står där på morgonen. Har hur mycket tid som helst på sig framför spegeln, men ändå kryper stressen fram i fingrarna. Mascaran måste på - nu! Besvärligt det där med ögonfransböjning, men viktigt för slutresultatet. Om jag ändå haft en nyare böjare, som inhandlats i alla fall under detta årtiondet.
Och så klämmer man till av all kraft man kan frambära med sina långa fingrar, för att böjaren som är ungefär lika gammal som jag ska göra mina ögon vackra.
Slutresultatet blir då icke det man räknat med (dvs långa, kolsvarta, vippande, förförande fransar). Istället hamnar ett gäng fransar på böjaren och mitt öga ser ut som en flintis.
Finns regain för ögonen? Eller fungerar någon form av comb-over eller motsvarande månntro?
Dagens citat
Diana: "Hur långt är nu?"
Jill: "Han är inte älskvärd?"
Jills farmor: "Fläk ut dig" (Vad sjutton???)
Linnéa: "Man kan inte ge citat på beställning"
Caroline: "Sex är som bridge - man måste ha en bra partner eller en väldigt bra hand" (stulet från butiksfönster på Brommaplan. För mer info - kontakta undertecknad)
Rebecka: "Bajs"
Förresten så ändrar sig Diana till "bajs är gott"
Glöm inte att spana in långa mörka grabs nu. Punkt. Goodbaj(s).
Jill: "Han är inte älskvärd?"
Jills farmor: "Fläk ut dig" (Vad sjutton???)
Linnéa: "Man kan inte ge citat på beställning"
Caroline: "Sex är som bridge - man måste ha en bra partner eller en väldigt bra hand" (stulet från butiksfönster på Brommaplan. För mer info - kontakta undertecknad)
Rebecka: "Bajs"
Förresten så ändrar sig Diana till "bajs är gott"
Glöm inte att spana in långa mörka grabs nu. Punkt. Goodbaj(s).
Flygande tefat for real
Min svägerska har ett barn i magen, som hon ska klämma ut vilken dag som helst. Typ imorgon enligt beräkning.
Tråkigt att man är höggravid bara en kort stund, en stooor mage är ju onekligen praktisk i endel lägen...
Kaffe? Någon?
Tråkigt att man är höggravid bara en kort stund, en stooor mage är ju onekligen praktisk i endel lägen...
Kaffe? Någon?
Hur tänkte de nu egentligen?
Ibland blir man fundersam alltså. Falsk marknadsföring eller bara puckad expo?
Visst ryker det om frysar om det är kallt nog men jag vet inte om det gills...
Och det där med färskt - tror de på det själv?
Visst ryker det om frysar om det är kallt nog men jag vet inte om det gills...
Och det där med färskt - tror de på det själv?
Att ta vad man haver
I dagarna har jag efter att ha bott hos min syster med fästman kommit fram till att jag inte vill ha katt. De har tre stycken, som förvisso är fantastiskt söta men också fullkomligt tokiga.
Dessutom luktar deras toalett illa. Idag luktade den speciellt illa när jag och Linnéa gemensamt skulle byta sand.
Jag har hört att alla sätt är bra, utom de dåliga. Men också att man tager vad man haver. Bomull är bra, och det hade vi.
Dessutom luktar deras toalett illa. Idag luktade den speciellt illa när jag och Linnéa gemensamt skulle byta sand.
Jag har hört att alla sätt är bra, utom de dåliga. Men också att man tager vad man haver. Bomull är bra, och det hade vi.
Varför psalmen aldrig fick en ärlig chans?
Jag har funderat på en grej. Varför blir rösten så annorlunda ju äldre man blir? Jag kan lätt förstå varför man pratar med så ljus röst när man är barn när stämbanden är outvecklade osv bla bla men att stämbanden blir så tärda att rösten blir alldeles knackig? Jag har svårt att förstå det.
Som när jag var i kyrkan när jag var liten. Då var man ju uppmärksam på alla ljud, och de gamla farbröderna och särskilt tanternas sångröster var ju något utöver det vanliga. Kanske är det en orsak till varför psalmer blivit så opoppis?!
Gamla röster med kluckande stämband sjunger om honom som öppnat pärleporten, barnen skruvar otåligt på sig i bänken, magen är full av fnitter och voila! - psalmen fick aldrig en ärlig chans.
Inte vet jag. Men ett vet jag! Och det är att frukosten blir så mycket roligare under ackompanjemang av lite kluckande stämband.
Ebba ÄR snäll!
Fy för mig alltså! Jag säger att jag inte tyckte Ebba var särskilt duktig på att konfrenciera igår och så ger hon mig världens snällaste kommentar! Det är ta mig tusan ödmjukt och vänligt!
Jag tycker fortfarande inte att hon gjorde världens insats men nog sjutton var hon snygg i alla sina sjuttiåtta outfits (tio gånger snyggare än jag i min fula T-shirt) och det visade ju sig att hon är precis så rar som jag misstänkte!
Annars var min dag idag precis så hemsk som jag förtjänade efter gårdagens Ebba-blunder. Några riktigt hemska gäster med utskällningar som legat latent och bara väntat på att ösas över två stackars kafébrudar som inte gjort annat än sitt bästa. Den roligaste av dem ville att jag skulle fixa en alkoholfri drink, trots att jag förklarade för henne att detta inte var en bar och att jag inte hade några ingredienser till det alls. Då tyckte hon att på tiden hon var ung, "som det heter", så brukade det gå att ordna. "Det var på 90-talet", förklarade hon och vände på klacken.
Jag kan inte påstå att jag saknar 90-talet så värst mycket...
Jag tycker fortfarande inte att hon gjorde världens insats men nog sjutton var hon snygg i alla sina sjuttiåtta outfits (tio gånger snyggare än jag i min fula T-shirt) och det visade ju sig att hon är precis så rar som jag misstänkte!
Annars var min dag idag precis så hemsk som jag förtjänade efter gårdagens Ebba-blunder. Några riktigt hemska gäster med utskällningar som legat latent och bara väntat på att ösas över två stackars kafébrudar som inte gjort annat än sitt bästa. Den roligaste av dem ville att jag skulle fixa en alkoholfri drink, trots att jag förklarade för henne att detta inte var en bar och att jag inte hade några ingredienser till det alls. Då tyckte hon att på tiden hon var ung, "som det heter", så brukade det gå att ordna. "Det var på 90-talet", förklarade hon och vände på klacken.
Jag kan inte påstå att jag saknar 90-talet så värst mycket...
Rara Ebba på årets händelse
Jag har varit på tillställning.
Ebba hade sammanlagt på sig tre outfits. Jag undrar verkligen varför man gör så. För att hinna visa så mycket av sin garderob man hinner på kortast tid? Det spelar egentligen ingen roll. Jag tycker personligen bara att det verkar som om man har svårt att bestämma sig vad man ska ha på sig. Som när man hetsar runt hemma innan man ska ut och hinner byta om femtielva gånger innan man bestämmer sig för något man ångrar så fort man klivit utanför dörren.
Sen dök Ebba upp på efterfesten i samma outfit som hon hade från första början...
Jag borde verkligen inte bry mig (men det är ju sååå kul).
Att hon sedan visade sig vara en ganska dålig konfrencier som slog huvudet i saker, snubblade på scen och ordbajsade en hel del gör inte saken bättre.
Men jag tror ändå att hon är en ganska rar tjej. På riktigt alltså!
Ebba hade sammanlagt på sig tre outfits. Jag undrar verkligen varför man gör så. För att hinna visa så mycket av sin garderob man hinner på kortast tid? Det spelar egentligen ingen roll. Jag tycker personligen bara att det verkar som om man har svårt att bestämma sig vad man ska ha på sig. Som när man hetsar runt hemma innan man ska ut och hinner byta om femtielva gånger innan man bestämmer sig för något man ångrar så fort man klivit utanför dörren.
Sen dök Ebba upp på efterfesten i samma outfit som hon hade från första början...
Jag borde verkligen inte bry mig (men det är ju sååå kul).
Att hon sedan visade sig vara en ganska dålig konfrencier som slog huvudet i saker, snubblade på scen och ordbajsade en hel del gör inte saken bättre.
Men jag tror ändå att hon är en ganska rar tjej. På riktigt alltså!
VR Blog Awards
De får det att låta så fränt. Så fräckt. Så häftigt. Årets händelse.
Ebba ska kora årets bästa bloggare.
Jag ska vara där. Inte för att jag är en bra bloggare men för att jag minsann vet hur en moodie (jepp, ni hörde inte fel) ska mixas. Välkommen till vår fantastiska moodiebar i Sturecompagniet!
Jag lovar att försöka uppföra mig. Inga högljudda rapar eller gälla skrik. Hunden på plats i handväskan, nyklackade stövlar och snörpt, rödmålad mun.
Och jag looovar er att man inte blir fet av en ynka moodie. Ibland måste man lyxa till det med lite standardmjölk tjejer - faktiskt!
Ebba ska kora årets bästa bloggare.
Jag ska vara där. Inte för att jag är en bra bloggare men för att jag minsann vet hur en moodie (jepp, ni hörde inte fel) ska mixas. Välkommen till vår fantastiska moodiebar i Sturecompagniet!
Jag lovar att försöka uppföra mig. Inga högljudda rapar eller gälla skrik. Hunden på plats i handväskan, nyklackade stövlar och snörpt, rödmålad mun.
Och jag looovar er att man inte blir fet av en ynka moodie. Ibland måste man lyxa till det med lite standardmjölk tjejer - faktiskt!
Färskpressat
Sortimentet på mitt jobb är ganska brett...
Långsmala och kortsmala bröderna Schulman
Idag var bröderna Schulman inne på mitt jobb. I släptåg hade de Börje Salming och ett litet tv-crew.
Den långsmala av bröderna ställde sig försynt i ena änden av kafét och påkallade lite blygsamt min uppmärksamhet. Sen frågade han om det var okej att de filmade lite.
"Jag vet inte riktigt", sa jag. "Jag vågar inte svara på det". Det sa jag mest för att vara lite besvärlig. Vilket hak på Stureplan (eller vilket hak som helst för den delen) gör inte vad som helst för lite gratisreklam?
Sen blev den långsmala Schulman plötsligt alldeles blyg och sa med en litne stamning på rösten:
"Men vi brukar alltid få för _ _ _ _ "(chefens namn).
Haha, vad kul. Och jag som trodde att han var en kaxig en. Och så lät det som om han gick på lågstadiet.
Sen satt bröderna Schulman vid ett bord och ropade på Börje Salming medan jag och min kollega Annika hade fullt sjå med att ducka och springa fram och tillbaka inne i baren för att undvika att komma med på tv.
Skulle jag ställt mig framför kameran istället och bett att få hälsa till mamma och pappa?
Den långsmala av bröderna ställde sig försynt i ena änden av kafét och påkallade lite blygsamt min uppmärksamhet. Sen frågade han om det var okej att de filmade lite.
"Jag vet inte riktigt", sa jag. "Jag vågar inte svara på det". Det sa jag mest för att vara lite besvärlig. Vilket hak på Stureplan (eller vilket hak som helst för den delen) gör inte vad som helst för lite gratisreklam?
Sen blev den långsmala Schulman plötsligt alldeles blyg och sa med en litne stamning på rösten:
"Men vi brukar alltid få för _ _ _ _ "(chefens namn).
Haha, vad kul. Och jag som trodde att han var en kaxig en. Och så lät det som om han gick på lågstadiet.
Sen satt bröderna Schulman vid ett bord och ropade på Börje Salming medan jag och min kollega Annika hade fullt sjå med att ducka och springa fram och tillbaka inne i baren för att undvika att komma med på tv.
Skulle jag ställt mig framför kameran istället och bett att få hälsa till mamma och pappa?
Trapeze Swinging
Jag håller på att flytta. Packar ner två år av mitt liv som korridorsboende i flyttlådor från Bauhaus. Man samlar på sig så mycket skräp, har redan slängt en hel sopsäck med skit! Drog ut en låda i garderoben och ut kommer tiotusentals, nej miljontals, påsar! Varför samlar man på ICA-påsar liksom??? Typiskt praktiskt tänk: "Det kan vara bra att ha". Åh, jag blir så trött.
Under tiden jag tröttnar lyssnar jag på Iron & Wine med "The Trapeze Swinger" och vältrar mig i mina blandade känslor över att flytta. Flytta från de jag älskar:
Ifrån två av mina älskade syskon med respektive, som bott bara några steg bort.
Ifrån bebisen i Marias mage.
Ifrån min underbara Joel med den alltid så varma famnen, som jag vant mig vid och blivit så bortskämd med.
Jag kan bara förtröstansfullt lämna det och hålla så hårt i vännerna i kedjan runt min hals att knogarna vitnar.
Under tiden jag tröttnar lyssnar jag på Iron & Wine med "The Trapeze Swinger" och vältrar mig i mina blandade känslor över att flytta. Flytta från de jag älskar:
Ifrån två av mina älskade syskon med respektive, som bott bara några steg bort.
Ifrån bebisen i Marias mage.
Ifrån min underbara Joel med den alltid så varma famnen, som jag vant mig vid och blivit så bortskämd med.
Jag kan bara förtröstansfullt lämna det och hålla så hårt i vännerna i kedjan runt min hals att knogarna vitnar.
Arla morgontanke
Tidigt imorse kom jag att tänka på en grej:
Vad fantastiskt det är egentligen, med småförälskelse. Den där förälskelsen, den är ju så flyktig. Så fort man inte underhåller den, så flyger den vidare. "Hejdå", säger den, "vi ses snart igen".
Dessutom är den inte kravfylld alls, den vill bara vårt bästa och får oss mest att må bra.
I väntan på den stora kärleken (naiv som jag är tror jag ju på den, trots allt) är jag tacksam över att den där förälskelsen då och då besöker mig, klappar mig och gör mitt ärrade gamla hjärta lite yngre.
Ida förälskade jag mig till exempel i världens sötaste katt.
Vad fantastiskt det är egentligen, med småförälskelse. Den där förälskelsen, den är ju så flyktig. Så fort man inte underhåller den, så flyger den vidare. "Hejdå", säger den, "vi ses snart igen".
Dessutom är den inte kravfylld alls, den vill bara vårt bästa och får oss mest att må bra.
I väntan på den stora kärleken (naiv som jag är tror jag ju på den, trots allt) är jag tacksam över att den där förälskelsen då och då besöker mig, klappar mig och gör mitt ärrade gamla hjärta lite yngre.
Ida förälskade jag mig till exempel i världens sötaste katt.
Dagens vurpa
Fördelarna med att ha en alldeles för lugn dag på jobbet är att man kan få besök av människor som gärna spenderar några timmar sittandes för att plugga/underhålla en. Dagens dråpligaste story bjöd bartender Kalle på.
För många år sedan, när han var ung och naiv (historien fördjupar sig inte i om han fortfarande är det) var han med två drop dead snygga brudar flanerandes runt stadens gator och torg. De hamnade på Stadium. Kalle hamnade på springbandet, där han såg sin chans att imponera grundligt på de unga damerna. Kalle börjar springa. Kalle tänker att det skulle vara lite häftigt och lajbans att stanna sådär mitt i spurten och lite smooth liksom fara av bandet och ner på golvet.
Det blev inte som Kalle tänkt sig (när blir det det egentligen, så säg). Istället slutade det med en enorm vurpa och en Kalle utan byxor.
Det är helt sant.
Men idag är Kalle ganska häftig ändå.
Förresten så tycker jag inte om när folk surar. Så sluta sura.
Coffee Queen + Löfbergs lila = sant (men är det bra? Hm...)
För många år sedan, när han var ung och naiv (historien fördjupar sig inte i om han fortfarande är det) var han med två drop dead snygga brudar flanerandes runt stadens gator och torg. De hamnade på Stadium. Kalle hamnade på springbandet, där han såg sin chans att imponera grundligt på de unga damerna. Kalle börjar springa. Kalle tänker att det skulle vara lite häftigt och lajbans att stanna sådär mitt i spurten och lite smooth liksom fara av bandet och ner på golvet.
Det blev inte som Kalle tänkt sig (när blir det det egentligen, så säg). Istället slutade det med en enorm vurpa och en Kalle utan byxor.
Det är helt sant.
Men idag är Kalle ganska häftig ändå.
Förresten så tycker jag inte om när folk surar. Så sluta sura.
Coffee Queen + Löfbergs lila = sant (men är det bra? Hm...)
Toalettdramatik no. 2
Förra sommaren for delar av familjen på visit till staden Köpenhamn. På restaurangen vi åt lunch på utspelade sig följande:
Jag och syster Linnéa behövde använda toaletten efter maten. Toaletten bestod som på flygplatsen några inlägg tidigare av x antal bås.
Till saken hör att jag och Linnéa älskar att leka galna och busa med varandra. Busa lite med henne var precis vad jag tänkte att jag skulle göra inifrån mitt lilla bås på toaletten i Köpenhamn. Därför började jag knacka på väggen mot båset intill, där jag var övertygad om att Linnéa satt. När jag inte fick någon respons (vilket jag Alltid får av henne!) blev jag otålig och började flaxa med ena handen under väggkanten vid golvet, in i båset bredvid och göra konstiga ljud.
Döm om min förvåning när jag upptäckte att väskan jag såg på golvet i båset intill Inte var Linnéas.
Sjuuukt pinsamt. En skamsen Rebecka blev klar ruskigt fort.
Än idag kan jag fundera på vilka tankar som passerade i huvudet på människan i båset intill.
Jag och syster Linnéa behövde använda toaletten efter maten. Toaletten bestod som på flygplatsen några inlägg tidigare av x antal bås.
Till saken hör att jag och Linnéa älskar att leka galna och busa med varandra. Busa lite med henne var precis vad jag tänkte att jag skulle göra inifrån mitt lilla bås på toaletten i Köpenhamn. Därför började jag knacka på väggen mot båset intill, där jag var övertygad om att Linnéa satt. När jag inte fick någon respons (vilket jag Alltid får av henne!) blev jag otålig och började flaxa med ena handen under väggkanten vid golvet, in i båset bredvid och göra konstiga ljud.
Döm om min förvåning när jag upptäckte att väskan jag såg på golvet i båset intill Inte var Linnéas.
Sjuuukt pinsamt. En skamsen Rebecka blev klar ruskigt fort.
Än idag kan jag fundera på vilka tankar som passerade i huvudet på människan i båset intill.
Till alla de som säger att skånska är charmigt
Radio Trelleborg. Jag säger då det.
Och jag har ALDIG påstått att jag är galet förtjust i min dialekt.
Bara så ni vet och inte kommer och klagar sen.
http://www.youtube.com/watch?v=KxSCrsgTa4c
Jag ska förresten flytta typ nu. Till Råcksta.
Och jag har ALDIG påstått att jag är galet förtjust i min dialekt.
Bara så ni vet och inte kommer och klagar sen.
http://www.youtube.com/watch?v=KxSCrsgTa4c
Jag ska förresten flytta typ nu. Till Råcksta.
Toalettdramatik no. 1
På väg hem från Paris (Charles De Gaulle får för övrigt, trots science fiction, icke godkänt) blev jag och Linnéa tvugna att nyttja vår gates faciliteter. Observera nu att jag säger "gate", vilket betyder att det vid denna tidpunkt endast befann sig svenskar där. Svenskar kan svenska.
Linnéa blev klar innan sin syster och ställde sig utanför toalettbåsen och väntade, när hon hör ett litet men tydligt plums. I tron att ingen mer än vi två befinner sig på toaletten frågar hon högt och tydligt:
"Bajsar du Rebecka?" Varpå jag replikerar: "Nej", och samtidigt kliver ut ur mitt lilla bås.
Då går det upp för Linnéa att någon befinner sig i båset längst bort. Behöver jag meddela att systrarna Thurfjell fick bråttom därifrån?
Jag funderar verkligen över vad den stackarn som satt där tänkte...
Linnéa blev klar innan sin syster och ställde sig utanför toalettbåsen och väntade, när hon hör ett litet men tydligt plums. I tron att ingen mer än vi två befinner sig på toaletten frågar hon högt och tydligt:
"Bajsar du Rebecka?" Varpå jag replikerar: "Nej", och samtidigt kliver ut ur mitt lilla bås.
Då går det upp för Linnéa att någon befinner sig i båset längst bort. Behöver jag meddela att systrarna Thurfjell fick bråttom därifrån?
Jag funderar verkligen över vad den stackarn som satt där tänkte...
En tankenöt
Förresten så tror jag att Clearasil är uuute! När använde man det senast menar jag? Och tv-reklamen, vad är det med den egentligen? En tillgjord svensk röst à la Dressman klistrad på en amerikansk reklam.
Men man blir visst av med finnarna på tre dagar. Så om man ska på fest är det bäst att hudinkräktarna dyker upp några dagar innan, annars är det kört!
Jag tror det är bluff och båg. Saker måste vara dyra för att de ska fungera. I alla fall fungerar säkert placeboeffekten bättre om man har dyra produkter.
Men man blir visst av med finnarna på tre dagar. Så om man ska på fest är det bäst att hudinkräktarna dyker upp några dagar innan, annars är det kört!
Jag tror det är bluff och båg. Saker måste vara dyra för att de ska fungera. I alla fall fungerar säkert placeboeffekten bättre om man har dyra produkter.
Mariposas!
Jobb, jobb, jobb, noggrant städ hos Emelie, nyttig detox på kafé, promenad, tidiga morgnar, Johan Ekfeldt på besök (är lika med nytt kaffe på BFT!!!).
Det häftigaste, trots allt hippt (?) som händer, är att det bor några fjärilar i min mage. Visste inte att jag kunde känna så! Och även om det troligtvis inte blir fler fjärilar än bara några så är jag glad - glad glad, för jag är inte emotionellt handikappad! Suck on det alla ni som trodde jag var skadad!
Prutt
Det häftigaste, trots allt hippt (?) som händer, är att det bor några fjärilar i min mage. Visste inte att jag kunde känna så! Och även om det troligtvis inte blir fler fjärilar än bara några så är jag glad - glad glad, för jag är inte emotionellt handikappad! Suck on det alla ni som trodde jag var skadad!
Prutt
Livets konstiga vändningar
Jag ska visst flytta från kära gamla Muppsala till stora staden Stockholm. Avslutar mina sista veckor på företaget i Sundsvall. Det känns bra. Bor hos underbara Emelie, trivs som en fisk i vatten, dvs väldigt bra.
Ville bara säga det.
Kommer sakna alla underbara vänner i Uppsala men nu har de världens finaste ursäkt att leva livet på Stureplan med moi!
Puss på alla mongos. Glöm inte att leva det stora underbara livet!
Ville bara säga det.
Kommer sakna alla underbara vänner i Uppsala men nu har de världens finaste ursäkt att leva livet på Stureplan med moi!
Puss på alla mongos. Glöm inte att leva det stora underbara livet!
Äkta kylskåpspoesi
Stockholm är en trevlig stad med många trevliga människor. Men inget går upp mor Joels kylskåp:
Nu åker jag till norrland och Sundsvall.
Nu åker jag till norrland och Sundsvall.
Dagens personlighetsklyvning
Jag återupptäckte den utsvängda byxan igår. Jag var skitsnygg som hippie i provrummet på Åhléns. Det får kanske bli ett litet inköp en dag i närheten.
Men det här ÄR ALLTSÅ INGEN MODEBLOGG! Och jag looovar att vid ett eventuellt inköp absolut inte ta ett häftigt helfigursfoto för att visa min nya byxa.
Om ni inte insisterar förstås...
Nu är ni nyfikna va, på om jag är allvarlig eller inte?!
Ja då kan ni få fundera.
Men jag bli väldigt besviken om ni tar mig på allvar.
Nu åker jag till stora staden.
Men det här ÄR ALLTSÅ INGEN MODEBLOGG! Och jag looovar att vid ett eventuellt inköp absolut inte ta ett häftigt helfigursfoto för att visa min nya byxa.
Om ni inte insisterar förstås...
Nu är ni nyfikna va, på om jag är allvarlig eller inte?!
Ja då kan ni få fundera.
Men jag bli väldigt besviken om ni tar mig på allvar.
Nu åker jag till stora staden.
Japp
Diverse fakta och observationer
I förrgår klättrade en liten katt upp på mitt huvud.
Jag är, för att uttrycka mig diplomatiskt, inte jätteförtjust i Jonas Gardell (trots att han faktiskt skrivit en av mina absoluta favoritböcker, hm).
I Uppsala finns det en liten man som kan spela piano med tårna. Idag spelade han "Amazing grace".
I morse när jag kom in i köket satt Emil på golvet och åt pannkakor.
Jag ska tydligen till Sundsvall igen, i två veckor.
Sen ska jag till Paris.
Men först jobb i Stockholm några dagar och jag har varit duktig och köpt en vit skjorta med tanke på.
Dalla Corte, herr Levak och moi!
Hejdårå.
I förrgår klättrade en liten katt upp på mitt huvud.
Jag är, för att uttrycka mig diplomatiskt, inte jätteförtjust i Jonas Gardell (trots att han faktiskt skrivit en av mina absoluta favoritböcker, hm).
I Uppsala finns det en liten man som kan spela piano med tårna. Idag spelade han "Amazing grace".
I morse när jag kom in i köket satt Emil på golvet och åt pannkakor.
Jag ska tydligen till Sundsvall igen, i två veckor.
Sen ska jag till Paris.
Men först jobb i Stockholm några dagar och jag har varit duktig och köpt en vit skjorta med tanke på.
Dalla Corte, herr Levak och moi!
Hejdårå.
Kom igen! Likna Robyn vid en 40-årig präst?
Magnus har precis varit och hälsat på. Aeropressen fick poäng igen. Kaffet var lika lättdrucket och gott som oboy var hans utlåtande, det är väl bra betyg?!?!
Magnus kan man lita på, han är alltid som vanligt. Lika skön och vidrig. River sig på kroppen med kontokort (Magnus har under sommaren jobbat på Lantmännen och där finns ngt sorts spannmålsdamm som gör att kroppen kliar ngt kopiöst), gör fula miner och idag lät han skrämmande lik Patrik Larsson utan att själv vara medveten om det.
Innan han gick gjorde vi en liten nostalgitripp i Robyns karriär. Vi började med att på youtube se hennes senaste videor och jobba oss bakåt i tiden. När vi kom till hennes allra första video från 1995 blev det liv i luckan. Vilka kläder, det är inte sant!
Magnus kommentar då?
"Hon ser ut som 40, fast ändå inte. Och så ser hon ut lite som en präst."
Jag tycker hon är snygg i alla fall, den där Robyn.
Magnus kan man lita på, han är alltid som vanligt. Lika skön och vidrig. River sig på kroppen med kontokort (Magnus har under sommaren jobbat på Lantmännen och där finns ngt sorts spannmålsdamm som gör att kroppen kliar ngt kopiöst), gör fula miner och idag lät han skrämmande lik Patrik Larsson utan att själv vara medveten om det.
Innan han gick gjorde vi en liten nostalgitripp i Robyns karriär. Vi började med att på youtube se hennes senaste videor och jobba oss bakåt i tiden. När vi kom till hennes allra första video från 1995 blev det liv i luckan. Vilka kläder, det är inte sant!
Magnus kommentar då?
"Hon ser ut som 40, fast ändå inte. Och så ser hon ut lite som en präst."
Jag tycker hon är snygg i alla fall, den där Robyn.
Att ta tillbaka sig själv
Nu kan det ha hänt - möjligheten att få utdelning för ett beslut som vid sitt fattande verkade som galenskap.
Jag har många gånger sagt att jag tror på att Gud vill att vi ska våga fatta egna beslut - inte vänta på att livets facit ska trilla ner i knät på oss. Han har ju själv sagt att han aldrig prövar oss över våra förmågor!
Jag tog beslutet att helt offra en kär vänskap. Det var tufft. Jag tyckte om den jag blev när jag spenderade tid med vännen, jag älskade mig själv igen. Den vännen valde jag bort, och valde mig själv.
För några dagar sedan insåg jag att det nog var rätt beslut. Nu tycker jag inte längre om den människa jag blir när jag träffar denne vän, och då är jag ingen vän värd att ha!
Jag är denna människa evigt tacksam för det jag välsignades med under vår vänskap och vill bevara det i mitt inre, men mycket i livet är tydligen förgängligt och ibland måste man tillåta sig att vara självisk, för att bespara sig själv och andra ont.
Ikväll lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Örhns tolkningar av Pär Lagerqvist - den första poeten att få mina tårar att rinna, men inte den sista.
Frid ut från en som ska locka tillbaka det lilla kaninhjärta hon förtjänar och som är nyfiken på hur en annan vän förändrats över en natt och hur fjärilarna tog sig in i hennes bröst. Knackade de på?
Jag har många gånger sagt att jag tror på att Gud vill att vi ska våga fatta egna beslut - inte vänta på att livets facit ska trilla ner i knät på oss. Han har ju själv sagt att han aldrig prövar oss över våra förmågor!
Jag tog beslutet att helt offra en kär vänskap. Det var tufft. Jag tyckte om den jag blev när jag spenderade tid med vännen, jag älskade mig själv igen. Den vännen valde jag bort, och valde mig själv.
För några dagar sedan insåg jag att det nog var rätt beslut. Nu tycker jag inte längre om den människa jag blir när jag träffar denne vän, och då är jag ingen vän värd att ha!
Jag är denna människa evigt tacksam för det jag välsignades med under vår vänskap och vill bevara det i mitt inre, men mycket i livet är tydligen förgängligt och ibland måste man tillåta sig att vara självisk, för att bespara sig själv och andra ont.
Ikväll lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Örhns tolkningar av Pär Lagerqvist - den första poeten att få mina tårar att rinna, men inte den sista.
Frid ut från en som ska locka tillbaka det lilla kaninhjärta hon förtjänar och som är nyfiken på hur en annan vän förändrats över en natt och hur fjärilarna tog sig in i hennes bröst. Knackade de på?
"Triss" - men det betyder ju tre!
Dagens torraste kaffeskämt utspelade sig på ICA City i Uppsala idag, runt 17.30-tiden.
Kvinnan före mig i kön till kassan bad om en trisslott, varpå kassörskan frågade:
"Vill du ha en enkel eller en dubbel?"
Det var kul. Jag fnittrade högt inuti mig.
Imorgon far jag till Johan & Nyström på trevliga begivenheter och på lördag far jag och Bastian till Upplands Motor i Uppsala och pretantiösar oss med bilspekulanter, samtidigt som vi hivar upp hjärtan på lattes från en FB 80.
Jag är en gnutta kaffelycklig, och en lika liten gnutta förvirrad.
Kvinnan före mig i kön till kassan bad om en trisslott, varpå kassörskan frågade:
"Vill du ha en enkel eller en dubbel?"
Det var kul. Jag fnittrade högt inuti mig.
Imorgon far jag till Johan & Nyström på trevliga begivenheter och på lördag far jag och Bastian till Upplands Motor i Uppsala och pretantiösar oss med bilspekulanter, samtidigt som vi hivar upp hjärtan på lattes från en FB 80.
Jag är en gnutta kaffelycklig, och en lika liten gnutta förvirrad.
Pilgrimsmål i pluralis
För er som känner mig ordentligt kommer här en nyhet:
Ni vet det där stället i mina drömmar, som jag alltid säger att jag ska uppleva innan jag dör? Som jag drömt om i många år nu...
I vår bär det av. En av mina största drömmar alltså, den ska bli sann!
Det kommer bli vackert. Jag och historien. Jag och kyrkohistorien. Det kommer bli mycket vackert.
Jag fick en present idag, av en korridorare. Jag gick ut i köket för att göra mitt kaffe då Emil kom in. "Titta här", sa han. "Jag tycker att den passar dig så bra, ser du att det är ett Jerusalemkors på den?". I sin hand höll han en vacker rosenkrans, som han ville att jag skulle ha för att han tänkte på mig när han såg den. Så nu har jag två.
Återigen - ni som känner mig ordentligt vet att jag och denna Emil inte alltid varit som ler- och långhalm (för att uttrycka mig milt...). Vi har haft många dispyter och jag har fått honom att gråta och han har fått mig att gråta av ilska och besvikelse. Men så ändå kommer vi alltid över det och har våra långa samtal om tro och liv i köket på Kantorsgatan 16.
Ni vet det där stället i mina drömmar, som jag alltid säger att jag ska uppleva innan jag dör? Som jag drömt om i många år nu...
I vår bär det av. En av mina största drömmar alltså, den ska bli sann!
Det kommer bli vackert. Jag och historien. Jag och kyrkohistorien. Det kommer bli mycket vackert.
Jag fick en present idag, av en korridorare. Jag gick ut i köket för att göra mitt kaffe då Emil kom in. "Titta här", sa han. "Jag tycker att den passar dig så bra, ser du att det är ett Jerusalemkors på den?". I sin hand höll han en vacker rosenkrans, som han ville att jag skulle ha för att han tänkte på mig när han såg den. Så nu har jag två.
Återigen - ni som känner mig ordentligt vet att jag och denna Emil inte alltid varit som ler- och långhalm (för att uttrycka mig milt...). Vi har haft många dispyter och jag har fått honom att gråta och han har fått mig att gråta av ilska och besvikelse. Men så ändå kommer vi alltid över det och har våra långa samtal om tro och liv i köket på Kantorsgatan 16.
Erik Mongrain och forts. på nakengrannarna
Dagens tips: Erik Mongrain. Detta underbarn är väl värd ett besök på allas vårt youtube för en avlyssning. Sök på "Air Tap" och avnjut sedan musik i Världsklass!
För övrigt så kom Joel hem i lördags kväll. Vi spenderade en bra stund sittandes vid fönstret som vetter mot andra sidan gatan, för att om möjligt träffa på ett par grannar i skinnmundering. Under tiden vi satt där förtäljde Joel the extended version om nakengrannarna. Och jo minsann, nog hade jag rätt vad gäller feng shuin! Jag är inte så dum jag! Joel har vid flera tillfällen sett paret på andra sidan utföra långsamma rörelser, såväl stående som på en matta på golvet (eller matta, vad vet jag. Men han har i alla fall sett händer som far upp från golvet). Vid ett tillfälle, när en serie (eller ett "set", som Joel ville kalla det) rörelser var avklarade, ställde mannen sig lutande framåt med händerna i golvet, varpå kvinnan gjorde någon slags rullning över hans rygg (???) och sen var det klart.
Inte vet jag riktigt om det här är feng shui, men något liknande måste det väl vara?
Och erkänn att jag är en bra människokännare! Nu väntar jag bara på rapport om de använder batik eller inte. Undrar jag om de har en drejskiva någonstans i gömmorna...
Joel har hur som helst lovat att hålla mig uppdaterad nu när jag bor hemma igen.
Här är det för övrigt ganska snyggt efter att jag släpade hem världens hippaste lilla byrå från en återvinningsgård i söndags. I´m a bag lady och en sakletare, yes I am!
Joel "hittade" mitt trasiga cykeldäck för några veckor sedan. Han tyckte inte om det, men han lovade att fixa det ändå. Nu bor mitt däck hos Magnus och min cykel ser ut som en skräp där den står lemlästad utanför mitt hus.
För övrigt så kom Joel hem i lördags kväll. Vi spenderade en bra stund sittandes vid fönstret som vetter mot andra sidan gatan, för att om möjligt träffa på ett par grannar i skinnmundering. Under tiden vi satt där förtäljde Joel the extended version om nakengrannarna. Och jo minsann, nog hade jag rätt vad gäller feng shuin! Jag är inte så dum jag! Joel har vid flera tillfällen sett paret på andra sidan utföra långsamma rörelser, såväl stående som på en matta på golvet (eller matta, vad vet jag. Men han har i alla fall sett händer som far upp från golvet). Vid ett tillfälle, när en serie (eller ett "set", som Joel ville kalla det) rörelser var avklarade, ställde mannen sig lutande framåt med händerna i golvet, varpå kvinnan gjorde någon slags rullning över hans rygg (???) och sen var det klart.
Inte vet jag riktigt om det här är feng shui, men något liknande måste det väl vara?
Och erkänn att jag är en bra människokännare! Nu väntar jag bara på rapport om de använder batik eller inte. Undrar jag om de har en drejskiva någonstans i gömmorna...
Joel har hur som helst lovat att hålla mig uppdaterad nu när jag bor hemma igen.
Här är det för övrigt ganska snyggt efter att jag släpade hem världens hippaste lilla byrå från en återvinningsgård i söndags. I´m a bag lady och en sakletare, yes I am!
Joel "hittade" mitt trasiga cykeldäck för några veckor sedan. Han tyckte inte om det, men han lovade att fixa det ändå. Nu bor mitt däck hos Magnus och min cykel ser ut som en skräp där den står lemlästad utanför mitt hus.
Dagen Reträtt
Kroppen och mina andra jag vilar. Vitflaggar gör vi. Benhinnor gör ont av 50 timmars jobb.Två dagar utan Mr Marzocco klarar man galant. Så idag drar vi oss tillbaka.
Sitter. Ligger. Står så lite som möjligt. Lyssnar på Anders Widmarks "Psalmer" och sen på Herbie Hancocks tribut till J Mitchell: "River: The Joni Letters".
Tribut.
Jag kan inte skriva vacker jazzmusik. Hade jag kunnat det hade jag jazzat ihop en tribut till en ung nunna i skåne. Förebilden i skåne. Som är vacker utan spackel. Som jag beundrar för att det radikala inte skrämmmer, men drar.
Att ge allt man har och kan till den som är större. Och ändå - allt det man har och kan räcker inte! Att offra värdslig kärlek för en kärlek utan fysiska bevis. Alla dagar. Också de då den största verkar frånvarande, kanske till och med bara en fantasi.
Jag tror det kallas att förtrösta. Och att tro. Inte veta. Vem vet egentligen?
Sitter. Ligger. Står så lite som möjligt. Lyssnar på Anders Widmarks "Psalmer" och sen på Herbie Hancocks tribut till J Mitchell: "River: The Joni Letters".
Tribut.
Jag kan inte skriva vacker jazzmusik. Hade jag kunnat det hade jag jazzat ihop en tribut till en ung nunna i skåne. Förebilden i skåne. Som är vacker utan spackel. Som jag beundrar för att det radikala inte skrämmmer, men drar.
Att ge allt man har och kan till den som är större. Och ändå - allt det man har och kan räcker inte! Att offra värdslig kärlek för en kärlek utan fysiska bevis. Alla dagar. Också de då den största verkar frånvarande, kanske till och med bara en fantasi.
Jag tror det kallas att förtrösta. Och att tro. Inte veta. Vem vet egentligen?
Grannarna från andra sidan
Som några kanske vet, så bor jag för tillfället inte i mitt eget hem. Joel är på roadtrip genom ett regnigt Sverige med sin Marie, vilket öppnade en möjlighet för mig att för en dryg vecka komma ifrån mina sorgliga 19 kvm (dock med badkar, vilket inte finns här på St Persgatan. Tycker iofs inte att jag förtjänar badkar, då jag inte vet att uppskatta det på rätt sätt. Möjligtvis händer det att jag tvättar lite i karet, men annars brukas det som en sedvanlig dusch) och bo i ett "riktigt" hem.
Hur som haver, det jag skulle komma till var som följer: NU HAR DET HÄNT!!! Efter att i otaliga månader fått höra historien från Joel, har jag själv fått bevittna densamma - historien om de nakna grannarna!
De existerar på riktigt alltså! Idag fick jag se en kvinna svansa runt endast iförd skinnkläderna vår Herre skapade henne med, galet. Helt enkelt galet! Galet kul alltså!
Till saken hör i övrigt att grannarnas fönster inte direkt skyddas mot insyn. Det vetter istället mot en ganska trafikerad väg, och det måste de vara medvetna om.
Mitt inskränkta sinne har redan bestämt att grannarna är "sånna". Ni vet - sådana naturfolk, typ skogsmullefolk, som vill leva som naturen avsåg. Jag slår vad om att de bara äter bönor och linser, klär sig i hemmagjorda batikkläder tränar feng shui och har inrett alla rum sådär genomtänkt, så att alla de där energifälten är kompisar och nåde den som inte fiser högt om han eller hon behöver det
"Måste man så måste man. Och det är faktiskt butangas vi pratar om, hur bra tror du det är om det ligger och gosar sig i magen för länge?"
Nej fy bybblan, tänk på alla fina damer med lillfingrarna utstickande från kaffegodset från Rörstrand. Hur skulle det se ut om de satt och avfyrade butanbomber i finsoffan? Fast å andra sidan kanske inte mullefolket och finfolket känner varandra?
Hur som haver, det jag skulle komma till var som följer: NU HAR DET HÄNT!!! Efter att i otaliga månader fått höra historien från Joel, har jag själv fått bevittna densamma - historien om de nakna grannarna!
De existerar på riktigt alltså! Idag fick jag se en kvinna svansa runt endast iförd skinnkläderna vår Herre skapade henne med, galet. Helt enkelt galet! Galet kul alltså!
Till saken hör i övrigt att grannarnas fönster inte direkt skyddas mot insyn. Det vetter istället mot en ganska trafikerad väg, och det måste de vara medvetna om.
Mitt inskränkta sinne har redan bestämt att grannarna är "sånna". Ni vet - sådana naturfolk, typ skogsmullefolk, som vill leva som naturen avsåg. Jag slår vad om att de bara äter bönor och linser, klär sig i hemmagjorda batikkläder tränar feng shui och har inrett alla rum sådär genomtänkt, så att alla de där energifälten är kompisar och nåde den som inte fiser högt om han eller hon behöver det
"Måste man så måste man. Och det är faktiskt butangas vi pratar om, hur bra tror du det är om det ligger och gosar sig i magen för länge?"
Nej fy bybblan, tänk på alla fina damer med lillfingrarna utstickande från kaffegodset från Rörstrand. Hur skulle det se ut om de satt och avfyrade butanbomber i finsoffan? Fast å andra sidan kanske inte mullefolket och finfolket känner varandra?
Both Sides, Now
Idag kom det in två kaffemänniskor på jobbet. Typiska (och detta utan att lägga ner någon värdering i ordet "typisk". Tro vad ni vill, men jag menar det) sådana som hänger på kaffeforum på det interna nätet och beger sig ut på städers gator och torg för att risa och rosa kaffekokandet på utvalda ställen. Vid en utvärdering på ett av dessa internetforum fick jag sedan gott betyg för mina cappusar och den enkla jag serverade.
Men nu sitter jag ändå här med en galen prestationsångest! Mitt hjärta bultar hårt i bröstet och vill inte lugna sig. Jag fick senare reda på via kontakter att kaffet var bättre på saluhallen, och det VET jag om! Förklaringen är så logisk som den kan bli (tänker inte tråka ut folk med den dock) och Barista har faktiskt inte skuggan av en chans vid en duell mot denna fantastiska kaffebar inne i saluhallen.
Så varför känner jag behov av att försvara mig? Varför bryr vi (läs jag) oss så mycket om vad folk tycker? Varifrån kommer behovet av att alltid vara bäst bäst BÄST på det vi tar oss för? Va? Det är så självdestruktivt och jag kan komma på tiotusen betydligt roligare saker som också får hjärtat att slå hårdare, som inte heter prestationsångest.
Gode Gud - låt mitt hårda hjärta omtumlas av sånt som ger mig något! Låt mig bli en gnutta av den vildkvinna i kärlek som Ida talar om. Jag vill också springa med vargarna! Och istället för att som henne ibland behöva stilla sitt rusande hjärta, så ge mitt mod att för kärlekens skull skrika högt och bulta hårt, hårt...
Ikväll lyssnar vi på Joni Mitchell, för att hon kan det där med att på ett roligt vis skriva om sådant som betyder något. Låten heter "Both Sides, Now". Varsågod, ett axplock:
I've looked at love from both sides now,
from give and take, and still somehow
it's love's illusions that I recall.
I really don't know love at all.
I've looked at life from both sides now,
from win and lose, and still somehow
it's life's illusions I recall.
I really don't know life at all.
Och ändå - jag förundras ju ständigt över det stora, vackra livet. Och livsglädjen kan inget ta ifrån mig.
Men nu sitter jag ändå här med en galen prestationsångest! Mitt hjärta bultar hårt i bröstet och vill inte lugna sig. Jag fick senare reda på via kontakter att kaffet var bättre på saluhallen, och det VET jag om! Förklaringen är så logisk som den kan bli (tänker inte tråka ut folk med den dock) och Barista har faktiskt inte skuggan av en chans vid en duell mot denna fantastiska kaffebar inne i saluhallen.
Så varför känner jag behov av att försvara mig? Varför bryr vi (läs jag) oss så mycket om vad folk tycker? Varifrån kommer behovet av att alltid vara bäst bäst BÄST på det vi tar oss för? Va? Det är så självdestruktivt och jag kan komma på tiotusen betydligt roligare saker som också får hjärtat att slå hårdare, som inte heter prestationsångest.
Gode Gud - låt mitt hårda hjärta omtumlas av sånt som ger mig något! Låt mig bli en gnutta av den vildkvinna i kärlek som Ida talar om. Jag vill också springa med vargarna! Och istället för att som henne ibland behöva stilla sitt rusande hjärta, så ge mitt mod att för kärlekens skull skrika högt och bulta hårt, hårt...
Ikväll lyssnar vi på Joni Mitchell, för att hon kan det där med att på ett roligt vis skriva om sådant som betyder något. Låten heter "Both Sides, Now". Varsågod, ett axplock:
I've looked at love from both sides now,
from give and take, and still somehow
it's love's illusions that I recall.
I really don't know love at all.
I've looked at life from both sides now,
from win and lose, and still somehow
it's life's illusions I recall.
I really don't know life at all.
Och ändå - jag förundras ju ständigt över det stora, vackra livet. Och livsglädjen kan inget ta ifrån mig.
Att hänga på en balle, en sen kvällning.
Idag jobbades det drygt tretton timmar.
Då blir man ganska trött.
Jenny jobbade nästan lika länge.
Men lite Latte Art hann hon med i alla fall.
På golvet.
Kom hem till min tillfälliga boning på St Persgatan.
Det var sent.
Satte mig på Joels balle.
Hans balkong alltså.
Slappnade av.
Funderade över ordet byte.
Heter det "bytte", eller "bytade"?
Njöt.
Imorgon börjar jag först fyra.
Skönt.
Hejdårå.
Då blir man ganska trött.
Jenny jobbade nästan lika länge.
Men lite Latte Art hann hon med i alla fall.
På golvet.
Kom hem till min tillfälliga boning på St Persgatan.
Det var sent.
Satte mig på Joels balle.
Hans balkong alltså.
Slappnade av.
Funderade över ordet byte.
Heter det "bytte", eller "bytade"?
Njöt.
Imorgon börjar jag först fyra.
Skönt.
Hejdårå.
Häxbrygd á la Barista
Mitt bästa recept på en god smoothie:
Mangopuré
Is
Sojamjölk
Björnbär
Hallon
Mitt bästa recept på en hemsk brygd:
Mangopuré
Is
Sojamjölk
Björnbär
Hallon
Diskmedel
Bananflugor
Välj själv vilken ni vill göra. Mina intentioner för några dagar sedan var att göra den övre goda. Men någon på jobbet hade gillrat en liten flugfälla med hallon och diskmedel (såklart med döda flugor i också, eftersom fällan stått ett tag) som i mina ögon såg ut som en mugg med hallon.
Jag tyckte min smoothie var så god att jag ville att Bastian skulle smaka.
Bastian: "Mmm, vad god den var! Men den smakar lax."
Jag: "Lax?! Kom igen, vaddå lax?"
Bastian: "Ja, jag vet inte. Men den var jättegod alltså." Här får Bastian syn på en halvfull mugg med hallon. "Du använde väl inte det som var i den muggen?"
Jag: "Jo, vaddådå?"
Jag fick vänta på svaret, för Bastian sprang ut i diskrummet och spottade och fräste som en liten katt.
Det dröjde inte länge förrän jag gjorde samma sak.
Skål då!
En gammal men bra låt just nu sjunger Elton John. Den heter Tiny Dancer. Lyssna på den om ni vill. Det gör jag.
Tjing från en som spenderat jobbdagen med att slå sönder glas, spilla mjölk på allt och alla, slå ut espresso, tappa en hel halv cheesecake på golvet och skrattat åt sig själv ganska mycket.
Nu ska jag läsa tantsnusk. Sluta bry er.
Mangopuré
Is
Sojamjölk
Björnbär
Hallon
Mitt bästa recept på en hemsk brygd:
Mangopuré
Is
Sojamjölk
Björnbär
Hallon
Diskmedel
Bananflugor
Välj själv vilken ni vill göra. Mina intentioner för några dagar sedan var att göra den övre goda. Men någon på jobbet hade gillrat en liten flugfälla med hallon och diskmedel (såklart med döda flugor i också, eftersom fällan stått ett tag) som i mina ögon såg ut som en mugg med hallon.
Jag tyckte min smoothie var så god att jag ville att Bastian skulle smaka.
Bastian: "Mmm, vad god den var! Men den smakar lax."
Jag: "Lax?! Kom igen, vaddå lax?"
Bastian: "Ja, jag vet inte. Men den var jättegod alltså." Här får Bastian syn på en halvfull mugg med hallon. "Du använde väl inte det som var i den muggen?"
Jag: "Jo, vaddådå?"
Jag fick vänta på svaret, för Bastian sprang ut i diskrummet och spottade och fräste som en liten katt.
Det dröjde inte länge förrän jag gjorde samma sak.
Skål då!
En gammal men bra låt just nu sjunger Elton John. Den heter Tiny Dancer. Lyssna på den om ni vill. Det gör jag.
Tjing från en som spenderat jobbdagen med att slå sönder glas, spilla mjölk på allt och alla, slå ut espresso, tappa en hel halv cheesecake på golvet och skrattat åt sig själv ganska mycket.
Nu ska jag läsa tantsnusk. Sluta bry er.
Bordelldrömmar - inget för mig.
Månadens dråpligaste:
Linn - kär vän och kollega: "Rebecka, jag drömde om dig i natt."
Rebecka: "Nämen vad kul och gulligt! Vad drömde du då?"
Linn: "Att du börjat driva bordell. Värsta bordellmamman."
Rebecka: "Eh, oj. Hm... HAHAHA. What???"
Jag tror jag skippar det där med drömtydning...
Jag och Linn. Pre bordellmammedrömmar.
Linn - kär vän och kollega: "Rebecka, jag drömde om dig i natt."
Rebecka: "Nämen vad kul och gulligt! Vad drömde du då?"
Linn: "Att du börjat driva bordell. Värsta bordellmamman."
Rebecka: "Eh, oj. Hm... HAHAHA. What???"
Jag tror jag skippar det där med drömtydning...
Jag och Linn. Pre bordellmammedrömmar.
Kate Bush och jag
Jag och Kate Bush sitter hemma hos mig, en söndag kväll. OS pågår visst i Peking men vi kunde inte bry oss mindre. Vi bryr oss bara om våra hjärtans hårdhet. Den vi måste göra något åt. Jag har för andra gången läst ut Paulo Coelhos bästa bok: "Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät". Den boken är en av två (den andra heter "Kvinnan som klädde sig naken för sin älskade", av Jan Wiese) som väcker otroligt starka och svårtydiga känslor i mitt inre.
Tänk vad konstiga vi människor är. Vi är så upptagna av att låta vårt förflutna påverka och forma oss att vi glömmer att vi har chansen att bli nya varje dag, att kärleken i alla dess former alltid är ny och aldrig lik den som tidigare åsamkade oss smärta.
Så blir våra hjärtan hårda. För att vi är rädda. För att det enda som skyddar oss är självbevarelsedriften. Och så lever vi hellre på armlängds avstånd från den olåsta dörren till kärleken än vågar ta risken att släppa taget och låta våra känslor leva.
Det är inte ok.
Jag jobbar på det nu.
Jag citerar Coelho, som i sin tur citerar en annan (visare, och inte lika andligt flaxig) man vid namn Thomas Merton:
"Det andliga livet kan sammanfattas i ordet kärlek. Man älskar inte för att man vill göra något gott eller för att hjälpa eller skydda någon. När vi handlar så har vi börjat betrakta vår nästa som ett simpelt föremål, och vi har börjat se oss själva som visa och generösa. Det här är inget som har med kärlek att göra. Kärlek är att förenas med den andre och att hos den upptäcka en gnista av Gud."
Over and out. Idag slog vi hårt på personalprocenten igen.
Tänk vad konstiga vi människor är. Vi är så upptagna av att låta vårt förflutna påverka och forma oss att vi glömmer att vi har chansen att bli nya varje dag, att kärleken i alla dess former alltid är ny och aldrig lik den som tidigare åsamkade oss smärta.
Så blir våra hjärtan hårda. För att vi är rädda. För att det enda som skyddar oss är självbevarelsedriften. Och så lever vi hellre på armlängds avstånd från den olåsta dörren till kärleken än vågar ta risken att släppa taget och låta våra känslor leva.
Det är inte ok.
Jag jobbar på det nu.
Jag citerar Coelho, som i sin tur citerar en annan (visare, och inte lika andligt flaxig) man vid namn Thomas Merton:
"Det andliga livet kan sammanfattas i ordet kärlek. Man älskar inte för att man vill göra något gott eller för att hjälpa eller skydda någon. När vi handlar så har vi börjat betrakta vår nästa som ett simpelt föremål, och vi har börjat se oss själva som visa och generösa. Det här är inget som har med kärlek att göra. Kärlek är att förenas med den andre och att hos den upptäcka en gnista av Gud."
Over and out. Idag slog vi hårt på personalprocenten igen.
Självisk ensamhet?!
Hon som jämt älskat att vara själv, nu känner hon sig ensam. Det är både skrämmande och ganska intressant. Skrämmande för att jag inte är helt bekant med denna sortens ensamhetskänsla. Intressant för att jag trodde att jag skulle uppleva det otroligt jobbigt att leva som i ett litet kollekitv som jag gjort de senaste veckorna.
Det är bara att slå upp hjärnbalken och börja leta efter adekvat kausalitet för olika faktorer till denna sällskapsabstinens.
Eller så räcker det med att jag öppnar en hjärtklaff och ser efter hur det ser ut där inne, i mitt inre. Ja, nog är det så att jag helt enkelt trivdes (läs trivs) så bra med de jag bodde, jobbade och umgicks med; Johannes, Daniella, Vicky, Linn, Alex, Malin, Emmeli m.fl att det inte är konstigt om man får abstinens när man öpppnar dörren till sitt lilla rum på Kantorsgatan och den enda som möter en är en död benjaminfikus!
Kontenta: Istället för att känna saknad tror jag att jag ska känna tacksamhet över allt detta goda välsignade och ta med mig det som ännu en källa till livsglädje!
Ett stort tack till mina älskade vänner Johannes och Daniella för att ni, speciellt ni, gjorde min Sundsvallsvisit till en ren välsignelse!
Och så gårdagens roligaste kommentar, som gjorde det värt att åka från Sundsvall 06.15 och direkt till jobbet i Uppsala:
"En is-latte - Är den kall?"
Cheers you suckers
Det är bara att slå upp hjärnbalken och börja leta efter adekvat kausalitet för olika faktorer till denna sällskapsabstinens.
Eller så räcker det med att jag öppnar en hjärtklaff och ser efter hur det ser ut där inne, i mitt inre. Ja, nog är det så att jag helt enkelt trivdes (läs trivs) så bra med de jag bodde, jobbade och umgicks med; Johannes, Daniella, Vicky, Linn, Alex, Malin, Emmeli m.fl att det inte är konstigt om man får abstinens när man öpppnar dörren till sitt lilla rum på Kantorsgatan och den enda som möter en är en död benjaminfikus!
Kontenta: Istället för att känna saknad tror jag att jag ska känna tacksamhet över allt detta goda välsignade och ta med mig det som ännu en källa till livsglädje!
Ett stort tack till mina älskade vänner Johannes och Daniella för att ni, speciellt ni, gjorde min Sundsvallsvisit till en ren välsignelse!
Och så gårdagens roligaste kommentar, som gjorde det värt att åka från Sundsvall 06.15 och direkt till jobbet i Uppsala:
"En is-latte - Är den kall?"
Cheers you suckers
Norrlands oskogar
Jag är i Sundsvall. Konstigt. Det bara blev så. Jag som skulle jobba i Malmö blev istället skickad till Sundsvall. Till Linn. Till Johannes. Till sånt som gjorde ont, som i slutändan blev en lång utandning och en påminnelse om att Johnny inte helt lämnat skeppet. Två dagar blev istället en vecka. Som blev några dagar till. Som blev en vecka till. Snart kommer jag hem. Inte på fredag, som planerat. För jag har fått en ny vän. Och en god vän blev en nära vän. Jag ska vara ledig snart, kanske i tre dagar! Efter 16 dagars jobb. Det ska bli skönt. Jag tror jag behöver det. Lite bröd. Jag och Johannes ska i mässan på söndag. Den nya vännen fader Conny håller i mässan. På måndag är allt som vanligt igen.
Tack Ida för varningen idag, jag har en vän här som har lovat att försvara mig med sina kunskaper i krigföring vid behov. Som jag skulle sagt annars (för att citera en god vän vid namn Sylvia Plath): "Out of the ash I rise with my red hair, and I eat men like air."
Bajs på er alla
Tack Ida för varningen idag, jag har en vän här som har lovat att försvara mig med sina kunskaper i krigföring vid behov. Som jag skulle sagt annars (för att citera en god vän vid namn Sylvia Plath): "Out of the ash I rise with my red hair, and I eat men like air."
Bajs på er alla
Att köra bil med paraplyet på vid gavel är ingen bra idé men likväl en kul
Bra:
Koppi
Mattias
Jag
Charles
Anne
Uppfällt paraply i bil när man kör
Anus:
Fula fälgar
Systemets öppettider i Helsingborg
Uppfällt paraply i bil när man kör
Vad gjorde man utan sin familj när man gör livet svårt för sig själv? Nej, sanningen är den, för att citera mannen som fick samma namn som en annan tvivlare:
"En sak har jag lärt mig
livet är inte ute efter mig
Och en sak har jag fattat äntligen
livet vill mig inget ont
Och det jag inte kan förändra
det kan jag acceptera
Och det jag kan acceptera
det är redan förändrat"
Imorgon ska jag och Mattias till Fortuna och gå i kloster, sen ska vi hem och se Astrid Lindgren-filmer och äta kanelbullar. Sen är jag själv igen. Men det gör inget, jag är i alla fall inte ensam.
Ikväll är jag bara en låt, den som alltid är på min sida: So Alive, med Ryan Adams
Koppi
Mattias
Jag
Charles
Anne
Uppfällt paraply i bil när man kör
Anus:
Fula fälgar
Systemets öppettider i Helsingborg
Uppfällt paraply i bil när man kör
Vad gjorde man utan sin familj när man gör livet svårt för sig själv? Nej, sanningen är den, för att citera mannen som fick samma namn som en annan tvivlare:
"En sak har jag lärt mig
livet är inte ute efter mig
Och en sak har jag fattat äntligen
livet vill mig inget ont
Och det jag inte kan förändra
det kan jag acceptera
Och det jag kan acceptera
det är redan förändrat"
Imorgon ska jag och Mattias till Fortuna och gå i kloster, sen ska vi hem och se Astrid Lindgren-filmer och äta kanelbullar. Sen är jag själv igen. Men det gör inget, jag är i alla fall inte ensam.
Ikväll är jag bara en låt, den som alltid är på min sida: So Alive, med Ryan Adams
Ryan Adams all over again
Om ni bara ska lyssna på ett album den närmaste tiden så har jag det bästa tipset. Ja, jag menar verkligen det, det BÄSTA tipset!
Ryan Adams EP "Everybody Knows". Så sjukans bra litet kitt med några av de bästa låtarna jag hört på länge. Topplåtarna då? Jo, som följer (utan rangordning):
Follow The Lights
My Love For You Is Real
Down In A Hole
This Is It (Cardinals Version)
Och omslaget sen - vackert som i en god dröm!
Jag brukar ibland tänka på hur häftig och sval jag skulle vara om jag en dag fick träffa denne man. Hans kändisskap skulle inte få mina knän eller min röst att darra ett dugg. Vi skulle bara se på varanda i ömsesidigt samförstånd om att vi är menade för varandra, att han är biten som fattas för att jag ska bli hel och att jag på samma sätt är hans saknade bit.
Och så skulle jag förstås inte vara så lång som jag är nu, eller så skulle han vara längre. Vilket som, bara jag inte vore längre.
Då är det bara att vänta dådå.
(Och Linnéa, ditt inlägg kommer. Jag måste bara peppa inför mina konstnärliga skills...)
Ryan Adams EP "Everybody Knows". Så sjukans bra litet kitt med några av de bästa låtarna jag hört på länge. Topplåtarna då? Jo, som följer (utan rangordning):
Follow The Lights
My Love For You Is Real
Down In A Hole
This Is It (Cardinals Version)
Och omslaget sen - vackert som i en god dröm!
Jag brukar ibland tänka på hur häftig och sval jag skulle vara om jag en dag fick träffa denne man. Hans kändisskap skulle inte få mina knän eller min röst att darra ett dugg. Vi skulle bara se på varanda i ömsesidigt samförstånd om att vi är menade för varandra, att han är biten som fattas för att jag ska bli hel och att jag på samma sätt är hans saknade bit.
Och så skulle jag förstås inte vara så lång som jag är nu, eller så skulle han vara längre. Vilket som, bara jag inte vore längre.
Då är det bara att vänta dådå.
(Och Linnéa, ditt inlägg kommer. Jag måste bara peppa inför mina konstnärliga skills...)
Men Gud vad pinsamt! Kanske lite självdistans råder bot?
Jag bara måste vidarebefordra en underbart kul liten anekdot jag fått tag i på omvägar från en i kaffebranschen.
Denna Barista, hemmahörande i vår huvudstad jobbade en dag på i vanlig lunk och med ett glatt sinne (får vi hoppas).
En ung dam hade beställt en latte eller cappu (spelar ingen roll vilken) och väntade troligtvis med iver på att den unge herrn skulle servera denna. Jodå, nog skulle han servera, och leverera alltid. Den unge herrn ställde fram glaset/koppen framför näsan på den unga damen och började inför hennes åsyn att framställa så kallad latte art i den färdiga espresson.
Och resultatet då? Blev det någon dubbel rosetta, en tulpan eller kanske ett litet hjärta? Ånä, till den unge mannens förtret gick det inte att ta miste på att det var en snopp han serverade den unga damen, som småröd i ansiktet tackade för sig och vandrade iväg med en extra lem.
Det kan visa sig vara dyrt att vilja visa sig på styva linan och agera lite show off inför gästen. Men det kanske det kan vara värt, eller hur?
Jag skulle aaaaldrig servera någon en snopp, men vem som helst blir väl munter av en sån här story?!
Förlåt, den unge herrn (du har ju varit här tidigare), om du råkar läsa detta. Men det var ju så hejdlöst kul att jag ville dela med mig vidare till alla icke kaffemänniskor.
Send me a bill.
Denna Barista, hemmahörande i vår huvudstad jobbade en dag på i vanlig lunk och med ett glatt sinne (får vi hoppas).
En ung dam hade beställt en latte eller cappu (spelar ingen roll vilken) och väntade troligtvis med iver på att den unge herrn skulle servera denna. Jodå, nog skulle han servera, och leverera alltid. Den unge herrn ställde fram glaset/koppen framför näsan på den unga damen och började inför hennes åsyn att framställa så kallad latte art i den färdiga espresson.
Och resultatet då? Blev det någon dubbel rosetta, en tulpan eller kanske ett litet hjärta? Ånä, till den unge mannens förtret gick det inte att ta miste på att det var en snopp han serverade den unga damen, som småröd i ansiktet tackade för sig och vandrade iväg med en extra lem.
Det kan visa sig vara dyrt att vilja visa sig på styva linan och agera lite show off inför gästen. Men det kanske det kan vara värt, eller hur?
Jag skulle aaaaldrig servera någon en snopp, men vem som helst blir väl munter av en sån här story?!
Förlåt, den unge herrn (du har ju varit här tidigare), om du råkar läsa detta. Men det var ju så hejdlöst kul att jag ville dela med mig vidare till alla icke kaffemänniskor.
Send me a bill.
Some girls are bigger than others
Shit och pommes, jag tror jag behöver Joel och Mattias. Väldigt snart. De utgör några av de få människor hos vilka jag kan vara riktigt liten utan att skämmas en aning.
Och så vill jag fortfarande göra en drake och flyga med den. Och när jag var ute och sprang i skogen idag så svalkade jag mig med åvatten vid Raus kyrka, nu vill jag skrika högt vid en å. Jag vet att Joel och Elise ställer upp om jag ber dom.
Idag är jag världens minsta och Johnny P pekar på mig och skrattar. Men snart mina vänner, ska jag vara en stor tjej igen och då ska jag hötta med hela handen åt Johnny och tvinga honom att överge borgen!
Och så vill jag fortfarande göra en drake och flyga med den. Och när jag var ute och sprang i skogen idag så svalkade jag mig med åvatten vid Raus kyrka, nu vill jag skrika högt vid en å. Jag vet att Joel och Elise ställer upp om jag ber dom.
Idag är jag världens minsta och Johnny P pekar på mig och skrattar. Men snart mina vänner, ska jag vara en stor tjej igen och då ska jag hötta med hela handen åt Johnny och tvinga honom att överge borgen!
Mona - No Boundaries
Mamma har en vän som har hängt med, mer eller mindre, jämt. Hon heter Mona. Mona är ganska speciell, för att använda en underdrift. Jag har sällan, om aldrig, mött en människa med så mycket energi som denna dam. Hon har alltid för sig en massa galenskaper (där ligger till och med jag i lä) och hon hörs mest av alla, då menar jag alla. Hennes skratt går inte att överrösta, än mindre imitera. Jag tror (läs vet) att många tycker hennes energi, ljudnivå och intensitet lätt kan bli för mycket, men vi älskar henne och är ju ganska tokiga vi också.
Mona följde med delar av familjen Thurfjell på utflykt till Sofiero idag, och vi fick höra den bästa lilla anekdoten.
Bakgrund: Mona är en väldigt enkel själ som pratar väldigt bred skånska. Alltså lyssna, jag sa verkligen bred skånska, veeeerkligen bred. Så, nu tror jag att ni kanske förstår...
För nästan ett år sedan var hon i Sthlm och sprang tjejmilen. Där i dagarna var hon i gamla stan och shoppade lite. I en av butikerna tog dock shoppinglusten abrupt slut. Hon öppnade munnen och försökte göra sig förstådd på sitt språk - och tjejen (en riktigt snobbig snärta, enligt Mona) sa efter upprepade försök till kommunikation att hon inte förstod och bad henne ta det på engelska.
Och hur det slutade? Jo... Nog pratade Mona engelska nog:
"Fuck you" - sade hon och gick ut.
Som sagt: Vi älskar Mona
Mona följde med delar av familjen Thurfjell på utflykt till Sofiero idag, och vi fick höra den bästa lilla anekdoten.
Bakgrund: Mona är en väldigt enkel själ som pratar väldigt bred skånska. Alltså lyssna, jag sa verkligen bred skånska, veeeerkligen bred. Så, nu tror jag att ni kanske förstår...
För nästan ett år sedan var hon i Sthlm och sprang tjejmilen. Där i dagarna var hon i gamla stan och shoppade lite. I en av butikerna tog dock shoppinglusten abrupt slut. Hon öppnade munnen och försökte göra sig förstådd på sitt språk - och tjejen (en riktigt snobbig snärta, enligt Mona) sa efter upprepade försök till kommunikation att hon inte förstod och bad henne ta det på engelska.
Och hur det slutade? Jo... Nog pratade Mona engelska nog:
"Fuck you" - sade hon och gick ut.
Som sagt: Vi älskar Mona
Tömning
Igår tillryggalade jag och JP en mil i skogen, det var sjukt härligt. Men sen var jag trött, det var inte JP.
Grodor är snuskiga, i alla storlekar. Larver också.
Det åskar och blixtrar ute, då kan man inte cykla som man tänkte.
Joel är fantastiskt, igår kom han och överraskade min syster på hennes 20-årsdag. Han är bra med eller utan pommes, men helst utan. Och jag skulle inte drömma om att doppa honom i milkshake, men det skulle tydligen hans flickvän (!).
Koppi gör mig alltid glad, det är en oas mitt i allt bryggkaffe och nästan det enda som skulle kunna få mig att flytta ner till södern igen.
För några dagar sedan cyklade jag hem från stan. Mitt ute på landet tyckte jag att det luktade kaffe. Det gjorde det inte, men det luktade däremot jordgubbsodling. Så går det, Arichan har ställt till det med mitt luktsinne, tack.
AnnaSara jobbade med en pojke med autism för ett tag sedan. Han tycker precis som praktiskt taget alla barn att pizza är gott, men till honom måste man först mixa pizzan. Då låter det inte så gott tycker jag.
Jag tycker om musik som låter gammal. I morse vaknade jag av att Linnéa spelade Carole King på vinyl, så där knastrigt och härligt.
Man kan bli så konstig inom sig när man besöker platser från sitt förflutna. Det är som att en del i kroppen vill gråta och den andra vill hoppa av glädje och ingen av känslorna vinner. Är det bättre att stanna på ett ställe hela livet då så man slipper det? Nej, det tror jag inte. Nostalgi är en av de vackraste känslorna.
En annan av få saker som skulle få mig att stanna i skåne, och en av de där platserna som väcker nostalgi i mitt inre.
Ida Madsén - vet att jag tänker på dig, idag också.
Grodor är snuskiga, i alla storlekar. Larver också.
Det åskar och blixtrar ute, då kan man inte cykla som man tänkte.
Joel är fantastiskt, igår kom han och överraskade min syster på hennes 20-årsdag. Han är bra med eller utan pommes, men helst utan. Och jag skulle inte drömma om att doppa honom i milkshake, men det skulle tydligen hans flickvän (!).
Koppi gör mig alltid glad, det är en oas mitt i allt bryggkaffe och nästan det enda som skulle kunna få mig att flytta ner till södern igen.
För några dagar sedan cyklade jag hem från stan. Mitt ute på landet tyckte jag att det luktade kaffe. Det gjorde det inte, men det luktade däremot jordgubbsodling. Så går det, Arichan har ställt till det med mitt luktsinne, tack.
AnnaSara jobbade med en pojke med autism för ett tag sedan. Han tycker precis som praktiskt taget alla barn att pizza är gott, men till honom måste man först mixa pizzan. Då låter det inte så gott tycker jag.
Jag tycker om musik som låter gammal. I morse vaknade jag av att Linnéa spelade Carole King på vinyl, så där knastrigt och härligt.
Man kan bli så konstig inom sig när man besöker platser från sitt förflutna. Det är som att en del i kroppen vill gråta och den andra vill hoppa av glädje och ingen av känslorna vinner. Är det bättre att stanna på ett ställe hela livet då så man slipper det? Nej, det tror jag inte. Nostalgi är en av de vackraste känslorna.
En annan av få saker som skulle få mig att stanna i skåne, och en av de där platserna som väcker nostalgi i mitt inre.
Ida Madsén - vet att jag tänker på dig, idag också.
Dessa språkförbistringar, de har ingen ändE!
Midsommarveckans bästa citat (och jag hade många att välja mellan): "Jag vill bara börja i en annan ända."
Jag, språkpolisen, trodde knappt mina öron när en av predikanterna på veckans tältmötesserie faktiskt sa precis så. Och att jag verkade vara den enda som lade märke till tabben och inte kunde hålla fnittret inne var nästan lika illa.
Men det gör ju ändå inget. Att en predikande åklagare (ja, det finns faktiskt lekmän inom kyrkan också, tyst nu) verkar ha mindre koll på språket än jag, den fallna juriststudenten, ger mig hopp om min framtid. Amen
En annan rolig språkförbistring som har mer att göra med det yrkesval jag gjort är namnet på en colombiansk kaffegård: El Injerto. Ni som har en liten susning vad gäller spanskt uttal kan ju försöka säga det högt utan att låta vulgära. Touché!
Skämt åsido. Min vecka i obygden gick över förväntan. Glada ungdomar, härliga ledarkollegor, glädjefyllda återseenden, bryggkaffe (hm...), vackra barn och fantastiska möten på många plan.
Jag kom hem till Helsingborg igen med ny glöd och mer tacksamhet. Jag känner ju en som ständigt vet vad jag behöver och överöser mig med välsignelse tills jag skäms.
Hanna Hanna. Vilken donna och vilken vän! Här har vi en som minsann ställer upp och ger järnet i alla väder! Läger ska vara kul, och vad kan vara mer kul är ett mänskligt memory med medföljande störningsmoment i form av vacker fru Sjöberg inpackad i varm gammal madrass???
Jag, språkpolisen, trodde knappt mina öron när en av predikanterna på veckans tältmötesserie faktiskt sa precis så. Och att jag verkade vara den enda som lade märke till tabben och inte kunde hålla fnittret inne var nästan lika illa.
Men det gör ju ändå inget. Att en predikande åklagare (ja, det finns faktiskt lekmän inom kyrkan också, tyst nu) verkar ha mindre koll på språket än jag, den fallna juriststudenten, ger mig hopp om min framtid. Amen
En annan rolig språkförbistring som har mer att göra med det yrkesval jag gjort är namnet på en colombiansk kaffegård: El Injerto. Ni som har en liten susning vad gäller spanskt uttal kan ju försöka säga det högt utan att låta vulgära. Touché!
Skämt åsido. Min vecka i obygden gick över förväntan. Glada ungdomar, härliga ledarkollegor, glädjefyllda återseenden, bryggkaffe (hm...), vackra barn och fantastiska möten på många plan.
Jag kom hem till Helsingborg igen med ny glöd och mer tacksamhet. Jag känner ju en som ständigt vet vad jag behöver och överöser mig med välsignelse tills jag skäms.
Hanna Hanna. Vilken donna och vilken vän! Här har vi en som minsann ställer upp och ger järnet i alla väder! Läger ska vara kul, och vad kan vara mer kul är ett mänskligt memory med medföljande störningsmoment i form av vacker fru Sjöberg inpackad i varm gammal madrass???
Permobilt på E4an
Lillasyster Linnéa ringde mig precis. Hon hade drömt. Drömt sådär sjukt knasigt som man kan göra ibland.
Hon och pojkvännen hade varit på väg ner til skåne i drömmen. Det i sig är ju inte så sjukt, men det som fick mig att tjuta av skratt var följande:
Färdmedlet var: En Permobil! Smaka på den ni! Men i och för sig. SJ är för dyrt och vill man ha en chans att se lite Sverige på vägen så är kanske denna fyrhjuling ett bra alternativ.
Men akta er! Det är inte helt safe att stöta på Permobilen! Rullstols-gänget verkar ha en osund inställning till förtäring av alkoholhaltiga drycker, no good!
"Den 83-årige mannen sågs av en väktare i Hageby centrum i Norrköping, när han drack alkohol sittande på sin permobil, skriver Norrköpings Tidningar.När 83-åringen sedan rullade iväg, grep väktaren in." - Expressen 2008-06-22
"Kvinna påkörd av Permobil. Olyckan hände på en gågata i centrala Skellefteå. Nu misstänks permobil-föraren för vårdslöshet i trafik. Bakom spakarna satt en man i 70-årsåldern som körde rakt på kvinnan. Hur fort permobilen gick är oklart – men maxfarten är sju kilometer i timmen och det finns inga misstankar om att fordonet var trimmat." - Aftonbladet 2008-03-18
Bild: http://www.wheelchairjunkie.com/permobil.jpg
Ta det lugnt på vägarna folks!
Hon och pojkvännen hade varit på väg ner til skåne i drömmen. Det i sig är ju inte så sjukt, men det som fick mig att tjuta av skratt var följande:
Färdmedlet var: En Permobil! Smaka på den ni! Men i och för sig. SJ är för dyrt och vill man ha en chans att se lite Sverige på vägen så är kanske denna fyrhjuling ett bra alternativ.
Men akta er! Det är inte helt safe att stöta på Permobilen! Rullstols-gänget verkar ha en osund inställning till förtäring av alkoholhaltiga drycker, no good!
"Den 83-årige mannen sågs av en väktare i Hageby centrum i Norrköping, när han drack alkohol sittande på sin permobil, skriver Norrköpings Tidningar.När 83-åringen sedan rullade iväg, grep väktaren in." - Expressen 2008-06-22
"Kvinna påkörd av Permobil. Olyckan hände på en gågata i centrala Skellefteå. Nu misstänks permobil-föraren för vårdslöshet i trafik. Bakom spakarna satt en man i 70-årsåldern som körde rakt på kvinnan. Hur fort permobilen gick är oklart – men maxfarten är sju kilometer i timmen och det finns inga misstankar om att fordonet var trimmat." - Aftonbladet 2008-03-18
Bild: http://www.wheelchairjunkie.com/permobil.jpg
Ta det lugnt på vägarna folks!
Doften av rökelse och oset av "Teambilding"
Skåne, denna ombestridda del land. Vill vi vara svenskar eller danskar? Vill övriga Sverige kalla oss svenskar eller danskar?
Well, ett vet jag och det är att kaffesverige indeed vill att vi ska kalla oss svenskar. Särskilt efter dagens avgörande i WBC där Daniel Remheden från Lund tog fjärdeplatsen av femtioen tävlande. Att Koppi, med två sedan tidigare Sverigemästare, Charles och Anne (som också knep fjärdeplatsen i WBC för några år sedan), rostade Daniels tävlingsblandning gör detta faktum än mer säkert.
Idag är jag en stolt skåning och brer gärna på lite extra med dialekten för den som ber, någon?
Ons+Tors: Barista-gänget samlades för att "teama" ihop sig lite. Segling till Danmark, beachvolley, god mat, kass fotbollsmatch (VD Björn: "Svenskarna hade minsann behövt en espresso". Arbetsskadad månne?) och WBC. Inte förrän torsdag kväll berättade jag för chefen Maria att jag får kli på armarna och illamåendekänslor av alla varianter av ordet "team". Hon utropade: "Men, varför sa du inget??? Jag måste ju ha sagt det minst tiotusen gånger!" Jo tack, jag vet...
Midsommar: Hos paret Lisa och Axel med äkta paret Linnéa och Melker. Bästa anekdoten berättades av Melker, som just nu har ett litet annorlunda jobbuppdrag. Hans kollega, en ung energisk dam, har en liten son som ganska nyss lärt sig prata. Till följd av att denna lilla mer än ofta ser Melker och ung energisk dam vid namn Sandra tillsammans har Melker fått ett nytt namn: "Mamma". Charmant...
Sen gick vi på promenad i blåsten. Då fick vi reda på att falafeln inte gett upp, nähä.
Idag: Gick i mässa på Karmelit-kloster. Det borde jag gjort för länge sen... Föräldrarna säger att om jag ska gå i kloster så är det där, så att de har mig i närheten, haha. Endast ett minus med klosterbesöket: Jag gick runt och luktade rökelse i håret hela dagen, yeah sister!
Imorgon beger jag mig till obygden och Farhult en vecka. Nu sjutton ska det uppfostras ungdomar! So long för en tid då.
Well, ett vet jag och det är att kaffesverige indeed vill att vi ska kalla oss svenskar. Särskilt efter dagens avgörande i WBC där Daniel Remheden från Lund tog fjärdeplatsen av femtioen tävlande. Att Koppi, med två sedan tidigare Sverigemästare, Charles och Anne (som också knep fjärdeplatsen i WBC för några år sedan), rostade Daniels tävlingsblandning gör detta faktum än mer säkert.
Idag är jag en stolt skåning och brer gärna på lite extra med dialekten för den som ber, någon?
Ons+Tors: Barista-gänget samlades för att "teama" ihop sig lite. Segling till Danmark, beachvolley, god mat, kass fotbollsmatch (VD Björn: "Svenskarna hade minsann behövt en espresso". Arbetsskadad månne?) och WBC. Inte förrän torsdag kväll berättade jag för chefen Maria att jag får kli på armarna och illamåendekänslor av alla varianter av ordet "team". Hon utropade: "Men, varför sa du inget??? Jag måste ju ha sagt det minst tiotusen gånger!" Jo tack, jag vet...
Midsommar: Hos paret Lisa och Axel med äkta paret Linnéa och Melker. Bästa anekdoten berättades av Melker, som just nu har ett litet annorlunda jobbuppdrag. Hans kollega, en ung energisk dam, har en liten son som ganska nyss lärt sig prata. Till följd av att denna lilla mer än ofta ser Melker och ung energisk dam vid namn Sandra tillsammans har Melker fått ett nytt namn: "Mamma". Charmant...
Sen gick vi på promenad i blåsten. Då fick vi reda på att falafeln inte gett upp, nähä.
Idag: Gick i mässa på Karmelit-kloster. Det borde jag gjort för länge sen... Föräldrarna säger att om jag ska gå i kloster så är det där, så att de har mig i närheten, haha. Endast ett minus med klosterbesöket: Jag gick runt och luktade rökelse i håret hela dagen, yeah sister!
Imorgon beger jag mig till obygden och Farhult en vecka. Nu sjutton ska det uppfostras ungdomar! So long för en tid då.
Äkta kerlighed!
Jag är kär, kär kär kär! Och denna icke-andliga kärlek är för en gång skull besvarad. Det handlar helt enkelt om sån där kompatibilitet, vi passar så sjukt bra ihop! Jag är medveten om att det handlar mycket om attraktion, som vi ju alla vet (?) inte håller i längden. Men jag är beredd att satsa på detta och hoppas verkligen att vi fortsätter att utvecklas tillsammans, i ömsesidig respekt och med en öppen och ständigt levande dialog.
Vill ni veta vem min kärlek är? Namnet på detta underverk är: Aeropress!
Aeropressen ger mig goosebums, hur töntigt det än må låta. Det skiter jag i! För om jag inte kan få kärleken från en redig karl, och när jag inte bryr mig om att leta efter någon heller så får jag sätta min lit till annat som får mitt hjärta att slå några extra slag.
När jag flyger till skåne imorgon 0700 från Arlanda så följer aeropressen med i packningen. Det gör också kaffet jag ska prova härnäst (idag tar min Yirgacheffe slut, lagom till avfärd). Får hoppas att föräldrarnas kvarn i Helsingborg duger... I värsta fall köper jag en presskanna och kör på det. Annars finns ju Koppi! Har en ganska stark känsla av att det kommer bli mitt tillhåll under de tre veckor jag ska tillbringa vid sundets pärla när jag kommer hem från obygden...
Colombiansk böna som enligt J&N lovar röda äpplen, citrus och söt eftersmak "som av mogna plommon".
Vilka gåvor vi får va? Som manna från himmelen, galet! Jag ska göra mitt bästa att förvalta denna gåva så att den blir till glädje.
Vill ni veta vem min kärlek är? Namnet på detta underverk är: Aeropress!
Aeropressen ger mig goosebums, hur töntigt det än må låta. Det skiter jag i! För om jag inte kan få kärleken från en redig karl, och när jag inte bryr mig om att leta efter någon heller så får jag sätta min lit till annat som får mitt hjärta att slå några extra slag.
När jag flyger till skåne imorgon 0700 från Arlanda så följer aeropressen med i packningen. Det gör också kaffet jag ska prova härnäst (idag tar min Yirgacheffe slut, lagom till avfärd). Får hoppas att föräldrarnas kvarn i Helsingborg duger... I värsta fall köper jag en presskanna och kör på det. Annars finns ju Koppi! Har en ganska stark känsla av att det kommer bli mitt tillhåll under de tre veckor jag ska tillbringa vid sundets pärla när jag kommer hem från obygden...
Colombiansk böna som enligt J&N lovar röda äpplen, citrus och söt eftersmak "som av mogna plommon".
Vilka gåvor vi får va? Som manna från himmelen, galet! Jag ska göra mitt bästa att förvalta denna gåva så att den blir till glädje.
Cool kille 17, sippar han också Bordeaux?
Where the action is - där var jag. Det var action, på många vis. Jag och Joel gick emot strömmen i mångt och mycket, vilket bl.a. innebar noll supande och väldigt bra kläder för alla väder. Vi såg inte bara duktiga musiker, utöver dessa såg vi några riktigt otajta band och en hel massa konstiga/roliga människor. Men höjdpunkterna var utan tvekan Queens of the stoneage och Foo Fighters. QOTSA för sin enorma tajming och energi, Foo Fighters för sin förmåga att vara enormt mångfaceterade. Detta var i all sanning en upplevelse jag sent, troligtvis aldrig, kommer att glömma - WORD!
På G:
- managermöte i Malmö ons
- WBC torsdag (behöver jag säga att jag ser fram emot att se eliten i aktion?)
- midsommarfirande på något vis
- läger i obygden, där ska vi tämja unga vuxna
Ikväll lyckades jag extra väl med mina aeropressade droppar, yirgan smakade gott av earl grey och nu firar jag min nästan inledda semester med lite finvin som smakar järn, blod och lite kodynga. Mums... ja men faktiskt!
Tack älskade min Jodel för i lördags, tänk vad bra vi är - ett riktigt team, hahahahahaha. Och du är ju faktiskt häftigare än cool kille 17. Trots att endel puckon som man inte vill ha något att göra med längre inte kan låta bli att höra av sig och trots att regnet stundvis öste ner så var dagen lyckad lyckad lyckad - tack vare gott sällskap och musik som ger valuta för de många kronorna.
Tack Gud för den välsignat blå himmelen under de viktigaste timmarna!
På G:
- managermöte i Malmö ons
- WBC torsdag (behöver jag säga att jag ser fram emot att se eliten i aktion?)
- midsommarfirande på något vis
- läger i obygden, där ska vi tämja unga vuxna
Ikväll lyckades jag extra väl med mina aeropressade droppar, yirgan smakade gott av earl grey och nu firar jag min nästan inledda semester med lite finvin som smakar järn, blod och lite kodynga. Mums... ja men faktiskt!
Tack älskade min Jodel för i lördags, tänk vad bra vi är - ett riktigt team, hahahahahaha. Och du är ju faktiskt häftigare än cool kille 17. Trots att endel puckon som man inte vill ha något att göra med längre inte kan låta bli att höra av sig och trots att regnet stundvis öste ner så var dagen lyckad lyckad lyckad - tack vare gott sällskap och musik som ger valuta för de många kronorna.
Tack Gud för den välsignat blå himmelen under de viktigaste timmarna!
Naket kaffe, dålig reklam och FF
Snart kommer jag att få checka av två grejer på min att-göra-i-livet-lista. Foo Fighters och Queens Of The Stoneage ska avlyssnas, troligtvis i ett regn men det gör inget. Det finns liksom inte mkt som kommer toppa denna upplevelsen, särskilt inte när jag får dela den med en av mina bästa vänner (det skulle vara en live-spelning med Ryan i så fall, men det visste vi ju redan). Vi ska njuta, prata odalmål och inte låtsas som att det regnar.
Elise - du förtjänar spanking. Igår fick jag reda på att det fanns en biljett över till konserten med Smashing Pumpkins som hon inte förtjänade att gå på. Sjukt, mitt hjärta gjorde ont när jag fick reda på det.
Jag och Elise åt sushi igår. Om man är lite uppmärksam så finns det mycket kul att se de få hundra metrarna från mitt jobb till sushi-baren. Håll till godo, för nu blir det reklam!
Köp en sko, få den andra på köpet???
Ibland bli det bara pinsamt alltså... I say NO more.
Förresten så var jag på nya Mellqvist på söder i veckan. Det är mycket snack om naket där. Unga baristor vid namn Josef alltså, de borde förbjudas. Nej men nu, jag skojade bara. Det var en duktig ung man med hjärtat på precis rätt ställe, och han kunde sitt kaffe. Då blir man glad. Jag och Mattias far dit så fort det går, två dubbla nakna vill vi ha, och jag skojar inte. För er som inte hänger med - det kan ni ha!
Elise - du förtjänar spanking. Igår fick jag reda på att det fanns en biljett över till konserten med Smashing Pumpkins som hon inte förtjänade att gå på. Sjukt, mitt hjärta gjorde ont när jag fick reda på det.
Jag och Elise åt sushi igår. Om man är lite uppmärksam så finns det mycket kul att se de få hundra metrarna från mitt jobb till sushi-baren. Håll till godo, för nu blir det reklam!
Köp en sko, få den andra på köpet???
Ibland bli det bara pinsamt alltså... I say NO more.
Förresten så var jag på nya Mellqvist på söder i veckan. Det är mycket snack om naket där. Unga baristor vid namn Josef alltså, de borde förbjudas. Nej men nu, jag skojade bara. Det var en duktig ung man med hjärtat på precis rätt ställe, och han kunde sitt kaffe. Då blir man glad. Jag och Mattias far dit så fort det går, två dubbla nakna vill vi ha, och jag skojar inte. För er som inte hänger med - det kan ni ha!
Vem lurar vem? Och Sverige spöade.
Precis hemkommen från en trevlig kväll på Buddy´s med den gode Bastian. Fotboll och öl insöps (haha, ursäkta ordvitsen) under djupa (?) samtal. Det kommer bli hårt att delvis skiljas från mina kära arbetskollegor till senhösten, även om det blir ett stort och kontruktivt steg framåt i min vacklande kaffekarriär.
Igår blev jag offer för en av dessa människor som täpper igen de smala gångarna i Uppsalas gallerior - en sån där som vill pracka på en telefonabbonemang och diverse andra produkter. Denna dag rörde det sig om fiskolja i kapselform. Jag är nog ett bra offer, som är ganska naiv. Men det var ju en trevlig påg från Afrikatt, som gärna tog sig lite extra tid att berätta att han minsann var fotbollsspelare på elitnivå (här var jag bara tvungen att också hävda mig och berättade om mina forna meriter inom fotbollen - inte längre än till uttagningar till Skånelaget men ändå...) och åt dessa kapslar själv, även om han var tvungen pga sitt sportutövande men han LOVADE att de var bra.
Erik (som han hette): "De är bra för en massa saker. Eh, också för.................. (här pekar han febrilt på sin lilla mage), för fettsugningen."
Huh?! Jag blev smått upprörd. Ville han berätta för mig att det skulle vara på sin plats med lite viktnedgång eller handlade det bara om vanliga språkförbistringar? Hur som helst så låtsades jag som ingenting och berättade istället att jag minsann skulle ut och springa på kvällen. Då tände han på alla cylindrar och tyckte att jag minsann skulle gå hem och trycka i mig tre kapslar innan jag begav mig ut för att lufta mina långa två. Jag sa, smått bittert, att jag faktiskt tyckte det var onödigt med så himla många kapslar. Kunde man inte stoppa i alla nyttigheter i en kapsel istället?
Well, det slutade med att jag kom hem med en gratis förpackning med 120 kapslar omega-3E, värda nästan 400 spänn!
Undrar jag vem som lurade vem denna gången. Jag tänker ICKE beställa fler (om det inte visar sig att jag blir supersmal bara genom att trycka i mig några om dagen, vilket förpackningen faktiskt, trots Eriks intygande, inte utlovar).
Igår blev jag offer för en av dessa människor som täpper igen de smala gångarna i Uppsalas gallerior - en sån där som vill pracka på en telefonabbonemang och diverse andra produkter. Denna dag rörde det sig om fiskolja i kapselform. Jag är nog ett bra offer, som är ganska naiv. Men det var ju en trevlig påg från Afrikatt, som gärna tog sig lite extra tid att berätta att han minsann var fotbollsspelare på elitnivå (här var jag bara tvungen att också hävda mig och berättade om mina forna meriter inom fotbollen - inte längre än till uttagningar till Skånelaget men ändå...) och åt dessa kapslar själv, även om han var tvungen pga sitt sportutövande men han LOVADE att de var bra.
Erik (som han hette): "De är bra för en massa saker. Eh, också för.................. (här pekar han febrilt på sin lilla mage), för fettsugningen."
Huh?! Jag blev smått upprörd. Ville han berätta för mig att det skulle vara på sin plats med lite viktnedgång eller handlade det bara om vanliga språkförbistringar? Hur som helst så låtsades jag som ingenting och berättade istället att jag minsann skulle ut och springa på kvällen. Då tände han på alla cylindrar och tyckte att jag minsann skulle gå hem och trycka i mig tre kapslar innan jag begav mig ut för att lufta mina långa två. Jag sa, smått bittert, att jag faktiskt tyckte det var onödigt med så himla många kapslar. Kunde man inte stoppa i alla nyttigheter i en kapsel istället?
Well, det slutade med att jag kom hem med en gratis förpackning med 120 kapslar omega-3E, värda nästan 400 spänn!
Undrar jag vem som lurade vem denna gången. Jag tänker ICKE beställa fler (om det inte visar sig att jag blir supersmal bara genom att trycka i mig några om dagen, vilket förpackningen faktiskt, trots Eriks intygande, inte utlovar).
Prästen och Esmeralda
Idag skedde det, mina vänner! Jag och den nybakade prästen blev presenterade för henne - Esmeralda!
I mitt ynkliga kök på Kantorsgatan avnjöts denna dam med andakt och totalt fokus!
Munkänslan då? Hon smakade ljuvligt tack vare aeropressen, så ljuvligt att jag direkt efteråt tog silverpärlan (läs Mattias gamla 740) ner till Vardein och införskaffade en aeropress själv. Inte vill jag gå miste om möjligheten att faktiskt lära mig urskilja dofter och smaker, om tricket är så enkelt som att tillreda kaffet på ett så rent sätt att varje bitterhet försvinner och varje smak framhävs. Det är värt ett litet halleluja faktiskt, idag kände jag både choklad (en zidamo från Zoegas, hör och häpna) och grape (Esmeralda herself) i kaffet!
Tänk att en dag som inleddes riktigt värdekasst inpackad i ångestskräp (visst är det ett bra ord? Myntaren av uttrycket avslöjar jag gärna om intresse finnes) och svullna ögon kan sluta så bra. Och detta enbart med hjälp av en högt älskad broders sällskap, lite nörderi (eller mycket? Avgör själv), en hel packe nåd och en oerhört bra springrunda!
Mattias - Du är den finaste bror en syster kan önska sig. Må vi aldrig sluta ha gemensamma intressen och må aldrig källan till våra fina samtal sina. Jag är så stolt över dig och det du står inför. Men som jag sa till dig tidigare idag: det är inte det du åstadkommit som fick mina tårar att rinna av glädje igår - du vet att det är mycket större än så. Och jag har ju älskat Dig alla 23,5 år...
Johnny Panic kan slänga sig i väggen, jag vill inte ha honom i mitt liv längre. Han förstörde delar av min dag igår, skit på honom! Han kan få Kåta Gun om han vill istället.
I mitt ynkliga kök på Kantorsgatan avnjöts denna dam med andakt och totalt fokus!
Munkänslan då? Hon smakade ljuvligt tack vare aeropressen, så ljuvligt att jag direkt efteråt tog silverpärlan (läs Mattias gamla 740) ner till Vardein och införskaffade en aeropress själv. Inte vill jag gå miste om möjligheten att faktiskt lära mig urskilja dofter och smaker, om tricket är så enkelt som att tillreda kaffet på ett så rent sätt att varje bitterhet försvinner och varje smak framhävs. Det är värt ett litet halleluja faktiskt, idag kände jag både choklad (en zidamo från Zoegas, hör och häpna) och grape (Esmeralda herself) i kaffet!
Tänk att en dag som inleddes riktigt värdekasst inpackad i ångestskräp (visst är det ett bra ord? Myntaren av uttrycket avslöjar jag gärna om intresse finnes) och svullna ögon kan sluta så bra. Och detta enbart med hjälp av en högt älskad broders sällskap, lite nörderi (eller mycket? Avgör själv), en hel packe nåd och en oerhört bra springrunda!
Mattias - Du är den finaste bror en syster kan önska sig. Må vi aldrig sluta ha gemensamma intressen och må aldrig källan till våra fina samtal sina. Jag är så stolt över dig och det du står inför. Men som jag sa till dig tidigare idag: det är inte det du åstadkommit som fick mina tårar att rinna av glädje igår - du vet att det är mycket större än så. Och jag har ju älskat Dig alla 23,5 år...
Johnny Panic kan slänga sig i väggen, jag vill inte ha honom i mitt liv längre. Han förstörde delar av min dag igår, skit på honom! Han kan få Kåta Gun om han vill istället.
Snuskgubbar finns - pao riktit
Idag lekte jag och Magnus en sväng, om han inte hälsar på när jag är nere i Hbg så dröjer det liiite för länge innan vi ses igen - dynga.
Han är så bra, min Magnus. Endel människor känner man sig totalt avskalad och ärlig med, han är en sån. Dessutom är han min vidrigaste vän och tursamt för mig så älskar han och beundrar mitt alter-ego Gun!
Så satt vi där idag, sökte oss till skuggan när alla andra ligger och steker sitt kött (jag förstår inte hur folk orkar, vad är det för fel på brun-utan-sol?) mer eller mindre nakna. Jag trodde mig känna Magnus ganska väl, eller faktiskt mycket väl. Men en av hans historiska händelser hade jag fortfarande inte blivit informerad om.
Kommer ni ihåg BMX-cyklarna? När jag var liten ville alla häftiga kids ha en (inte jag iofs, men frågan är hur häftig jag var...) och de skulle man pimpa till tusen. Magnus ville ha ny utrustning till sin häftiga hoj och via internet kom han i kontakt med en man som var villig att sälja.
Så till priset: Mannen var villig att ge min fina Magnus, då 14 år gammal, utrustningen (jaja, jag kommer inte ihåg vad det rörde sig om. Nya fälgar eller nåt) i utbyte mot att Magnus kom hem till honom och dammsugade - NAKEN!!!
Det är helt sant, inget bluff eller båg alls, detta är ju ingen friend of a friend-story.
Usch och fy, tänk om han hade gjort det...
Fast het är han i alla fall, men jag vet inte om jag hade velat ha honom dammsugandes naken hemma hos mig, då hade han först behövt ge mig en massa tillbehör (exvis espressomaskin, tio miljoner böcker eller en Martin-gitarr) till något av mina nördiga intressen.
Han är så bra, min Magnus. Endel människor känner man sig totalt avskalad och ärlig med, han är en sån. Dessutom är han min vidrigaste vän och tursamt för mig så älskar han och beundrar mitt alter-ego Gun!
Så satt vi där idag, sökte oss till skuggan när alla andra ligger och steker sitt kött (jag förstår inte hur folk orkar, vad är det för fel på brun-utan-sol?) mer eller mindre nakna. Jag trodde mig känna Magnus ganska väl, eller faktiskt mycket väl. Men en av hans historiska händelser hade jag fortfarande inte blivit informerad om.
Kommer ni ihåg BMX-cyklarna? När jag var liten ville alla häftiga kids ha en (inte jag iofs, men frågan är hur häftig jag var...) och de skulle man pimpa till tusen. Magnus ville ha ny utrustning till sin häftiga hoj och via internet kom han i kontakt med en man som var villig att sälja.
Så till priset: Mannen var villig att ge min fina Magnus, då 14 år gammal, utrustningen (jaja, jag kommer inte ihåg vad det rörde sig om. Nya fälgar eller nåt) i utbyte mot att Magnus kom hem till honom och dammsugade - NAKEN!!!
Det är helt sant, inget bluff eller båg alls, detta är ju ingen friend of a friend-story.
Usch och fy, tänk om han hade gjort det...
Fast het är han i alla fall, men jag vet inte om jag hade velat ha honom dammsugandes naken hemma hos mig, då hade han först behövt ge mig en massa tillbehör (exvis espressomaskin, tio miljoner böcker eller en Martin-gitarr) till något av mina nördiga intressen.
Arbetsmarknaden - den är knaper!
Jag och en ypperligt god vän, vid namn Jenny, satt vid ån för ett par dagar sedan. En sån där härlig dag, jobbet började inte förrän om flera timmar, och vid min sida hade jag en härlig själ som jag inte setts ordentligt med på länge. Det finns liksom så mycket att prata om, hinna ikapp varandras liv ni vet.
Så satt vi där i skuggan med våra vuxna och djupa tankar och vem dyker upp som vanligt när jag vill vara ifred med mina vänner (senast när jag och Elise satt i solen också) om inte mannen med pälsmössa (okej, inte nu på sommaren, nu är han klädd totalt i vitt) som äter från våra bord!!!
Där spatserar, eller snarare patrullerar, han längs med ån för att samla bråte. Knackar folk på axeln gör han också, för att fråga om "den där flaskan är tom", eller liknande.
Och rätt som det är får han konkurrens, tro det eller ej men längs åkanten dyker nu upp en i samma bransch. Pälsmössemannen blir smått irriterad och säger upprepade gånger till sin rival (eftersom denna var lika fast besluten att bli mijonär på tomburkar):
"Gå hem och vila dig. Hela vägen är granskad."
Snacka om lustigt va? När andra tävlar om vem som är bäst i konsten att få mest läsare till en tidning eller vem som bäst kan "spå" börsmarknaden så pågår ett brutalt krig mellan tomburkssamlare vid Fyrisån.
Förresten var jag ute och sprang igår och idag tvättar jag, flaggdag på flaggdag!
Ps. Sen gick säkert pälsmössemannen till Barista för att äta "lunch". Ds.
Så satt vi där i skuggan med våra vuxna och djupa tankar och vem dyker upp som vanligt när jag vill vara ifred med mina vänner (senast när jag och Elise satt i solen också) om inte mannen med pälsmössa (okej, inte nu på sommaren, nu är han klädd totalt i vitt) som äter från våra bord!!!
Där spatserar, eller snarare patrullerar, han längs med ån för att samla bråte. Knackar folk på axeln gör han också, för att fråga om "den där flaskan är tom", eller liknande.
Och rätt som det är får han konkurrens, tro det eller ej men längs åkanten dyker nu upp en i samma bransch. Pälsmössemannen blir smått irriterad och säger upprepade gånger till sin rival (eftersom denna var lika fast besluten att bli mijonär på tomburkar):
"Gå hem och vila dig. Hela vägen är granskad."
Snacka om lustigt va? När andra tävlar om vem som är bäst i konsten att få mest läsare till en tidning eller vem som bäst kan "spå" börsmarknaden så pågår ett brutalt krig mellan tomburkssamlare vid Fyrisån.
Förresten var jag ute och sprang igår och idag tvättar jag, flaggdag på flaggdag!
Ps. Sen gick säkert pälsmössemannen till Barista för att äta "lunch". Ds.
Jag ska bli stor!!!
Galet, verkligen. Men sjuuukt kul. Lyssna nu: Lilla Rebecka ska bli chef. Haha, vilket skämt! Men det är inte förrän till hösten, så jag ska nog hinna bli stor till dess. Jag som skulle bli konstvetare! Jaja, den drömmen kan jag uppfylla litet senare.
Valet mellan att driva en enhet i Gränby eller Nacka var faktiskt inte jättesvårt.
Jag sprider hellre evangeliet till ett gäng bönder som aldrig druckit latte förr (och misstar det för en Café Au Lait) än tar skit och diskuterar innehållet i "Dagens industri" i storstans stroppiga utkanter. Jaja, nu generaliserar jag igen men sånt är det att leva i en svart-vit värld :)
Valet mellan att driva en enhet i Gränby eller Nacka var faktiskt inte jättesvårt.
Jag sprider hellre evangeliet till ett gäng bönder som aldrig druckit latte förr (och misstar det för en Café Au Lait) än tar skit och diskuterar innehållet i "Dagens industri" i storstans stroppiga utkanter. Jaja, nu generaliserar jag igen men sånt är det att leva i en svart-vit värld :)
Häxor gömda i garderoben
Ojoj, jag visste inte att Kantorsgatan hade det i sig. Men man lär sig något...
Det "roliga" är att jag tror att det är en flicka på min korridor som blivit utsatt för stölden. Och denna donna är en underbar tjej, som vanligtvis är lugn och otroligt sansad. Men när det väl gäller kan vem som helst bli en riktig _ _ _ _häxa. Nu visslar jag förresten lite sådär frånvarande, för att ni ska tro att jag aldrig blir en häxa... Hm... Host...
En eloge och lite ära utlovas till den som lyckas gissa vad jag egentligen ville skriva innan "häxa" ovan, men som jag skippade pga lite folkvett (och för att mamma inte ska behöva skämmas). Om min syster Linnéa hade behagat läsa detta hade hon vetat med en gång (PIK).
Bra: Fantastiskt väder, att jag är så tacksam jämt, min litenhet, mitt jobb etc etc.
Anus: Att jag Verkligen behöver tvätta igen, och såklart några saker till (men de klarar jag av sååå bra, pga alla plus på bra-sidan), jag lever ju för sjutton inte i förnekelse!
Blöjmorsans återkomst
Nu har hon varit framme igen, denna förgrömmade blöjmorsa. Vi som trodde hon hade rest den vita flaggen!
Men nu sjutton är vi henne på kornet, som blodhundar! Jag tror jag vet hur hon ser ut.
Attans också att jag var så galet trevlig mot henne och hennes allierade idag!
Ser ni?! Bildbevis! Och detta är EFTER att jag städat upp alla smulor, lattepölar och såna där stora ostbågshybrider!
Men nu sjutton är vi henne på kornet, som blodhundar! Jag tror jag vet hur hon ser ut.
Attans också att jag var så galet trevlig mot henne och hennes allierade idag!
Ser ni?! Bildbevis! Och detta är EFTER att jag städat upp alla smulor, lattepölar och såna där stora ostbågshybrider!
Sleep over...
Det är dags att inse faktum. Mina jobbskor vill inte längre. De ligger numera i Baristas soprum på Svartbäcksgatan i Uppsala.
Förresten fick vi rapport från vaktmästaren för bygget förra veckan. Det bor en karl i vårt soprum om nätterna, han har blivit påkommen flera gånger nu. Det är inte okej på något vis.
1. Ingen skall vara så hemlös (om man nu kan vara mer eller mindre hemlös?!) att han känner sig tvungen att sova i ett soprum! Hemskt och orättvist!!!
2. Man kan känna sig lite smått oroad och nervös när man ska tömma soporna själv om kvällarna. Vad säger man om man skulle möta honom? "Hej hej, hur står det till här då? Ursäkta om jag stör i röran men jag ska bara..."???
3. Borde man knacka innan man går in?
Han kanske kan ha glädje av ett par skor? Jag har ganska stora fötter för att vara flicka...
Förresten fick vi rapport från vaktmästaren för bygget förra veckan. Det bor en karl i vårt soprum om nätterna, han har blivit påkommen flera gånger nu. Det är inte okej på något vis.
1. Ingen skall vara så hemlös (om man nu kan vara mer eller mindre hemlös?!) att han känner sig tvungen att sova i ett soprum! Hemskt och orättvist!!!
2. Man kan känna sig lite smått oroad och nervös när man ska tömma soporna själv om kvällarna. Vad säger man om man skulle möta honom? "Hej hej, hur står det till här då? Ursäkta om jag stör i röran men jag ska bara..."???
3. Borde man knacka innan man går in?
Han kanske kan ha glädje av ett par skor? Jag har ganska stora fötter för att vara flicka...
Trons visshet och litet tid
Idag såg jag ett program på svt som handlade om tid, och om hur vi uppfattar tiden. Man fick möta ett par som varit gifta i x antal år (men det var många). Mannen blev sjuk och av någon anledning resulterade sjukdomen i att hans minne nästan förstördes, allt som inträffat innan sjukdomen fanns kvar men hans liv efteråt var som en dimma. Han kunde påbörja svaret på en fråga men när han kom till andra meningen i svaret kom han inte längre ihåg frågan, konstigt...
Men det vackra i allt detta elände var det förhållande han och hans trofasta hustru hade. Varje gång han såg henne trodde han att det var flera år sen de sist sågs, att han legat i koma och precis vaknat. Med andra ord blev varje möte som ett fantastiskt och kärleksfullt återseende för honom, och hon hade sådant tålamod med sin man! Tänk om vi kunde möta våra kära med en sån glädje och ömhet varje dag, hej vilka liv vi hade levt!
Efter det började "Existens", SVT:s, enligt mig, ganska lama försök att behandla olika frågor runt livsåskådningar. Idag handlade det om religiösa upplevelser och om forskare som ägnade sina liv åt att bevisa att Gud enbart finns i våra hjärnor, att varje upplevelse av Gud är ett hjärnans trick.
För det första - kom igen vad larvigt, finns det inget viktigare att forska om? Typ hur vi ska besegra cancer och HIV??? Alla dessa försök att gång på gång göra Gud så liten, orka.
För det andra så blir jag trött på när människor baserar sin livstro, sin övertygelse, på religiösa upplevelser. Att sätta sin lit till känslans visshet, är det inte ett sätt för människor att ständigt kräva Guds bekräftelse på sin existens, men även att girigt kräva hans uppmärksamhet? Var tar då tron vägen, förtröstan och tilliten?
Så, nu har jag fått känna mig som en äkta rosenian!
Men det vackra i allt detta elände var det förhållande han och hans trofasta hustru hade. Varje gång han såg henne trodde han att det var flera år sen de sist sågs, att han legat i koma och precis vaknat. Med andra ord blev varje möte som ett fantastiskt och kärleksfullt återseende för honom, och hon hade sådant tålamod med sin man! Tänk om vi kunde möta våra kära med en sån glädje och ömhet varje dag, hej vilka liv vi hade levt!
Efter det började "Existens", SVT:s, enligt mig, ganska lama försök att behandla olika frågor runt livsåskådningar. Idag handlade det om religiösa upplevelser och om forskare som ägnade sina liv åt att bevisa att Gud enbart finns i våra hjärnor, att varje upplevelse av Gud är ett hjärnans trick.
För det första - kom igen vad larvigt, finns det inget viktigare att forska om? Typ hur vi ska besegra cancer och HIV??? Alla dessa försök att gång på gång göra Gud så liten, orka.
För det andra så blir jag trött på när människor baserar sin livstro, sin övertygelse, på religiösa upplevelser. Att sätta sin lit till känslans visshet, är det inte ett sätt för människor att ständigt kräva Guds bekräftelse på sin existens, men även att girigt kräva hans uppmärksamhet? Var tar då tron vägen, förtröstan och tilliten?
Så, nu har jag fått känna mig som en äkta rosenian!
När Baristafamiljen myser
Igår beslöt vi oss för att vara sådär härligt spontana. Dagen var ju så bra, och vi ville avsluta den på samma vis. Jenny, Bastian och jag stängde därför enheten fortare än kvickt (men ohhh så snyggt, en kaféarbetares dröm!) och begav oss ner till ån (eller "the river", som Bastian sade när han pratade i telefon med Aimee. Haha, vilket skämt) för en trevlig stund.
Jag behöver väl inte säga att jag älskar dem, mina mongon till kollegor? Jenny kortvägrade btw, men en hand kunde hon visa i alla fall. Vi var inte ensamma vid ån kan man säga, och så fick vi se en leopardcykel också, en alldeles luddig en (någon hade för mkt tid och hade stickat/virkat en kläd till sin cykel, hett!).
Njut av det stora Livet, det gör jag!
Jag behöver väl inte säga att jag älskar dem, mina mongon till kollegor? Jenny kortvägrade btw, men en hand kunde hon visa i alla fall. Vi var inte ensamma vid ån kan man säga, och så fick vi se en leopardcykel också, en alldeles luddig en (någon hade för mkt tid och hade stickat/virkat en kläd till sin cykel, hett!).
Njut av det stora Livet, det gör jag!
Gårdagens nörderi
Igår var jag och min ärade blodsbroder på Vardein och drack finlir. Det är alltid lika spännande med svaret på frågan vad Kristina har i kvarnen för dagen. Igår blev vi ruskigt nöjda, svaret blev Nightdriver! Vi började med en enkel var, som blev två...
Tro det eller ej, men han njuter faktiskt.
Några av mina inköp. Leveransen hade precis kommit med ett nytt kaffe från J&N, var tvungen att köpa. Dessutom hade jag ju redan bestämt mig för Yirgan när jag kom dit, så det blev båda. Det blev en aeropress också, men säg inte det till Mattias, den ska bli hans nästa helg. Och då gott folk, trillar Esmeralda ner i kvarnen!
Tro det eller ej, men han njuter faktiskt.
Några av mina inköp. Leveransen hade precis kommit med ett nytt kaffe från J&N, var tvungen att köpa. Dessutom hade jag ju redan bestämt mig för Yirgan när jag kom dit, så det blev båda. Det blev en aeropress också, men säg inte det till Mattias, den ska bli hans nästa helg. Och då gott folk, trillar Esmeralda ner i kvarnen!
Tänk vad en tand kan göra för ens framtid
Igår kväll blev det en snabb sväng till casa de Elise. Joel klipptes till av denna donna och vi var några stackare som satt och såg på. Elise är en god medambassadör i konsten att göra fula miner (jag vinner fortfarande men vem kan bli lika ful som jag, egentligen?).
Vi kom fram till att Elise kommer se ut som en häxa när hon blir gammal om hon fortsätter att uppföra sig såhär med sin tand. Då kommer jag gå samma väg, för jag har en likadan tand!
Jej, då kan jag kanske ändra min ursprungliga livsplan och komma på en ny med dig Fisen!
Gammal plan:
Jag kommer att förbli singel, därmed bli nucka. Flytta till mina drömmars stad Rom, skaffa två tjog med katter som springer runt mina ben i min vackra våning, röka fem paket cigaretter om dagen (obs - med cigarettförlängare, annars gills det inte), dricka fina viner, strosa runt i fina sidenmorgonrockar, måla vackra tavlor och vara lite sådär lagom deppig, men på ett konstnärligt vis som bara är läckert.
Ny plan:
Vi kommer förbli singlar, därmed bli nuckor. Vi flyttar till mina drömmars stad Rom, kokar upp brygder på kamelhår, samurajer (mohikaner???) och deras söner, löss och gamla disktrasor tillsammans! Sen lever vi ett allmänt dramatiskt liv à la Sylvia Plath (men skippar detaljen då hon tar livet av sig...), slänger med håret och säger: "Out of the ash I rise with my red hair (du måste färga håret Elise!) and I eat men like air."
Och så får Johnny Panic följa med på ett hörn också, eller???
Vi kom fram till att Elise kommer se ut som en häxa när hon blir gammal om hon fortsätter att uppföra sig såhär med sin tand. Då kommer jag gå samma väg, för jag har en likadan tand!
Jej, då kan jag kanske ändra min ursprungliga livsplan och komma på en ny med dig Fisen!
Gammal plan:
Jag kommer att förbli singel, därmed bli nucka. Flytta till mina drömmars stad Rom, skaffa två tjog med katter som springer runt mina ben i min vackra våning, röka fem paket cigaretter om dagen (obs - med cigarettförlängare, annars gills det inte), dricka fina viner, strosa runt i fina sidenmorgonrockar, måla vackra tavlor och vara lite sådär lagom deppig, men på ett konstnärligt vis som bara är läckert.
Ny plan:
Vi kommer förbli singlar, därmed bli nuckor. Vi flyttar till mina drömmars stad Rom, kokar upp brygder på kamelhår, samurajer (mohikaner???) och deras söner, löss och gamla disktrasor tillsammans! Sen lever vi ett allmänt dramatiskt liv à la Sylvia Plath (men skippar detaljen då hon tar livet av sig...), slänger med håret och säger: "Out of the ash I rise with my red hair (du måste färga håret Elise!) and I eat men like air."
Och så får Johnny Panic följa med på ett hörn också, eller???
Dagens match (och den är tajt)
Jag var in på jobbet idag och sa hej och hejade. Den gode Bastian stod bakom spakarna. Han berättade att både han och Jenny varit smått irritabla denna värmens dag, men inte så att det blev otrevligt, bara sådär smått roligt. Hur som haver så ville han av någon anledning toppa denna lilla upplevelse med ett litet visdomsord. Han berättade för mig att "det är viktigt att inte gå och lägga sig och vara irriterad".
Jaha, och i vanlig ordning vaknar då prästdottern och är bara tvungen att replikera:
Rebecka: "Du, vet du om att det är bibliskt, att inte låta solen gå ner över sin vrede?"
Bastian: "Jaså du, jag som trodde det var psykologiskt."
Rebecka: "HAHAHAHAHAHAHAHA! Bastian, du är så bra!"
Bastian: "Haha, Bastian - Gud, 1-0."
Ja, Bastian är så bra.
Sen gick jag och tittade på häftiga människor på stan.
Jaha, och i vanlig ordning vaknar då prästdottern och är bara tvungen att replikera:
Rebecka: "Du, vet du om att det är bibliskt, att inte låta solen gå ner över sin vrede?"
Bastian: "Jaså du, jag som trodde det var psykologiskt."
Rebecka: "HAHAHAHAHAHAHAHA! Bastian, du är så bra!"
Bastian: "Haha, Bastian - Gud, 1-0."
Ja, Bastian är så bra.
Sen gick jag och tittade på häftiga människor på stan.
Kebaben som gjorde livet surt
Jag är en av de där läskiga människorna som kan sitta på en bänk mitt i stan och bara iaktta folk. Ni vet, en sån där som får en att känna sig lite illa till mods för att de inte skäms över att sitta och titta ingående på folk. Det är inget jag gör för att vara elak men det är så kul att se på folk och försöka luska ut vad de tänker och se hur de klär sig och sånt.
Idag var det en massa roligt folk på stan. Sjukt många häftiga med snygga kläder, som ser ut som att de faktiskt är tuffa på riktigt. Men endel med lite för lite kläder också, såna som man helst vill höja på ögonbrynen lite demonstrativt åt för att de ska inse att det inte är ok att gå oklädd på stan.
En dag för några år sedan, när jag bodde i Helsingborg och jobbade på Waynés, var jag på väg till jobbet en sån där fantastiskt vacker morgon. Jag kände mig så där sjukt häftig, gick med bestämda steg kullerstensgatan fram, inbillade mig att vinden gjorde mitt hår alldeles filmstjärnelikt och att alla andra också hörde den där tuffa musiken jag spelade. Lite som i en film ni vet, helst av allt inlednings- och avslutningsscenerna i "Closer", när Natalie Portman går längs med gatan och är så hejdlöst snygg och Damien Rice spelas i bakgrunden, åhh!
Men rätt som de var vändes tuffkänslan i något heeelt annat: Jag lyckades snubbla på kullerstenskanten och nästan falla på näsan. Det gjorde inte så värst mycket, jag låtsades bara att ingen såg mig och fortsatte min gång gatan fram - för att i nästa sekund kliva rakt i en kebab! Det är helt sant!
(bild: david-tchini.luktar.se)
Nu är det väldigt längesen jag kände mig alltför tuff (men om jag hade gjort det så hade det spelats någon bra musik i bakgrunden, och mitt hår hade blåst i vinden).
Idag var det en massa roligt folk på stan. Sjukt många häftiga med snygga kläder, som ser ut som att de faktiskt är tuffa på riktigt. Men endel med lite för lite kläder också, såna som man helst vill höja på ögonbrynen lite demonstrativt åt för att de ska inse att det inte är ok att gå oklädd på stan.
En dag för några år sedan, när jag bodde i Helsingborg och jobbade på Waynés, var jag på väg till jobbet en sån där fantastiskt vacker morgon. Jag kände mig så där sjukt häftig, gick med bestämda steg kullerstensgatan fram, inbillade mig att vinden gjorde mitt hår alldeles filmstjärnelikt och att alla andra också hörde den där tuffa musiken jag spelade. Lite som i en film ni vet, helst av allt inlednings- och avslutningsscenerna i "Closer", när Natalie Portman går längs med gatan och är så hejdlöst snygg och Damien Rice spelas i bakgrunden, åhh!
Men rätt som de var vändes tuffkänslan i något heeelt annat: Jag lyckades snubbla på kullerstenskanten och nästan falla på näsan. Det gjorde inte så värst mycket, jag låtsades bara att ingen såg mig och fortsatte min gång gatan fram - för att i nästa sekund kliva rakt i en kebab! Det är helt sant!
(bild: david-tchini.luktar.se)
Nu är det väldigt längesen jag kände mig alltför tuff (men om jag hade gjort det så hade det spelats någon bra musik i bakgrunden, och mitt hår hade blåst i vinden).
Mitt sanna jag (vem är Sanna förresten?)
Sådana där underbara tillfälligheter som får betyda så mycket. I helgen var en fantastisk vän från Askersund, på besök i Uppsala. Denna Patrik har precis som jag haft glädjen att gå på en spelning med Christian Kjellvander för inte alltför längesedan. Nu hade han köpt en gitarr (en Martin, gissa om jag gav honom sura minen när han plockade fram den. Den lade i mitt knä och blev klappad i säkert flera minuter innan jag spelade på den) och tagit ut en av Kjellvanders låtar, vid namn "Two souls". Den ville jag lyssna på till mitt god morgon-kaffe idag kände jag, så det gjorde jag. En underbar liten sång tycker vi, som handlar om tu-delningen i oss människor. En del av oss sträcker sig mot himmelen, och den andra släpar i skiten (fritt översatt, haha).
Direkt därefter tog jag upp min underbara lilla andaktsbok av Stinissen för att läsa dagens ord. Gissa vad det handlade om? Jag tror nog att ni kan gissa! Rubriken heter "Att vara ärlig mot ditt sanna jag" (här tycker jag för övrigt det är så gott att han skriver "ditt", och inte "sitt". Så mycket mer personligt) och behandlar konsten att vara sig själv, att vara äkta mot det jag som är mitt sanna jag. Vi kan välja att bejaka det i oss som är mörker, men väljer vi det mörka i oss så väljer vi därmed ett självbedrägeri, för vi är skapade goda.
Vad svårt va? Och hur ofta händer det inte att vi står med ena foten i mörker och den andra i ljus (fastän vi gärna lurar oss själva att tro att vi väljer det som är objektivt riktigt)? Hur sjutton ska vi då kunna bli odelade hjärtan???
"Det är något ytterst märkligt och paradoxalt: den moderna människan som vill vara sig själv och därför vill få ge fritt utlopp åt sina passioner, sin agressivitet, alla sina önskningar, hon är mindre än någonsin sig själv. Hennes "ärlighet" är ett monumentalt självbedrägeri." - W Stinissen
För övrigt så var den goda Patrik (okej, Putte) the master of one liners i helgen. Han droppade replik på replik med så stort skarpsinne att övriga deltagare runt middagsbordet bara kunde applådera och buga (jepp, jag och Elise är bättre på att buga än niga tror jag).
"Om de verkligen ville göra ett surt vin borde de göra det på omogna krusbär."
- Patrik Appelgren
Ps. Jag är fortfarande sjukt förkyld, mitt huvud känns som en fotboll. Och Johnny står och lurpassar utanför dörren. Men jag känner mig galet stark mina vänner, för varje gång jag går utanför dörren så är det som att någon ger honom en snyting så han får annat att tänka på än att följa efter mig. Tack, denna "någon"! Ds.
Direkt därefter tog jag upp min underbara lilla andaktsbok av Stinissen för att läsa dagens ord. Gissa vad det handlade om? Jag tror nog att ni kan gissa! Rubriken heter "Att vara ärlig mot ditt sanna jag" (här tycker jag för övrigt det är så gott att han skriver "ditt", och inte "sitt". Så mycket mer personligt) och behandlar konsten att vara sig själv, att vara äkta mot det jag som är mitt sanna jag. Vi kan välja att bejaka det i oss som är mörker, men väljer vi det mörka i oss så väljer vi därmed ett självbedrägeri, för vi är skapade goda.
Vad svårt va? Och hur ofta händer det inte att vi står med ena foten i mörker och den andra i ljus (fastän vi gärna lurar oss själva att tro att vi väljer det som är objektivt riktigt)? Hur sjutton ska vi då kunna bli odelade hjärtan???
"Det är något ytterst märkligt och paradoxalt: den moderna människan som vill vara sig själv och därför vill få ge fritt utlopp åt sina passioner, sin agressivitet, alla sina önskningar, hon är mindre än någonsin sig själv. Hennes "ärlighet" är ett monumentalt självbedrägeri." - W Stinissen
För övrigt så var den goda Patrik (okej, Putte) the master of one liners i helgen. Han droppade replik på replik med så stort skarpsinne att övriga deltagare runt middagsbordet bara kunde applådera och buga (jepp, jag och Elise är bättre på att buga än niga tror jag).
"Om de verkligen ville göra ett surt vin borde de göra det på omogna krusbär."
- Patrik Appelgren
Ps. Jag är fortfarande sjukt förkyld, mitt huvud känns som en fotboll. Och Johnny står och lurpassar utanför dörren. Men jag känner mig galet stark mina vänner, för varje gång jag går utanför dörren så är det som att någon ger honom en snyting så han får annat att tänka på än att följa efter mig. Tack, denna "någon"! Ds.
Om ingen nyper mig i stjärten snart så går jag minsann hem (eller jag är redan hemma?)
Snälla kan inte jag få fälla denna repliken någon gång, eller kan inte någon i min närhet få fälla den så att jag åtminstone får se på när det händer! Fast då måste jag börja röra mig mer ute i svängen, och orka det liksom. Nej, vi skippar det, jag är nöjd med mitt, på det området, ganska ospännande liv. Får helt enkelt sätta upp ett litet skådespel med några vänner istället. Vem ställer upp?
Igår var en bra dag. Ekologisk bondgård besöktes med Sthlm Coffe Crawlers-gänget, söt latte skapades på Koppi-kaffe och nymjölkad mjölk, underbart randig klänning hittades inför kommande prästvigning (Meh, inte min! Kom igen alltså, vad fick dig att tro att det skulle vara jag???), två kaffebarer provades (utan att utvärderas alltför ingående) med två bröder och dagen avslutades med att jag äntligen hittade rätt malningsgrad på mitt Koppi-kaffe (som passande nog med tanke på dagens eskapader heter Black Bull).
Idag är vädret vackert igen och jag fortsätter att förtrösta och vara tacksam över det stora livet (trots Johnny P:s inbrottsförsök).
Att brås på sin mor
I fredags kväll var min tanke att jag skulle ut och gå en snabb, kort promenad. Det tog inte många minuters vandring innan jag insåg att promenaden skulle bli allt annat än kort - fantastiskt väder, outsägligt vacker natur, gott humör och bra musik manade mig att fortsätta gå. Det slutade med att jag var hemma drygt två timmar senare.
En av anledningarna till detta var såklart alla ovan nämnda positiva egenskaper i denna afton, men även min tendens att inte tänka på vart jag borde gå utan istället enbart följa min nyfikenhet och det som ser vackert ut. Det slutade med att jag, efter en timmes snabb vandring, fann mig själ ute på landet. Inga stadsbussar, våningshus eller ICA-butiker, bara traktorspår, hus med röda knutar och tystnad. Alldeles underbart men också ganska nervöst med tanke på att det började bli ganska sent.
Jag fick helt enkelt ignorera min jag-klarar-mig-själv-attityd, inse att jag faktiskt var lite på villovägar och fråga ett par om jag så småningom skulle komma till Uppsala (observera, inte till "stan". Kommer man tillräckligt långt utanför en stad är det inte längre ok att fråga efter vägen till stan, då är det ortsnamn som gäller) om jag följde vägen jag gick på. De skrattade gott åt denna rödkindade unga dam och sa att jag var på rätt väg. Det var det, jag var hemma en timme senare!
Tänk så man kan brås på sin mor alltså. Jag ringde henne idag, denna mors dag, och berättade bla om denna upplevelse, varpå hon kontrade med en egen. Hon befann sig, då denna händelse begav sig, på en retreatgård utanför Linköping vid namn Bjärka-Säby. Min ömma moder tog sig en promenad och trodde sig ha koll på omgivningarna men det visade sig vara sååå fel. Precis som sin dotter fick denna något äldre upplaga lägga undan sin stolthet och helt enkelt knacka på en dörr för att "fråga vart jag var någonstans" (citat Britt Thurfjell). Den unga damen som öppnade dörren förbarmade sig över min mor, klädde på sina barn och skjutsade henne tillbaka. Min mamma ska då alltid vara värst!!!
Och vet ni! Jag fick lite medhåll för min teori angående "kär-känslor" idag, visst handlar det i det här fallet om kärlek i en vidare mening men anyways...
"Kärleken kan inte byggas på känslor. Känslor är något subjektivt, och de kommer och går. Men låter vi oss ledas av sanningens Ande, träder vi ut ur vår subjektivitet och går in i den objektiva verkligheten - som är en evigt bestående kärlek." - Wilfrid Stinissen
I helgen är jag förkyld så det förslår, men är glad ändå.
En av anledningarna till detta var såklart alla ovan nämnda positiva egenskaper i denna afton, men även min tendens att inte tänka på vart jag borde gå utan istället enbart följa min nyfikenhet och det som ser vackert ut. Det slutade med att jag, efter en timmes snabb vandring, fann mig själ ute på landet. Inga stadsbussar, våningshus eller ICA-butiker, bara traktorspår, hus med röda knutar och tystnad. Alldeles underbart men också ganska nervöst med tanke på att det började bli ganska sent.
Jag fick helt enkelt ignorera min jag-klarar-mig-själv-attityd, inse att jag faktiskt var lite på villovägar och fråga ett par om jag så småningom skulle komma till Uppsala (observera, inte till "stan". Kommer man tillräckligt långt utanför en stad är det inte längre ok att fråga efter vägen till stan, då är det ortsnamn som gäller) om jag följde vägen jag gick på. De skrattade gott åt denna rödkindade unga dam och sa att jag var på rätt väg. Det var det, jag var hemma en timme senare!
Tänk så man kan brås på sin mor alltså. Jag ringde henne idag, denna mors dag, och berättade bla om denna upplevelse, varpå hon kontrade med en egen. Hon befann sig, då denna händelse begav sig, på en retreatgård utanför Linköping vid namn Bjärka-Säby. Min ömma moder tog sig en promenad och trodde sig ha koll på omgivningarna men det visade sig vara sååå fel. Precis som sin dotter fick denna något äldre upplaga lägga undan sin stolthet och helt enkelt knacka på en dörr för att "fråga vart jag var någonstans" (citat Britt Thurfjell). Den unga damen som öppnade dörren förbarmade sig över min mor, klädde på sina barn och skjutsade henne tillbaka. Min mamma ska då alltid vara värst!!!
Och vet ni! Jag fick lite medhåll för min teori angående "kär-känslor" idag, visst handlar det i det här fallet om kärlek i en vidare mening men anyways...
"Kärleken kan inte byggas på känslor. Känslor är något subjektivt, och de kommer och går. Men låter vi oss ledas av sanningens Ande, träder vi ut ur vår subjektivitet och går in i den objektiva verkligheten - som är en evigt bestående kärlek." - Wilfrid Stinissen
I helgen är jag förkyld så det förslår, men är glad ändå.
Smashing Floyd/Pink Pumpkins???
Igår levde jag och vännen Elise rövare på stadens gator. En av de mest desperata konversationer (för mig då alltså) utspelade sig.
Elise: "Jamen, så fick ju min kompis gratisbiljetter till konserten med Pink Floyd, och jag fick följa med" (observera att jag inte kan återge i exakta ord. Den som lyckas återge ett exakt samtal med munlädrets mästare Elise kan höra av sig), "bla bla."
Rebecka: "What, vad coolt! Men fick du gå på en gratiskonsert till? Du fick ju gå gratis på Smashing Pumpkins för inte alls länge sen också!!!"
Elise: "Oj, nä men jag menar ju Smashing Pumpkins."
Rebecka (inte så liiite frustrerad nu): "Vänta nu... Du tog alltså fel på Smashing Pumpkins och Pink Floyd? Inte okej alltså! Nej, INTE OKEJ! DU FÖRTJÄNAR INTE ATT GÅ PÅ SMASHING PUMPKINS-KONSERT, MAN TAR INTE FEL!"
Elise: "Men... Jag menade ju Smashing Pumpkins men sa fel. Jag visste ju vad jag menade..."
Nej Fisen, jag är ledsen. Men det är faktiskt inte okej, man tar inte fel, hur rätt man än menar. Det skulle varit jag som gått på den spelningen, basta!
Rapport till Dig Elise: Jag och Joel åt sushi ändå (min hämnd till dig) och såg Lost. Dessutom blev vi tokigt allvarliga ett tag mitt i ett Lost-avsnitt, stängde av det för att kunna lyssna bättre på varandra. Men det slutade ändå som vanligt, att det där ämnet som du tycker det är sååå kul att prata om fick fokus istället.
Förresten så hälsade jag till Evigheten, den hälsar tillbaka (don´t you just löööv interna skämt).
Elise: "Jamen, så fick ju min kompis gratisbiljetter till konserten med Pink Floyd, och jag fick följa med" (observera att jag inte kan återge i exakta ord. Den som lyckas återge ett exakt samtal med munlädrets mästare Elise kan höra av sig), "bla bla."
Rebecka: "What, vad coolt! Men fick du gå på en gratiskonsert till? Du fick ju gå gratis på Smashing Pumpkins för inte alls länge sen också!!!"
Elise: "Oj, nä men jag menar ju Smashing Pumpkins."
Rebecka (inte så liiite frustrerad nu): "Vänta nu... Du tog alltså fel på Smashing Pumpkins och Pink Floyd? Inte okej alltså! Nej, INTE OKEJ! DU FÖRTJÄNAR INTE ATT GÅ PÅ SMASHING PUMPKINS-KONSERT, MAN TAR INTE FEL!"
Elise: "Men... Jag menade ju Smashing Pumpkins men sa fel. Jag visste ju vad jag menade..."
Nej Fisen, jag är ledsen. Men det är faktiskt inte okej, man tar inte fel, hur rätt man än menar. Det skulle varit jag som gått på den spelningen, basta!
Rapport till Dig Elise: Jag och Joel åt sushi ändå (min hämnd till dig) och såg Lost. Dessutom blev vi tokigt allvarliga ett tag mitt i ett Lost-avsnitt, stängde av det för att kunna lyssna bättre på varandra. Men det slutade ändå som vanligt, att det där ämnet som du tycker det är sååå kul att prata om fick fokus istället.
Förresten så hälsade jag till Evigheten, den hälsar tillbaka (don´t you just löööv interna skämt).
Det stora Livet
Ibland vet jag inte vad jag ska göra med all tacksamhet och glädje som bubblar i mitt bröst. Idag är en sån dag, eller i alla fall så är det precis så i skrivande stund (vem vet hur dagen utvecklar sig) . Galet!
För alla som idag behöver en extra kick i ändan - Jag önskar att jag kunde smitta av mig och få er att inse hur stort livet är och hur tacksamma vi borde vara för det vi har och blir välsignade med, detta trots allt vi saknar, önskar vi hade men står maktlösa inför. För trots att livet är stort - Deus semper major!
Idag (och hela dagen igår) lyssnar jag på en galet svängig artist vid namn Nick Holder som får mig att längta efter ännu mer liv och glädje.
Och vet ni? Det är alldeles grönt ute nu, det luktar till och med grönt! Det upptäckte jag när jag var ute och sprang (!!!) med Telepopmusik igår kväll...
En sak till: Johnny Panic har inte lyckats bryta sig in på hela veckan. Jag hör hur han knackar på dörren men jag har sååån karaktär och vägrar att öppna, just nu behöver jag inte hans uppmärksamhet...
Tjing tjong, for so long
För alla som idag behöver en extra kick i ändan - Jag önskar att jag kunde smitta av mig och få er att inse hur stort livet är och hur tacksamma vi borde vara för det vi har och blir välsignade med, detta trots allt vi saknar, önskar vi hade men står maktlösa inför. För trots att livet är stort - Deus semper major!
Idag (och hela dagen igår) lyssnar jag på en galet svängig artist vid namn Nick Holder som får mig att längta efter ännu mer liv och glädje.
Och vet ni? Det är alldeles grönt ute nu, det luktar till och med grönt! Det upptäckte jag när jag var ute och sprang (!!!) med Telepopmusik igår kväll...
En sak till: Johnny Panic har inte lyckats bryta sig in på hela veckan. Jag hör hur han knackar på dörren men jag har sååån karaktär och vägrar att öppna, just nu behöver jag inte hans uppmärksamhet...
Tjing tjong, for so long
Epiphany
Igår morse hände det mina vänner! Jag vaknade med en alldeles ny insikt! Det var verkligen underligt, inte alls som i morse (läs sen förmiddag...) då jag vaknade och hade drömt att jag precis druckit cup of excellence-kaffe, bättre än så!!!
Det var som att jag under natten bearbetat och slängt gammalt bråte som legat och ruttnat i min tankeverkstad under snart ett halvår. För er som verkligen känner mig är det ingen nyhet att jag förra terminen träffade en människa som inte direkt visade sig vara den perfekta karlen, för att uttrycka sig milt. Av någon outsäglig anledning var jag i alla fall stormförälskad i denna sorgliga människa...
Jag har genom åren förstått att jag är en liten dam som bär på mycket känslor, men just när det kommer till de där klassiska "kär-känslorna" så är jag nästan oförmögen att uppleva dom. Fram till jag träffade denna "C", så var jag övertygad om att jag var emotionellt handikappad, men när jag blev kär i honom blev jag överbevisad. Men det kostade mig dyrt, och så missade jag hela nyår (japp, min älskade familj, idag kan jag skratta åt det. Vill ni skratta med mig?)!!!
Det som jag insett när jag vaknade igår var som följer: Jag har ingen rätt att vara bitter på Gud eller förebrå honom alls för det som hände. Däremot tror jag att han lät mig utsättas (och jag utsatte mig själv för det genom att vara sååå naiv) för det värsta som någonsin hänt mig för att jag skulle komma framåt i livet och sluta hänga upp mig på detaljer som kanske inte är så viktiga. Jag, vi alla, har blivit lovade att aldrig prövas över våra förmågor och det är därför jag idag kan stå rak i ryggen och stolt erkänna att visst, jag var naiv (och det var de förbaskade "kär-känslorna" som gjorde mig naiv) men jag förtjänade inte all den skit jag fick! Dessutom är jag en hyfsat bra böna som förtjänar bättre!
Så till kontentan och det som kan vara värt att fundera över:
1. Hur viktiga är egentligen dessa "kär-känslor", borde det inte finnas något som är ännu större? (Nu reserverar jag mig dock lite, jag är den första att erkänna att jag misslyckats i förhållanden pga brist på känslor)
2. Har du någon gång utsatts för en prövning som i slutändan inte lärt dig något konstruktivt alls alt. har prövningens nackdelar vid en avvägning varit fler än fördelarna? Och var ÄRLIG, inget martyrskap och tycka-synd-om-sig-själv nu!
Min prövning var värt det gott folk! Jag förlorade mycket tillit, troligtvis en hel utbildning, en hel hög med självkänsla och självförtroende men idag har jag världens häftigaste jobb (okej, nu överdriver jag) med världens finaste kollegor och en hel hög nya, töntiga vänner i kaffevärlden. Dessutom har jag vunnit Ida (som läst fler böcker av Bulgakov än jag - respekt!), och även om hon och jag inte ses eller hörs så ofta så älskar jag henne med hela mitt ärrade hjärta!
Kerlighed til alle sammen (och glöm inte att forma hand som en litn pil och helst fuldansa under tiden)!
Det var som att jag under natten bearbetat och slängt gammalt bråte som legat och ruttnat i min tankeverkstad under snart ett halvår. För er som verkligen känner mig är det ingen nyhet att jag förra terminen träffade en människa som inte direkt visade sig vara den perfekta karlen, för att uttrycka sig milt. Av någon outsäglig anledning var jag i alla fall stormförälskad i denna sorgliga människa...
Jag har genom åren förstått att jag är en liten dam som bär på mycket känslor, men just när det kommer till de där klassiska "kär-känslorna" så är jag nästan oförmögen att uppleva dom. Fram till jag träffade denna "C", så var jag övertygad om att jag var emotionellt handikappad, men när jag blev kär i honom blev jag överbevisad. Men det kostade mig dyrt, och så missade jag hela nyår (japp, min älskade familj, idag kan jag skratta åt det. Vill ni skratta med mig?)!!!
Det som jag insett när jag vaknade igår var som följer: Jag har ingen rätt att vara bitter på Gud eller förebrå honom alls för det som hände. Däremot tror jag att han lät mig utsättas (och jag utsatte mig själv för det genom att vara sååå naiv) för det värsta som någonsin hänt mig för att jag skulle komma framåt i livet och sluta hänga upp mig på detaljer som kanske inte är så viktiga. Jag, vi alla, har blivit lovade att aldrig prövas över våra förmågor och det är därför jag idag kan stå rak i ryggen och stolt erkänna att visst, jag var naiv (och det var de förbaskade "kär-känslorna" som gjorde mig naiv) men jag förtjänade inte all den skit jag fick! Dessutom är jag en hyfsat bra böna som förtjänar bättre!
Så till kontentan och det som kan vara värt att fundera över:
1. Hur viktiga är egentligen dessa "kär-känslor", borde det inte finnas något som är ännu större? (Nu reserverar jag mig dock lite, jag är den första att erkänna att jag misslyckats i förhållanden pga brist på känslor)
2. Har du någon gång utsatts för en prövning som i slutändan inte lärt dig något konstruktivt alls alt. har prövningens nackdelar vid en avvägning varit fler än fördelarna? Och var ÄRLIG, inget martyrskap och tycka-synd-om-sig-själv nu!
Min prövning var värt det gott folk! Jag förlorade mycket tillit, troligtvis en hel utbildning, en hel hög med självkänsla och självförtroende men idag har jag världens häftigaste jobb (okej, nu överdriver jag) med världens finaste kollegor och en hel hög nya, töntiga vänner i kaffevärlden. Dessutom har jag vunnit Ida (som läst fler böcker av Bulgakov än jag - respekt!), och även om hon och jag inte ses eller hörs så ofta så älskar jag henne med hela mitt ärrade hjärta!
Kerlighed til alle sammen (och glöm inte att forma hand som en litn pil och helst fuldansa under tiden)!
"Du smakar så gott"
Stamgäster är fantastiskt trevliga. Ibland är de till och med lite för trevliga, om jag ska vara helt uppriktig. Ikväll kom ett par hurtiga karlar i 35-årsåldern in för att i vanlig ordning dricka en presskanna kaffe. De verkade båda två vara på ett ganska förträffligt humör, trots att jag idag inte hade någon grädde att erbjuda dem.
När de hade suttit en stund med sitt kaffe kom en av dem tillbaka för att komplettera med två bitar pecanpaj. När han hade betalat och precis skulle gå stannade han till och sa:
"Fast jag skulle hellre byta ut pajerna och äta upp dig istället."
HUH??? Jag svarade käckt och glatt (för man MÅSTE vara trevlig, men helst av allt hade jag nog sagt honom ett och annat) att "ånä, det tror jag faktiskt inte alls att du vill!"
"Jo", sa han igen, "du smakar så gott".
Va? Hur vet han hur jag smakar? Vem har skvallrat???
Annars har dagen idag varit alldeles förträfflig. Min kvarn har invigts, jag har haft finbesök i form av en glad Magnus och något av det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att sätta min första tulpan, blev till och med tvungen att stanna kvar efter jobbet för att öva och öva och öva! Bara se så fint!!!
När de hade suttit en stund med sitt kaffe kom en av dem tillbaka för att komplettera med två bitar pecanpaj. När han hade betalat och precis skulle gå stannade han till och sa:
"Fast jag skulle hellre byta ut pajerna och äta upp dig istället."
HUH??? Jag svarade käckt och glatt (för man MÅSTE vara trevlig, men helst av allt hade jag nog sagt honom ett och annat) att "ånä, det tror jag faktiskt inte alls att du vill!"
"Jo", sa han igen, "du smakar så gott".
Va? Hur vet han hur jag smakar? Vem har skvallrat???
Annars har dagen idag varit alldeles förträfflig. Min kvarn har invigts, jag har haft finbesök i form av en glad Magnus och något av det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att sätta min första tulpan, blev till och med tvungen att stanna kvar efter jobbet för att öva och öva och öva! Bara se så fint!!!
Skalman, är han sååå smart egentligen?
I söndags var jag på en halvtimmes besök i en kyrka som inte var min egen. Det är lustigt det där, hur man föreställer sig att saker och ting ska vara. Ofta slutar sådana larviga föreställningar med att man helt enkelt får tänka om. Jag vill inte med detta säga att jag på något vis har haft fördomar om denna kyrka, verkligen inte! Men däremot hade jag inte räknat med att jag skulle reagera så som jag gjorde när jag väl tog modet att kliva in i kyrkan.
För er som känner mig väl behöver jag väl knappast berätta att jag kan reagera ganska starkt och känslomässigt i vissa situationer, så också i denna. Jag behövde inte vistas i detta kyrkorum mer än några minuter innan jag reagerade med att, ja, börja grina. Haha, vilken tönt va?!
Men så kan det vara, att komma till ett ställe där man känner sig hemma. Det behöver inte vara på det ställe man väntar sig. Till saken hör att jag bara några timmar senare gick på en gudstjänst med mässa i den kyrka som enligt alla föreställningar "borde" vara mitt hem, men samma hemmakänsla fanns inte där, varför vet jag inte.
Av detta lärde jag mig bl.a:
1. Att det inte bara i min kyrka finns människor som lyckas sitta med stor but-crack utan att själv märka det.
2. Att barn i andra kyrkor är precis lika högljudda som i min.
3. Att det är vanligare med människor som ser ut som mafiosos i kyrkor som inte är mina.
4. Att känslan av hemma inte nödvändigtvis behöver infinna sig just hemma.
Förresten så osthyvlade jag min tumme igår på jobbet. Det gjorde ont, men det positiva är att jag nu kan använda snygga plåster. Skalman sitter på mitt finger nu, han som säger "jag tror bara vad jag vet" (vilket för övrigt är en fantastiskt dum replik, tycker jag).
Bakom ratten i denna bilen tror jag att jag skulle känna mig som hemma...
För er som känner mig väl behöver jag väl knappast berätta att jag kan reagera ganska starkt och känslomässigt i vissa situationer, så också i denna. Jag behövde inte vistas i detta kyrkorum mer än några minuter innan jag reagerade med att, ja, börja grina. Haha, vilken tönt va?!
Men så kan det vara, att komma till ett ställe där man känner sig hemma. Det behöver inte vara på det ställe man väntar sig. Till saken hör att jag bara några timmar senare gick på en gudstjänst med mässa i den kyrka som enligt alla föreställningar "borde" vara mitt hem, men samma hemmakänsla fanns inte där, varför vet jag inte.
Av detta lärde jag mig bl.a:
1. Att det inte bara i min kyrka finns människor som lyckas sitta med stor but-crack utan att själv märka det.
2. Att barn i andra kyrkor är precis lika högljudda som i min.
3. Att det är vanligare med människor som ser ut som mafiosos i kyrkor som inte är mina.
4. Att känslan av hemma inte nödvändigtvis behöver infinna sig just hemma.
Förresten så osthyvlade jag min tumme igår på jobbet. Det gjorde ont, men det positiva är att jag nu kan använda snygga plåster. Skalman sitter på mitt finger nu, han som säger "jag tror bara vad jag vet" (vilket för övrigt är en fantastiskt dum replik, tycker jag).
Bakom ratten i denna bilen tror jag att jag skulle känna mig som hemma...
Välkomna till gökboet, gott folk.
Nej alltså, ibland funderar jag allvarligt på om jag håller på att förlora förståndet! Min hjärna vill inte alls hänga med i svängarna. Lyssna på denna fina:
Mongot Rebecka gick idag i all sin osminkade prakt till jobbet, glödlampan i badrummet gick sönder igår (att sminka sig i ganska så totalt mörker känns som en risktagning, man kan ju komma ut ur badrummet och se ut som vad som helst, eller hur?). Efter jobbet tog hon en sväng på stadens gator för att inhandla lampor, inte bara till badrummet utan även till sin taklampa som i flera veckor ropat efter glödlampor som faktiskt lyser. Nu slutar jag btw att prata om mig själv i tredje person, det är okul.
Hur som haver, när jag kom hem hade jag i mina händer fem påsar innehållandes som följer:
Påse 1: Klänning från Weekday
Påse 2: Mascara (för att använda denna krävs ett visst mått ljus, så ni vet)
Påse 3: Tre böcker (En Stinissen och två Halldorf för alla nyfikna puckon)
Påse 4: Kaffe från Vardein (imorgon invigs min kära kvarn!!!)
Påse 5: Avokado, keso, rågbröd och en liter mjölk från ICA.
Jag kom alltså hem med praktiskt taget allt förutom glödlampor! Bra jobbat!
Men värre blir det! Har jag nu köpt ny mascara vill jag ju använda den nästföljande dag, så jag begav mig till närmsta ICA efter att ha lämnat mina fem påsar hemma. Denna gång kom jag hem med endast en påse. Innehållet i denna:
Ekologisk musli
Duschcreme
Äpplen
Kanel
Frusen mango
OBSERVERA: INGA GLÖDLAMPOR!
Jag är galen, totalt värdelös och inte så liiite disträ. Trötta mig alltså, det kan inte vara sant. Nu orkar jag inte gå till ICA igen.
För övrigt så gläds mitt hjärta denna välsignade dag med min älskade vän Magnus, som idag ringde med fantastiska nyheter. Tänk vilken nåd, att kunna glädjas åt någon annans lycka!
Och så Johnny P-nytt: Sent i lördags kväll fick jag besök av denna giriga parasit, men med hjälp av en bok, en tv och en fantastisk Joel drevs han på flykt.
Over and out
Mongot Rebecka gick idag i all sin osminkade prakt till jobbet, glödlampan i badrummet gick sönder igår (att sminka sig i ganska så totalt mörker känns som en risktagning, man kan ju komma ut ur badrummet och se ut som vad som helst, eller hur?). Efter jobbet tog hon en sväng på stadens gator för att inhandla lampor, inte bara till badrummet utan även till sin taklampa som i flera veckor ropat efter glödlampor som faktiskt lyser. Nu slutar jag btw att prata om mig själv i tredje person, det är okul.
Hur som haver, när jag kom hem hade jag i mina händer fem påsar innehållandes som följer:
Påse 1: Klänning från Weekday
Påse 2: Mascara (för att använda denna krävs ett visst mått ljus, så ni vet)
Påse 3: Tre böcker (En Stinissen och två Halldorf för alla nyfikna puckon)
Påse 4: Kaffe från Vardein (imorgon invigs min kära kvarn!!!)
Påse 5: Avokado, keso, rågbröd och en liter mjölk från ICA.
Jag kom alltså hem med praktiskt taget allt förutom glödlampor! Bra jobbat!
Men värre blir det! Har jag nu köpt ny mascara vill jag ju använda den nästföljande dag, så jag begav mig till närmsta ICA efter att ha lämnat mina fem påsar hemma. Denna gång kom jag hem med endast en påse. Innehållet i denna:
Ekologisk musli
Duschcreme
Äpplen
Kanel
Frusen mango
OBSERVERA: INGA GLÖDLAMPOR!
Jag är galen, totalt värdelös och inte så liiite disträ. Trötta mig alltså, det kan inte vara sant. Nu orkar jag inte gå till ICA igen.
För övrigt så gläds mitt hjärta denna välsignade dag med min älskade vän Magnus, som idag ringde med fantastiska nyheter. Tänk vilken nåd, att kunna glädjas åt någon annans lycka!
Och så Johnny P-nytt: Sent i lördags kväll fick jag besök av denna giriga parasit, men med hjälp av en bok, en tv och en fantastisk Joel drevs han på flykt.
Over and out
Dagens citat (i pluralis)
Igår kväll såg jag en film för att kunna somna. Det var en bra taktik, jag hann dock snappa upp en dråplig grej. Ibland när man laddar hem (ja, jag också. Inte bra för min helgelse, jag vet, muhaha) film så är översättningen, eh, minst sagt undermålig...
Vad sägs till exempel om denna fina:
Situationen är som följer. Kvinna, 30+, är på nyårfest och får syn på sitt ex som nyligen dumpat henne. Han är där med en ny flamma och kvinnans vänner håller koll på exet åt henne. Flamman kysser exet, varpå kvinnan frågar sina vänner:
"Did he kiss her back?"
Och så översättningen (och håll i er nu):
"Kysste han hennes rygg?"
Jepp, så kan det gå... Inte alla rätt, men inte helt fel heller. Vad säger man???
För övrigt så är jag totalt stinn på koffein. Dagen idag inleddes med kaffeprovning på Vardein med min Mattias (han är världens bästa bror men snart även präst och far, känn på den!) och avslutades med kaffeprovning med densamma plus en Bastian. Vänner vänner, vilken välsignelse va?! Nu vill jag införskaffa en Eva Solo btw...
För er som tycker att mitt förhållande till Johnny P är intressant kan jag härmed meddela att jag inte är i närheten av glaskupan i alla fall. JP och jag är för att tala Facebook-språk (som är ett internationellt sådant som jag har förstått det) "in a complicated relationship", med andra ord kan det när som helst brista men möjligheten att vi gifter oss finns också. Så är det med det.
Kontenta: Kärlek är (mestadels) bra, men sen finns det en kärlek som överstiger allt.
"Kärleken dödar det som vi varit, för att vi skall kunna bli det vi inte varit." - Augustinus
Just när man tror att man börjar bli bra på sitt jobb... så går man och lyckas med något så här stiligt. Kaffe luuuuungo???
Vaya con Dios alla galningar
Vad sägs till exempel om denna fina:
Situationen är som följer. Kvinna, 30+, är på nyårfest och får syn på sitt ex som nyligen dumpat henne. Han är där med en ny flamma och kvinnans vänner håller koll på exet åt henne. Flamman kysser exet, varpå kvinnan frågar sina vänner:
"Did he kiss her back?"
Och så översättningen (och håll i er nu):
"Kysste han hennes rygg?"
Jepp, så kan det gå... Inte alla rätt, men inte helt fel heller. Vad säger man???
För övrigt så är jag totalt stinn på koffein. Dagen idag inleddes med kaffeprovning på Vardein med min Mattias (han är världens bästa bror men snart även präst och far, känn på den!) och avslutades med kaffeprovning med densamma plus en Bastian. Vänner vänner, vilken välsignelse va?! Nu vill jag införskaffa en Eva Solo btw...
För er som tycker att mitt förhållande till Johnny P är intressant kan jag härmed meddela att jag inte är i närheten av glaskupan i alla fall. JP och jag är för att tala Facebook-språk (som är ett internationellt sådant som jag har förstått det) "in a complicated relationship", med andra ord kan det när som helst brista men möjligheten att vi gifter oss finns också. Så är det med det.
Kontenta: Kärlek är (mestadels) bra, men sen finns det en kärlek som överstiger allt.
"Kärleken dödar det som vi varit, för att vi skall kunna bli det vi inte varit." - Augustinus
Just när man tror att man börjar bli bra på sitt jobb... så går man och lyckas med något så här stiligt. Kaffe luuuuungo???
Vaya con Dios alla galningar
Dagen Dela
Dagens dela med sig. Den här låten, gosh vad bra. Jag tänker ljumma sommarkvällar, jag och systern Linnéa tjatandes denna låten till tusen, vattenpipa och livets överflöd!
Håll till godo, andas och njut av Telepopmusik!
http://www.youtube.com/watch?v=4l_JNwS5bDQ
Håll till godo, andas och njut av Telepopmusik!
http://www.youtube.com/watch?v=4l_JNwS5bDQ
Rapport från en syster (?)
Galenskap, att komma på att man ska ta sig från Luleå till Uppsala i bil på natten. Men ibland får det sunda förnuftet kliva åt sidan för att lämna plats för galna idéer, så vi for från Luleå halv tio igår (tis) kväll.
VIlken känsla! Att köra längs med höga kusten en vacker natt i maj, övriga resenärer sover, de ser ut som små fågelungar i baksätet med sina öppna munnar. Det är bara jag och Norrlands vackra, daggen ligger på fälten och tankarna får precis den plats de behöver för att flyga långt bort.
Musik man kan lyssna på i en bil på en väg mellan Luleå och Uppsala:
1. Ryan Adams med låten "So Alive" och albumet "Love is hell 1"
2. George Winston, albumet "Winter into spring"
3. The National, albumet "Alligator"
4. Ron Sexsmith, albumet "Retriever"
5. Josh Rouse, albumet "1972"
6. Sérgio Mendes, albumet "Encanto" (Låt nr 2 på denna platta fick äran att för en dag inneha titeln som ledmotivet till mitt liv, dagen dessförinnan ägde Queens of the stoneage med "Sick sick sick" äran.)
Farfar var för övrigt fin som vanligt, där han låg i sin vita kista. Men han var tyst, ovanligt tyst.
Ps. Min kära mor har uttryckt en liten oro över att hon tror att jag kommer gå i kloster. Roligt va??? Jag kunde inte låta bli att ställa frågan hur hon skulle reagera om jag en dag kom bärandes med beskedet att jag faktiskt skulle bli nunna. Svaret lät sig vänta men hon hade nog kunnat hantera situationen. Men jag ska inte gå i kloster, bara så ni vet. Ds.
Ps igen. Jag samlar krafter, snart kickar jag nog ut Johnny P. Han kan ändå inte rubba min tacksamhet över det stora livet, så vad gör han här??? Ds igen
VIlken känsla! Att köra längs med höga kusten en vacker natt i maj, övriga resenärer sover, de ser ut som små fågelungar i baksätet med sina öppna munnar. Det är bara jag och Norrlands vackra, daggen ligger på fälten och tankarna får precis den plats de behöver för att flyga långt bort.
Musik man kan lyssna på i en bil på en väg mellan Luleå och Uppsala:
1. Ryan Adams med låten "So Alive" och albumet "Love is hell 1"
2. George Winston, albumet "Winter into spring"
3. The National, albumet "Alligator"
4. Ron Sexsmith, albumet "Retriever"
5. Josh Rouse, albumet "1972"
6. Sérgio Mendes, albumet "Encanto" (Låt nr 2 på denna platta fick äran att för en dag inneha titeln som ledmotivet till mitt liv, dagen dessförinnan ägde Queens of the stoneage med "Sick sick sick" äran.)
Farfar var för övrigt fin som vanligt, där han låg i sin vita kista. Men han var tyst, ovanligt tyst.
Ps. Min kära mor har uttryckt en liten oro över att hon tror att jag kommer gå i kloster. Roligt va??? Jag kunde inte låta bli att ställa frågan hur hon skulle reagera om jag en dag kom bärandes med beskedet att jag faktiskt skulle bli nunna. Svaret lät sig vänta men hon hade nog kunnat hantera situationen. Men jag ska inte gå i kloster, bara så ni vet. Ds.
Ps igen. Jag samlar krafter, snart kickar jag nog ut Johnny P. Han kan ändå inte rubba min tacksamhet över det stora livet, så vad gör han här??? Ds igen
Kvällens list(e)ning:
Bra:
1. Pilgrimsvandringar i en solnedgång (Eriksleden en vacker vårkväll för att vara exakt)
2. Kings of convenience
3. Vårkvällar som doftar gott av gräs och blommor
4. Nya och gamla vänner
5. Min älskade familj
6. Jamen Ryan Adams då, i vanlig ordning (ICKE att förglömma)
Anus:
1. Nej, ikväll orkar jag inte komma på något som är anus. Det finns för mycket tacksamhet i mitt hjärta trots allt. Tack till livet, glädjen och kärleken!
Dagens fundering lyder: Är det väldigt naivt att hoppas på något man inte tror på eller tror kommer hända? Tanken kan appliceras på alla möjliga situationer, ett av många exempel är den vånda allas vår Pär Lagerkvist bar på genom hela sitt liv, som rörde Guds vara eller icke vara.
"En främling är min vän, en som jag inte känner.
En främling långt långt borta.
För hans skull är mitt hjärta fullt av nöd.
För att han inte finns hos mig.
För att han kanske inte alls finns?
Vem är du som uppfyller mitt hjärta med din frånvaro?
Som uppfyller hela världen med din frånvaro?"
Well, imorgon far jag på sorgefärd genom ett vackert land, förhoppningsvis återvänder jag med en massa livsglädje och ännu mer tacksamhet!
So freaking long all you muppets och ugly pricks!
PS. Johnny åker med i bilen, men den är full så han får faktiskt klämma in sig i bagageutrymmet. Och en sak till - fy bubblan vad seriös min blogg har blivit, gosh! Ds.
Gamla, älskade vänner!
1. Pilgrimsvandringar i en solnedgång (Eriksleden en vacker vårkväll för att vara exakt)
2. Kings of convenience
3. Vårkvällar som doftar gott av gräs och blommor
4. Nya och gamla vänner
5. Min älskade familj
6. Jamen Ryan Adams då, i vanlig ordning (ICKE att förglömma)
Anus:
1. Nej, ikväll orkar jag inte komma på något som är anus. Det finns för mycket tacksamhet i mitt hjärta trots allt. Tack till livet, glädjen och kärleken!
Dagens fundering lyder: Är det väldigt naivt att hoppas på något man inte tror på eller tror kommer hända? Tanken kan appliceras på alla möjliga situationer, ett av många exempel är den vånda allas vår Pär Lagerkvist bar på genom hela sitt liv, som rörde Guds vara eller icke vara.
"En främling är min vän, en som jag inte känner.
En främling långt långt borta.
För hans skull är mitt hjärta fullt av nöd.
För att han inte finns hos mig.
För att han kanske inte alls finns?
Vem är du som uppfyller mitt hjärta med din frånvaro?
Som uppfyller hela världen med din frånvaro?"
Well, imorgon far jag på sorgefärd genom ett vackert land, förhoppningsvis återvänder jag med en massa livsglädje och ännu mer tacksamhet!
So freaking long all you muppets och ugly pricks!
PS. Johnny åker med i bilen, men den är full så han får faktiskt klämma in sig i bagageutrymmet. Och en sak till - fy bubblan vad seriös min blogg har blivit, gosh! Ds.
Gamla, älskade vänner!
Dagens läxa!
Jag älskar verkligen att få rejäla käftsmällar vad gäller mina fördomar mot människor! Det ger inte mycket att vara cynisk, ibland är det helt enkelt bättre att tillåta sig att vara naiv (även om jag mer än sällan gråter bittra tårar över mina blåögda tendenser)!
På mitt jobb kommer det som många gånger tidigare sagt in en hel del konstiga typer. En av dessa är en karl runt 50-årsåldern. Denna man cyklar runt på stadens gator iklädd konstiga overaller och en stor pälsmössa, på pakethållaren har han en stor låda fylld med diverse ting.
Han kommer in säkert fem gånger om dagen för att äta rester från borden!!! Han har en underbar liten strategi:
Går förbi kaféet med falkögon, kontrollerar om det finns eventuella rester att grabba tag i samtidigt som han håller koll på oss, om vi ser honom alltså. Ser han att vi är upptagna och det finns något att äta är han snabb som en liten iller, tar det han ska och kutar ut lika snabbt, smart va?!
Jag är sååå trött på denna mannen, det ser inte så himla bra ut va, att en sådan kuf springer runt och plockar från borden. Jag vill inte påstå mig ha särskilt höga tankar om honom.
Och så till saken då! Idag, när han för kanske tredje gången kom in på jobbet, sökte han ögonkontakt och gjorde någon form av gest med armen mot uteserveringen, gosh vad paff jag blev! När jag valde att inte reagera kom han fram och berättade att det hade börjat regna, att filtarna skulle bli blöta varpå han, eftersom jag hade en kund just då, tar saker i egna händer och beger sig ner mot fönstren och tar ut persiennerna för att skydda uteserveringen mot regnet!!! Gode värld vad jag gapade, måste ha sett ut som en liten fågel!
Även om jag i fortsättningen kommer vara lika irriterad varje gång han kommer in så har min syn på honom ändå förändrats. Jag är innerligt tacksam för att jag varje dag får lära mig nya saker om människor (mig själv inräknad), även om det innebär att jag måste se och erkänna mina egna brister.
Ibland kan man känna sig som en liten snigel, hård utanpå men mjuk inuti. Det mjuka på insidan är på riktigt.
Dagens tack går till en person vid namn Johannes. Även om han inte direkt ser det själv så är han en fin människa och vore det inte för honom så vet jag inte hur min livssituation hade sett ut idag, indirekt så har han sett till att jag fått in en massa fantastiska och vackra människor i mitt liv. Den tacksamhet jag känner över livet håller sig kvar trots motgångar, trots Johnny Panics återinträde i min tillvaro.
På mitt jobb kommer det som många gånger tidigare sagt in en hel del konstiga typer. En av dessa är en karl runt 50-årsåldern. Denna man cyklar runt på stadens gator iklädd konstiga overaller och en stor pälsmössa, på pakethållaren har han en stor låda fylld med diverse ting.
Han kommer in säkert fem gånger om dagen för att äta rester från borden!!! Han har en underbar liten strategi:
Går förbi kaféet med falkögon, kontrollerar om det finns eventuella rester att grabba tag i samtidigt som han håller koll på oss, om vi ser honom alltså. Ser han att vi är upptagna och det finns något att äta är han snabb som en liten iller, tar det han ska och kutar ut lika snabbt, smart va?!
Jag är sååå trött på denna mannen, det ser inte så himla bra ut va, att en sådan kuf springer runt och plockar från borden. Jag vill inte påstå mig ha särskilt höga tankar om honom.
Och så till saken då! Idag, när han för kanske tredje gången kom in på jobbet, sökte han ögonkontakt och gjorde någon form av gest med armen mot uteserveringen, gosh vad paff jag blev! När jag valde att inte reagera kom han fram och berättade att det hade börjat regna, att filtarna skulle bli blöta varpå han, eftersom jag hade en kund just då, tar saker i egna händer och beger sig ner mot fönstren och tar ut persiennerna för att skydda uteserveringen mot regnet!!! Gode värld vad jag gapade, måste ha sett ut som en liten fågel!
Även om jag i fortsättningen kommer vara lika irriterad varje gång han kommer in så har min syn på honom ändå förändrats. Jag är innerligt tacksam för att jag varje dag får lära mig nya saker om människor (mig själv inräknad), även om det innebär att jag måste se och erkänna mina egna brister.
Ibland kan man känna sig som en liten snigel, hård utanpå men mjuk inuti. Det mjuka på insidan är på riktigt.
Dagens tack går till en person vid namn Johannes. Även om han inte direkt ser det själv så är han en fin människa och vore det inte för honom så vet jag inte hur min livssituation hade sett ut idag, indirekt så har han sett till att jag fått in en massa fantastiska och vackra människor i mitt liv. Den tacksamhet jag känner över livet håller sig kvar trots motgångar, trots Johnny Panics återinträde i min tillvaro.
Dubbelbottnad pepping
Ett av de senaste sms:en jag fick löd:
"15.30 Barista pers.toalett: Rebecka, du är the shit!"
Hur ska jag egentligen tolka detta sms? Någon skriver att jag är "the shit", samtidigt som han sitter på toaletten. Hm... Men jag väljer att ta det som en komplimang. Alla som känner mig vet hur min humor är funtad och att allt som har med toalettrelaterade prylar roar mig, hur konstigt det än låter...
Ibland får man sådan pepping precis när man behöver den! Efter det meddelandet blev min dag solig! Vad vore livet utan fantastiska personligheter?! Mina kollegor, jag tackar Gud för dem och hoppas verkligen att de vet hur mycket jag älskar dem!
Denna rosett ger jag som en gåva till mig själv - jag är sjukt bra trots allt och ibland är jag grym på mitt jobb (trots att skummet stått ett tag och ser lite oglansigt och tråkigt ut), vänta bara tills jag satt min dubbla rosetta så snyggt att den är värd att dokumentera, då struntar jag i att jag fattas en massa teori och gläds istället åt all kunskap jag har framför mig!!!
"15.30 Barista pers.toalett: Rebecka, du är the shit!"
Hur ska jag egentligen tolka detta sms? Någon skriver att jag är "the shit", samtidigt som han sitter på toaletten. Hm... Men jag väljer att ta det som en komplimang. Alla som känner mig vet hur min humor är funtad och att allt som har med toalettrelaterade prylar roar mig, hur konstigt det än låter...
Ibland får man sådan pepping precis när man behöver den! Efter det meddelandet blev min dag solig! Vad vore livet utan fantastiska personligheter?! Mina kollegor, jag tackar Gud för dem och hoppas verkligen att de vet hur mycket jag älskar dem!
Denna rosett ger jag som en gåva till mig själv - jag är sjukt bra trots allt och ibland är jag grym på mitt jobb (trots att skummet stått ett tag och ser lite oglansigt och tråkigt ut), vänta bara tills jag satt min dubbla rosetta så snyggt att den är värd att dokumentera, då struntar jag i att jag fattas en massa teori och gläds istället åt all kunskap jag har framför mig!!!
Funderiluringar mellan tvätt och torktumling
En ledig dag - bitterljuva välsignelse! Tur att man har vänner att byta funderingar med. Efter att i flera veckor hittat nödlösningar på the tvätt-issue har jag äntligen fattat ork att tvätta, denna lediga lördag.
Man hinner fundera mkt medan man väntar på torktumlaren. Dagens alster:
1. Hur kommer det sig att människor (ja, jag också, kanske jag i synnerhet???) allt som oftast jämför sig med andra och vill vara mer lik dem? Detta trots att de egentligen är fullt dugliga, till och med bättre än bara dugliga!
Att jämföra sig med andra är något av det värsta man kan hitta på!
Tänk om man bara var lite med "normal", dvs slutade uppföra sig på det ena eller andra viset, vore lite mer kvinnlig, såg bättre ut, slutade tänka så mycket, slutade tänka så lite, vore mer rationell, bejakade sina känslor mer, slutade vara så uppriktig och istället spela med i livets spel osv.
2. Varför tvättar jag inte oftare? Så sjukt jobbigt är det inte. Ok, det tar några timmar och jag måste bege mig till en helt annan byggnad men om man bara väljer knepiga tidpunkter då ingen annan vill tvätta (till exempel en lördag eftermiddag) så är det lätt att i detta anarki-tvättsystem få så många maskiner man behöver direkt.
3. Varför smakar inte mitt kaffe från Koppi som jag vill att det ska smaka? Jag har försökt förneka att det är för grovmalet men efter att ha ökat doseringen och extraherat längre får jag helt enkelt erkänna mig besegrad. Trösterikt är ändå att det inte är kaffet det är fel på och att nästa gång jag köper det kan jag be om en bättre malning. Go Vardein, Koppi och patriotism!
4. Mitt bitterljuva föhållande till Johnny Panic, why??? Man kan inte älska någon och samtidigt förakta den, då är det något som inte stämmer, eller hur? Jag tycker om att vara med honom på grund av det faktum att han alltid vill vara med mig, han ger mig all uppmärksamhet jag behöver och jag behöver inte oroa mig för att han ska välja någon annan framför mig, det som är alla människors rädsla - att bli övergiven. Samtidigt är han en parasit! Han ger mig aldrig komplimanger eller berättar hur mkt han uppskattar mig, långsamt driver han mig till vansinne och trycker ner min självkänsla till botten, argh!!!
5. Bulgakovs "Mästaren och Margarita" - varför kan jag inte läsa ut den sketna boken? Jag tycker ju att den är hejdlöst bra men den är samtidigt så krånglig! Misstänker att den är kraftigt försenad till biblioteket.... Muhaha alla andra som vill låna den!
Idag går min tacksamhet främst till min vän Magnus. Att bara mötas en halvtimme i tvättstugan och utbyta kramar, värme och tankar med en god vän betyder mycket! Vi stackars onormala mongon behöver varandra, du kommer alltid vara min vidrigaste vän!
Man hinner fundera mkt medan man väntar på torktumlaren. Dagens alster:
1. Hur kommer det sig att människor (ja, jag också, kanske jag i synnerhet???) allt som oftast jämför sig med andra och vill vara mer lik dem? Detta trots att de egentligen är fullt dugliga, till och med bättre än bara dugliga!
Att jämföra sig med andra är något av det värsta man kan hitta på!
Tänk om man bara var lite med "normal", dvs slutade uppföra sig på det ena eller andra viset, vore lite mer kvinnlig, såg bättre ut, slutade tänka så mycket, slutade tänka så lite, vore mer rationell, bejakade sina känslor mer, slutade vara så uppriktig och istället spela med i livets spel osv.
2. Varför tvättar jag inte oftare? Så sjukt jobbigt är det inte. Ok, det tar några timmar och jag måste bege mig till en helt annan byggnad men om man bara väljer knepiga tidpunkter då ingen annan vill tvätta (till exempel en lördag eftermiddag) så är det lätt att i detta anarki-tvättsystem få så många maskiner man behöver direkt.
3. Varför smakar inte mitt kaffe från Koppi som jag vill att det ska smaka? Jag har försökt förneka att det är för grovmalet men efter att ha ökat doseringen och extraherat längre får jag helt enkelt erkänna mig besegrad. Trösterikt är ändå att det inte är kaffet det är fel på och att nästa gång jag köper det kan jag be om en bättre malning. Go Vardein, Koppi och patriotism!
4. Mitt bitterljuva föhållande till Johnny Panic, why??? Man kan inte älska någon och samtidigt förakta den, då är det något som inte stämmer, eller hur? Jag tycker om att vara med honom på grund av det faktum att han alltid vill vara med mig, han ger mig all uppmärksamhet jag behöver och jag behöver inte oroa mig för att han ska välja någon annan framför mig, det som är alla människors rädsla - att bli övergiven. Samtidigt är han en parasit! Han ger mig aldrig komplimanger eller berättar hur mkt han uppskattar mig, långsamt driver han mig till vansinne och trycker ner min självkänsla till botten, argh!!!
5. Bulgakovs "Mästaren och Margarita" - varför kan jag inte läsa ut den sketna boken? Jag tycker ju att den är hejdlöst bra men den är samtidigt så krånglig! Misstänker att den är kraftigt försenad till biblioteket.... Muhaha alla andra som vill låna den!
Idag går min tacksamhet främst till min vän Magnus. Att bara mötas en halvtimme i tvättstugan och utbyta kramar, värme och tankar med en god vän betyder mycket! Vi stackars onormala mongon behöver varandra, du kommer alltid vara min vidrigaste vän!
Den gode Jodel
Jag har världens bästa vänner. Idag for jag och en exceptionellt god vän på utflykt till Sigtuna.
Vilket ord förresten - utflykt! Det säger så mycket. Det var precis det jag behövde idag, att fly ut och bort!
Vilket ställe sen, det där Sigtuna! På utflykter hinner man med en massa bra saker, exvis kan man:
1. Se en stor man på en sån där lustig minimotorcykel. Bisarrt och hejdlöst rolig syn!
2. Bråka med alltför närgångna änder som tror att jag är deras kompis. Schas är mitt nya ord...
3. Njuta åt synen av en hatt i garvat lax- och renskinn!!!
4. Sitta under en nyckelpigsfilt och förtära god macka och bryggkaffe (!) medan man blickar ut mot mälaren (jag låtsades att det var havet och kände mig fri).
5. Utforska ställen som kallas Tibble. I Tibble finns tydligen mest trötta hästar med fåglar på ryggen...
6. Känna lukten av mask samtidigt som man undviker att träffas av en vattenspridare.
7. Vandra runt i en vacker kyrk-ruin och låtsas att man är i Rom (det var något av det bästa, tro det eller ej...).
8. Lyssna på José Gonzales senaste album och vilja gråta.
Tack Joel för att du är min kära vän, du hjälper mig att ignorera Johnny Panic för en stund. Jag tror han satt i baksätet och surade när vi lämnade bilen.
Vilket ord förresten - utflykt! Det säger så mycket. Det var precis det jag behövde idag, att fly ut och bort!
Vilket ställe sen, det där Sigtuna! På utflykter hinner man med en massa bra saker, exvis kan man:
1. Se en stor man på en sån där lustig minimotorcykel. Bisarrt och hejdlöst rolig syn!
2. Bråka med alltför närgångna änder som tror att jag är deras kompis. Schas är mitt nya ord...
3. Njuta åt synen av en hatt i garvat lax- och renskinn!!!
4. Sitta under en nyckelpigsfilt och förtära god macka och bryggkaffe (!) medan man blickar ut mot mälaren (jag låtsades att det var havet och kände mig fri).
5. Utforska ställen som kallas Tibble. I Tibble finns tydligen mest trötta hästar med fåglar på ryggen...
6. Känna lukten av mask samtidigt som man undviker att träffas av en vattenspridare.
7. Vandra runt i en vacker kyrk-ruin och låtsas att man är i Rom (det var något av det bästa, tro det eller ej...).
8. Lyssna på José Gonzales senaste album och vilja gråta.
Tack Joel för att du är min kära vän, du hjälper mig att ignorera Johnny Panic för en stund. Jag tror han satt i baksätet och surade när vi lämnade bilen.
Får inte ihop det! (Alt. två vägar till bakfylla)
Valborg i Uppsala, denna dagen efter Uppsalaiensarnas Kvalborg, innan arbetarnas dag. Jag kan inte annat än hålla med de som frågar sig vart världen är på väg. Egentligen är det historiskt sett otroligt lustigt hur dessa dagar (o)hänger samman.
Vi kan börja med Kvalborg - ett relativt nytt Uppsala-hittepå. Vem myntade detta och vad betyder det? Det jag tänker mig att folk vanligtvis refererar till när de hör ordet kval är någon form av sport, man kvalar in till exempelvis ett slutspel. I den svenska ordlistan finns även ett ord kallat samvetskval, kanske var det detta grundaren av kvalborg egentligen ville åt och hur applicerar vi i så fall det på valborg???
Och så till Valborg. Från början en hednisk högtid då gränsen mellan de levande och döda ansågs mest tunn, men senare även en tradition grundad på den heliga Valborg, som verkade mot häxtro och onda andar.
Slutligen till dagen idag - 1 maj, arbetarrörelsens dag, som Instiftades för länge sedan av kämpande arbetare.
Var är den röda tråden gott folk? Är det vår uppgift att själva dra denna röda tråd genom valborgsfirandet? Kanske skulle det då se ut något som följer:
Kvalborg - Dagen då svensken, stark som en viking, kvalar in till slutspelet i dryckesligan.
Valborg - Dagen då dryckesligan avgörs. Vem super mest och längst utan att stupa? Vem gör bort sig mest? Osv...
1 maj - Dagen då alla är för bak- och ångestfulla för att arbeta.
Kittat!!! Eller?
Faktum är ju att idag, den 1 maj, är det främst tjänstemän som får åtnjuta denna åtråvärda ledighet. Folk vill ju shoppa, tanka bilen och handla mat på denna deras lediga dag som de gjort sig så förtjänt av, vilket kräver att arbetarna arbetar! Vilket härligt system hörrnini, det verkar som att den röda tråden är på plats... Inte.
Ja, här står de uppradade. Undrar jag om de får vila idag...
Ps. Johnny Panic knackade på igen, och jag öpnnade. Jag tänker inte låta honom stanna alltför länge men vi ska njuta av varandras sällskap så länge vi trivs ihop och han inte parasiterar mig. Denna gången planerar jag dock att hålla mig undan glaskupan... Ds.
Vi kan börja med Kvalborg - ett relativt nytt Uppsala-hittepå. Vem myntade detta och vad betyder det? Det jag tänker mig att folk vanligtvis refererar till när de hör ordet kval är någon form av sport, man kvalar in till exempelvis ett slutspel. I den svenska ordlistan finns även ett ord kallat samvetskval, kanske var det detta grundaren av kvalborg egentligen ville åt och hur applicerar vi i så fall det på valborg???
Och så till Valborg. Från början en hednisk högtid då gränsen mellan de levande och döda ansågs mest tunn, men senare även en tradition grundad på den heliga Valborg, som verkade mot häxtro och onda andar.
Slutligen till dagen idag - 1 maj, arbetarrörelsens dag, som Instiftades för länge sedan av kämpande arbetare.
Var är den röda tråden gott folk? Är det vår uppgift att själva dra denna röda tråd genom valborgsfirandet? Kanske skulle det då se ut något som följer:
Kvalborg - Dagen då svensken, stark som en viking, kvalar in till slutspelet i dryckesligan.
Valborg - Dagen då dryckesligan avgörs. Vem super mest och längst utan att stupa? Vem gör bort sig mest? Osv...
1 maj - Dagen då alla är för bak- och ångestfulla för att arbeta.
Kittat!!! Eller?
Faktum är ju att idag, den 1 maj, är det främst tjänstemän som får åtnjuta denna åtråvärda ledighet. Folk vill ju shoppa, tanka bilen och handla mat på denna deras lediga dag som de gjort sig så förtjänt av, vilket kräver att arbetarna arbetar! Vilket härligt system hörrnini, det verkar som att den röda tråden är på plats... Inte.
Ja, här står de uppradade. Undrar jag om de får vila idag...
Ps. Johnny Panic knackade på igen, och jag öpnnade. Jag tänker inte låta honom stanna alltför länge men vi ska njuta av varandras sällskap så länge vi trivs ihop och han inte parasiterar mig. Denna gången planerar jag dock att hålla mig undan glaskupan... Ds.
Ödmjukhet Rebecka, Ödmjukhet!!!
För några dagar sedan fick jag uppdraget att agera spion å jobbets vägnar. Det gick ut på att jag skulle bege mig till Waynés nyöppnade enhet i Uppsala och kolla in deras kaffepriser samt ta reda på deras kunskaper i kaffe.
Det gick bra, minst sagt... Med mig därifrån fick jag en latte en cappucino och vetskapen om att bönorna de använder är "Waynés egna blandning, med bönor från eh... Ja, lite olika länder." Okej, tack för den infon... Uttömmande, verkligen!
Jag behövde inte oroa mig för att kaffet skulle kallna innan jag kom tillbaka till jobbet i alla fall. Jag gillar idén med två lock på kaffet - ett av hårt skum och ett av plast, samma koncept som på förra stället jag tog på mig att spionera på för några månader sen.
För att ge någon form av cred måste jag i alla fall uttrycka min glädje över att de inte brände mjölken!
En liten fundering bara, såhär nattetid...
Med risk för att verka något arbetsskadad... Men vad sjutton ÄR det här? Egentligen???
Barnfamiljer lämnar dessa efter sig jämt och ständigt!
Jag misstänker starkt att denna överdimensionerade, ostbåge-liknande skapelse är något småbarn förtär... Någon som vet bättre än jag? Allt jag vet är att de är bra på att ligga och drälla på bord, stolar och golv...
"Jag ska bli mamma"
Ibland sker missförstånd som faktiskt är ganska onödiga. Men bara man får lite distans till dem kan man snart skratta gott istället för att skämmas eller dylikt.
Min kära lillasyster Linnéa gjorde en liten (?!) tabbe för ett par dagar sen. Det oh så populära forumet msn brukas flitigt av denna donna, det är ju onekligen ett bra sätt att hålla kontakt med nära och kära som inte finns i ens medelbara fysiska närhet.
Till saken hör att min syster nyligen köpt en liten kattbebis som hämtas hem inom en snar framtid. Att bli kattägare kan ju vara en stor sak, innebära ett ansvarstagande och för vissa liknas något vid ett föräldraskap. Just det föräldraskapet har Linnéa anammat och hon är lycklig och flitig att meddela sina vänner och bekanta om detta.
Msn alltså... En av Linnéas vänner var online den aktuella dagen och Linnéa meddelade med teknikens hjälp henne som följer:
"Jag ska bli mamma!"
Pga vännens status som "online", förväntade sig Linnéa en ganska omedelbar respons. Men icke, inget svar! Minutrarna blev många och Linnéa loggade ut från msn, clever!
En stund senare blev Linnéa uppringd (är inte säker på att jag har alla info räta men whatever) av en vän som var alldeles uppe i limningen. Denna vän hade ju (naturligt nog) tagit henne på orden och trott att Linnéa faktiskt var gravid och blivit minst sagt upprörd och oroad. Dessutom hade hon redan, i sitt upprivna tillstånd, hunnit ringa en av Linnéas andra vänner och berättat det "hemska" - att Linnéa gått och blivit med barn.
Japp japp, det är sånt som händer. Var liiite smidigare nästa gång Linneá, annars kan det hända att du får en påse kattsand på posten när du faktiskt blir gravid på riktigt.
Bebisen Ester. Lägg väl märke till hennes omänskliga drag av katt!
Min kära lillasyster Linnéa gjorde en liten (?!) tabbe för ett par dagar sen. Det oh så populära forumet msn brukas flitigt av denna donna, det är ju onekligen ett bra sätt att hålla kontakt med nära och kära som inte finns i ens medelbara fysiska närhet.
Till saken hör att min syster nyligen köpt en liten kattbebis som hämtas hem inom en snar framtid. Att bli kattägare kan ju vara en stor sak, innebära ett ansvarstagande och för vissa liknas något vid ett föräldraskap. Just det föräldraskapet har Linnéa anammat och hon är lycklig och flitig att meddela sina vänner och bekanta om detta.
Msn alltså... En av Linnéas vänner var online den aktuella dagen och Linnéa meddelade med teknikens hjälp henne som följer:
"Jag ska bli mamma!"
Pga vännens status som "online", förväntade sig Linnéa en ganska omedelbar respons. Men icke, inget svar! Minutrarna blev många och Linnéa loggade ut från msn, clever!
En stund senare blev Linnéa uppringd (är inte säker på att jag har alla info räta men whatever) av en vän som var alldeles uppe i limningen. Denna vän hade ju (naturligt nog) tagit henne på orden och trott att Linnéa faktiskt var gravid och blivit minst sagt upprörd och oroad. Dessutom hade hon redan, i sitt upprivna tillstånd, hunnit ringa en av Linnéas andra vänner och berättat det "hemska" - att Linnéa gått och blivit med barn.
Japp japp, det är sånt som händer. Var liiite smidigare nästa gång Linneá, annars kan det hända att du får en påse kattsand på posten när du faktiskt blir gravid på riktigt.
Bebisen Ester. Lägg väl märke till hennes omänskliga drag av katt!
This one goes out to my brother
You just gotta give it to him! Att lyckas göra en Tompa, iförd mina solglajjor köpta på en kyrkloppis för en tia, på ett skumpigt och högljutt tåg mellan Uppsala och Stockholm är lätt värt en dedikation!
Här Mattias - ta för dig. Bada dig russinlik i äran i dina 15 minuter! I mitt liv kommer du alltid vara en av de största kändisarna! Kaffe snart??? Vardein?
Bakläxa!
Muppsala, gör sannerligen skäl för namnet! Detta studenternas tillhåll är fullt av underliga typer, och de värsta är inte studerande!
Jag och lillasyster Linnéa vandrade för några dagar sedan längs stadens gator och fick syn på en lustig filur. En dam i säg 50-årsåldern iklädd enbart orange klädnader, bl.a två filtar (!!!) och konstiga saker i håret gick runt och puttade på en rosa kontorsstol, mitt i gatan - say What!
Idag fick jag ett personligt möte med en av dessa kufer. Var på jobbet obehagligt tidigt (07.10. Jag är galen, jag vet) och kan väl inte direkt skryta med Sveriges piggaste nuna vid den tiden. Hur som haver, jag skulle ta fram uteserveringen som ingen använder men som måååste fram ändå (det måste ju se bra ut eller hur, nu är det ju ändå vår enligt almanackan). Kallt som sjutton, jag hade lite bråttom och var inte särskilt pigg på att socialisera och vara artig med främlingar. Men ack, vem kommer fram till mig om inte en äldre gubbe som jag känner igen sen innan pga hans allmänna underlighet...
Ett bisarrt samtal utspelar sig, det handlar om att mina intentioner med att ta fram uteserveringen skulle vara att få ungdomar kalla om rumpan (eh, okej...), det är ju en så kylig morgon tycker underliga gubben. Därefter tar han samtalet till en helt annan nivå när han tycker att också jag ser frusen ut, särskilt om rumpan varpå han försöker klappa mig på baken!!!! INTE OK GOTT FOLK!
Vilken faslig tur att jag är smidig som en katt och lyckas göra en manöver undan underliga gubbens läskiga närmanden!
Som den positiva unga dam jag är så försöker jag vända denna obehagliga incident till något bra.
Såhär gör jag då: Tack underliga gubben, jag förstår att min otroligt välformade stjärt är lockande men nej - jag lånar inte ut den till folk jag inte känner!
Den här bilden har inget med texten att göra (min rumpa syns ju inte) men den togs av en med en bak långt över genomsnittet.
Tjing folks!
Jag och lillasyster Linnéa vandrade för några dagar sedan längs stadens gator och fick syn på en lustig filur. En dam i säg 50-årsåldern iklädd enbart orange klädnader, bl.a två filtar (!!!) och konstiga saker i håret gick runt och puttade på en rosa kontorsstol, mitt i gatan - say What!
Idag fick jag ett personligt möte med en av dessa kufer. Var på jobbet obehagligt tidigt (07.10. Jag är galen, jag vet) och kan väl inte direkt skryta med Sveriges piggaste nuna vid den tiden. Hur som haver, jag skulle ta fram uteserveringen som ingen använder men som måååste fram ändå (det måste ju se bra ut eller hur, nu är det ju ändå vår enligt almanackan). Kallt som sjutton, jag hade lite bråttom och var inte särskilt pigg på att socialisera och vara artig med främlingar. Men ack, vem kommer fram till mig om inte en äldre gubbe som jag känner igen sen innan pga hans allmänna underlighet...
Ett bisarrt samtal utspelar sig, det handlar om att mina intentioner med att ta fram uteserveringen skulle vara att få ungdomar kalla om rumpan (eh, okej...), det är ju en så kylig morgon tycker underliga gubben. Därefter tar han samtalet till en helt annan nivå när han tycker att också jag ser frusen ut, särskilt om rumpan varpå han försöker klappa mig på baken!!!! INTE OK GOTT FOLK!
Vilken faslig tur att jag är smidig som en katt och lyckas göra en manöver undan underliga gubbens läskiga närmanden!
Som den positiva unga dam jag är så försöker jag vända denna obehagliga incident till något bra.
Såhär gör jag då: Tack underliga gubben, jag förstår att min otroligt välformade stjärt är lockande men nej - jag lånar inte ut den till folk jag inte känner!
Den här bilden har inget med texten att göra (min rumpa syns ju inte) men den togs av en med en bak långt över genomsnittet.
Tjing folks!
Copycat in Paris
Visst är det kul hur man under dagens gång kan komma på saker man drömde under natten? Konstigt värre, ibland känns det som att man inte drömmer alls för att man inte kommer ihåg något och andra gånger verkar man ha drömt hur mycket som helst...
Well, kom i alla fall på en knepig grej till jag drömde inatt, utöver kändisdrömmeriet:
Jag var på bussresa i Paris av alla ställen. Vi åkte på en jättesmal gata och bussen var hur hög som helst (den var hög som ett hus, möhö. Nä fy vad tråkig jag är, ta bort!). Längs med den smala gatan pågick värsta marknaden och man kunde öpnna bussfönstrena och liksom handla prylar ifrån bussen, hur knäppt som helst!
Det som gör att jag kommer ihåg drömmen var själva prylarna till salu... På långa klädställ längs med gatan hängde nämligen en massa Odd Molly-kopior som var hur billiga som helst! Vill ha vill ha, den drömmen hade gärna fått vara verklig.
Har man inte råd på riktigt så får man drömma. Men det spelar som inte så mycket roll, mitt liv är ändå så fyllt av konstigheter där verklighet och dröm flyter ihop så det skulle inte förvåna mig om jag en dag när jag öppnar garderoben möts av en hel Odd Molly-kollektion. Fixat!
Well, kom i alla fall på en knepig grej till jag drömde inatt, utöver kändisdrömmeriet:
Jag var på bussresa i Paris av alla ställen. Vi åkte på en jättesmal gata och bussen var hur hög som helst (den var hög som ett hus, möhö. Nä fy vad tråkig jag är, ta bort!). Längs med den smala gatan pågick värsta marknaden och man kunde öpnna bussfönstrena och liksom handla prylar ifrån bussen, hur knäppt som helst!
Det som gör att jag kommer ihåg drömmen var själva prylarna till salu... På långa klädställ längs med gatan hängde nämligen en massa Odd Molly-kopior som var hur billiga som helst! Vill ha vill ha, den drömmen hade gärna fått vara verklig.
Har man inte råd på riktigt så får man drömma. Men det spelar som inte så mycket roll, mitt liv är ändå så fyllt av konstigheter där verklighet och dröm flyter ihop så det skulle inte förvåna mig om jag en dag när jag öppnar garderoben möts av en hel Odd Molly-kollektion. Fixat!
B-kändisträsket och en hutlöst dyr kebabrulle
I natt drömde jag att jag var en kändis. Ni vet hur det kan se ut i främst gamla filmer, när löpsedlarna snurrar och viftar förbi - så såg det ut i min dröm!
Guuud vad snygg jag var på alla bilder, inte en dubbelhaka i sikte! Jag kommer inte alls ihåg varför jag var känd, men det måste handlat om något annat än B-kändis à la Big Brother eller Baren för jag var för känd och ball för det...
Jag måste be om ursäkt den där vad-han-nu-heter-B-kändisen från typ Baren som brukar komma in på jobbet och dryga sig. För några dagar sen var han in (observera att B-kändisen var inne med en kompis, då är det mycket lättare att vara tuff eller hur?!):
B-kändis: "En dubbel espresso ska jag ha." BTW jag avskyr när folk säger att de SKA HA saker, var är folkvettet?
Jag: "Jamen självklart. Du vill inte ha något att tugga på till den?" (Här utbytar B-kändisen och hans vän en så kallad "mogen-blick" varpå svaret kommer)
B-kändis: "Nej, eller jo. Jag vill ha en FET kebabrulle."
Jag (nu sjuuuukt cool) kontrar snabbt: "Absolut, men bara så du vet tar jag 250 spänn för den. Jag hoppas det är ok."
Hur som helst, tillbaka till drömmen. Jag var nog en skådespelare, inte Sunset Beach-skådis alltså utan snarare en Natalie Portman eller Scarlett Johansen (snabb fråga: Hur stavar man egentligen hennes namn, alla verkar ha en åsikt?)... Skit samma vad eller vem jag var, det var häftigt i alla fall och det är främst kändiskänslan jag vill att ni ska förstå.
Jag som trodde att jag absolut aldrig ville bli känd, för att jag var för oytlig och laid-back för det. Welli, ibland lär man känna sig själv bättre. Varför kan jag inte bara drömma om typ papegojor som andra normala (eh, hm) människor???
Guuud vad snygg jag var på alla bilder, inte en dubbelhaka i sikte! Jag kommer inte alls ihåg varför jag var känd, men det måste handlat om något annat än B-kändis à la Big Brother eller Baren för jag var för känd och ball för det...
Jag måste be om ursäkt den där vad-han-nu-heter-B-kändisen från typ Baren som brukar komma in på jobbet och dryga sig. För några dagar sen var han in (observera att B-kändisen var inne med en kompis, då är det mycket lättare att vara tuff eller hur?!):
B-kändis: "En dubbel espresso ska jag ha." BTW jag avskyr när folk säger att de SKA HA saker, var är folkvettet?
Jag: "Jamen självklart. Du vill inte ha något att tugga på till den?" (Här utbytar B-kändisen och hans vän en så kallad "mogen-blick" varpå svaret kommer)
B-kändis: "Nej, eller jo. Jag vill ha en FET kebabrulle."
Jag (nu sjuuuukt cool) kontrar snabbt: "Absolut, men bara så du vet tar jag 250 spänn för den. Jag hoppas det är ok."
Hur som helst, tillbaka till drömmen. Jag var nog en skådespelare, inte Sunset Beach-skådis alltså utan snarare en Natalie Portman eller Scarlett Johansen (snabb fråga: Hur stavar man egentligen hennes namn, alla verkar ha en åsikt?)... Skit samma vad eller vem jag var, det var häftigt i alla fall och det är främst kändiskänslan jag vill att ni ska förstå.
Jag som trodde att jag absolut aldrig ville bli känd, för att jag var för oytlig och laid-back för det. Welli, ibland lär man känna sig själv bättre. Varför kan jag inte bara drömma om typ papegojor som andra normala (eh, hm) människor???
En androgyn americano tack!
Jahapp. Så var man då på jobbet en sväng igår trots ledig dag. Möts av två av mina underbara kollegor. En förkyld en, som ger mig okomplimanger och vill att jag ska ge igen med samma medikament (vad är det för ett vis, alltså egentligen???) och en övertrött manager som inte kan sluta skratta sådär läskigt galet.
Jenny, le manager, satte sig med mig ett tag innan hennes buss skulle ta henne ut på landet och hem till sin tillfälliga boning i föräldrarnas hem.
Stämningen var sådär smått hysterisk (lite som luften innan ett åskväder ni vet), väldigt skrattgalen men det kändes ändå som att klimax inte var nått liksom... Sant så sant! Efter att jag med bitter stämma berättat för Jenny att jag minsann lyckats slarva bort mitt körkort och därför måste bära runt på mitt pass (där jag tydligen ser hög ut???!!!) tar sig den gode Jenny en titt på min numera enda identifikation:
Jenny: "Hahahahaha, V...., är det ditt mellannamn? Det passar verkligen inte in på dig!"
Jag: "Nähä, vaddådå liksom?"
Jenny: "Nej, du borde heta något annat, något som typ..." Håll i er nu gott folk ".....URSULA."
Jag bara VA??? URSULA??? Det är ju bläckfisk-häxan i en av mina absoluta favoritfilmer (Den lilla sjöjungfrun, för er som inte riktigt hänger med i svängarna) och inte är det henne jag brukar leka att jag är när jag badar i havet om somrarna... Jag får läskiga bilder av mig själv i huvudet, elak och skrattande med tentakler åt alla håll, inte hett!
Tack Jenny, tack! Ska minsann komma på världens elakaste namn till dig också!
Inte blev det bättre av att hon försökte rädda situationen genom att ta tillbaka allt och vilja ge mig ett nytt namn som faktiskt passade. "Något rockigt, något amerikanskt!" Efter lite funderande blev mitt nya namn Robin. Jaha, det var ju mycket bättre.
En androgyn amerikansk rocker - that´s me!
Jenny, le manager, satte sig med mig ett tag innan hennes buss skulle ta henne ut på landet och hem till sin tillfälliga boning i föräldrarnas hem.
Stämningen var sådär smått hysterisk (lite som luften innan ett åskväder ni vet), väldigt skrattgalen men det kändes ändå som att klimax inte var nått liksom... Sant så sant! Efter att jag med bitter stämma berättat för Jenny att jag minsann lyckats slarva bort mitt körkort och därför måste bära runt på mitt pass (där jag tydligen ser hög ut???!!!) tar sig den gode Jenny en titt på min numera enda identifikation:
Jenny: "Hahahahaha, V...., är det ditt mellannamn? Det passar verkligen inte in på dig!"
Jag: "Nähä, vaddådå liksom?"
Jenny: "Nej, du borde heta något annat, något som typ..." Håll i er nu gott folk ".....URSULA."
Jag bara VA??? URSULA??? Det är ju bläckfisk-häxan i en av mina absoluta favoritfilmer (Den lilla sjöjungfrun, för er som inte riktigt hänger med i svängarna) och inte är det henne jag brukar leka att jag är när jag badar i havet om somrarna... Jag får läskiga bilder av mig själv i huvudet, elak och skrattande med tentakler åt alla håll, inte hett!
Tack Jenny, tack! Ska minsann komma på världens elakaste namn till dig också!
Inte blev det bättre av att hon försökte rädda situationen genom att ta tillbaka allt och vilja ge mig ett nytt namn som faktiskt passade. "Något rockigt, något amerikanskt!" Efter lite funderande blev mitt nya namn Robin. Jaha, det var ju mycket bättre.
En androgyn amerikansk rocker - that´s me!
Teknikens (o)under
Jag fick precis ett mail från min älskade bror Mattias:
"Det kan komma en EFI-uppdatering i dagarna (en sådan som du höll på att sabba din dator med...). Installera den inte själv utan att VERKLIGEN läsa igenom och eventuellt skriva ned hur du ska göra.
Puss!"
Gah, vilken tur att jag aldrig påstått mig vara ett tekniskt snille! För de som känner mig väl är det ingen överraskning att jag är i stort behov av hjälp när det kommer till tekniska prylar, jag får vara glad att jag har lärt mig skriva sms och hantera min Mac någorlunda (okej, när det kommer till Macen är jag faktiskt nästan hjälplös när det blir trubbel men jag är ändå närmast besatt av den och inte så lite förälskad...)
Bra: The National med albumet "Alligator" (för låttips på plattan kontaktas jag personligen) och alla mina känslostormar runt Ryan Adams musik.
Anus: Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Det var väl oroligt aha (sjungs med en bitter stämma).
So Freaking Long mates och unmates
"Det kan komma en EFI-uppdatering i dagarna (en sådan som du höll på att sabba din dator med...). Installera den inte själv utan att VERKLIGEN läsa igenom och eventuellt skriva ned hur du ska göra.
Puss!"
Gah, vilken tur att jag aldrig påstått mig vara ett tekniskt snille! För de som känner mig väl är det ingen överraskning att jag är i stort behov av hjälp när det kommer till tekniska prylar, jag får vara glad att jag har lärt mig skriva sms och hantera min Mac någorlunda (okej, när det kommer till Macen är jag faktiskt nästan hjälplös när det blir trubbel men jag är ändå närmast besatt av den och inte så lite förälskad...)
Bra: The National med albumet "Alligator" (för låttips på plattan kontaktas jag personligen) och alla mina känslostormar runt Ryan Adams musik.
Anus: Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Det var väl oroligt aha (sjungs med en bitter stämma).
So Freaking Long mates och unmates
Glädjefyllda dagar i kaffenördarnas tecken
Barista Cup är avgjord. Jag vann såklart. Med min hemmablend av lite Etiopisk Yirgacheffe, Zoegas palazzo och Kahls kaffe smaksatt med irish cream tog jag domarkåren med storm. VM nästa!
Nu ljuger jag, fy på mig!
Men anyways, Barista Cup är visst avgjord och en skåning vid namn Daniel Remheden tog hem pokalen, så helt igenom ljug var det inte. Tyvärr fick jag inte glädjen att se finalen, men likväl semifinalen på söndagen. Det var ett sant nöje och en nervpirrande upplevelse att uppleva retrogrön Marzocco gånger tre uppställda och uppvärmda i Bonnierhuset. Vilken stämning! Efterföljande storstadspromenad och en matbit på det gjorde den söndagen.
För alla känsliga tittare/läsare måste påpekas att glasen inte användes mer efter denna lilla incident, way to go Eskilino.
Finalmiddagen ägde rum under måndagkvällen på Clustret i Stockholm (icke att förväxla med Flustret i Uppsala. Allrighty, too late...) och årets kock tillredde denna. Kalla mig kräsen (nej, helst inte ändå) men förrätten alltså. Rått kött är inte ok, och nu pratar vi inte sushi, utan en rå KÖTTBIT. Tvi vale, jag lutar nog för mkt åt vegetarianhållet på skalan för att uppskatta den sortens mat.
Trots förrättsfloppen var tillställningen superbra, såväl den efterföljande efterfesten på Odenplan (när vi väl hittade dit. Rebecka, Eskil och Ekke i en trappuppgång mitt i natten kan bara sluta med total förvirring) som iofs slutade med att tre snälla poliser knackade på:
"Jaha, vad har vi hääär då. Ljudvolymen kanske är lite väl hög??? Snälla spela musiken med små bokstäver i fortsättningen, tänk på alla som ska upp och jobba. Det är ju ändå måndag."
Okej, så lät det inte riktigt tror jag men nästan.
Så, i en soffa på Odenplan spenderade jag denna korta natt. Dagen efter vaknade jag kl 8 av The Kinks "You Really Got Me". Snoozade en timme, vaknade igen - och upptäckte till mitt förtret att jag åldrats minst 30 år!!! Min höft alltså, det är inte sant, eller jo det är det ju, jag kunde knappt gå!
Himla soffa på Odenplan, jag som inte trodde på tidsmaskiner! Och gjorde jag det så inbillade jag mig att de mestadels for bakåt i tiden, höll till på ett labb kallat "Inte-Odenplan" och såg ut som något annat är en sliten gammal soffa!
Nu ljuger jag, fy på mig!
Men anyways, Barista Cup är visst avgjord och en skåning vid namn Daniel Remheden tog hem pokalen, så helt igenom ljug var det inte. Tyvärr fick jag inte glädjen att se finalen, men likväl semifinalen på söndagen. Det var ett sant nöje och en nervpirrande upplevelse att uppleva retrogrön Marzocco gånger tre uppställda och uppvärmda i Bonnierhuset. Vilken stämning! Efterföljande storstadspromenad och en matbit på det gjorde den söndagen.
För alla känsliga tittare/läsare måste påpekas att glasen inte användes mer efter denna lilla incident, way to go Eskilino.
Finalmiddagen ägde rum under måndagkvällen på Clustret i Stockholm (icke att förväxla med Flustret i Uppsala. Allrighty, too late...) och årets kock tillredde denna. Kalla mig kräsen (nej, helst inte ändå) men förrätten alltså. Rått kött är inte ok, och nu pratar vi inte sushi, utan en rå KÖTTBIT. Tvi vale, jag lutar nog för mkt åt vegetarianhållet på skalan för att uppskatta den sortens mat.
Trots förrättsfloppen var tillställningen superbra, såväl den efterföljande efterfesten på Odenplan (när vi väl hittade dit. Rebecka, Eskil och Ekke i en trappuppgång mitt i natten kan bara sluta med total förvirring) som iofs slutade med att tre snälla poliser knackade på:
"Jaha, vad har vi hääär då. Ljudvolymen kanske är lite väl hög??? Snälla spela musiken med små bokstäver i fortsättningen, tänk på alla som ska upp och jobba. Det är ju ändå måndag."
Okej, så lät det inte riktigt tror jag men nästan.
Så, i en soffa på Odenplan spenderade jag denna korta natt. Dagen efter vaknade jag kl 8 av The Kinks "You Really Got Me". Snoozade en timme, vaknade igen - och upptäckte till mitt förtret att jag åldrats minst 30 år!!! Min höft alltså, det är inte sant, eller jo det är det ju, jag kunde knappt gå!
Himla soffa på Odenplan, jag som inte trodde på tidsmaskiner! Och gjorde jag det så inbillade jag mig att de mestadels for bakåt i tiden, höll till på ett labb kallat "Inte-Odenplan" och såg ut som något annat är en sliten gammal soffa!
Min farfar
Min farfar var den snällaste i Sverige. En gång skulle han lära mig att köra traktor på hans och farmors stora grusplan. Jag var kanske 12 tolv år. Ljudet från traktorn var för högt för att jag skulle höra hans anvisningar, allt jag såg var hur han gjorde stora cirklar med armarna. Jag trodde att han menade att jag skulle ta mig bakom deras stora fina hus i trä och ut på gräsmattan. Det menade han inte. Det blev fel och jag kände mig dum. Farfar tyckte inte att jag var dum.
Min farfar var den häftigaste i Sverige. Han var en snickare med bara en och en halv tumme och han hade en egen verkstad på gården. Där inne luktade det konstigt, men gott på något märkligt vis. Det luktade ju farfar. Där inne gjorde barn små båtar av överblivna träbitar. De båtarna var fina.
Min farfar var den mysigaste i Sverige. I hans källare var väggarna av trä och där fanns en gammal tv utan färg. På den tv:n trodde barnen att man bara kunde se på teskedsgumman. Men det gjorde inget, för teskedsgumman är en rolig gumma.
Min farfar var den längsta i Sverige. När man satt på hans axlar kunde man se hela Luleå och kanske Ola och Britts kor om man hade lite fantasi.
Metrar med snö om vintrarna, snöänglar och ljusluktor. Mamma sjutsar mig och Linnéa på två sparkar som hon satt ihop. En tonåring sladdar med sin bil, min mamma tycker inte att han är särskilt tuff.
Tusentals mygg om somrarna, kubb och kvällar som aldrig blir mörka. Pappa berättar om och om igen på begäran om räven han hade i sin barndom, hur Ola sköt kråkan, om farmors vrål när bröderna lagt klipulver på toalettpappret.
Såhär sa en klokis till mig idag:
"Nu är han där vi alla en dag ska hamna, nu har det verkliga livet börjat för honom, det största, det eviga livet!"
Det tror jag på. Hejdå farfar.
Min farfar var den häftigaste i Sverige. Han var en snickare med bara en och en halv tumme och han hade en egen verkstad på gården. Där inne luktade det konstigt, men gott på något märkligt vis. Det luktade ju farfar. Där inne gjorde barn små båtar av överblivna träbitar. De båtarna var fina.
Min farfar var den mysigaste i Sverige. I hans källare var väggarna av trä och där fanns en gammal tv utan färg. På den tv:n trodde barnen att man bara kunde se på teskedsgumman. Men det gjorde inget, för teskedsgumman är en rolig gumma.
Min farfar var den längsta i Sverige. När man satt på hans axlar kunde man se hela Luleå och kanske Ola och Britts kor om man hade lite fantasi.
Metrar med snö om vintrarna, snöänglar och ljusluktor. Mamma sjutsar mig och Linnéa på två sparkar som hon satt ihop. En tonåring sladdar med sin bil, min mamma tycker inte att han är särskilt tuff.
Tusentals mygg om somrarna, kubb och kvällar som aldrig blir mörka. Pappa berättar om och om igen på begäran om räven han hade i sin barndom, hur Ola sköt kråkan, om farmors vrål när bröderna lagt klipulver på toalettpappret.
Såhär sa en klokis till mig idag:
"Nu är han där vi alla en dag ska hamna, nu har det verkliga livet börjat för honom, det största, det eviga livet!"
Det tror jag på. Hejdå farfar.
Himla Astrid!!!
Meh, Astrid Lindgren alltså, det här fungerar inte! Hon har gjort för pitepalten vad (med risk för att bli prylad av gamla kollegor.) Waynés har gjort för kaffe, bara orsakat elände och oförtjänt dåligt rykte med andra ord.
Om jag säger palt vad säger svenska folket i regel då? Gallup = "Öhhh, blod. Fy tusan hur kan du äta det???"
Waaa, jag blir tokig. Och det säger jag på renaste skånska, ingen klang av varken Emils småländska eller mitt norrländska påbrå där inte. När jag är upprörd är det skånska deluxe!
Än en gång tar jag Wikipedia, denna outsinliga källa till visdom, till hjälp för att bevisa min tes:
"Palt har heller ingen koppling till paltbröd eller annan blodmat, även om många blandar ihop palt och paltbröd och därför felaktigt tror att palt innehåller blod."
Måste jag göra slut med Astrid nu???
Såhär kan stekt palt se ut. Det är gott och blodlöst. Det kan man äta med smör och lingon. Eller med geggamojja (försök googla det, haha). Geggamojja är gott. Det tyckte Joel också. Joel är en snäll lång en och smör ihopgojsat med sirap tyckte hans mage var gott.
Om jag säger palt vad säger svenska folket i regel då? Gallup = "Öhhh, blod. Fy tusan hur kan du äta det???"
Waaa, jag blir tokig. Och det säger jag på renaste skånska, ingen klang av varken Emils småländska eller mitt norrländska påbrå där inte. När jag är upprörd är det skånska deluxe!
Än en gång tar jag Wikipedia, denna outsinliga källa till visdom, till hjälp för att bevisa min tes:
"Palt har heller ingen koppling till paltbröd eller annan blodmat, även om många blandar ihop palt och paltbröd och därför felaktigt tror att palt innehåller blod."
Måste jag göra slut med Astrid nu???
Såhär kan stekt palt se ut. Det är gott och blodlöst. Det kan man äta med smör och lingon. Eller med geggamojja (försök googla det, haha). Geggamojja är gott. Det tyckte Joel också. Joel är en snäll lång en och smör ihopgojsat med sirap tyckte hans mage var gott.
Övning i ovärldslighet
Jag verkar vara prylgalningarnas ambassadör i Sverige govänner, det är ett faktum. Glömde min telefon på jobbet ikväll och nu sitter jag här, känslan av att vara lemlästad och handikappad är påtaglig.
Vilken tur då att lillasyster minimongo är på besök så jag slipper bilden av min stackars lilla mobil skrikandes och gråtandes efter mamma på min näthinna.
Varför varför varför är jag så beroende av en teknisk liten pryl???
Galna kvällar förgyller livet. Blir det alltför tokigt kan man alltid skylla på damen på min myrorna-plansch. Hon ser så oskydlig ut men jag och Linneá råkar veta att hon är gaaalen och förtjänar allt hon blir beskylld för!
Vilken tur då att lillasyster minimongo är på besök så jag slipper bilden av min stackars lilla mobil skrikandes och gråtandes efter mamma på min näthinna.
Varför varför varför är jag så beroende av en teknisk liten pryl???
Galna kvällar förgyller livet. Blir det alltför tokigt kan man alltid skylla på damen på min myrorna-plansch. Hon ser så oskydlig ut men jag och Linneá råkar veta att hon är gaaalen och förtjänar allt hon blir beskylld för!
Konstigt vaaa?
I onsdags var jag och mig kära vän Diana på moderna muséet i stora stan och besökte Andy Warhol-utställningen.
Alltså - det där med konst, det är så konstigt... Precis som uttrycket "beauty is in the eye of the beholder" finns det någon slags motsvarighet i konsten. Diskussionen om vad som egentligen kan klassas som konst kommer aldrig att dö och vem kan påstå sig ha rätten att avgöra i frågan?
När jag och Diana hade avslutat vår kultiverade session och jag hade tagit av mig glasögonen som får mig att se ut som min mor (allt för konsten ey?!) for jag hemåt mot Uppsala. I mitt sällskap hade jag då en annan fantastisk människa, denna Eskil studerar konst och råkar dessutom just nu skriva om Warhol. Han berättade om något jag lyckats missa under utställningen:
Warhol hade alltså fått tag i några sorts plåtplattor. I sin skapariver fick han idén att skapa konst av dessa.
Tillvägagångssättet då?
Jo, den underfundiga Andy Warhol ställer sig och urinerar (ja, så uttryckte sig faktiskt den unga konststudenten. Tror ni att omogna Rebecka kunde hålla sig för skratt? Eh, nope...) på plåten. När det torkat har ett vackert mönster till följd av den kemiska reaktionen plåt + urin spridit sig på plåten.
Voila - ett stycke konst!
Kaffe är också en konst. Innan man har sörplat i sig en macchiato kan man känna sig som ett frågetecken, det berättade min kollega Bastian för mig idag samtidigt som han skapade detta konstverk av kaffet jag gjorde honom.
Alltså - det där med konst, det är så konstigt... Precis som uttrycket "beauty is in the eye of the beholder" finns det någon slags motsvarighet i konsten. Diskussionen om vad som egentligen kan klassas som konst kommer aldrig att dö och vem kan påstå sig ha rätten att avgöra i frågan?
När jag och Diana hade avslutat vår kultiverade session och jag hade tagit av mig glasögonen som får mig att se ut som min mor (allt för konsten ey?!) for jag hemåt mot Uppsala. I mitt sällskap hade jag då en annan fantastisk människa, denna Eskil studerar konst och råkar dessutom just nu skriva om Warhol. Han berättade om något jag lyckats missa under utställningen:
Warhol hade alltså fått tag i några sorts plåtplattor. I sin skapariver fick han idén att skapa konst av dessa.
Tillvägagångssättet då?
Jo, den underfundiga Andy Warhol ställer sig och urinerar (ja, så uttryckte sig faktiskt den unga konststudenten. Tror ni att omogna Rebecka kunde hålla sig för skratt? Eh, nope...) på plåten. När det torkat har ett vackert mönster till följd av den kemiska reaktionen plåt + urin spridit sig på plåten.
Voila - ett stycke konst!
Kaffe är också en konst. Innan man har sörplat i sig en macchiato kan man känna sig som ett frågetecken, det berättade min kollega Bastian för mig idag samtidigt som han skapade detta konstverk av kaffet jag gjorde honom.
Inte så rolig idag, men havet är djupt
Idag känner jag mig lite som en tonåring.
Nu dyker det upp X antal olika alternativ i mina kära läsares huvud.
Några av dessa (månne?):
1. "Waa, Ariel är kääär." (Jillen! Kom hem från Aussie och lek lilla sjöjungfrun!!!)
2. "Skitunge, hon är full som en gurka."
3. "Hon tänker skolka från jobbet."
4. "Hon har tjuvrökt bakom musikbarackerna (och blivit upptäckt?!)."
5. "Hon sökte upp den värsta sorten (se nedan) och spöade upp densamma."
Fel, fel, fel! Håll i er. Jag sov till 12 idag!!!
Vaknade först av klockan jag ställt, sov verkligen som en sten! Jag skyller på min sovkamrat igår natt som pratade i sömnen och distraherade mig med sitt fina fågelungeutseende (nu är jag orättvis och skyller på fel orsak till min 3,5-timmarsnatt men vi människor är bra på att se flisor i våra bröders ögon eller hur? Och kom inte och säg att jag har en bjälke i mitt öga, då blir det pryl!).
Jag är ledsen om jag gjort er besvikna - mina tonår är (lyckligtvis) förbi. Men man vet aldrig, ett eller flera av 1-5 kanske dyker upp när ni minst anar det. Jag looovar att rapportera!
Nu dyker det upp X antal olika alternativ i mina kära läsares huvud.
Några av dessa (månne?):
1. "Waa, Ariel är kääär." (Jillen! Kom hem från Aussie och lek lilla sjöjungfrun!!!)
2. "Skitunge, hon är full som en gurka."
3. "Hon tänker skolka från jobbet."
4. "Hon har tjuvrökt bakom musikbarackerna (och blivit upptäckt?!)."
5. "Hon sökte upp den värsta sorten (se nedan) och spöade upp densamma."
Fel, fel, fel! Håll i er. Jag sov till 12 idag!!!
Vaknade först av klockan jag ställt, sov verkligen som en sten! Jag skyller på min sovkamrat igår natt som pratade i sömnen och distraherade mig med sitt fina fågelungeutseende (nu är jag orättvis och skyller på fel orsak till min 3,5-timmarsnatt men vi människor är bra på att se flisor i våra bröders ögon eller hur? Och kom inte och säg att jag har en bjälke i mitt öga, då blir det pryl!).
Jag är ledsen om jag gjort er besvikna - mina tonår är (lyckligtvis) förbi. Men man vet aldrig, ett eller flera av 1-5 kanske dyker upp när ni minst anar det. Jag looovar att rapportera!
Bitter? No, I just love to complain
Människorna i mitt liv - de väljer jag med omsorg. Hellre leker jag i en barnpool med några få jag älskar och litar på än badar i ett hav av falskhet tills jag får russinfingrar.
Mitt omdöme är för det mesta fantastiskt och jag brukar ganska snabbt veta vilka jag gärna klarar mig utan, men även den bästa kan misslyckas och släppa in den värsta sorten.
Den värsta sorten förpestade mitt liv för ett tag sedan. En liten ängel blev dock till slut min räddning och idag är den värsta sorten inte en del av mitt liv längre, det enda som kvarstår av denna är en bitter stank som sakta men säkert håller på att vädras ut och ersättas med frisk luft.
Jag älskar livet men ibland lägger sig bitterheten som en slöja över allt som är vackert. Det sista jag vill är att någon annan (läs en specifik liten liten flicka...) ska förpestas av den värsta sorten, för ingen förtjänar det (tänk er att ni står precis bakom sopbilen och drar djupa andetag liksom, inte ok!).
Bra: Jag är en av de rikaste i världen trots att jag eventuellt har sämst ekonomi i Sverige. Nya, fantastiska människor av den bästa sorten har gjort dramatiska entréer i mitt liv och jag är så tacksam.
Anus: Att jag idag kände hat, det var läskigt. Människor av den värsta sorten är bäst på att göra sig själv illa, andas enbart förnekelse och glömmer att det finns frisk luft och befrielse i ett nederlag om man bara vågar släppa det där krampaktiga taget om det som man vet egentligen inte är värt ett skit.
Mitt omdöme är för det mesta fantastiskt och jag brukar ganska snabbt veta vilka jag gärna klarar mig utan, men även den bästa kan misslyckas och släppa in den värsta sorten.
Den värsta sorten förpestade mitt liv för ett tag sedan. En liten ängel blev dock till slut min räddning och idag är den värsta sorten inte en del av mitt liv längre, det enda som kvarstår av denna är en bitter stank som sakta men säkert håller på att vädras ut och ersättas med frisk luft.
Jag älskar livet men ibland lägger sig bitterheten som en slöja över allt som är vackert. Det sista jag vill är att någon annan (läs en specifik liten liten flicka...) ska förpestas av den värsta sorten, för ingen förtjänar det (tänk er att ni står precis bakom sopbilen och drar djupa andetag liksom, inte ok!).
Bra: Jag är en av de rikaste i världen trots att jag eventuellt har sämst ekonomi i Sverige. Nya, fantastiska människor av den bästa sorten har gjort dramatiska entréer i mitt liv och jag är så tacksam.
Anus: Att jag idag kände hat, det var läskigt. Människor av den värsta sorten är bäst på att göra sig själv illa, andas enbart förnekelse och glömmer att det finns frisk luft och befrielse i ett nederlag om man bara vågar släppa det där krampaktiga taget om det som man vet egentligen inte är värt ett skit.
Guldkorn en grå vardag
Ibland inträffar det dagar som liksom inte blir särskilt speciella eller händelserika. Jobbet går på rutin, himlen är grå och hålet i strumpan har inte blivit mindre.
Såna dagar gäller det att alldeles extra ta vara på de små sakerna. Det kan vara allt från roliga människor till tråkiga personligheter, konstiga löpsedelsrubriker eller en ful frisyr.
Exempel på ett par guldkorn i min vardag:
Jag stod vid Marzoccon (espressomaskinen) på jobbet idag, Jenny stod i kassan och tog emot beställningar. Kunderna Jenny betjänade (haha, vilket ord - "betjäna". Det borde få något slags töntighetspris!) ville inte ha kaffe så jag hojtade till tjejen som stod näst på kö:
"Hej, vill du ha något från espressomaskinen?"
Varpå hon svarade:
"Nej, det vill jag inte. Men jag vill ha en stor latte."
Huh??? Jag log och gjorde hennes latte men helst av allt hade jag velat svara något i stil med:
"Okej, då ska jag plocka undan espressomaskinen och plocka fram lattemaskinen istället."
Nästa guldkorn inträffade på väg hem från jobbet. Jag gick längs med en gata där det stod många cyklar parkerade mot husväggarna. Det var ganska mycket folk i rörelse så det som inträffade då var ganska kul, med tanke på att det inte direkt går omärkt förbi.
Jag mötte en man som såg ut som vilken måttligt normal man i 45-årsåldern som helst. Men han kan inte ha varit som vem som helst, för denna man hade ett ganska säreget intresse, som bestod i att pysa luften ur alla cyklar han passerade.
Det är sant! Jag trodde knappt mina ögon och hade jag inte blivit smått chockad hade jag nog sagt honom ett och annat...
Tänk vad överraskade alla cykelägare måste blivit när de möttes av pyspunka.
Jag undrar jag om pysmannen stod och höll utkik vid något hörn för att se allas reaktioner...
Såna dagar gäller det att alldeles extra ta vara på de små sakerna. Det kan vara allt från roliga människor till tråkiga personligheter, konstiga löpsedelsrubriker eller en ful frisyr.
Exempel på ett par guldkorn i min vardag:
Jag stod vid Marzoccon (espressomaskinen) på jobbet idag, Jenny stod i kassan och tog emot beställningar. Kunderna Jenny betjänade (haha, vilket ord - "betjäna". Det borde få något slags töntighetspris!) ville inte ha kaffe så jag hojtade till tjejen som stod näst på kö:
"Hej, vill du ha något från espressomaskinen?"
Varpå hon svarade:
"Nej, det vill jag inte. Men jag vill ha en stor latte."
Huh??? Jag log och gjorde hennes latte men helst av allt hade jag velat svara något i stil med:
"Okej, då ska jag plocka undan espressomaskinen och plocka fram lattemaskinen istället."
Nästa guldkorn inträffade på väg hem från jobbet. Jag gick längs med en gata där det stod många cyklar parkerade mot husväggarna. Det var ganska mycket folk i rörelse så det som inträffade då var ganska kul, med tanke på att det inte direkt går omärkt förbi.
Jag mötte en man som såg ut som vilken måttligt normal man i 45-årsåldern som helst. Men han kan inte ha varit som vem som helst, för denna man hade ett ganska säreget intresse, som bestod i att pysa luften ur alla cyklar han passerade.
Det är sant! Jag trodde knappt mina ögon och hade jag inte blivit smått chockad hade jag nog sagt honom ett och annat...
Tänk vad överraskade alla cykelägare måste blivit när de möttes av pyspunka.
Jag undrar jag om pysmannen stod och höll utkik vid något hörn för att se allas reaktioner...
Komplimang eller ej?
I lördags fick jag besök på jobbet av en nyfunnen och kär vän inklusive dennes respektive (vilken skönhet, måste bara säga. De flesta av er kommer med stor säkerhet aldrig att få se henne, hahahahah!). När han hade fikat med sin dam och lekt lite mongo utspelade sig ungefär följande dialog mellan mig och kaffe-med-dopp-kollegan (se några inlägg nedan för nyfikna förstagångsbesökare):
Han: "Ja, han är ganska underlig alltså."
Jag: "Ja, minst sagt, och inte så lite skön."
Han: "Han är du precis, din motsvarighet. Fast med mindre bröst och mer testosteron. En sån där man kan stå och bara iaktta hur länge som helst och bara ha skitkul åt."
Jag: "Oj, jaha. Ja, det är kanske därför jag tycker om honom så mycket?!" (märk väl hur jag här intalar mig själv att jag faktiskt äääälskar mig själv. Inte narcissistiskt, bara lagom mkt á la Svensson-svenskt)
Jag bestämmer mig för att ta det som en komplimang. Jag tycker ju faktiskt fasligt mkt om denna vän, trots hans mongomentalitet. Och jag behöver inte rannsaka mig själv särskilt ingående för att se att jag också äger den underbara mentaliteten.
Ett till exempel på detta utspelade sig på vår lilla Barista-tillställning i torsdags.
Jag kan tricket att göra fula miner, på riktigt alltså - vi pratar fula miner deluxe!
Det räckte denna kväll med att jag sa till Jenny, vår lilla manager, att jag skulle göra en ful min, så utbrast hon i skratt så hon storknade och tjöt mellan skratten saker som : "Nej, inte det där med ögonen, waaa!"
Jamen typ så...
Rollen som jobbets maskot är min, bara min - MY FREAKING PRECIOUS! Försök putta ner mig från tronen och det är krig!
Ska ni bara lyssna på en låt ikväll så rekommenderar jag Ryan Adams med "So Alive". Man kan inte annat än leva med den i bakgrunden.
Tjing
Påsk med memma
Nu undrar jag exakt hur många som när de såg min rubrik skrattade lite sådär hånfullt för att de trodde att jag minsann lyckats felstava "mamma". Men nej gott folk, så är icke fallet!
Påsken firades tyvärr inte med min kära mor. Detta trots att hon ringde och bad mig att komma hem och leta påskägg. "Detta är första gången på 25 år som jag inte blir tvingad att gömma ägg".
Det skulle inte förvåna mig om hon tvingat pappa att leta...
Tillbaka till memma. Detta är alltså en brun gegga som man - nej, det här duger inte - jag tar wikipedia till hjälp. Det är ju en så tillförlitlig källa, eh...
"Memma (fi. mämmi) är en traditionell finländsk påskrätt huvudsakligen gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Rätten har en mycket karaktäristisk konsistens och färg och äts vanligtvis med mjölk eller kaffegrädde och strösocker."
Haha, "en mycket karaktäristisk konsistens och färg" - underbart diplomatisk omskrivning månne?
Såhär - Memma = inte mumma. Dock inte det vidrigaste jag smakat. Men det är någonting som känns fel med grovt bröd i flytande form med "pålägg" i form av socker och gräddde. Inte ok helt enkelt!
Och hon smakade inte ens, fegskit!
Tack Joel, för att vi fick låna din boning.
Tack Elise, för att du i alla fall gjorde ett tappert försök att fresta våra smaklökar med denna odelikatess.
Tack mig själv, för att jag tog med en god efterrätt (trots att stavmixern bestämde sig för att gå sönder blev mangogrejset sååå gott, elvisp är den nya lilla svarta, eh?!).
Tack Macco, för att du gjorde det fulaste ägget så jag slapp.
Tack Linnéa, för att du är ett mongo, det kan man alltid lita på.
Tack Jenny, för att jag äntligen fick träffa underbara du.
Tack Magnus, för att du ringde mig halv ett från Pite och svamlade med Joel.
Tack till sist gode himla Gud, för att vi får leva i sånt överflöd och för att vi har varandra!
Påsken firades tyvärr inte med min kära mor. Detta trots att hon ringde och bad mig att komma hem och leta påskägg. "Detta är första gången på 25 år som jag inte blir tvingad att gömma ägg".
Det skulle inte förvåna mig om hon tvingat pappa att leta...
Tillbaka till memma. Detta är alltså en brun gegga som man - nej, det här duger inte - jag tar wikipedia till hjälp. Det är ju en så tillförlitlig källa, eh...
"Memma (fi. mämmi) är en traditionell finländsk påskrätt huvudsakligen gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Rätten har en mycket karaktäristisk konsistens och färg och äts vanligtvis med mjölk eller kaffegrädde och strösocker."
Haha, "en mycket karaktäristisk konsistens och färg" - underbart diplomatisk omskrivning månne?
Såhär - Memma = inte mumma. Dock inte det vidrigaste jag smakat. Men det är någonting som känns fel med grovt bröd i flytande form med "pålägg" i form av socker och gräddde. Inte ok helt enkelt!
Och hon smakade inte ens, fegskit!
Tack Joel, för att vi fick låna din boning.
Tack Elise, för att du i alla fall gjorde ett tappert försök att fresta våra smaklökar med denna odelikatess.
Tack mig själv, för att jag tog med en god efterrätt (trots att stavmixern bestämde sig för att gå sönder blev mangogrejset sååå gott, elvisp är den nya lilla svarta, eh?!).
Tack Macco, för att du gjorde det fulaste ägget så jag slapp.
Tack Linnéa, för att du är ett mongo, det kan man alltid lita på.
Tack Jenny, för att jag äntligen fick träffa underbara du.
Tack Magnus, för att du ringde mig halv ett från Pite och svamlade med Joel.
Tack till sist gode himla Gud, för att vi får leva i sånt överflöd och för att vi har varandra!
"Panta rei"
Idag är en bra dag. I sann Herakleitos-anda vill jag idag dela med mig av ett citat:
"Allt flyter"
Varför vill jag då dela med mig av denna "sanning" i essens-form?
1. Kaffet smakade inte bajs, vilket resulterar i att jag nu, utan att förstöra någon renommé, kan offentliggöra namnet på detta kaffe. Arvid Nordquists Colombia Mancali med rättvisemärkning. Mellanrostat kaffe, vilket jag har börjat uppskatta mer än mörkrost som jag förr föredrog på grund av att det innehåller mindre syra = bättre för magen. Men nej, smaker framträder faktiskt bättre med mellanrost. Trots att min gamla bryggare borde hivats för ungefär många år sedan och att vattnet här på Kantorsgatan är näst intill odugligt vågar jag säga att detta kaffe minsann duger.
2. Alltför länge har jag skjutit upp att tvätta. Alla vet att det till slut leder till en alldeles för stor hög med tvätt. Jag fasar för tvättmaskinskö varje gång. Det råder nämligen anarki i min tvättstuga, ingen tidsbokning mao. Här är det först till kvarn (eller maskin för att vara korrekt) som gäller.
Men idag mina vänner, lyckades jag norpa tre maskiner på stubinen, här kan vi prata flyt, det händer nämligen inte ofta!
3. Vädret är underbart. Detta trots att det kunde varit varmare och att det ligger snö på backen. Men solen har ju en märklig tendens att lyfta upp även de som är mörkast till sinnet.
4. Det är påsk. Jag är ledig tre dagar och påsken är ju, trots mkt lidande, en glädjens högtid!
Jag är väl medveten om att Logos och Jahve inte är kompatibla och inte var det flyt i vardagens mening Herakleitos syftade på när han myntade detta uttryck.
Det gör dock inget, för i sann liberalkyrklig anda (haha, jag hoppas att ni som känner mig hör ironins klockor ringa och att ni andra inte tar illa upp) väljer jag att tolka dessa ord till min fördel och tolkar därmed uttrycket precis som det behagar mig!
Amen
"Allt flyter"
Varför vill jag då dela med mig av denna "sanning" i essens-form?
1. Kaffet smakade inte bajs, vilket resulterar i att jag nu, utan att förstöra någon renommé, kan offentliggöra namnet på detta kaffe. Arvid Nordquists Colombia Mancali med rättvisemärkning. Mellanrostat kaffe, vilket jag har börjat uppskatta mer än mörkrost som jag förr föredrog på grund av att det innehåller mindre syra = bättre för magen. Men nej, smaker framträder faktiskt bättre med mellanrost. Trots att min gamla bryggare borde hivats för ungefär många år sedan och att vattnet här på Kantorsgatan är näst intill odugligt vågar jag säga att detta kaffe minsann duger.
2. Alltför länge har jag skjutit upp att tvätta. Alla vet att det till slut leder till en alldeles för stor hög med tvätt. Jag fasar för tvättmaskinskö varje gång. Det råder nämligen anarki i min tvättstuga, ingen tidsbokning mao. Här är det först till kvarn (eller maskin för att vara korrekt) som gäller.
Men idag mina vänner, lyckades jag norpa tre maskiner på stubinen, här kan vi prata flyt, det händer nämligen inte ofta!
3. Vädret är underbart. Detta trots att det kunde varit varmare och att det ligger snö på backen. Men solen har ju en märklig tendens att lyfta upp även de som är mörkast till sinnet.
4. Det är påsk. Jag är ledig tre dagar och påsken är ju, trots mkt lidande, en glädjens högtid!
Jag är väl medveten om att Logos och Jahve inte är kompatibla och inte var det flyt i vardagens mening Herakleitos syftade på när han myntade detta uttryck.
Det gör dock inget, för i sann liberalkyrklig anda (haha, jag hoppas att ni som känner mig hör ironins klockor ringa och att ni andra inte tar illa upp) väljer jag att tolka dessa ord till min fördel och tolkar därmed uttrycket precis som det behagar mig!
Amen
Kaffe med smak av an...
När jag vaknar efter att ha sovit längre än vanligt ska jag dra på mig mina rutiga mjukisar (2 euro på Penneys i Galway av intresse för personer i ekonomisk kris), bege mig till det idylliska köket (studentkorridorsmått mätt) och brygga kaffe.
I morse tog jag slut på min eco-blandning. I gengäld fick jag lite kaffe på jobbet idag, sånt kaffe vi fått betala noll kronor för. Ryktet säger att det ska ha en distinkt smak av...
Bajs
Kan det vara gott tro?
Jag har i alla fall lovat att avsmaka, därefter avlägga rapport.
Will do.
I morse tog jag slut på min eco-blandning. I gengäld fick jag lite kaffe på jobbet idag, sånt kaffe vi fått betala noll kronor för. Ryktet säger att det ska ha en distinkt smak av...
Bajs
Kan det vara gott tro?
Jag har i alla fall lovat att avsmaka, därefter avlägga rapport.
Will do.
Men orka döda glädjen
"Akta dig för lattefetman
Kaffe i sig är rätt ofarligt om man räknar kalorier. Men latte är en annan sak: En stor kopp med grädde eller fet mjölk kan innehålla 500 kalorier styck. Det är närmare en tredjedel av hela dagsbehovet. Några sådana om dagen och du riskerar att få extrakilon att svettas över."
Så illa tycker aftonbladets korpulenta journalister det är att njuta lite. Självklart ligger det mycket i det. Men kära någon - angrip pudelns kärna istället. Typ påskgodiset som våra små barn (eh, och vi andra också...) smäller i sig! Kaffe är en sprudlande och underbar kultur, godis är det inte! Rätta mig om jag har fel.
För några dagar sedan kom det i sedvanlig ordning in ungefär femtiosju juriststudenter (kommer de bara för att reta mig, är de nyfikna på hur en avfällig sysselsätter sig om dagarna eller hånar de mitt yrke? Kanske vill de bara ha kaffe förresten...) på jobbet. Ett av dessa gäng innehöll två pojkar och en fin, tillika prydligt klädd flicka. Pojkarna beställde latte, flickan ville ha varm choklad.
När jag hivade upp lattisarna var den unga damen snabb att påpeka följande till sina kamrater:
"Visste ni att om man dricker en latte om dagen i ett år går man upp sex kilo?"
Det hade aftonbladet lärt henne.
Jag försökte hålla min tunga som en äkta service-minded dam hade gjort, men misslyckades och frågade henne lite sarkastiskt hur många kilo man går upp om man dricker en varm choklad om dagen i ett år.
Det visste hon inte.
Vilken häxa jag är.
Kaffe i sig är rätt ofarligt om man räknar kalorier. Men latte är en annan sak: En stor kopp med grädde eller fet mjölk kan innehålla 500 kalorier styck. Det är närmare en tredjedel av hela dagsbehovet. Några sådana om dagen och du riskerar att få extrakilon att svettas över."
Så illa tycker aftonbladets korpulenta journalister det är att njuta lite. Självklart ligger det mycket i det. Men kära någon - angrip pudelns kärna istället. Typ påskgodiset som våra små barn (eh, och vi andra också...) smäller i sig! Kaffe är en sprudlande och underbar kultur, godis är det inte! Rätta mig om jag har fel.
För några dagar sedan kom det i sedvanlig ordning in ungefär femtiosju juriststudenter (kommer de bara för att reta mig, är de nyfikna på hur en avfällig sysselsätter sig om dagarna eller hånar de mitt yrke? Kanske vill de bara ha kaffe förresten...) på jobbet. Ett av dessa gäng innehöll två pojkar och en fin, tillika prydligt klädd flicka. Pojkarna beställde latte, flickan ville ha varm choklad.
När jag hivade upp lattisarna var den unga damen snabb att påpeka följande till sina kamrater:
"Visste ni att om man dricker en latte om dagen i ett år går man upp sex kilo?"
Det hade aftonbladet lärt henne.
Jag försökte hålla min tunga som en äkta service-minded dam hade gjort, men misslyckades och frågade henne lite sarkastiskt hur många kilo man går upp om man dricker en varm choklad om dagen i ett år.
Det visste hon inte.
Vilken häxa jag är.
Kaffe med dopp
En av mina kära kollegor blev minst sagt busad (läs trakasserad???) med för några dagar sen.
Två damer kliver in och beställer någon form av kaffe.
Min kollega, en härlig karl i sina bästa år, fin och söt på ett sånt där för medelålders damer oemotståndligt vis, bemöter dessa med sin vanliga charm.
Innan denna unga man kan bereda damerna kaffe, är han nödgad att knyta om sitt förkläde för att undvika nedfallna byxor och meddelar dem precis detta, varpå en av damerna replikerar något i stil med:
"Javisst, annars hade vi ju kunnat få kaffe med dopp."
Visst blir man sugen på kaffe då?
Två damer kliver in och beställer någon form av kaffe.
Min kollega, en härlig karl i sina bästa år, fin och söt på ett sånt där för medelålders damer oemotståndligt vis, bemöter dessa med sin vanliga charm.
Innan denna unga man kan bereda damerna kaffe, är han nödgad att knyta om sitt förkläde för att undvika nedfallna byxor och meddelar dem precis detta, varpå en av damerna replikerar något i stil med:
"Javisst, annars hade vi ju kunnat få kaffe med dopp."
Visst blir man sugen på kaffe då?
Vikten av att vara fashionabelt sen
Jag har en tendens att vara i hopplöst god tid när jag ska någonstans. Det kan nästan bli lite pinsamt då och då och sluta med att jag stryker runt diverse mötesplatser lite väl länge för att det ska se naturligt och omisstänksamt ut... Det är väl lite tufft att ha bråttom har jag inbillat mig, gå och svänga livligt med armarna, se fasligt upptagen och viktig ut med munnen i ett stramt streck.
Well, det är i alla fall inte jag (även om jag med mina långa ben skulle gissa att jag går fortare än genomsnittssvensken).
Men jag har lyckats få eld i baken några gånger de senaste veckorna, sen till jobbet vill jag inte vara! Idag var en sån dag. Jag glömde totalt att fixa med mitt enorma hårsvall (eh...) vilket resulterade i en vild-ögd och stressad Rebecka i rasande power-walk ner mot stan och jobbet.
Det roliga var att jag hann med en massa på den snabba promenaden:
1. Jag gick om en sån där elrullstols-pryl. Vilken grej va, så snabbt går jag!
2. Jag blev omkörd av samma elrullstols-pryl (sucker)
3. Jag mötte gubben som ville ha en Barista (eller Brownie...) på jobbet för några veckor sen, helt säker!!!
4. Jag blev varm, alldeles för varm
Sånt man kan bli anklagad för att ha ställt till med om man är i för god tid,
det ÄR misstänksamt att passera samma ställe typ 7 gånger!
Well, det är i alla fall inte jag (även om jag med mina långa ben skulle gissa att jag går fortare än genomsnittssvensken).
Men jag har lyckats få eld i baken några gånger de senaste veckorna, sen till jobbet vill jag inte vara! Idag var en sån dag. Jag glömde totalt att fixa med mitt enorma hårsvall (eh...) vilket resulterade i en vild-ögd och stressad Rebecka i rasande power-walk ner mot stan och jobbet.
Det roliga var att jag hann med en massa på den snabba promenaden:
1. Jag gick om en sån där elrullstols-pryl. Vilken grej va, så snabbt går jag!
2. Jag blev omkörd av samma elrullstols-pryl (sucker)
3. Jag mötte gubben som ville ha en Barista (eller Brownie...) på jobbet för några veckor sen, helt säker!!!
4. Jag blev varm, alldeles för varm
Sånt man kan bli anklagad för att ha ställt till med om man är i för god tid,
det ÄR misstänksamt att passera samma ställe typ 7 gånger!
Jag pratar med blommorna istället
Mamma och pappa har varit och hälsat på i helgen. Något av det första min ömma moder utbrast när hon kom hem till mig var "men vad fina dina blommor är Rebecka, de ser ut att må så bra". Eh, vad säger man... Jag beslutade mig fortare än kvickt för att vara ärlig och berätta att, well, jag har inte vattnat de sen jag kom hem efter jul.
Förstår i ärlighetens namn inte vad det är för fel på mig och min känsla för det som växter. Det är bara tur att de tu gröna blomster jag nu har lever. Hade de varit barn hade man ringt socialjouren på stubinen. Att jag dessutom har en syster som är florist, en duktig sådan, gör det inte roligare för mig att erkänna min totala frånvaro av det som kallas gröna fingrar.
En av mina välmående (?) växter
Helgen var i vilket fall som helst trevlig, trots att jag jobbade och gick miste om mycket umgänge. God mat, gott sällskap, galenskaper (det värsta är att ingifta och andra respektive smittas av Thurfjells-symdromet, bra eller anus???), härligt givande samtal och en och annan god nyhet satte guldkant på en redan bra vecka.
Förstår i ärlighetens namn inte vad det är för fel på mig och min känsla för det som växter. Det är bara tur att de tu gröna blomster jag nu har lever. Hade de varit barn hade man ringt socialjouren på stubinen. Att jag dessutom har en syster som är florist, en duktig sådan, gör det inte roligare för mig att erkänna min totala frånvaro av det som kallas gröna fingrar.
En av mina välmående (?) växter
Helgen var i vilket fall som helst trevlig, trots att jag jobbade och gick miste om mycket umgänge. God mat, gott sällskap, galenskaper (det värsta är att ingifta och andra respektive smittas av Thurfjells-symdromet, bra eller anus???), härligt givande samtal och en och annan god nyhet satte guldkant på en redan bra vecka.
Intravenös galenskap
Mongoism, muppighet och allmän galenskap flyter i mina vener. Antingen blev hela famljen injicerad med tokmedel någon gång för många år sedan eller så ligger galenskapen helt enkelt latent och dyker upp när man minst anar det.
En av mina äldsta och godaste vänner fick en något chockartad upplevelse för många år sedan. Denna lilla harmlösa flicka satt inne på mitt rum och jag hade väl något för mig i huset, när hon hörde ett gallskrik någonstans ifrån. Inom några sekunder sprang jag, tokskrikandes förbi mitt rum. Hack i häl hade jag min 5 år äldre bror som jagade mig med en kökskniv. Vilken tur då att hon faktiskt visste att vi är en kärleksfull familj!
Vilken präststudent va??? (och hur sjutton får jag bilden på rätt håll, så att jag kan prisa teknikens under?)
En av mina äldsta och godaste vänner fick en något chockartad upplevelse för många år sedan. Denna lilla harmlösa flicka satt inne på mitt rum och jag hade väl något för mig i huset, när hon hörde ett gallskrik någonstans ifrån. Inom några sekunder sprang jag, tokskrikandes förbi mitt rum. Hack i häl hade jag min 5 år äldre bror som jagade mig med en kökskniv. Vilken tur då att hon faktiskt visste att vi är en kärleksfull familj!
Vilken präststudent va??? (och hur sjutton får jag bilden på rätt håll, så att jag kan prisa teknikens under?)
Bitterljuva Stockholm
Vilken ljuvlig stad det är egentligen, Stockholm.
Säga vad man vill om hetsbilarstressadeviktigpettrarmedtamedkaffeportföljermissadetågpendeltågtunnelbana och glöm för sjutton INTE att stå till höger i rulltrappan, då kan du förstöra liv!!!
Man går längs med Drottninggatan, denna gudsförgätna remsa stad, och passerar ställen som "Kladdes Kebab", butiker som "Surprise" (nej, jag vill för min själ inte veta vad ni säljer där inne) och kronan på verket, en souvenirbutik kallad "Royal Home" (tillåt mig att småle...).
Men så går man över Riksbron och som i ett trollslag blir Stockholm den stad som jag kan tänka mig att Fogelström skriver om. Drottninggatan byts ut mot ett gemytligt och ändlöst vackert gamla stan, plötsligt tittar solen fram på en mulen himmel - och jag njuter.
Då spelar det stor roll att musiken jag just då spelar heter "Soundtrack to a vacant life" - mitt liv är som en film. I den filmen är stress och galenskaper icke-existerande och allt är vackert och idylliskt - Ett Eldorado. En naiv tanke kanske, men det gör som inget, för Stockholm är levande och jag också!
Säga vad man vill om hetsbilarstressadeviktigpettrarmedtamedkaffeportföljermissadetågpendeltågtunnelbana och glöm för sjutton INTE att stå till höger i rulltrappan, då kan du förstöra liv!!!
Man går längs med Drottninggatan, denna gudsförgätna remsa stad, och passerar ställen som "Kladdes Kebab", butiker som "Surprise" (nej, jag vill för min själ inte veta vad ni säljer där inne) och kronan på verket, en souvenirbutik kallad "Royal Home" (tillåt mig att småle...).
Men så går man över Riksbron och som i ett trollslag blir Stockholm den stad som jag kan tänka mig att Fogelström skriver om. Drottninggatan byts ut mot ett gemytligt och ändlöst vackert gamla stan, plötsligt tittar solen fram på en mulen himmel - och jag njuter.
Då spelar det stor roll att musiken jag just då spelar heter "Soundtrack to a vacant life" - mitt liv är som en film. I den filmen är stress och galenskaper icke-existerande och allt är vackert och idylliskt - Ett Eldorado. En naiv tanke kanske, men det gör som inget, för Stockholm är levande och jag också!
Den bjuder jag på
Det svåraste, när man börjar en blogg, skulle nog kunna vara att komma på ett namn på bloggen. Jag är inte så fasligt eftertänksam alltid. Det blev för mycket huvudbry för mig att komma på ett käckt, snitsigt och utstickande namn så jag tog helt enkelt ett kryddat med enorma mängder självdistans och ironi. "Orka komma på ett sjukt bra, jag vill ju skriva NU." Tänkte liksom att jag kunde ändra senare och blundade för meddelandet som sa att det inte alls gick för sig.
Så nu sitter jag här, med världens töntigaste bloggnamn och försöker glömma bort att det är lite småpinsamt.
Med risk för att låta som en skolsköterska på högstadiet vill jag bara säga till er som evenutellt funderar på att starta en blogg - Tänk noggrant igenom era beslut, fundera över alla möjliga (och omöjliga) konsekvenser innan action!
Jag får leva med mitt beslut och någonstans tror jag att min mongomentalitet njuter lite och skrattar i smyg åt alla som tar mig på allvar, muhaha, wwwww (alltså, högt skratt på japanska för oinvigda).
Handbok i självdistans
Så nu sitter jag här, med världens töntigaste bloggnamn och försöker glömma bort att det är lite småpinsamt.
Med risk för att låta som en skolsköterska på högstadiet vill jag bara säga till er som evenutellt funderar på att starta en blogg - Tänk noggrant igenom era beslut, fundera över alla möjliga (och omöjliga) konsekvenser innan action!
Jag får leva med mitt beslut och någonstans tror jag att min mongomentalitet njuter lite och skrattar i smyg åt alla som tar mig på allvar, muhaha, wwwww (alltså, högt skratt på japanska för oinvigda).
Handbok i självdistans
"Börjar på Ryan, slutar på Adams" - Sök!
Hur farligt är det egentligen att bli kär i en kändis?
Tex såhär, ponera att jag skulle vara kär i Ryan Adams, Frank Sinatra eller William Shakespeare. Hur allvarligt ska jag se på saken? Borde jag sörja det faktum att både Sinatra och Shakespeare har lämnat jordelivet (eller borde jag helt enkelt inse att det är mer än bara lite stört att ens tro att man kan vara förälskad i en döing?)?
Det är nog herr Adams jag borde satsa på.
Om jag inte gör det så har jag hört att man kan googla fram den man ska vara med (det är SANT, det berättade en klok man för mig för ett tag sedan!). Man knappar helt enkelt in de egenskaperna man värdesätter i en karl och trycker på "sök" - så går det till. Sen är det bara att hoppas att den som matchar sökningen googlar en tillbaka.
Undrar om man kan välja nationalitet på karln också, man kan ju söka på bara svenska resultat om man vill, men gör man inte det kan ju vem som helst i hela världen dyka upp...
För övrigt så var jag på en musikalisk höjdare ikväll, jazz på modernt vis med ett band som kallar sig Koop.
Joel och min syster Linnéa var med mig. Såhär glad kan man bli av jazz om den är lagom intelligent.
Tex såhär, ponera att jag skulle vara kär i Ryan Adams, Frank Sinatra eller William Shakespeare. Hur allvarligt ska jag se på saken? Borde jag sörja det faktum att både Sinatra och Shakespeare har lämnat jordelivet (eller borde jag helt enkelt inse att det är mer än bara lite stört att ens tro att man kan vara förälskad i en döing?)?
Det är nog herr Adams jag borde satsa på.
Om jag inte gör det så har jag hört att man kan googla fram den man ska vara med (det är SANT, det berättade en klok man för mig för ett tag sedan!). Man knappar helt enkelt in de egenskaperna man värdesätter i en karl och trycker på "sök" - så går det till. Sen är det bara att hoppas att den som matchar sökningen googlar en tillbaka.
Undrar om man kan välja nationalitet på karln också, man kan ju söka på bara svenska resultat om man vill, men gör man inte det kan ju vem som helst i hela världen dyka upp...
För övrigt så var jag på en musikalisk höjdare ikväll, jazz på modernt vis med ett band som kallar sig Koop.
Joel och min syster Linnéa var med mig. Såhär glad kan man bli av jazz om den är lagom intelligent.
En muterad Latte-morsa
Vad är det egentligen med alla dessa Latte-morsor? På riktigt alltså.
Jag älskar mitt jobb men ibland får man skit, bokstavligt talat!
På mitt jobb har vi upptäckt en ny art: Blöj-morsan. Till synes är hon en "vanlig" Latte-morsa men denna kan man känna igen på hennes karaktäristiska beteende att lämna bajs-blöjor på bordet när hon lämnar stället!!!
Vad är det för ett beteende?
Vidrigt. Men jag och mina kollegor lever i hoppet om att en vacker dag komma på henne in action så att säga, vi ger oss inte utan kamp!
Jag älskar mitt jobb men ibland får man skit, bokstavligt talat!
På mitt jobb har vi upptäckt en ny art: Blöj-morsan. Till synes är hon en "vanlig" Latte-morsa men denna kan man känna igen på hennes karaktäristiska beteende att lämna bajs-blöjor på bordet när hon lämnar stället!!!
Vad är det för ett beteende?
Vidrigt. Men jag och mina kollegor lever i hoppet om att en vacker dag komma på henne in action så att säga, vi ger oss inte utan kamp!
Vad vill han Egentligen ha???
Jag har nog ett av de roligaste jobben man kan ha när man inte orkar plugga. Pretantiösar mig med kaffe hela dagarna och får möta sjukt mycket roligt folk.
För typ en vecka sen kom det t.ex in en skraltig liten gubbe.
"Jaha", tänkte jag. "Nu kommer han fråga efter en bryggkaffe och kanelbulle". Till saken hör att vi inte har något av det...
Well, så var inte fallet. Han ville ha en "barista". Jag bara va??? Vaddå en barista?
Jag typ "ursäkta, menar du att du vill ha en Frappista?" Frappista är typ milkshake, fast godare (men det måste jag ju säga, eftersom vi inte har milkshake)
Men nej, han ville icke ha en frappista, han Skulle ha en Barista.
Jag, igen, dum som jag är. "JAG är en barista".
Eh, till slut kom det fram att han ville ha en brownie...
Dråpligt värre va.
Sånt här får man pyssla med på mitt jobb (lägg märke till mina vans med majjablad. När jag köpte dom trodde jag i min enfald att det var palmblad...)!
För typ en vecka sen kom det t.ex in en skraltig liten gubbe.
"Jaha", tänkte jag. "Nu kommer han fråga efter en bryggkaffe och kanelbulle". Till saken hör att vi inte har något av det...
Well, så var inte fallet. Han ville ha en "barista". Jag bara va??? Vaddå en barista?
Jag typ "ursäkta, menar du att du vill ha en Frappista?" Frappista är typ milkshake, fast godare (men det måste jag ju säga, eftersom vi inte har milkshake)
Men nej, han ville icke ha en frappista, han Skulle ha en Barista.
Jag, igen, dum som jag är. "JAG är en barista".
Eh, till slut kom det fram att han ville ha en brownie...
Dråpligt värre va.
Sånt här får man pyssla med på mitt jobb (lägg märke till mina vans med majjablad. När jag köpte dom trodde jag i min enfald att det var palmblad...)!
Den perfekta daten?
Undrar om Ryan Adams vill spela bingo med mig...
Det har varit lite prat på mitt jobb om dating på senare tid. Hur ser den "perfekta" daten ut, egentligen? Är t.ex bio fasligt förlegat eller är det faktiskt en tidlös klassiker värd att använda sig av?
Varje dag på vägen till jobbet går jag förbi det som till för inte så länge sedan var ett inpyrt biljard-kafé (ja, det röktes faktiskt där inne, fy skäms!). Idag är det en bingo-hall. Vilka tror ni spelar bingo? Självklart mest old-folks. Var håller den yngre generationen hus?
Så alltså, det jag vill komma fram till (och som jag högljutt promotat på jobbet) är som följer:
Den perfekta daten äger nog rum i en bingo-hall! Vad säger ni om det? Charmigt, lite annorlunda miljö och ständig sysselsättning för nervösa fingrar.
Manipulationer och socionomer
Jag har en ny förälskelse. Hon heter Ida. I lördags var denna donna hemma hos mig på lite vin, mat och prat (rim!) Ida är socionom. Socionomer är väldigt djupa och kan ställa frågor som verkligen sätter oss på pottkanten. I lördags pratade jag och socionomen om dubbelhakor. Ida har en skrämmande tendens att jämt bli bra på kort och jag har en lika skrämmande tendens att halvblunda, få dubbelhaka och se allmänt osmickrande ut - Inte Hett!
Ida är pedagogisk till på köpet. Hon lärde mig att allt handlar om vinklar och manipulation, då kan vem som helst (ja, vem som helst) se ut som la modela! Bara kolla liksom, hur snygga är vi inte???
Ett nytt liv(?)
Någon sa till mig för inte så länge sedan att 2008 skulle bli mitt år, det bifogades ett horoskop över mitt kommande år. Prästdottern (signerad alltså) läser, begrundar och beslutar - 2008 ÄR mitt år, vare dig det vill det eller inte! Och det har inget med ett horoskop att göra, icke sa nicke (vem ÄR den där nicke egentligen?).
Men är man en förvirrad juriststudent vars liv ställts på ända och till råga på allt har studieuppehåll och jobbar med kaffe om dagarna måste man liksom ta struptag om sitt eget liv och bestämma sig, säga stopp och belägg!
Det är nu det händer, mitt nya liv har börjat och det är jag som är chef - vem vill vara sekreterare?
Men är man en förvirrad juriststudent vars liv ställts på ända och till råga på allt har studieuppehåll och jobbar med kaffe om dagarna måste man liksom ta struptag om sitt eget liv och bestämma sig, säga stopp och belägg!
Det är nu det händer, mitt nya liv har börjat och det är jag som är chef - vem vill vara sekreterare?
Newbi
Är det dags nu, har jag fallit offer för någon form av inbillat grupptryck? Är det Egentligen så kul med en blogg och vem, vem kommer läsa? Kommer Någon att läsa? Vad skriver man om?
Vi får se. Jag kan ändå inte hjälpa att jag råkar ha ett så innehållsrikt liv att jag kanske känner att jag måste skriva av mig för andras intresse.
För det har jag - ett innehållsrikt liv alltså.
Vi får se. Jag kan ändå inte hjälpa att jag råkar ha ett så innehållsrikt liv att jag kanske känner att jag måste skriva av mig för andras intresse.
För det har jag - ett innehållsrikt liv alltså.
