Hej Stockholm!
Nu ska jag snart åka bil, långt och länge. Se Sverige svischa förbi genom ett fönster. Vackert land.
Dricka fulkaffe från termos. Stanna på den sedvanliga rastplatsen och titta på en sjö och tallar. Bråka med en och annan and.
Bilmusik och en bok som tidsfördriv. Den sortens bok jag låtsas att jag inte tycker om att läsa. Men det gör jag visst det då och då, trots att språket är fattigt och sidorna är slut efter några timmar. Tidsfördriv värt en resa.
Ny musik för veckan är The Twilight Sad. Skotsk brytning gillar jag.
So long suckers
/ En som fortfarande har snett hår.
Hur man inte får bukt med nästäppa
Ibland älskar jag att klaga. Just nu över min onda fot som vägrar bli god (misstänker att jag kommer använda det onda som en förevändning att inte träna, lääänge) och över min hemska förkylning som inte vill ge med sig ett dugg.
Idag hälsade jag på hos min bästa tjej Linnéa, och hon hade en sån där nässköljspryl. Hon tyckte att jag skulle prova den, äkta hardcore mot nästäppan tyckte vi. Nu skulle den väl ändå ge med sig?
Så jag sköljde, ja vad jag sköljde! Lutandes över vasken rann saltlösningen genom min täppta snok.
Resultatlöst.
Där hade jag alltså stått och tryckt upp en lergök i näsan och fick inget för det.
Det är då man kan säga att det inte riktigt var värt det.
Då drack vi vin istället och Linnéa målade sina tår och tånaglar mörklila.
Att det ska vara så svååårt!
Jag kan inte längre föra mig i en småstad, jag har blivit storstadsskadad (kan jag få någon form av ersättning för det?). Varför då?
Jo, jag var i Lund denna glädjens torsdag. Mötte upp kära Johannes, tillbringade några fina timmar med denna fina man som jag delvis håller ansvarig för att ha nästlat in mig i kaffebranschen en gång i tiden.
Därefter skulle jag hem till en av mina äldsta vänner Malin, och det var här jag tappade det. Johannes följde mig till bussen jag fått instruktioner att ta. Kom ombord, och glömde i samma ögonblick vart jag skulle, varpå jag började mumla osammanhängande meningar om någon stadion som lade i närheten dit jag skulle. Fick till slut en biljett för en spottstyver, och gick längst bak i bussen (vilket för övrigt går emot mina principer. Jag vill sitta längst fram med ett säkert tag om mina ägodelar) för att undgå allas blickfång. Skulle stoppa ner växeln jag oväntat fick tillbaka (efter att ha blivit tillbakaropad av chauffören. "hallå, din femma!") när jag inte hittade min plånbok. Blev totalt skräckslagen och började vända upp och ner på allt jag hade utan att finna den. Till slut förbarmade sig en man över mig när han såg min panik, lämnade sin plats, böjde sig ner till golvet och plockade upp min plånbok som jag tappat bredvid mig utan att märka det.
Min replik? "Tack så mycket, jag är inte van att vara i Lund." Vilken idiot va?
Sen missade jag min busshållsplats och fick gå aplångt för att komma hem till Malin.
Men det var värt det.
Jag fick reda på att jag aldrig vill gifta mig i en sakrikista. Eller vad hette det nu?
