...och allt måste börja här

för nu är året nytt. Det är nytt. Hur jag inte älskar år som börjar med uppbrott! Det förra blev så bra. Så bra trots allt.
Och jag börjar det nya året med uppbrott och med att stifta bekantskap med Johnny Panic igen, han som var min valspartner under sommaren och som ger mig kli som gör mig tokig, som tär på mig och tvingar sina sjuka idéer på mig. Allt tills jag sätter ner foten. Sätter ner foten på Sveavägen och bestämmer mig.
Så är det ju - jag bestämmer över mig själv och mitt liv, är min egen dräng. Som alltid. Som alltid! För livet handlar mycket om att fatta beslut man sedan utmanas att hålla sig till. Och jag älskar att hålla löften jag gett mig själv!
Verbal inkontinens och raka puckar. Detta året är mitt, det också.
Så! Då bryter vi upp, bildligt och fysiskt!

Och som förra året börjar också detta med min allierade, Sylvia Plath:
"Out of the ash I rise with my red hair, and I eat men like air."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:


RSS 2.0