Bitter? No, I just love to complain

Människorna i mitt liv - de väljer jag med omsorg. Hellre leker jag i en barnpool med några få jag älskar och litar på än badar i ett hav av falskhet tills jag får russinfingrar.

Mitt omdöme är för det mesta fantastiskt och jag brukar ganska snabbt veta vilka jag gärna klarar mig utan, men även den bästa kan misslyckas och släppa in den värsta sorten.

Den värsta sorten förpestade mitt liv för ett tag sedan. En liten ängel blev dock till slut min räddning och idag är den värsta sorten inte en del av mitt liv längre, det enda som kvarstår av denna är en bitter stank som sakta men säkert håller på att vädras ut och ersättas med frisk luft.

Jag älskar livet men ibland lägger sig bitterheten som en slöja över allt som är vackert. Det sista jag vill är att någon annan (läs en specifik liten liten flicka...) ska förpestas av den värsta sorten, för ingen förtjänar det (tänk er att ni står precis bakom sopbilen och drar djupa andetag liksom, inte ok!).

image22


Bra: Jag är en av de rikaste i världen trots att jag eventuellt har sämst ekonomi i Sverige. Nya, fantastiska människor av den bästa sorten har gjort dramatiska entréer i mitt liv och jag är så tacksam.

Anus: Att jag idag kände hat, det var läskigt. Människor av den värsta sorten är bäst på att göra sig själv illa, andas enbart förnekelse och glömmer att det finns frisk luft och befrielse i ett nederlag om man bara vågar släppa det där krampaktiga taget om det som man vet egentligen inte är värt ett skit.

Kommentarer
Postat av: en i barnpoolen

du är underbar!

2008-03-29 @ 22:30:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:


RSS 2.0