Dagen Reträtt

Kroppen och mina andra jag vilar. Vitflaggar gör vi. Benhinnor gör ont av 50 timmars jobb.Två dagar utan Mr Marzocco klarar man galant. Så idag drar vi oss tillbaka.
Sitter. Ligger. Står så lite som möjligt. Lyssnar på Anders Widmarks "Psalmer" och sen på Herbie Hancocks tribut till J Mitchell: "River: The Joni Letters".
Tribut.
Jag kan inte skriva vacker jazzmusik. Hade jag kunnat det hade jag jazzat ihop en tribut till en ung nunna i skåne. Förebilden i skåne. Som är vacker utan spackel. Som jag beundrar för att det radikala inte skrämmmer, men drar.
Att ge allt man har och kan till den som är större. Och ändå - allt det man har och kan räcker inte! Att offra värdslig kärlek för en kärlek utan fysiska bevis. Alla dagar. Också de då den största verkar frånvarande, kanske till och med bara en fantasi.
Jag tror det kallas att förtrösta. Och att tro. Inte veta. Vem vet egentligen?


Kommentarer
Postat av: Mamma Britt

Tänk att hon finns här, så nära oss, din förebild. Hon lever innanför murarna - i den frihet hon valt. Hon har gjort sitt val: En Annan Brudgum. Hon säger: "Jag är min väns och han är min, han som vallar sin hjord bland liljor."
Ja, hon är vacker och hennes stilla liv berör.

Kram/Mam

2008-08-25 @ 18:26:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:


RSS 2.0