När Baristafamiljen myser
Igår beslöt vi oss för att vara sådär härligt spontana. Dagen var ju så bra, och vi ville avsluta den på samma vis. Jenny, Bastian och jag stängde därför enheten fortare än kvickt (men ohhh så snyggt, en kaféarbetares dröm!) och begav oss ner till ån (eller "the river", som Bastian sade när han pratade i telefon med Aimee. Haha, vilket skämt) för en trevlig stund.
Jag behöver väl inte säga att jag älskar dem, mina mongon till kollegor? Jenny kortvägrade btw, men en hand kunde hon visa i alla fall. Vi var inte ensamma vid ån kan man säga, och så fick vi se en leopardcykel också, en alldeles luddig en (någon hade för mkt tid och hade stickat/virkat en kläd till sin cykel, hett!).
Njut av det stora Livet, det gör jag!
Jag behöver väl inte säga att jag älskar dem, mina mongon till kollegor? Jenny kortvägrade btw, men en hand kunde hon visa i alla fall. Vi var inte ensamma vid ån kan man säga, och så fick vi se en leopardcykel också, en alldeles luddig en (någon hade för mkt tid och hade stickat/virkat en kläd till sin cykel, hett!).
Njut av det stora Livet, det gör jag!
Kommentarer
Postat av: Mattias Thurfjell
Vad mysigt. Ni är härliga! Vi ses nog nå'n gång i veckan. Mamma berättade om telefonsamtalet. Hör av dig när du vet nå't!
Jag var nära att öppna Esmeraldan idag, men jag höll mig.
Puss!
Postat av: Rebecka
Våga inte öpnna henne förrän lördag kväll! Hon ska bara vara lagom luftig på söndag! Puss och jag har fått ledigt fre-sön nästa vecka, hallejulia!
Postat av: Mattias Thurfjell
Jag lovar.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
