Varför psalmen aldrig fick en ärlig chans?
Jag har funderat på en grej. Varför blir rösten så annorlunda ju äldre man blir? Jag kan lätt förstå varför man pratar med så ljus röst när man är barn när stämbanden är outvecklade osv bla bla men att stämbanden blir så tärda att rösten blir alldeles knackig? Jag har svårt att förstå det.
Som när jag var i kyrkan när jag var liten. Då var man ju uppmärksam på alla ljud, och de gamla farbröderna och särskilt tanternas sångröster var ju något utöver det vanliga. Kanske är det en orsak till varför psalmer blivit så opoppis?!
Gamla röster med kluckande stämband sjunger om honom som öppnat pärleporten, barnen skruvar otåligt på sig i bänken, magen är full av fnitter och voila! - psalmen fick aldrig en ärlig chans.
Inte vet jag. Men ett vet jag! Och det är att frukosten blir så mycket roligare under ackompanjemang av lite kluckande stämband.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
