Alla vill ha hela världen. Jag också.
I fredags var jag och Louise på en fantastisk spelning signerad Jonathan Johansson. Det var verkligen trevligt. Höjdpunkterna var som följer:
- Promenaden dit från Mariatorget. Så mkt sommardofter i den svala vinden.
- Att jag fick toknäsblod precis innan spelningen började, med resultatet att jag stod längst fram och såg ut som en snigel med en stor papperstuss i näsan. Charmigt, om jag får säga.
- När Jonathan innan han spelade "Aldrig ensam" vänligt informerade: "Glöm inte att Jesus snart kommer tillbaka". Jag kunde inte låta bli att utropa ett litet Halleluja, Louise höll med mig och småtjejerna bakom oss proklamerade att de minsann snart var kristna de också.
- Att jag pratade lite med Jonathan efteråt, och att han hälsade till mina fantastiska föräldrar.
- Låten "Alla vill ha hela världen". Sjukt bra.
Idag var jag i Hagaparken i trevligt sällskap av ett barn och en halvvuxen. Det var fint och det var sommar. Solen gjorde nästan ont på mina svarta strumpbyxor och jag lärde mig att morbror, mormor och morot kan vara samma ord om man bara är 1,5 år.
Sen koppade jag årets Geisha från Esmeralda i Panama med duktiga Haugaard och några fler, vilket kaffe! Jordgubbar, svarta vinbär och grape. Till och med jag, the smakafatiker, kände!
Och så kan jag inte bestämma mig för vad jag tycker om Anna Odells slutproduktion, eller i alla fall inte på det sätt den skapades. Tror inte jag någonsin kommer bestämma mig.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
