Att ta tillbaka sig själv
Nu kan det ha hänt - möjligheten att få utdelning för ett beslut som vid sitt fattande verkade som galenskap.
Jag har många gånger sagt att jag tror på att Gud vill att vi ska våga fatta egna beslut - inte vänta på att livets facit ska trilla ner i knät på oss. Han har ju själv sagt att han aldrig prövar oss över våra förmågor!
Jag tog beslutet att helt offra en kär vänskap. Det var tufft. Jag tyckte om den jag blev när jag spenderade tid med vännen, jag älskade mig själv igen. Den vännen valde jag bort, och valde mig själv.
För några dagar sedan insåg jag att det nog var rätt beslut. Nu tycker jag inte längre om den människa jag blir när jag träffar denne vän, och då är jag ingen vän värd att ha!
Jag är denna människa evigt tacksam för det jag välsignades med under vår vänskap och vill bevara det i mitt inre, men mycket i livet är tydligen förgängligt och ibland måste man tillåta sig att vara självisk, för att bespara sig själv och andra ont.
Ikväll lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Örhns tolkningar av Pär Lagerqvist - den första poeten att få mina tårar att rinna, men inte den sista.
Frid ut från en som ska locka tillbaka det lilla kaninhjärta hon förtjänar och som är nyfiken på hur en annan vän förändrats över en natt och hur fjärilarna tog sig in i hennes bröst. Knackade de på?
Jag har många gånger sagt att jag tror på att Gud vill att vi ska våga fatta egna beslut - inte vänta på att livets facit ska trilla ner i knät på oss. Han har ju själv sagt att han aldrig prövar oss över våra förmågor!
Jag tog beslutet att helt offra en kär vänskap. Det var tufft. Jag tyckte om den jag blev när jag spenderade tid med vännen, jag älskade mig själv igen. Den vännen valde jag bort, och valde mig själv.
För några dagar sedan insåg jag att det nog var rätt beslut. Nu tycker jag inte längre om den människa jag blir när jag träffar denne vän, och då är jag ingen vän värd att ha!
Jag är denna människa evigt tacksam för det jag välsignades med under vår vänskap och vill bevara det i mitt inre, men mycket i livet är tydligen förgängligt och ibland måste man tillåta sig att vara självisk, för att bespara sig själv och andra ont.
Ikväll lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Örhns tolkningar av Pär Lagerqvist - den första poeten att få mina tårar att rinna, men inte den sista.
Frid ut från en som ska locka tillbaka det lilla kaninhjärta hon förtjänar och som är nyfiken på hur en annan vän förändrats över en natt och hur fjärilarna tog sig in i hennes bröst. Knackade de på?
Kommentarer
Postat av: Mamma Britt
Pär Lagerqvist får dig att gråta, min dotter och själsfrände. Dina skrivna ord får mina tårar att rinna. Du skriver så vackert.
Kram/Mam
Postat av: Pappa Mats
Älskade unge! Så vackert, så sant och så klokt. Älskar dig så!
Pappa
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
