Att återvända
Det närmar sig nu. Ett år senare. Det värsta som jag varit med om. Och jag lever. Igen. Fortfarande.
I år ska jag fira nyår med min familj. Kompensera dem för de dygn jag inte fanns. Ta igen alltså.
Ida sade till mig att 2008 minsann skulle bli mitt år. Och det har som stämt på många vis. Jag har lärt mig mycket. Jag är fortfarande samma Rebecka men samtidigt en helt annan.
Aldrig igen kommer jag låta mig luras. 2008 har kanske gjort mig cynisk. Jag har stött människor ifrån mig, slagit på självbefarelsedriften när jag märkt att jag blivit för fäst vid personer. Jag kommer stöta fler människor ifrån mig, med all säkerhet. Men det får vara värt det. För jag är snart hel igen - hel om än ärrad.
De som verkligen känner mig vet att jag inte är en hård människa. Men nu säger jag praktiskt taget alltid vad jag tänker och tycker - även om det ibland blir fel.
Jag kände mig lite bitter till sinnes när jag for hem från Uppsala idag, alla miljöer påminde mig om allt som varit där i stan, allt som gjorde mig naiv, dum och medberoende. Sen lättades allt upp på pressbyrån mellan tåget och tbanan till Råcksta när en tjej fällde dagens replik:
"Jag smyger in här bakom dig du. Eller Guuud! Det lät fel! Helt fel! Jag menade inte så. Men nu hör jag hur det lät! Haha!"
I år ska jag fira nyår med min familj. Kompensera dem för de dygn jag inte fanns. Ta igen alltså.
Ida sade till mig att 2008 minsann skulle bli mitt år. Och det har som stämt på många vis. Jag har lärt mig mycket. Jag är fortfarande samma Rebecka men samtidigt en helt annan.
Aldrig igen kommer jag låta mig luras. 2008 har kanske gjort mig cynisk. Jag har stött människor ifrån mig, slagit på självbefarelsedriften när jag märkt att jag blivit för fäst vid personer. Jag kommer stöta fler människor ifrån mig, med all säkerhet. Men det får vara värt det. För jag är snart hel igen - hel om än ärrad.
De som verkligen känner mig vet att jag inte är en hård människa. Men nu säger jag praktiskt taget alltid vad jag tänker och tycker - även om det ibland blir fel.
Jag kände mig lite bitter till sinnes när jag for hem från Uppsala idag, alla miljöer påminde mig om allt som varit där i stan, allt som gjorde mig naiv, dum och medberoende. Sen lättades allt upp på pressbyrån mellan tåget och tbanan till Råcksta när en tjej fällde dagens replik:
"Jag smyger in här bakom dig du. Eller Guuud! Det lät fel! Helt fel! Jag menade inte så. Men nu hör jag hur det lät! Haha!"
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
