Bra och anus i Rom

Då har man varit i Rom då.

Vanligt i Rom:
- Espressomaskiner (överallt nästan. Flest Brasilia och Faema)
- Smartbilar (och i Rom är de onekligen smarta, men inte mindre fula för det)
- Robusta, av den överextraherade typen

Anus i Rom:
- Trafiken
- Att bli av med bagaget någonstans på vägen hem
- Mycket bajskaffe
- Snikna italienare som vill lura dumma turister på pengar

Bra i Rom:
- Arkitekturen. Känns som att kliva in i en historiebok.
- Gångavsståndet överallt
- När man på en liten minipiazza hittar kaffe som är värt att dricka, lycka!
- Att stöta på Vin Diesel!!!
- Att få tillbaka sitt bagage en dag efter hemkomst

På tal om arkitekturen så fick jag sms av en som varit i Rom. Han var förundrad över att vi små muppar sprang runt i skinnkalsonger och jagade älg när Pantheon, Colosseum och annat byggdes. Indeed.

Ett extra plus måste ges till nuck-potentialet i denna undersköna stad. Jag känner att jag är på väg tillbaka redan. När jag är mogen för att föklara mig hopplös nucka flyttar jag. Pasta!


Mot Rom, mot robusta, mot Il papa

Nu åker jag snart till Rom, jag åker snart!!!
Resan kommer främst att koncentreras kring att hitta nya härliga robustablandningar (gärna 50-50-blandningar eller ännu mer kärvhet) att ta hem till Sverige som inspiration och som exempel på hur "riktigt" kaffe ska smaka.
Vi baristor älskar ju att få kommentaren "det smakar nästan som i Italien", eller ännu bättre "det smakar nästan lika bra som i Italien". Då vet man att man lyckats liksom. Jag har dessutom hört att de är riktigt duktiga på att lagra kaffe i Italien, gärna lika länge som man lagrar ett bättre vin.

När jag inte letar finkaffe kommer jag att leta lägenhet, cigarettförlängare, kinesisk sidenmorgonrock, tio katter (eller fler), en stooor sminklåda med mycket färger i, trevliga viner och högt i tak. Allt för att underlätta och förbereda så mycket som möjligt inför mitt stundande liv som nucka i Italien.

Sen tar jag väl en sväng till vatikanen också. Bara för att.

Att få stryk av en gammal en

Måste till att börja med bara tipsa om MGMT - hejdundrande glad musik som lockar till och med den torraste landkrabba (läs undertecknad) att svänga om tills svetten rinner.

Annars blev jag för ett par dagar sedan bryskt påmind om att den äldre generationen människor inte nödvändigtvis är den som äger mest folkvett.
Jag stod och väntade på bussen på väg ut till Forum Nacka för att beskåda semifinalen av Barista Cup. En dag med vår i luften, min kära ipod spelade Foo Fighters för mig, ganska högt. Döm om min förvåning när jag plötsligt fick ett litet slag i ryggen. När jag vände mig om stog där en tant med rullator och en bister liten gubbe med käppen som tillhygge. Jag stod tydligen precis på den del av trottoaren de ville gå på och hade inte hört deras maningar till förflyttning pga ovannämnda rock i öronen.

Så då har man blivit uppklådd av en gubbe också. Mycket ska man visst vara med om.

Sen for jag och såg på kaffe, lätt chockad.

En stammis och en barista

På mitt jobb brukar det ibland komma in en speciell gäst. En gäst som jag respekterar och beundrar, trots att jag aldrig egentligen talat med människan. Det är något med hela hans utstrålning och hållning som utöver hans poesi/musik gör mina knän lite svagare.

Först blir man hissad till himlen
sedan nersläppt på en kinakrog
och aldrig älskad så villkorslöst
som när man ligger tyst i vigd jord

Så kommer han in där genom dörren. Så stiligt klädd, så genomtänkt (så fåfäng) och lugn. Beställer sin dubbla macchiato med extra mjölk. Inte ens när han förorenar kaffet med två matskedar socker slutar jag beundra honom.
Jag hoppas nästan att vi aldrig lär känna varandra.

Total transparens

Vilket skämt det är, det där med hundtricket. Såg att den filmen går på svt ikväll och drog mig till minnes att jag tyckte mig totalt genomskåda det där tricket för några veckor sen. Inte för att jag blev utsatt för det - men för att jag på sistone sett många unga män med små hundar.
Vilken ung kvinna som ser en man med hund tror på allvar att han är tillgänglig?
Man med hund (i synnerhet små hundar) vittnar snarare om att det rör sig om en emotionellt bunden man som går ut med parets hund.
Jag känner mig smart - så smart.

Det bästa

Ett av det vackraste som finns är när man i en tung liten period i livet, då hjärtat svider och tröttheten förföljer en som ett plåster, inser vilken fantastisk gåva livet är och hur otroligt lyckligt lottad man är.
Mitt liv är fantastiskt och trots motgångar är jag en människa värd all kärlek i världen!
Idag är det vackert - trots att mitt hår luktar grillad macka och varm mjölk och mina fötter osar odörer vi inte ens ska tala om.
Idag vill jag ha hela världen!
Leve livet - leve det liv som hugger mig i ryggen och leve samma liv som strösslar glädje i mina öppna händer!

Idag lyssnar jag visst på en tjej som heter Sia.
Platta? "Some people have REAL problems"
Låt? "Little black sandals"

3 miljoner - nej meeer!

Alltså. Det sitter en nisse i mina köksskåp och smygröker. Varje gång jag öppnar skåpen fylls köket av den mest skumma doft - en doft som inte passar i ett kök och som knappast är värd att kallas doft. Vi kallar den stank!

Jag tappade inget mer än en cappu-kopp i golvet på jobbet idag, framsteg!
Och så glömde jag förresten berätta att vi sålde för över tre miljoner på Mellqvist i förrgår, och det har absolut inget att göra med att jag klantigt nog drog ut en kassarapport som var helt åt väders fel.

Angus & Julia Stone - lyssna lyssna!

Spilla, spall, spullit?

Första tiden på ett nytt jobb är alltid lika spännande och oförutsägbar. Att undertecknad är ganska disträ och klantig är nog ingen nyhet för de som känner mig, men visst får det vara någon måtta ibland?
Dagen började med att jag spillde apelsinjuice över hela mig framför en fullsatt kaffebar. Bra där!
Inte så farligt, tyckte jag, och skrattade gott ikapp med en gäst som sa att "nu kan dagen i alla fall bara bli bättre"! "Absolut", sa jag och fortsatte jobba på.
En halvtimme senare tappade jag en hel back med nydiskade glas i golvet.
Inget kalas utan kras tror jag någon sa en gång. Man tackar.
Sen kom goa vännen Caroline och ville hjälpa mig att skura golvet efter stängning och spall ut diskvattnet över hela golvet.

Så - nu kan det bara bli bättre. Och jag har minsann ett bra jobb där det händer saker hela tiden.

I övrigt sover jag inte ensam. Johnny P kryper ner vid min sida om nätterna och håller hårt om mig med iskalla händer. Tänk att han är så bra på att spåra mig, vart jag än beger mig. Till och med när jag bor på en adress jag inte är skriven på.
Skills I say.

En hand i himlen

När man mår som ett kånkelbär funderar jag ofta över vilken inverkan all min musik har på mig. Att man sammankopplar musik med minnen är oundvikligt, och till en viss nivå tror jag att att nöta viss musik är konstruktivt, man måste tillåta sig att bada i självömkan. Men man måste också veta vart gränsen går och veta att sätta stopp.
Just nu skiter jag i vilket, vart min gräns går.
Från erfarenhet vet jag att jag alltid läker, jag är bra på det. Jag klarar mig alltid.
Jag är bara så tacksam att jag äger förmågan att känna saker igen, även om det inte inkluderar fjärilar och andra fjäderfän.
Länge leve livet och kärleken! Jag har ju i alla fall en hand i himlen!
Tills jag är hel igen kan jag dricka kaffe, drömma färgglada drömmar om Italien och se på när vinter blir till vår.
Chaionara folks.

Att mötas av en panda i dörren

Så ligger man där i stilla ro i sin säng på morgon. Man vet att hantverkaren inte ska komma förrän efter 11, för det sa vi ju igår när han väckte mig tidigt och jag öppnade yrvaken iklädd endast typ för lite kläder.
Sminket kvar från kvällen innan, trött som tusan, mild smak av vin i munnen.
Då knackar det på dörren. Vänligen observera - klockan är HALV TIO! Nej, inte okej.
Då måste man kliva upp och öppna ändå, för annars klivs det in med viktig nyckel som hantverkare får lov att ha. Man öppnar, iklädd endast typ för lite kläder och nu dessutom alldeles för mycket smink under ögonen (smått panda-lik) och möts av repliken: "Oj, nu väckte jag dig visst igen."
Jo man tackar, det var dagens sanning.
Och nu sitter man i soffan framför datorn. Väntar. De skulle komma igen efter 20 minuter. Tjejen måste ju få en ärlig chans att fräscha upp sig lite innan det ska börja fixas i hennes badrum.
Det har gått över en och en halv timme nu. Inga hantverkare.
Jag är verkligen i sååå stort behov av att kissa. Men jag vågar inte. Tänk om de kliver in med sin viktiga nyckel när jag sitter där.
Misär.

Bra och anus i Rom

Då har man varit i Rom då.

Vanligt i Rom:
- Espressomaskiner (överallt nästan. Flest Brasilia och Faema)
- Smartbilar (och i Rom är de onekligen smarta, men inte mindre fula för det)
- Robusta, av den överextraherade typen

Anus i Rom:
- Trafiken
- Att bli av med bagaget någonstans på vägen hem
- Mycket bajskaffe
- Snikna italienare som vill lura dumma turister på pengar

Bra i Rom:
- Arkitekturen. Känns som att kliva in i en historiebok.
- Gångavsståndet överallt
- När man på en liten minipiazza hittar kaffe som är värt att dricka, lycka!
- Att stöta på Vin Diesel!!!
- Att få tillbaka sitt bagage en dag efter hemkomst

På tal om arkitekturen så fick jag sms av en som varit i Rom. Han var förundrad över att vi små muppar sprang runt i skinnkalsonger och jagade älg när Pantheon, Colosseum och annat byggdes. Indeed.

Ett extra plus måste ges till nuck-potentialet i denna undersköna stad. Jag känner att jag är på väg tillbaka redan. När jag är mogen för att föklara mig hopplös nucka flyttar jag. Pasta!




RSS 2.0