Mitt sanna jag (vem är Sanna förresten?)
Sådana där underbara tillfälligheter som får betyda så mycket. I helgen var en fantastisk vän från Askersund, på besök i Uppsala. Denna Patrik har precis som jag haft glädjen att gå på en spelning med Christian Kjellvander för inte alltför längesedan. Nu hade han köpt en gitarr (en Martin, gissa om jag gav honom sura minen när han plockade fram den. Den lade i mitt knä och blev klappad i säkert flera minuter innan jag spelade på den) och tagit ut en av Kjellvanders låtar, vid namn "Two souls". Den ville jag lyssna på till mitt god morgon-kaffe idag kände jag, så det gjorde jag. En underbar liten sång tycker vi, som handlar om tu-delningen i oss människor. En del av oss sträcker sig mot himmelen, och den andra släpar i skiten (fritt översatt, haha).
Direkt därefter tog jag upp min underbara lilla andaktsbok av Stinissen för att läsa dagens ord. Gissa vad det handlade om? Jag tror nog att ni kan gissa! Rubriken heter "Att vara ärlig mot ditt sanna jag" (här tycker jag för övrigt det är så gott att han skriver "ditt", och inte "sitt". Så mycket mer personligt) och behandlar konsten att vara sig själv, att vara äkta mot det jag som är mitt sanna jag. Vi kan välja att bejaka det i oss som är mörker, men väljer vi det mörka i oss så väljer vi därmed ett självbedrägeri, för vi är skapade goda.
Vad svårt va? Och hur ofta händer det inte att vi står med ena foten i mörker och den andra i ljus (fastän vi gärna lurar oss själva att tro att vi väljer det som är objektivt riktigt)? Hur sjutton ska vi då kunna bli odelade hjärtan???
"Det är något ytterst märkligt och paradoxalt: den moderna människan som vill vara sig själv och därför vill få ge fritt utlopp åt sina passioner, sin agressivitet, alla sina önskningar, hon är mindre än någonsin sig själv. Hennes "ärlighet" är ett monumentalt självbedrägeri." - W Stinissen
För övrigt så var den goda Patrik (okej, Putte) the master of one liners i helgen. Han droppade replik på replik med så stort skarpsinne att övriga deltagare runt middagsbordet bara kunde applådera och buga (jepp, jag och Elise är bättre på att buga än niga tror jag).
"Om de verkligen ville göra ett surt vin borde de göra det på omogna krusbär."
- Patrik Appelgren
Ps. Jag är fortfarande sjukt förkyld, mitt huvud känns som en fotboll. Och Johnny står och lurpassar utanför dörren. Men jag känner mig galet stark mina vänner, för varje gång jag går utanför dörren så är det som att någon ger honom en snyting så han får annat att tänka på än att följa efter mig. Tack, denna "någon"! Ds.
Direkt därefter tog jag upp min underbara lilla andaktsbok av Stinissen för att läsa dagens ord. Gissa vad det handlade om? Jag tror nog att ni kan gissa! Rubriken heter "Att vara ärlig mot ditt sanna jag" (här tycker jag för övrigt det är så gott att han skriver "ditt", och inte "sitt". Så mycket mer personligt) och behandlar konsten att vara sig själv, att vara äkta mot det jag som är mitt sanna jag. Vi kan välja att bejaka det i oss som är mörker, men väljer vi det mörka i oss så väljer vi därmed ett självbedrägeri, för vi är skapade goda.
Vad svårt va? Och hur ofta händer det inte att vi står med ena foten i mörker och den andra i ljus (fastän vi gärna lurar oss själva att tro att vi väljer det som är objektivt riktigt)? Hur sjutton ska vi då kunna bli odelade hjärtan???
"Det är något ytterst märkligt och paradoxalt: den moderna människan som vill vara sig själv och därför vill få ge fritt utlopp åt sina passioner, sin agressivitet, alla sina önskningar, hon är mindre än någonsin sig själv. Hennes "ärlighet" är ett monumentalt självbedrägeri." - W Stinissen
För övrigt så var den goda Patrik (okej, Putte) the master of one liners i helgen. Han droppade replik på replik med så stort skarpsinne att övriga deltagare runt middagsbordet bara kunde applådera och buga (jepp, jag och Elise är bättre på att buga än niga tror jag).
"Om de verkligen ville göra ett surt vin borde de göra det på omogna krusbär."
- Patrik Appelgren
Ps. Jag är fortfarande sjukt förkyld, mitt huvud känns som en fotboll. Och Johnny står och lurpassar utanför dörren. Men jag känner mig galet stark mina vänner, för varje gång jag går utanför dörren så är det som att någon ger honom en snyting så han får annat att tänka på än att följa efter mig. Tack, denna "någon"! Ds.
Kommentarer
Postat av: é
Jag tycker om dig och din blogg!!!
Tänkvärt och roande om vartannat.
Åh, jag tänker på dig, ber för dig och tackar Gud för dig, min vän!!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
