Ut i rymden bara
Sitter och lyssnar på "Fuglesang", med Existensminimum, och kommer osökt att tänka på en kompis jag hade på låg- och mellanstadiet. Han heter Per. Per var kär i mig när vi gick på lågstadiet, och jag minns med obehaglig tydlighet hur svettiga hans händer var varje gång vi tvingades att dansa styrdans i ett av de tre klassrum som utgjorde min lågstadieskola tidigt nittiotal.
Hur som haver, så var Pers högsta dröm att bli astronaut. Han ville flyga ut i rymden, till alla stjärnor och månar. Men redan på mellanstadiet fick han inse att det aldrig skulle bli av för att han var för lång. Bistert.
Större tur hade Fuglesang - även om det tog sin lilla tid. Men han gav inte upp sin dröm
Det var bara det. Nu är det valborg i Fredhäll med kaffegänget. Peace
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
