Thurfjellan

Lillasyster Linnéa ringde mig precis. Hon hade drömt. Drömt sådär sjukt knasigt som man kan göra ibland.
Hon och pojkvännen hade varit på väg ner til skåne i drömmen. Det i sig är ju inte så sjukt, men det som fick mig att tjuta av skratt var följande:

Färdmedlet var: En Permobil! Smaka på den ni! Men i och för sig. SJ är för dyrt och vill man ha en chans att se lite Sverige på vägen så är kanske denna fyrhjuling ett bra alternativ.
Men akta er! Det är inte helt safe att stöta på Permobilen! Rullstols-gänget verkar ha en osund inställning till förtäring av alkoholhaltiga drycker, no good!

"Den 83-årige mannen sågs av en väktare i Hageby centrum i Norrköping, när han drack alkohol sittande på sin permobil, skriver Norrköpings Tidningar.När 83-åringen sedan rullade iväg, grep väktaren in." - Expressen 2008-06-22

"Kvinna påkörd av Permobil. Olyckan hände på en gågata i centrala Skellefteå. Nu misstänks permobil-föraren för vårdslöshet i trafik. Bakom spakarna satt en man i 70-årsåldern som körde rakt på kvinnan. Hur fort permobilen gick är oklart – men maxfarten är sju kilometer i timmen och det finns inga misstankar om att fordonet var trimmat." - Aftonbladet 2008-03-18


Bild: http://www.wheelchairjunkie.com/permobil.jpg


Ta det lugnt på vägarna folks!

Skåne, denna ombestridda del land. Vill vi vara svenskar eller danskar? Vill övriga Sverige kalla oss svenskar eller danskar?
Well, ett vet jag och det är att kaffesverige indeed vill att vi ska kalla oss svenskar. Särskilt efter dagens avgörande i WBC där Daniel Remheden från Lund tog fjärdeplatsen av femtioen tävlande. Att Koppi, med två  sedan tidigare Sverigemästare, Charles och Anne (som också knep fjärdeplatsen i WBC för några år sedan), rostade Daniels tävlingsblandning gör detta faktum än mer säkert.
Idag är jag en stolt skåning och brer gärna på lite extra med dialekten för den som ber, någon?

Ons+Tors: Barista-gänget samlades för att "teama" ihop sig lite. Segling till Danmark, beachvolley, god mat, kass fotbollsmatch (VD Björn: "Svenskarna hade minsann behövt en espresso". Arbetsskadad månne?) och WBC. Inte förrän torsdag kväll berättade jag för chefen Maria att jag får kli på armarna och illamåendekänslor av alla varianter av ordet "team". Hon utropade: "Men, varför sa du inget??? Jag måste ju ha sagt det minst tiotusen gånger!" Jo tack, jag vet...

Midsommar: Hos paret Lisa och Axel med äkta paret Linnéa och Melker. Bästa anekdoten berättades av Melker, som just nu har ett litet annorlunda jobbuppdrag. Hans kollega, en ung energisk dam, har en liten son som ganska nyss lärt sig prata. Till följd av att denna lilla mer än ofta ser Melker och ung energisk dam vid namn Sandra tillsammans har Melker fått ett nytt namn: "Mamma". Charmant...
Sen gick vi på promenad i blåsten. Då fick vi reda på att falafeln inte gett upp, nähä.



Idag: Gick i mässa på Karmelit-kloster. Det borde jag gjort för länge sen... Föräldrarna säger att om jag ska gå i kloster så är det där, så att de har mig i närheten, haha. Endast ett minus med klosterbesöket: Jag gick runt och luktade rökelse i håret hela dagen, yeah sister!

Imorgon beger jag mig till obygden och Farhult en vecka. Nu sjutton ska det uppfostras ungdomar! So long för en tid då.

Jag är kär, kär kär kär! Och denna icke-andliga kärlek är för en gång skull besvarad. Det handlar helt enkelt om sån där kompatibilitet, vi passar så sjukt bra ihop! Jag är medveten om att det handlar mycket om attraktion, som vi ju alla vet (?) inte håller i längden. Men jag är beredd att satsa på detta och hoppas verkligen att vi fortsätter att utvecklas tillsammans, i ömsesidig respekt och med en öppen och ständigt levande dialog.

Vill ni veta vem min kärlek är? Namnet på detta underverk är: Aeropress!
Aeropressen ger mig goosebums, hur töntigt det än må låta. Det skiter jag i! För om jag inte kan få kärleken från en redig karl, och när jag inte bryr mig om att leta efter någon heller så får jag sätta min lit till annat som får mitt hjärta att slå några extra slag.

När jag flyger till skåne imorgon 0700 från Arlanda så följer aeropressen med i packningen. Det gör också kaffet jag ska prova härnäst (idag tar min Yirgacheffe slut, lagom till avfärd). Får hoppas att föräldrarnas kvarn i Helsingborg duger... I värsta fall köper jag en presskanna och kör på det. Annars finns ju Koppi! Har en ganska stark känsla av att det kommer bli mitt tillhåll under de tre veckor jag ska tillbringa vid sundets pärla när jag kommer hem från obygden...



Colombiansk böna som enligt J&N lovar röda äpplen, citrus och söt eftersmak "som av mogna plommon".
Vilka gåvor vi får va? Som manna från himmelen, galet! Jag ska göra mitt bästa att förvalta denna gåva så att den blir till glädje.

Where the action is - där var jag. Det var action, på många vis. Jag och Joel gick emot strömmen i mångt och mycket, vilket bl.a. innebar noll supande och väldigt bra kläder för alla väder. Vi såg inte bara duktiga musiker, utöver dessa såg vi några riktigt otajta band och en hel massa konstiga/roliga människor. Men höjdpunkterna var utan tvekan Queens of the stoneage och Foo Fighters. QOTSA för sin enorma tajming och energi, Foo Fighters för sin förmåga att vara enormt mångfaceterade. Detta var i all sanning en upplevelse jag sent, troligtvis aldrig, kommer att glömma - WORD!

På G:
- managermöte i Malmö ons
- WBC torsdag (behöver jag säga att jag ser fram emot att se eliten i aktion?)
- midsommarfirande på något vis
- läger i obygden, där ska vi tämja unga vuxna

Ikväll lyckades jag extra väl med mina aeropressade droppar, yirgan smakade gott av earl grey och nu firar jag min nästan inledda semester med lite finvin som smakar järn, blod och lite kodynga. Mums... ja men faktiskt!



Tack älskade min Jodel för i lördags, tänk vad bra vi är - ett riktigt team, hahahahahaha. Och du är ju faktiskt häftigare än cool kille 17. Trots att endel puckon som man inte vill ha något att göra med längre inte kan låta bli att höra av sig och trots att regnet stundvis öste ner så var dagen lyckad lyckad lyckad - tack vare gott sällskap och musik som ger valuta för de många kronorna.
Tack Gud för den välsignat blå himmelen under de viktigaste timmarna!

Snart kommer jag att få checka av två grejer på min att-göra-i-livet-lista. Foo Fighters och Queens Of The Stoneage ska avlyssnas, troligtvis i ett regn men det gör inget. Det finns liksom inte mkt som kommer toppa denna upplevelsen, särskilt inte när jag får dela den med en av mina bästa vänner (det skulle vara en live-spelning med Ryan i så fall, men det visste vi ju redan). Vi ska njuta, prata odalmål och inte låtsas som att det regnar.
Elise - du förtjänar spanking. Igår fick jag reda på att det fanns en biljett över till konserten med Smashing Pumpkins som hon inte förtjänade att gå på. Sjukt, mitt hjärta gjorde ont när jag fick reda på det.

Jag och Elise åt sushi igår. Om man är lite uppmärksam så finns det mycket kul att se de få hundra metrarna från mitt jobb till sushi-baren. Håll till godo, för nu blir det reklam!



Köp en sko, få den andra på köpet???



Ibland bli det bara pinsamt alltså... I say NO more.

Förresten så var jag på nya Mellqvist på söder i veckan. Det är mycket snack om naket där. Unga baristor vid namn Josef alltså, de borde förbjudas. Nej men nu, jag skojade bara. Det var en duktig ung man med hjärtat på precis rätt ställe, och han kunde sitt kaffe. Då blir man glad. Jag och Mattias far dit så fort det går, två dubbla nakna vill vi ha, och jag skojar inte. För er som inte hänger med - det kan ni ha!

Precis hemkommen från en trevlig kväll på Buddy´s med den gode Bastian. Fotboll och öl insöps (haha, ursäkta ordvitsen) under djupa (?) samtal. Det kommer bli hårt att delvis skiljas från mina kära arbetskollegor till senhösten, även om det blir ett stort och kontruktivt steg framåt i min vacklande kaffekarriär.

Igår blev jag offer för en av dessa människor som täpper igen de smala gångarna i Uppsalas gallerior - en sån där som vill pracka på en telefonabbonemang och diverse andra produkter. Denna dag rörde det sig om fiskolja i kapselform. Jag är nog ett bra offer, som är ganska naiv. Men det var ju en trevlig påg från Afrikatt, som gärna tog sig lite extra tid att berätta att han minsann var fotbollsspelare på elitnivå (här var jag bara tvungen att också hävda mig och berättade om mina forna meriter inom fotbollen - inte längre än till uttagningar till Skånelaget men ändå...) och åt dessa kapslar själv, även om han var tvungen pga sitt sportutövande men han LOVADE att de var bra.

Erik (som han hette): "De är bra för en massa saker. Eh, också för.................. (här pekar han febrilt på sin lilla mage), för fettsugningen."

Huh?! Jag blev smått upprörd. Ville han berätta för mig att det skulle vara på sin plats med lite viktnedgång eller handlade det bara om vanliga språkförbistringar? Hur som helst så låtsades jag som ingenting och berättade istället att jag minsann skulle ut och springa på kvällen. Då tände han på alla cylindrar och tyckte att jag minsann skulle gå hem och trycka i mig tre kapslar innan jag begav mig ut för att lufta mina långa två. Jag sa, smått bittert, att jag faktiskt tyckte det var onödigt med så himla många kapslar. Kunde man inte stoppa i alla nyttigheter i en kapsel istället?

Well, det slutade med att jag kom hem med en gratis förpackning med 120 kapslar omega-3E, värda nästan 400 spänn!
Undrar jag vem som lurade vem denna gången. Jag tänker ICKE beställa fler (om det inte visar sig att jag blir supersmal bara genom att trycka i mig några om dagen, vilket förpackningen faktiskt, trots Eriks intygande, inte utlovar).

Idag skedde det, mina vänner! Jag och den nybakade prästen blev presenterade för henne - Esmeralda!
I mitt ynkliga kök på Kantorsgatan avnjöts denna dam med andakt och totalt fokus!
Munkänslan då? Hon smakade ljuvligt tack vare aeropressen, så ljuvligt att jag direkt efteråt tog silverpärlan (läs Mattias gamla 740) ner till Vardein och införskaffade en aeropress själv. Inte vill jag gå miste om möjligheten att faktiskt lära mig urskilja dofter och smaker, om tricket är så enkelt som att tillreda kaffet på ett så rent sätt att varje bitterhet försvinner och varje smak framhävs. Det är värt ett litet halleluja faktiskt, idag kände jag både choklad (en zidamo från Zoegas, hör och häpna) och grape (Esmeralda herself) i kaffet!
Tänk att en dag som inleddes riktigt värdekasst inpackad i ångestskräp (visst är det ett bra ord? Myntaren av uttrycket avslöjar jag gärna om intresse finnes) och svullna ögon kan sluta så bra. Och detta enbart med hjälp av en högt älskad broders sällskap, lite nörderi (eller mycket? Avgör själv), en hel packe nåd och en oerhört bra springrunda!



Mattias - Du är den finaste bror en syster kan önska sig. Må vi aldrig sluta ha gemensamma intressen och må aldrig källan till våra fina samtal sina. Jag är så stolt över dig och det du står inför. Men som jag sa till dig tidigare idag: det är inte det du åstadkommit som fick mina tårar att rinna av glädje igår - du vet att det är mycket större än så. Och jag har ju älskat Dig alla 23,5 år...

Johnny Panic kan slänga sig i väggen, jag vill inte ha honom i mitt liv längre. Han förstörde delar av min dag igår, skit på honom! Han kan få Kåta Gun om han vill istället.

Idag lekte jag och Magnus en sväng, om han inte hälsar på när jag är nere i Hbg så dröjer det liiite för länge innan vi ses igen - dynga.
Han är så bra, min Magnus. Endel människor känner man sig totalt avskalad och ärlig med, han är en sån. Dessutom är han min vidrigaste vän och tursamt för mig så älskar han och beundrar mitt alter-ego Gun!

Så satt vi där idag, sökte oss till skuggan när alla andra ligger och steker sitt kött (jag förstår inte hur folk orkar, vad är det för fel på brun-utan-sol?) mer eller mindre nakna. Jag trodde mig känna Magnus ganska väl, eller faktiskt mycket väl. Men en av hans historiska händelser hade jag fortfarande inte blivit informerad om.

Kommer ni ihåg BMX-cyklarna? När jag var liten ville alla häftiga kids ha en (inte jag iofs, men frågan är hur häftig jag var...) och de skulle man pimpa till tusen. Magnus ville ha ny utrustning till sin häftiga hoj och via internet kom han i kontakt med en man som var villig att sälja.
Så till priset: Mannen var villig att ge min fina Magnus, då 14 år gammal, utrustningen (jaja, jag kommer inte ihåg vad det rörde sig om. Nya fälgar eller nåt) i utbyte mot att Magnus kom hem till honom och dammsugade - NAKEN!!!
Det är helt sant, inget bluff eller båg alls, detta är ju ingen friend of a friend-story.
Usch och fy, tänk om han hade gjort det...



Fast het är han i alla fall, men jag vet inte om jag hade velat ha honom dammsugandes naken hemma hos mig, då hade han först behövt ge mig en massa tillbehör (exvis espressomaskin, tio miljoner böcker eller en Martin-gitarr) till något av mina nördiga intressen.

Jag och en ypperligt god vän, vid namn Jenny, satt vid ån för ett par dagar sedan. En sån där härlig dag, jobbet började inte förrän om flera timmar, och vid min sida hade jag en härlig själ som jag inte setts ordentligt med på länge. Det finns liksom så mycket att prata om, hinna ikapp varandras liv ni vet.

Så satt vi där i skuggan med våra vuxna och djupa tankar och vem dyker upp som vanligt när jag vill vara ifred med mina vänner (senast när jag och Elise satt i solen också) om inte mannen med pälsmössa (okej, inte nu på sommaren, nu är han klädd totalt i vitt) som äter från våra bord!!!
Där spatserar, eller snarare patrullerar, han längs med ån för att samla bråte. Knackar folk på axeln gör han också, för att fråga om "den där flaskan är tom", eller liknande.
Och rätt som det är får han konkurrens, tro det eller ej men längs åkanten dyker nu upp en i samma bransch. Pälsmössemannen blir smått irriterad och säger upprepade gånger till sin rival (eftersom denna var lika fast besluten att bli mijonär på tomburkar):

"Gå hem och vila dig. Hela vägen är granskad."

Snacka om lustigt va? När andra tävlar om vem som är bäst i konsten att få mest läsare till en tidning eller vem som bäst kan "spå" börsmarknaden så pågår ett brutalt krig mellan tomburkssamlare vid Fyrisån.

Förresten var jag ute och sprang igår och idag tvättar jag, flaggdag på flaggdag!

Ps. Sen gick säkert pälsmössemannen till Barista för att äta "lunch". Ds.

Galet, verkligen. Men sjuuukt kul. Lyssna nu: Lilla Rebecka ska bli chef. Haha, vilket skämt! Men det är inte förrän till hösten, så jag ska nog hinna bli stor till dess. Jag som skulle bli konstvetare! Jaja, den drömmen kan jag uppfylla litet senare.

 Valet mellan att driva en enhet i Gränby eller Nacka var faktiskt inte jättesvårt.
Jag sprider hellre evangeliet till ett gäng bönder som aldrig druckit latte förr (och misstar det för en Café Au Lait) än tar skit och diskuterar innehållet i "Dagens industri" i storstans stroppiga utkanter. Jaja, nu generaliserar jag igen men sånt är det att leva i en svart-vit värld :)

Ojoj, jag visste inte att Kantorsgatan hade det i sig. Men man lär sig något...
Det "roliga" är att jag tror att det är en flicka på min korridor som blivit utsatt för stölden. Och denna donna är en underbar tjej, som vanligtvis är lugn och otroligt sansad. Men när det väl gäller kan vem som helst bli en riktig _ _ _ _häxa. Nu visslar jag förresten lite sådär frånvarande, för att ni ska tro att jag aldrig blir en häxa... Hm... Host...

En eloge och lite ära utlovas till den som lyckas gissa vad jag egentligen ville skriva innan "häxa" ovan, men som jag skippade pga lite folkvett (och för att mamma inte ska behöva skämmas). Om min syster Linnéa hade behagat läsa detta hade hon vetat med en gång (PIK).

Bra: Fantastiskt väder, att jag är så tacksam jämt, min litenhet, mitt jobb etc etc.
Anus: Att jag Verkligen behöver tvätta igen, och såklart några saker till (men de klarar jag av sååå bra, pga alla plus på bra-sidan), jag lever ju för sjutton inte i förnekelse!

Nu har hon varit framme igen, denna förgrömmade blöjmorsa. Vi som trodde hon hade rest den vita flaggen!
Men nu sjutton är vi henne på kornet, som blodhundar! Jag tror jag vet hur hon ser ut.
Attans också att jag var så galet trevlig mot henne och hennes allierade idag!



Ser ni?! Bildbevis! Och detta är EFTER att jag städat upp alla smulor, lattepölar och såna där stora ostbågshybrider!

Det är dags att inse faktum. Mina jobbskor vill inte längre. De ligger numera i Baristas soprum på Svartbäcksgatan i Uppsala.



Förresten fick vi rapport från vaktmästaren för bygget förra veckan. Det bor en karl i vårt soprum om nätterna, han har blivit påkommen flera gånger nu. Det är inte okej på något vis.
1. Ingen skall vara så hemlös (om man nu kan vara mer eller mindre hemlös?!) att han känner sig tvungen att sova i ett soprum! Hemskt och orättvist!!!
2. Man kan känna sig lite smått oroad och nervös när man ska tömma soporna själv om kvällarna. Vad säger man om man skulle möta honom? "Hej hej, hur står det till här då? Ursäkta om jag stör i röran men jag ska bara..."???
3. Borde man knacka innan man går in?

Han kanske kan ha glädje av ett par skor? Jag har ganska stora fötter för att vara flicka...