Glädjefyllda dagar i kaffenördarnas tecken
Barista Cup är avgjord. Jag vann såklart. Med min hemmablend av lite Etiopisk Yirgacheffe, Zoegas palazzo och Kahls kaffe smaksatt med irish cream tog jag domarkåren med storm. VM nästa!
Nu ljuger jag, fy på mig!
Men anyways, Barista Cup är visst avgjord och en skåning vid namn Daniel Remheden tog hem pokalen, så helt igenom ljug var det inte. Tyvärr fick jag inte glädjen att se finalen, men likväl semifinalen på söndagen. Det var ett sant nöje och en nervpirrande upplevelse att uppleva retrogrön Marzocco gånger tre uppställda och uppvärmda i Bonnierhuset. Vilken stämning! Efterföljande storstadspromenad och en matbit på det gjorde den söndagen.
För alla känsliga tittare/läsare måste påpekas att glasen inte användes mer efter denna lilla incident, way to go Eskilino.
Finalmiddagen ägde rum under måndagkvällen på Clustret i Stockholm (icke att förväxla med Flustret i Uppsala. Allrighty, too late...) och årets kock tillredde denna. Kalla mig kräsen (nej, helst inte ändå) men förrätten alltså. Rått kött är inte ok, och nu pratar vi inte sushi, utan en rå KÖTTBIT. Tvi vale, jag lutar nog för mkt åt vegetarianhållet på skalan för att uppskatta den sortens mat.
Trots förrättsfloppen var tillställningen superbra, såväl den efterföljande efterfesten på Odenplan (när vi väl hittade dit. Rebecka, Eskil och Ekke i en trappuppgång mitt i natten kan bara sluta med total förvirring) som iofs slutade med att tre snälla poliser knackade på:
"Jaha, vad har vi hääär då. Ljudvolymen kanske är lite väl hög??? Snälla spela musiken med små bokstäver i fortsättningen, tänk på alla som ska upp och jobba. Det är ju ändå måndag."
Okej, så lät det inte riktigt tror jag men nästan.
Så, i en soffa på Odenplan spenderade jag denna korta natt. Dagen efter vaknade jag kl 8 av The Kinks "You Really Got Me". Snoozade en timme, vaknade igen - och upptäckte till mitt förtret att jag åldrats minst 30 år!!! Min höft alltså, det är inte sant, eller jo det är det ju, jag kunde knappt gå!
Himla soffa på Odenplan, jag som inte trodde på tidsmaskiner! Och gjorde jag det så inbillade jag mig att de mestadels for bakåt i tiden, höll till på ett labb kallat "Inte-Odenplan" och såg ut som något annat är en sliten gammal soffa!
Nu ljuger jag, fy på mig!
Men anyways, Barista Cup är visst avgjord och en skåning vid namn Daniel Remheden tog hem pokalen, så helt igenom ljug var det inte. Tyvärr fick jag inte glädjen att se finalen, men likväl semifinalen på söndagen. Det var ett sant nöje och en nervpirrande upplevelse att uppleva retrogrön Marzocco gånger tre uppställda och uppvärmda i Bonnierhuset. Vilken stämning! Efterföljande storstadspromenad och en matbit på det gjorde den söndagen.
För alla känsliga tittare/läsare måste påpekas att glasen inte användes mer efter denna lilla incident, way to go Eskilino.
Finalmiddagen ägde rum under måndagkvällen på Clustret i Stockholm (icke att förväxla med Flustret i Uppsala. Allrighty, too late...) och årets kock tillredde denna. Kalla mig kräsen (nej, helst inte ändå) men förrätten alltså. Rått kött är inte ok, och nu pratar vi inte sushi, utan en rå KÖTTBIT. Tvi vale, jag lutar nog för mkt åt vegetarianhållet på skalan för att uppskatta den sortens mat.
Trots förrättsfloppen var tillställningen superbra, såväl den efterföljande efterfesten på Odenplan (när vi väl hittade dit. Rebecka, Eskil och Ekke i en trappuppgång mitt i natten kan bara sluta med total förvirring) som iofs slutade med att tre snälla poliser knackade på:
"Jaha, vad har vi hääär då. Ljudvolymen kanske är lite väl hög??? Snälla spela musiken med små bokstäver i fortsättningen, tänk på alla som ska upp och jobba. Det är ju ändå måndag."
Okej, så lät det inte riktigt tror jag men nästan.
Så, i en soffa på Odenplan spenderade jag denna korta natt. Dagen efter vaknade jag kl 8 av The Kinks "You Really Got Me". Snoozade en timme, vaknade igen - och upptäckte till mitt förtret att jag åldrats minst 30 år!!! Min höft alltså, det är inte sant, eller jo det är det ju, jag kunde knappt gå!
Himla soffa på Odenplan, jag som inte trodde på tidsmaskiner! Och gjorde jag det så inbillade jag mig att de mestadels for bakåt i tiden, höll till på ett labb kallat "Inte-Odenplan" och såg ut som något annat är en sliten gammal soffa!
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
