Thurfjellan

Och så kom fredagen, jobbdagen, och allt oväntat som inte hör en vanlig dag till inträffade. Maskinen på jobbet brakade ihop, likaså diskmaskinen. Och mitt i röran blev det en himla uppståndelse av annat slag:

En man på uteserveringen uppmärksammades. I skuggan, denna solens dag, satt han och gottade sig med en kaffe framför sin laptop. En syn värd uppmärksamhet? Knappast!

Att hans två barn, på uppskattningsvis 3-4 år, satt glömda i en vagn en bit från serveringen iklädda overall i solens hetta och skrek av frustration och värmeslag är däremot något att tala om. Det blev ett rackarns pådrag! Lattemorsor tog till slut saken i egna händer, skällde ut mannen som fick panik över sitt disträ agerande och rusade (ja, faktiskt - rusade!) från stället med barnen skrikandes i vagnen. Dessutom ringde morsorna polisen som skickade tre man (varav en kvinna) till platsen för att hålla förhör med morsor och personal. "Vem är mannen, som så missköter sitt faderskap", tisslades och tasslades det.

Man kan säga att  det blev en snackis.

På söndagen kom hustrun i bilden in och pratade med mig. Hon undrade om jag hade koll på ungefär hur länge hennes stackars barn suttit i stekhettan. Och så funderade hon på om hennes man var sinnessjuk.

Jag gissar att hon vart lite chockad när polisen kom och knackade på dörren.

Och helt plötsligt var trasiga maskiner inte sån big deal längre...

De senaste dagarna har jag knarkat en låt - There is a light that never goes out, med The Smiths. Vilket band va?!