Arla morgontanke
Tidigt imorse kom jag att tänka på en grej:
Vad fantastiskt det är egentligen, med småförälskelse. Den där förälskelsen, den är ju så flyktig. Så fort man inte underhåller den, så flyger den vidare. "Hejdå", säger den, "vi ses snart igen".
Dessutom är den inte kravfylld alls, den vill bara vårt bästa och får oss mest att må bra.
I väntan på den stora kärleken (naiv som jag är tror jag ju på den, trots allt) är jag tacksam över att den där förälskelsen då och då besöker mig, klappar mig och gör mitt ärrade gamla hjärta lite yngre.
Ida förälskade jag mig till exempel i världens sötaste katt.
Vad fantastiskt det är egentligen, med småförälskelse. Den där förälskelsen, den är ju så flyktig. Så fort man inte underhåller den, så flyger den vidare. "Hejdå", säger den, "vi ses snart igen".
Dessutom är den inte kravfylld alls, den vill bara vårt bästa och får oss mest att må bra.
I väntan på den stora kärleken (naiv som jag är tror jag ju på den, trots allt) är jag tacksam över att den där förälskelsen då och då besöker mig, klappar mig och gör mitt ärrade gamla hjärta lite yngre.
Ida förälskade jag mig till exempel i världens sötaste katt.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
