Thurfjellan

På väg hem från Paris (Charles De Gaulle får för övrigt, trots science fiction, icke godkänt) blev jag och Linnéa tvugna att nyttja vår gates faciliteter. Observera nu att jag säger "gate", vilket betyder att det vid denna tidpunkt endast befann sig svenskar där. Svenskar kan svenska.
Linnéa blev klar innan sin syster och ställde sig utanför toalettbåsen och väntade, när hon hör ett litet men tydligt plums. I tron att ingen mer än vi två befinner sig på toaletten frågar hon högt och tydligt:
"Bajsar du Rebecka?" Varpå jag replikerar: "Nej", och samtidigt kliver ut ur mitt lilla bås.
Då går det upp för Linnéa att någon befinner sig i båset längst bort. Behöver jag meddela att systrarna Thurfjell fick bråttom därifrån?
Jag funderar verkligen över vad den stackarn som satt där tänkte...

Förresten så tror jag att Clearasil är uuute! När använde man det senast menar jag? Och tv-reklamen, vad är det med den egentligen? En tillgjord svensk röst à la Dressman klistrad på en amerikansk reklam.
Men man blir visst av med finnarna på tre dagar. Så om man ska på fest är det bäst att hudinkräktarna dyker upp några dagar innan, annars är det kört!
Jag tror det är bluff och båg. Saker måste vara dyra för att de ska fungera. I alla fall fungerar säkert placeboeffekten bättre om man har dyra produkter.

Jobb, jobb, jobb, noggrant städ hos Emelie, nyttig detox på kafé, promenad, tidiga morgnar, Johan Ekfeldt på besök (är lika med nytt kaffe på BFT!!!).
Det häftigaste, trots allt hippt (?) som händer, är att det bor några fjärilar i min mage. Visste inte att jag kunde känna så! Och även om det troligtvis inte blir fler fjärilar än bara några så är jag glad - glad glad, för jag är inte emotionellt handikappad! Suck on det alla ni som trodde jag var skadad!
Prutt

Jag ska visst flytta från kära gamla Muppsala till stora staden Stockholm. Avslutar mina sista veckor på företaget i Sundsvall. Det känns bra. Bor hos underbara Emelie, trivs som en fisk i vatten, dvs väldigt bra.
Ville bara säga det.
Kommer sakna alla underbara vänner i Uppsala men nu har  de världens finaste ursäkt att leva livet på Stureplan med moi!
Puss på alla mongos. Glöm inte att leva det stora underbara livet!

Stockholm är en trevlig stad med många trevliga människor. Men inget går upp mor Joels kylskåp:



Nu åker jag till norrland och Sundsvall.

Jag återupptäckte den utsvängda byxan igår. Jag var skitsnygg som hippie i provrummet på Åhléns.  Det får kanske bli ett litet inköp en dag i närheten.
Men det här ÄR ALLTSÅ INGEN MODEBLOGG! Och jag looovar att vid ett eventuellt inköp absolut inte ta ett häftigt helfigursfoto för att visa min nya byxa.

Om ni inte insisterar förstås...



Nu är ni nyfikna va, på om jag är allvarlig eller inte?!
Ja då kan ni få fundera.




Men jag bli väldigt besviken om ni tar mig på allvar.
Nu åker jag till stora staden.

Diverse fakta och observationer

I förrgår klättrade en liten katt upp på mitt huvud.
Jag är, för att uttrycka mig diplomatiskt, inte jätteförtjust i Jonas Gardell (trots att han faktiskt skrivit en av mina absoluta favoritböcker, hm).
I Uppsala finns det en liten man som kan spela piano med tårna. Idag spelade han "Amazing grace".
I morse när jag kom in i köket satt Emil på golvet och åt pannkakor.
Jag ska tydligen till Sundsvall igen, i två veckor.
Sen ska jag till Paris.
Men först jobb i Stockholm några dagar och jag har varit duktig och köpt en vit skjorta med tanke på.
Dalla Corte, herr Levak och moi!
Hejdårå.

Magnus har precis varit och hälsat på. Aeropressen fick poäng igen. Kaffet var lika lättdrucket och  gott som oboy var hans utlåtande, det är väl bra betyg?!?!
Magnus kan man lita på, han är alltid som vanligt. Lika skön och vidrig. River sig på kroppen med kontokort (Magnus har under sommaren jobbat på Lantmännen och där finns ngt sorts spannmålsdamm som gör att kroppen kliar ngt kopiöst), gör fula miner och idag lät han skrämmande lik Patrik Larsson utan att själv vara medveten om det.
Innan han gick gjorde vi en liten nostalgitripp i Robyns karriär. Vi började med att på youtube se hennes senaste videor och jobba oss bakåt i tiden. När vi kom till hennes allra första video från 1995 blev det liv i luckan. Vilka kläder, det är inte sant!
Magnus kommentar då?

"Hon ser ut som 40, fast ändå inte. Och så ser hon ut lite som en präst."

Jag tycker hon är snygg i alla fall, den där Robyn.

Nu kan det ha hänt - möjligheten att få utdelning för ett beslut som vid sitt fattande verkade som galenskap.
Jag har många gånger sagt att jag tror på att Gud vill att vi ska våga fatta egna beslut - inte vänta på att livets facit ska trilla ner i knät på oss. Han har ju själv sagt att han aldrig prövar oss över våra förmågor!
Jag tog beslutet att helt offra en kär vänskap. Det var tufft. Jag tyckte om den jag blev när jag spenderade tid med vännen, jag älskade mig själv igen. Den vännen valde jag bort, och valde mig själv.
För några dagar sedan insåg jag att det nog var rätt beslut. Nu tycker jag inte längre om den människa jag blir när jag träffar denne vän, och då är jag ingen vän värd att ha!
Jag är denna människa evigt tacksam för det jag välsignades med under vår vänskap och vill bevara det i mitt inre, men mycket i livet är tydligen förgängligt och ibland måste man tillåta sig att vara självisk, för att bespara sig själv och andra ont.
Ikväll lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Örhns tolkningar av Pär Lagerqvist - den första poeten att få mina tårar att rinna, men inte den sista.
Frid ut från en som ska locka tillbaka det lilla kaninhjärta hon förtjänar och som är nyfiken på hur en annan vän förändrats över en natt och hur fjärilarna tog sig in i hennes bröst. Knackade de på?