En androgyn americano tack!
Jahapp. Så var man då på jobbet en sväng igår trots ledig dag. Möts av två av mina underbara kollegor. En förkyld en, som ger mig okomplimanger och vill att jag ska ge igen med samma medikament (vad är det för ett vis, alltså egentligen???) och en övertrött manager som inte kan sluta skratta sådär läskigt galet.
Jenny, le manager, satte sig med mig ett tag innan hennes buss skulle ta henne ut på landet och hem till sin tillfälliga boning i föräldrarnas hem.
Stämningen var sådär smått hysterisk (lite som luften innan ett åskväder ni vet), väldigt skrattgalen men det kändes ändå som att klimax inte var nått liksom... Sant så sant! Efter att jag med bitter stämma berättat för Jenny att jag minsann lyckats slarva bort mitt körkort och därför måste bära runt på mitt pass (där jag tydligen ser hög ut???!!!) tar sig den gode Jenny en titt på min numera enda identifikation:
Jenny: "Hahahahaha, V...., är det ditt mellannamn? Det passar verkligen inte in på dig!"
Jag: "Nähä, vaddådå liksom?"
Jenny: "Nej, du borde heta något annat, något som typ..." Håll i er nu gott folk ".....URSULA."
Jag bara VA??? URSULA??? Det är ju bläckfisk-häxan i en av mina absoluta favoritfilmer (Den lilla sjöjungfrun, för er som inte riktigt hänger med i svängarna) och inte är det henne jag brukar leka att jag är när jag badar i havet om somrarna... Jag får läskiga bilder av mig själv i huvudet, elak och skrattande med tentakler åt alla håll, inte hett!
Tack Jenny, tack! Ska minsann komma på världens elakaste namn till dig också!
Inte blev det bättre av att hon försökte rädda situationen genom att ta tillbaka allt och vilja ge mig ett nytt namn som faktiskt passade. "Något rockigt, något amerikanskt!" Efter lite funderande blev mitt nya namn Robin. Jaha, det var ju mycket bättre.
En androgyn amerikansk rocker - that´s me!
Jenny, le manager, satte sig med mig ett tag innan hennes buss skulle ta henne ut på landet och hem till sin tillfälliga boning i föräldrarnas hem.
Stämningen var sådär smått hysterisk (lite som luften innan ett åskväder ni vet), väldigt skrattgalen men det kändes ändå som att klimax inte var nått liksom... Sant så sant! Efter att jag med bitter stämma berättat för Jenny att jag minsann lyckats slarva bort mitt körkort och därför måste bära runt på mitt pass (där jag tydligen ser hög ut???!!!) tar sig den gode Jenny en titt på min numera enda identifikation:
Jenny: "Hahahahaha, V...., är det ditt mellannamn? Det passar verkligen inte in på dig!"
Jag: "Nähä, vaddådå liksom?"
Jenny: "Nej, du borde heta något annat, något som typ..." Håll i er nu gott folk ".....URSULA."
Jag bara VA??? URSULA??? Det är ju bläckfisk-häxan i en av mina absoluta favoritfilmer (Den lilla sjöjungfrun, för er som inte riktigt hänger med i svängarna) och inte är det henne jag brukar leka att jag är när jag badar i havet om somrarna... Jag får läskiga bilder av mig själv i huvudet, elak och skrattande med tentakler åt alla håll, inte hett!
Tack Jenny, tack! Ska minsann komma på världens elakaste namn till dig också!
Inte blev det bättre av att hon försökte rädda situationen genom att ta tillbaka allt och vilja ge mig ett nytt namn som faktiskt passade. "Något rockigt, något amerikanskt!" Efter lite funderande blev mitt nya namn Robin. Jaha, det var ju mycket bättre.
En androgyn amerikansk rocker - that´s me!
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
