Min farfar
Min farfar var den snällaste i Sverige. En gång skulle han lära mig att köra traktor på hans och farmors stora grusplan. Jag var kanske 12 tolv år. Ljudet från traktorn var för högt för att jag skulle höra hans anvisningar, allt jag såg var hur han gjorde stora cirklar med armarna. Jag trodde att han menade att jag skulle ta mig bakom deras stora fina hus i trä och ut på gräsmattan. Det menade han inte. Det blev fel och jag kände mig dum. Farfar tyckte inte att jag var dum.
Min farfar var den häftigaste i Sverige. Han var en snickare med bara en och en halv tumme och han hade en egen verkstad på gården. Där inne luktade det konstigt, men gott på något märkligt vis. Det luktade ju farfar. Där inne gjorde barn små båtar av överblivna träbitar. De båtarna var fina.
Min farfar var den mysigaste i Sverige. I hans källare var väggarna av trä och där fanns en gammal tv utan färg. På den tv:n trodde barnen att man bara kunde se på teskedsgumman. Men det gjorde inget, för teskedsgumman är en rolig gumma.
Min farfar var den längsta i Sverige. När man satt på hans axlar kunde man se hela Luleå och kanske Ola och Britts kor om man hade lite fantasi.
Metrar med snö om vintrarna, snöänglar och ljusluktor. Mamma sjutsar mig och Linnéa på två sparkar som hon satt ihop. En tonåring sladdar med sin bil, min mamma tycker inte att han är särskilt tuff.
Tusentals mygg om somrarna, kubb och kvällar som aldrig blir mörka. Pappa berättar om och om igen på begäran om räven han hade i sin barndom, hur Ola sköt kråkan, om farmors vrål när bröderna lagt klipulver på toalettpappret.
Såhär sa en klokis till mig idag:
"Nu är han där vi alla en dag ska hamna, nu har det verkliga livet börjat för honom, det största, det eviga livet!"
Det tror jag på. Hejdå farfar.
Min farfar var den häftigaste i Sverige. Han var en snickare med bara en och en halv tumme och han hade en egen verkstad på gården. Där inne luktade det konstigt, men gott på något märkligt vis. Det luktade ju farfar. Där inne gjorde barn små båtar av överblivna träbitar. De båtarna var fina.
Min farfar var den mysigaste i Sverige. I hans källare var väggarna av trä och där fanns en gammal tv utan färg. På den tv:n trodde barnen att man bara kunde se på teskedsgumman. Men det gjorde inget, för teskedsgumman är en rolig gumma.
Min farfar var den längsta i Sverige. När man satt på hans axlar kunde man se hela Luleå och kanske Ola och Britts kor om man hade lite fantasi.
Metrar med snö om vintrarna, snöänglar och ljusluktor. Mamma sjutsar mig och Linnéa på två sparkar som hon satt ihop. En tonåring sladdar med sin bil, min mamma tycker inte att han är särskilt tuff.
Tusentals mygg om somrarna, kubb och kvällar som aldrig blir mörka. Pappa berättar om och om igen på begäran om räven han hade i sin barndom, hur Ola sköt kråkan, om farmors vrål när bröderna lagt klipulver på toalettpappret.
Såhär sa en klokis till mig idag:
"Nu är han där vi alla en dag ska hamna, nu har det verkliga livet börjat för honom, det största, det eviga livet!"
Det tror jag på. Hejdå farfar.
Kommentarer
Postat av: Miilo
Han verkar ha vart en mysig man!
Postat av: Rebecka
Han var den bästa!
Postat av: Macco
Rebecka!! Jag beklagar verkligen sorgen. Jag har förstått på Linnea att er farfar var en mycket speciell man. Jag sörjer med er och att jag aldrig fick träffa honom. Stor kram
// macco
Postat av: David Thurfjell
Ja, han var den bästa... Finner inte så många ord...
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
