Att ta sin tid
Det kan ta alldeles jättelångt tid för mig att skala en apelsin. Allt det där vita måste ju bara bort.
Och ibland har man inte så mycket att säga. Som jag nu för tiden. Det finns liksom inget i mig som måste ut.
Men jag är ganska nöjd, om än näsblodstrött.
Nästa torsdag, över dagen, kanske Göteborg hägrar. Det hade varit gott.
Och nu börjar filmen om Sylvia Plath på svt. Den är till mig. Hejdå.
Och ibland har man inte så mycket att säga. Som jag nu för tiden. Det finns liksom inget i mig som måste ut.
Men jag är ganska nöjd, om än näsblodstrött.
Nästa torsdag, över dagen, kanske Göteborg hägrar. Det hade varit gott.
Och nu börjar filmen om Sylvia Plath på svt. Den är till mig. Hejdå.
...och allt måste börja här
för nu är året nytt. Det är nytt. Hur jag inte älskar år som börjar med uppbrott! Det förra blev så bra. Så bra trots allt.
Och jag börjar det nya året med uppbrott och med att stifta bekantskap med Johnny Panic igen, han som var min valspartner under sommaren och som ger mig kli som gör mig tokig, som tär på mig och tvingar sina sjuka idéer på mig. Allt tills jag sätter ner foten. Sätter ner foten på Sveavägen och bestämmer mig.
Så är det ju - jag bestämmer över mig själv och mitt liv, är min egen dräng. Som alltid. Som alltid! För livet handlar mycket om att fatta beslut man sedan utmanas att hålla sig till. Och jag älskar att hålla löften jag gett mig själv!
Verbal inkontinens och raka puckar. Detta året är mitt, det också.
Så! Då bryter vi upp, bildligt och fysiskt!
Och som förra året börjar också detta med min allierade, Sylvia Plath:
"Out of the ash I rise with my red hair, and I eat men like air."
Och jag börjar det nya året med uppbrott och med att stifta bekantskap med Johnny Panic igen, han som var min valspartner under sommaren och som ger mig kli som gör mig tokig, som tär på mig och tvingar sina sjuka idéer på mig. Allt tills jag sätter ner foten. Sätter ner foten på Sveavägen och bestämmer mig.
Så är det ju - jag bestämmer över mig själv och mitt liv, är min egen dräng. Som alltid. Som alltid! För livet handlar mycket om att fatta beslut man sedan utmanas att hålla sig till. Och jag älskar att hålla löften jag gett mig själv!
Verbal inkontinens och raka puckar. Detta året är mitt, det också.
Så! Då bryter vi upp, bildligt och fysiskt!
Och som förra året börjar också detta med min allierade, Sylvia Plath:
"Out of the ash I rise with my red hair, and I eat men like air."
Att ta sin tid
Det kan ta alldeles jättelångt tid för mig att skala en apelsin. Allt det där vita måste ju bara bort.
Och ibland har man inte så mycket att säga. Som jag nu för tiden. Det finns liksom inget i mig som måste ut.
Men jag är ganska nöjd, om än näsblodstrött.
Nästa torsdag, över dagen, kanske Göteborg hägrar. Det hade varit gott.
Och nu börjar filmen om Sylvia Plath på svt. Den är till mig. Hejdå.
Och ibland har man inte så mycket att säga. Som jag nu för tiden. Det finns liksom inget i mig som måste ut.
Men jag är ganska nöjd, om än näsblodstrött.
Nästa torsdag, över dagen, kanske Göteborg hägrar. Det hade varit gott.
Och nu börjar filmen om Sylvia Plath på svt. Den är till mig. Hejdå.
