Att verkligen, verkligen, känna sig dum.
Ibland funderar jag verkligen över det där med att vara vid sinnenas fulla bruk. Och om jag kan räknas dit.
Det kom in en kvinna på jobbet idag. Med sig hade hon en lapp, där hon hade skrivit vad hon ville ha.
Aha! Döv och stum, tänkte jag direkt.
Sen fortsatte hon skriva på lappen. "Jag har stämbandsinflammation. Hur mycket blir det?"
Vad gör jag då? Jo, hör på denna: Jag tar pennan och SKRIVER TILL EN KVINNA MED FULLT FUNGERANDE HÖRSEL - "75 kronor", varpå jag mimar detsamma! Jag gjorde det på fullt allvar alltså!
Och när jag kommer på mitt misstag ungefär två sekunder senare skrattar jag inte åt det och säger något käckt för att släta över det utan säger istället med hög och tydlig röst "75 kronor alltså", samtidigt som jag med stirriga ögon ser mig runt omkring i den fullsatta lokalen för att förvissa mig om att inte hela söder såg mig göra något av det dummaste jag någonsin gjort.
Gud hjälpe mig och mitt sinne. Att jag sedan avslutade årets mest korkade session med att servera hennes latte med orden "en latte till kvinnan med stämbandsinflammation i fönstret" var som att för evigt förklara mig själv socialt handikappad.
Och så lyssnar vi på Foo Fighters och Fleetwood Mac (för vi har ju fungerande hörsel).
Det kom in en kvinna på jobbet idag. Med sig hade hon en lapp, där hon hade skrivit vad hon ville ha.
Aha! Döv och stum, tänkte jag direkt.
Sen fortsatte hon skriva på lappen. "Jag har stämbandsinflammation. Hur mycket blir det?"
Vad gör jag då? Jo, hör på denna: Jag tar pennan och SKRIVER TILL EN KVINNA MED FULLT FUNGERANDE HÖRSEL - "75 kronor", varpå jag mimar detsamma! Jag gjorde det på fullt allvar alltså!
Och när jag kommer på mitt misstag ungefär två sekunder senare skrattar jag inte åt det och säger något käckt för att släta över det utan säger istället med hög och tydlig röst "75 kronor alltså", samtidigt som jag med stirriga ögon ser mig runt omkring i den fullsatta lokalen för att förvissa mig om att inte hela söder såg mig göra något av det dummaste jag någonsin gjort.
Gud hjälpe mig och mitt sinne. Att jag sedan avslutade årets mest korkade session med att servera hennes latte med orden "en latte till kvinnan med stämbandsinflammation i fönstret" var som att för evigt förklara mig själv socialt handikappad.
Och så lyssnar vi på Foo Fighters och Fleetwood Mac (för vi har ju fungerande hörsel).
Kommentarer
Postat av: Jhonny
du e en pärla du! men många av oss har väl gjort nåt liknande hahaha!
Postat av: Eeelis
Du är fantastisk!!!!
Speciellt det där med att hon skulle ha stämbandsinflammation i fönstret, gillar jag..
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
