Thurfjellan

Första tiden på ett nytt jobb är alltid lika spännande och oförutsägbar. Att undertecknad är ganska disträ och klantig är nog ingen nyhet för de som känner mig, men visst får det vara någon måtta ibland?
Dagen började med att jag spillde apelsinjuice över hela mig framför en fullsatt kaffebar. Bra där!
Inte så farligt, tyckte jag, och skrattade gott ikapp med en gäst som sa att "nu kan dagen i alla fall bara bli bättre"! "Absolut", sa jag och fortsatte jobba på.
En halvtimme senare tappade jag en hel back med nydiskade glas i golvet.
Inget kalas utan kras tror jag någon sa en gång. Man tackar.
Sen kom goa vännen Caroline och ville hjälpa mig att skura golvet efter stängning och spall ut diskvattnet över hela golvet.

Så - nu kan det bara bli bättre. Och jag har minsann ett bra jobb där det händer saker hela tiden.

I övrigt sover jag inte ensam. Johnny P kryper ner vid min sida om nätterna och håller hårt om mig med iskalla händer. Tänk att han är så bra på att spåra mig, vart jag än beger mig. Till och med när jag bor på en adress jag inte är skriven på.
Skills I say.

Trackback-URL för detta inlägg: