Thurfjellan

Jo, jag var i Lund denna glädjens torsdag. Mötte upp kära Johannes, tillbringade några fina timmar med denna fina man som jag delvis håller ansvarig för att ha nästlat in mig i kaffebranschen en gång i tiden. 

Därefter skulle jag hem till en av mina äldsta vänner Malin, och det var här jag tappade det. Johannes följde mig till bussen jag fått instruktioner att ta. Kom ombord, och glömde i samma ögonblick vart jag skulle, varpå jag började mumla osammanhängande meningar om någon stadion som lade i närheten dit jag skulle. Fick till slut en biljett för en spottstyver, och gick längst bak i bussen (vilket för övrigt går emot mina principer. Jag vill sitta längst fram med ett säkert tag om mina ägodelar) för att undgå allas blickfång. Skulle stoppa ner växeln jag oväntat fick tillbaka (efter att ha blivit tillbakaropad av chauffören. "hallå, din femma!") när jag inte hittade min plånbok. Blev totalt skräckslagen och började vända upp och ner på allt jag hade utan att finna den. Till slut förbarmade sig en man över mig när han såg min panik, lämnade sin plats, böjde sig ner till golvet och plockade upp min plånbok som jag tappat bredvid mig utan att märka det. 

Min replik? "Tack så mycket, jag är inte van att vara i Lund." Vilken idiot va?

Sen missade jag min busshållsplats och fick gå aplångt för att komma hem till Malin.

Men det var värt det. 

Jag fick reda på att jag aldrig vill gifta mig i en sakrikista. Eller vad hette det nu?