Funderiluringar mellan tvätt och torktumling

En ledig dag - bitterljuva välsignelse! Tur att man har vänner att byta funderingar med. Efter att i flera veckor hittat nödlösningar på the tvätt-issue har jag äntligen fattat ork att tvätta, denna lediga lördag.
Man hinner fundera mkt medan man väntar på torktumlaren. Dagens alster:

1. Hur kommer det sig att människor (ja, jag också, kanske jag i synnerhet???) allt som oftast jämför sig med andra och vill vara mer lik dem? Detta trots att de egentligen är fullt dugliga, till och med bättre än bara dugliga!
Att jämföra sig med andra är något av det värsta man kan hitta på!
Tänk om man bara var lite med "normal", dvs slutade uppföra sig på det ena eller andra viset, vore lite mer kvinnlig, såg bättre ut, slutade tänka så mycket, slutade tänka så lite, vore mer rationell, bejakade sina känslor mer, slutade vara så uppriktig och istället spela med i livets spel osv.

2. Varför tvättar jag inte oftare? Så sjukt jobbigt är det inte. Ok, det tar några timmar och jag måste bege mig till en helt annan byggnad men om man bara väljer knepiga tidpunkter då ingen annan vill tvätta (till exempel en lördag eftermiddag) så är det lätt att i detta anarki-tvättsystem få så många maskiner man behöver direkt.

3. Varför smakar inte mitt kaffe från Koppi som jag vill att det ska smaka? Jag har försökt förneka att det är för grovmalet men efter att ha ökat doseringen och extraherat längre får jag helt enkelt erkänna mig besegrad. Trösterikt är ändå att det inte är kaffet det är fel på och att nästa gång jag köper det kan jag be om en bättre malning. Go Vardein, Koppi och patriotism!

4. Mitt bitterljuva föhållande till Johnny Panic, why??? Man kan inte älska någon och samtidigt förakta den, då är det något som inte stämmer, eller hur? Jag tycker om att vara med honom på grund av det faktum att han alltid vill vara med mig, han ger mig all uppmärksamhet jag behöver och jag behöver inte oroa mig för att han ska välja någon annan framför mig, det som är alla människors rädsla - att bli övergiven. Samtidigt är han en parasit! Han ger mig aldrig komplimanger eller berättar hur mkt han uppskattar mig, långsamt driver han mig till vansinne och trycker ner min självkänsla till botten, argh!!!

5. Bulgakovs "Mästaren och Margarita" - varför kan jag inte läsa ut den sketna boken? Jag tycker ju att den är hejdlöst bra men den är samtidigt så krånglig! Misstänker att den är kraftigt försenad till biblioteket.... Muhaha alla andra som vill låna den!

Idag går min tacksamhet främst till min vän Magnus. Att bara mötas en halvtimme i tvättstugan och utbyta kramar, värme och tankar med en god vän betyder mycket! Vi stackars onormala mongon behöver varandra, du kommer alltid vara min vidrigaste vän!

image34

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:


RSS 2.0